Ni som är sambo/gifta - hur gör ni mer er ekonomi i förhållandet?
Jag och min sambo har helt olika intressen och ett helt annat tänk kring pengar.
Jag gillar att spara och investera och tänker långsiktigt. Jag vill också spara för att kunna göra diverse större inköp till mig själv, exempelvis ny motorcykel eller mobil, dator etc.
Min sambo vill hellre spendera på hämtmat, kläder och annat. Hon sparar heller inte mer än någon tusenlapp eller två i månaden.
Jag tjänar något mer än min sambo (7k) men vi delar lika på våra gemensamma utgifter oavsett och här verkar en hel del tycka att det ska vara procentuellt mer jämställt.
“Problemet” är att om jag skulle betala mer procentuellt sett, så är detta en ren vinst för min sambo och det kommer göra att hon köper mer i min värld “onödiga” inköp. Vi snackar ex hämtmat för att hon avskyr att laga mat och äta matlådor.
Jag älskar ju min sambo och vi delar ju livet med varandra, men när man har helt olika syn på ekonomin tycker jag det blir lite svårt.
Är det konstigt att inte anse att man i alla situationer ska betala mer eller bidra mer pga att man tjänar mer? Jag ska väl erkänna att om jag tjänade 50 tusen och hon 30 tusen, så skulle jag känna ett behov av att bidra mer procentuellt, men idag känner jag inte riktigt så.
Hon funderar även på att byta jobb vilket kommer ge en sämre lön. Byter vill hon göra för att hon vill testa något nytt, inte för att hon vantrivs. Ska man då tänka att det ska justeras procentuellt här också?
Sambo med 2 barn här. Jag tjänar mer än min partner, inkomstfördelningen är ca 65/35 i nuläget pga föräldraledighet, normalt ca 60/40.
Säg att du har utgifter på
Mat på 4000
Hyra på 5000
El mm 1000
Totalt 10"/månad i gemensamma utgifter.
Säg att Ni netto tjänar
Sambon 20"
Du 27" - enligt “7k mer”
(tänk att det är netto som räknas, vi räknar även efter transport såsom bensin eller busskort)
Då blir fördelningen för gemensamma kostnader:
27/47=57% → 5700kr/mån
20/47=43% → 4300kr/mån
Skillnad mellan 5000/5000? Ja. Mycket? Nja…
Det finns enligt mig några poänger med systemet.
Går en av parterna ned i tid/sjuk/föräldraledig, får de mindre. Men de får inte så mycket mindre att det lamslår dem.
Samtidigt ger det en balans av utgifter. Ska vi ta den dyrare lägenheten? Det slår den ena såhär hårt å den andre såhär hårt i förhållande till ens inkomst.
Ska jag byta jobb? Är det värt det? Trivsel och “vill testa nytt” balanseras mot ens ekonomi, men samtidigt åter igen utan att nödvändigtvis lamslå en.
Mina pengar är mina pengar. Dina pengar är dina. Du kan skita blankt i om din sambo lägger 10 papp på kläder per månad, sålänge det inte påverkar Er gemensamma ekonomi.
På samma sätt kan hen skita blankt i om du köper ny motorcykel, vill spara till FIRE eller lägga pengarna i madrassen.
Ni kommer fortfarande behöva ta diskussionen om hämtmat, ser ingen väg förbi det om Ni inte ska börja laga mat separat (löjligt imho).
Note:
Vill man göra semester tillsammans kan man tillämpa samma fördelning där också.
Sparande är viktigt i sig och sparar man tillsammans kan man även där tillämpa samma fördelning.
Fru och två mindre skolbarn här. Vi är nog lite mer lika än ni är, men jag kan ändå bidra med vår historia.
Livet går upp och ner. När vi träffades hade hon lyckats spara ihop mer än mig och tack vare det kunde vi köpa vår första lägenhet, en nyproduktion.
Sedan kom barn in i bilden och min karriär gick ekonomiskt bra.
Vi sålde, gjorde bra vinst och köpte radhus. Jag tror att jag bidrog mer till det än hon. Jag tror, för jag bryr mig inte riktigt. Vi är ett team och när vi kan, bidrar vi med vi kan till det.
Vi har nog varit mer jämlika med föräldraledigheten än många jag känner, men hon har fortfarande tagit ut mer och mitt pensionssparande är överlägset hennes.
Nu är vi en sits där hon tjänar mer än mig, vilket gjort att hon kunnat prioritera sitt sparande mer, och det tycker jag är toppen.
Det viktigaste för mig är att vi pratar om pengar med varandra och vi har båda koll på våra totala pengar. Vi har inga hemligheter och vi förstår konsekvenserna när vi behöver göra större inköp.
Sen skulle det aldrig falla mig in att kommentera om hon väljer att köpa en ny vinterkappa för några tusen för jag litar på att hon behöver och kommer att använda den.
Och det går åt båda håll. Vill jag slänga en tusenlapp på en häftig pryl (hemautomation är en drog) så vet hon att jag kommer säkert sitta och pilla med den några timmar för att lära mig den utan och innan.
Är man en familj så delar man sin ekonomi vare sig man vill eller inte. Då gäller det att prata om pengar. Om ni vill åka på en resa under semestern, hur funkar det om bara en person sparar till resan?
Vi sätter in €1000 var på ett gemensamt konto varje månad, som används för gemensamma kostnader. Det enda undantaget är att jag eftersom jag är man brukar stå för notan när vi äter ute. När vi gift oss kommer dock hela lönen åka in på det gemensamma kontot, eftersom vi då anser att det är våra gemensamma inkomster. Men vi har en god samsyn kring privatekonomi, så det har inte varit några konstigheter.
En del pysslar ju med att ha ett gemensamt konto och ett “privat” konto var. Det gemensamma kontot används till alla gemensamma utgifter. De privata till, ja, “privata” kostnader. Man sätter då av en viss summa till varje “privat” konto varje månad (kanske får varje person lika mycket, eller så gör man någon fördelning av något slag som känns rättvist för båda) så får var och en spendera dessa som de vill. För en del par kanske detta är ett bra sätt att undvika konflikter om pengar.
Vi delar helt och hållet på allt och ser alla pengar som våra gemensamma. Jag är höginkomsttagare och hon har nästan ingen inkomst alls (men sådant kan ju ändras i framtiden). Jag ser flera fördelar och skäl till detta. Men då har vi ganska likartad syn på pengar, så jag känner att jag litar på att hon kan hantera våra pengar klokt. Hade min fru varit mer lik din sambo, hade jag kanske förespråkat en mer “uppdelad” ekonomi. Jag tror inte någon “modell” funkar för alla. Sök på nätet, läs böcker, det lär finnas massor med tips på hur man kan hantera en gemensam ekonomi, och olika “modeller” för hur man kan lägga upp en eventuellt delvis “delad” gemensam ekonomi.
Vi har gjort det enkelt. Vi pytsar in pengar på våra gemensamma konton så bägge har lika mycket kvar för enskild konsumtion/hobby/nöjen på ett eget privat konto.
Gemensamt täcker allt i vardagslivet, mat, boende, gemensamma nöjen, semestrar, buffertspar, barn och djur.
Privat är typ klädshopping, hobbys och om man har kul på egen hand med exempelvis vänner.
Jag tjänar betydligt mer. Men vafan, vi är gifta, har barn och har valt att leva våra liv ihop och inte separat. Så då gör vi det.
Innan barn, giftermål osv delade vi procentuellt efter inkomst. Sen har inkomsterna varierar över tid med studier, föräldraledighet osv. Ibland har vi levt på hennes lön, ibland på min. Ibland bådas.
Vi har tänkt att antingen delar man sitt liv eller så gör man det inte.
Vi lägger allt i samma korg, har olika men gemensamma konton för investeringar, mat, buffertar, hus å trädgård å gemensamma resor.
Utöver det har vi var sitt no questions asked pengar som vi använder för egna resor kläder och nöjen.
Matkontot är stramt tilltaget så det räcker precis till vardagsmat å lite lyxigare på helgerna men inte mer än så.
Vill man slösa gör man det från no questions asked pengarna.
Den stora frågan för oss är väl hur mycket man ska investera kontra leva i nuet för som familj.
Från början så tänkte jag lite som ni. Att man ska dela lika eller åtminstone procentuellt. Ett tag var jag till och med sur på Caroline som efter doktorandtjänsten valde att ta ett lågbetalt kommunikationsjobb på Lunds Universitet istället för att tjäna mycket pengar på Novo Nordisk. Särskilt eftersom det innebar att min plan om att köpa hus och finansiera huset föll i stöpet.
Sedan insåg jag - men, vänta här nu - vad är viktigaste för mig? Att vi har huset eller att Caroline är lycklig och trivs i sin vardag och gör det som får hennes hjärta att sjunga. Det är faktiskt viktigare än huset. Men någonstans längs vägen så insåg jag också - att varför välja? Caroline kan väl få vara kommunikatör och vi kan kan väl ha hus också… där började del 2 på resan.
Så där någonstans accepterade vi att vi är olika, vi har olika ekonomiska mål och mål i livet. Av respekt och kärlek till varandra så synkar man ju så klart också. Då valde vi att köra på upplägget vi har nu där vi har allt gemensamt och att vi är bra på olika saker och att “rättvist” inte betyder 50/50 eller ens procentuellt.
Så vi kör nu mer allt gemensamt och jag bidrar mycket mer i det ekonomiska och Caroline kompletterar och bidrar mycket mer i andra områden - OCH - vi värderar allt det lika.
Men om hon avskyr att laga mat och äta matlådor så är det ju inget onödigt köp ur hennes perspektiv, hon kan väl få göra det då?
Jag och min fru har gemensam ekonomi, hon äter alltid i personalmatsalen på sin arbetsplats medan jag äter matlådor. Vi hade såklart kunnat spara mer om hon åt matlådor också men jag tycker att hon måste få avgöra själv om hon tycker att det är värt det eller inte.
Fru och två småbarn hus och tjänstebil. För oss är rättvisa och jämställdhet viktigt.
Vi har budgetterat gemensamma utgifter. Vi sätter över pengar till gemensamt konto som vi kallar “halva-priset-kortet” lite på skämt.
Regler:
Båda ska ha lika mycket kvar efter att man satt in till det gemensamma.
Båda ska vara överens om de utgifter som tas från det gemensamma.
Sina egna pengar väljer man själv hur man spenderar, sparar mm.
Jag gillar vin och mat och får då ta från egna pengar när jag går loss inom det. Inte all mat då men när jag vill lyxa till det och min fru tycker det är onödigt. När vi åker på skidresor som båda har som intresse är det gemensamma kostnader. Är man inte överens om en utgift men gärna vill köpa/göra något så kan man alltid köpa det själv.
Om din sambo inte delar din värdering kring att laga mat istället för att köpa eller handlar kläder i stället för att spara. Lägg inte dessa kostnader i den gemensamma budgeten. Gemensamma budgeten krymper och var och en får mer över att välja med.
Med modell blir det dessutom enkelt att vid varierande inkomst, föräldraledighet, ändrade löner osv. Om din fru går ner i lön så krymper även de pengar hon har att röra sig med eftersom den gemensamma budgeten är opåverkad. Men pengarna räcker alltid till det gemensamma.
Vi har helt gemensam ekonomi och delar inte upp det på något sätt, alla pengar åker in på ett gemensamt konto och används till det vi vill. Vill hon köpa något dyrt får hon göra det, vill jag köpa något dyrt får väl jag göra det, inget att lägga en massa energi på om man älskar varandra och allt annat fungerar bra.
Vi har alltid haft helt gemensamt även under de perioder hon (eller jag) stått helt utan inkomst, visst man får dra ner på utgifterna men vi jobbar alltid tillsammans som ett lag och försöker lösa det. Har aldrig bråkat om pengar
Ämnet är intressant och beroende på vem man frågar får man olika tvärsäkra svar upplever jag. Vi har liksom som du olika kostnadsprofiler. Jag har flera motorcyklar, åker bana och gör långsemestrar med dem. Jag köper också upp nya flaskor till mitt spritlager, har en ganska stor klädbudget då jag vill hålla klass på jobbet osv. Min fru däremot har inga dyra hobbys. Hon köper kläder när det är rea och det enda som kostar något är hennes smink och hårprodukter.
Vi räknas båda som höginkomsttagare men hon tjänar ca 20k mer brutto. Hon är också skuldfri medan jag har maxbelåning på min del av huset. Hon är också 7 år äldre än mig så vi hade helt olika ekonomiska förutsättningar redan från början.
Hur gör vi då? Vi har gemensamma räknings- och matkonton. Resten är separat. Min fru räknar med att jag klarar av att åka på en veckas skidsemester och 3 veckor utlandssemester varje år. Fixar jag det lägger hon sig inte i vad jag gör med mina pengar.
Jag tycker det funkar. Vi sparar båda direkt i aktier sedan 10 år tillbaka och det är jag som sköter ”bevakningen”. Kan nämna att vi har ett barn i tidig skolålder. Min fru bekostar simskola och gymnastik medan jag står för motorsporten. Det säger sig självt att vi har lite olika sparkvot. Men vi har inga problem och båda är nöjda med vad vi får ut av livet.
Alla tre har skateboard som gemensam hobby. Det kostar i princip ingenting… jag bryter handleden ibland.
Fundera på vad som fungerar långsiktigt utan att du tummar för hårt på vad som gör dig till dig.
Så kör vi med. Har aldrig bråkat om pengar heller. Faktiskt aldrig bråkat om något. Möjligen varit sura på varandra, men det brukar gå över ganska snart.
Jag förstår inte riktigt vad som är frågan. Handlar det om att fördela gemensamma kostnader, bara hålla ihop utan att bråka, jobba mot gemensamma mål eller något annat? Eftersom det egentliga problemet inte är tydligt blir det också svårt att ge råd.
Har levt med fyra olika kvinnor i mitt liv. Med nummer ett var vi fattiga som kyrkråttor och hade ”ingen” ekonomi. Det bråkades som bara den om pengar. Nummer två hade vi helt gemensam ekonomi och gemensamt konto. Det bråkades som bara den om pengar.
Nummer tre och nummer fyra har vi haft skild ekonomi och har bråkat om pengar. Jag tjänar väl en fyra gånger mer innan skatt än frun, men vi betalar ungefär där jag står för 3/5 delar av allt plus alla semestrar osv.
Förr var det sjukt viktigt för mig att jag ”köpte” mig fri från allt genom att betala mkt mer. Då bråkade vi ändå om pengar. Sen fattade jag att det var ju mig det var fel på och jag var orsaken till bråken. För att jag fäste vikt vid pengarna och ”makten” det gav. Efter mkt reflektion, meditation och faktiskt också en del visdomar här i forumet så fattade jag att så här kan man inte göra.
Antingen är pengarna viktigast eller så värdesätter man det liv man valt att leva och de människor man valt att leva med. Idag bråkar vi inte om pengar. Varför alla dessa ord?
Det kvittar vilken modell man väljer om man värderar pengarna över människorna som finns i ens liv. Hitta det som känns bekvämt för dig och prata igenom det med din partner och lev sen med fokuset att det ska vara bra.
Tack för att du delar med dig. Det var ju min insikt med mitt eget beteende också. Vi bråkade iof inte om pengar men under en period var jag i brist på ett bättre ord “lite bitter” på Caroline som inte prioriterade dem lika mycket utan fäste vikt vid en massa andra saker.
Insikten var lite dum, men jag skojade med en vän om visst, jag kunde bli ihop med en kvinna lika intresserad av ekonomi och som tjänar mer än vad jag gör, men det hade helt säkert haft konsekvensen att vi blivit jätterika men jag tror inte att mitt liv hade varit särskilt rikt.
Mannen ska vara den som försörjer familjen och jag skulle aldrig ställa krav på min fru att betala boende eller mat. Även om jag skulle tjäna mindre än min fru så skulle jag fortfarande betala för de nödvändiga utgifterna. Sedan tycker jag också att spara ”för mycket”, att ha en sån stor buffert för framtiden är samma som att leva i rädsla. Livet sker här och nu. Tiden är det absolut viktigaste vi har i livet, och är det finaste man kan ge till någon annan. Jag skulle uppmuntra om min fru ville ha ett jobb man kanske kommer att trivas bättre med, även om det ger lägre inkomst.
Nej, jag tycker inte att det är konstigt att inte anse att man i alla situationer ska betala mer eller bidra mer p g a att man tjänar mer.
Här gäller att hitta vad som fungerar för dig och er. Ni behöver inte göra som andra gör.
Nej, jag tycker inte att du övertänker.
Det är bra att du funderar så att du kan komma fram till vad som är bra för dig och er.
Jag skulle själv inte vilja bidra till halvfabrikat eller liknande jag anser vara onödigt och onyttigt. Så jag förstår att du har tankar kring hämtmat.
Hos oss gäller inget halvfabrikat för gemensamma pengar och jag har inget emot varsin matbudget om halvfabrikat skulle vara så pass viktigt för sambon så att han skulle vilja ha eget matinköp. (Nu vet jag att gemensamma inköp och måltider är viktigare för honom än att vad halvfabrikat är.)
Jag tjänar ca dubbelt så mycket som min fru. Vi delar 50/50 på fasta månads utgifter. Boende, mat. Har vart bra mått på hur dyrt boende vi kunnat köpa. Har fungerat bra. Aldrig bråk om pengar.
