Rättvis fördelning på gemensamma utgifter

Försöker hitta ett rättvist sätt att dela på gemensamma utgifter när man har separat ekonomi. Förstås genom diskussioner med den andra parten men skulle vara trevligt med lite åsikter härifrån också.

Det rimligaste för mig är att dela upp de gemensamma utgifterna enligt hur många procent av den totala lönen man drar in.

  • Person 1: 25 000 per månad. 56 procent av totala lönen.
  • Person 2: 20 000 per månad. 44 procent av totala lönen.
  • Total summa: 45 000.

För enkelhetens skull säger vi att utgifterna är 10 000 kr varje månad. Vilket betyder att

  • Person 1 betalar 5600 kronor.
  • Person 2 betalar 4400 kronor.

Eventuellt kan det finnas en orättvisa däri. Att den som tjänar 5000 kronor mer i månaden, endast betalar 1200 kronor mer än person 2. Vad tycker ni, är det en orättvis uppdelning om man kör med separat ekonomi. Borde den som tjänar mest pengar få betala en högre procent?

Det finns många sätt att räkna och enda sättet att få det rättvist är att de inblandade bestämmer sig för att deras sätt är rättvist.

Ett sätt är att dela lika, det vill säga 5000kr/5000kr.

Ett annat sätt är att räkna procentuellt av lönen, som i ditt förslag: 5600kr/4400kr.

Ett tredje sätt är att båda ska ha lika mycket kvar att leva på: 7500kr/2500kr.

Innan vi hade hus och barn gjorde vi en mix mellan de två sista sätten. Vi betalade procentuellt av lönen men den som tjänade mest betalade lite mer än sin andel. Säg 6500kr/3500kr i ditt exempel.

Den som tjänade minst i vårt förhållande ville gärna bidra med 50%, så för att slippa behöva ta den diskussionen varje månad bestämde vi att vi diskuterar fördelningen när vi fått löneökning och sen låser vi den tills vi får löneökning nästa gång.

Nu när vi har hus och barn kör vi på det tredje sättet. Vi lägger alla inkomster i en gemensam hög. Varje månad tar båda ett visst belopp för investering och ett visst belopp att spendera fritt.

2 gillningar

Tycker inte det låter som ”delad ekonomi” om den ena har mer att leva på än den andra efter utgifter.

Vi för över lönen till ett gemensamt konto där alla autogiron dras från. Sen vid behov flyttar vi över småsummor till vårt personliga konto (tar ju bara en sek från mobilen nuförtiden).

1 gillning

Hur gör ni med inkomst av kapital? Delar ni det också lika? Annars har ju den ena mer att leva på… Det finns många sätt att räkna. :smiley:

Vi har varsin Lysa-portfölj med lika stor månadsinsättning.

Pensionen ignorerar vi för att där blir det för bökigt, så stor är ändå inte våra löner.

Har ni lika stora Lysa-portföljer? Det låter rättvist, men är nog lite ovanligt bland sambopar. Det vanligaste är nog att den ena partnern har större portfölj och större värdeökning på kapitalet. Den personen kommer ju “tjäna” mer varje månad.

Det här är den första insikten man måste komma fram till!

Om man har barn tycker jag at man ska fundera lite på om man vill/behöver kompensera ifall någon är föräldraledig, arbetar deltid eller vabbar betydligt mer än den andre/-a. (Har för mig att det finns något som löser den allmänna pensionen de första åren.)

Jag och min f.d. fru behöll halva lönen och delade på den andra halvan av lönen. Sedan delade vi på alla gemensamma utgifter. Kommer inte ihåg hur stor skillnaden i lön var, men den var inte jättestor.

Innan vi körde helt delad ekonomi hade vi varsitt kreditkort kopplat till samma faktura. Sen när räkningen kom gick vi igenom om något skulle undantas från det gemensamma. (Typ om jag köpt en ny kostym för dyra pengar)

I diskussionerna vi haft så tycker partnern att det verkar vara en rättvis fördelning. Att inte behöva betala 50/50. Låter bra med en procentuell fördelning när det kommer till utgifter. Men kan själv inte släppa att den som tjänar 5000 kronor mer endast betalar 1200 kronor mer. Det känns inte så jämlikt. Samtidigt om det nu är en delad/separat ekonomi. Man delar så att båda parter har lika mycket pengar kvar. Är det rättvist mot den som tjänar mest?

Förstår att detta inte är en fråga som är mellan mig och detta forum. Men när andra parten godkänner den procentuella delningen, så måste jag grubbla lite. Fundera på om det verkligen är rättvist. Måste komma fram till hur jag bör tänka själv.

Hur skulle du tänka om situationen var omvänd? Dvs. om person 2 tjänar mer än person 1?

1 gillning

Bra fråga. Svår att svara på. Min åsikt hade nog varit densamma, att det kan kännas något orättvist om ena får mycket mindre pengar över.

Har funderat på olika sätt. Har kommit fram till ett annat möjligt sätt för att få båda att röra sig på ungefär lika mycket pengar. Problemet är att jag gillar att dribbla runt med siffror och ören, medan partern gärna vill ha det tydligt men inte att det ska dribblas runt med kronor hit eller dit.

  • Person 1 : 25 000 per månad. 56 procent av totala lönen.
  • Person 2 : 20 000 per månad. 44 procent av totala lönen.
  • Total summa: 45 000.

Utgifter: 10 000
Varsin personlig summa: 15 000.
Kvarvarande lön: 5000

Då får person 1 56% av kvarvarande lönen (2777 kr) medan person 2 får 44% av den (2222 kr).

Ni kanske tänker att med detta exempel kan man lika gärna ha gemensam ekonomi. Men båda vi vill ha kontroll över våran egna ekonomi. Ingen som vill lämna över huvudansvaret till varandra. Vi passar däremot bra ihop eftersom vi har samma tankesätt gällande pengar, så finns inget “problem” i att vi inte vill dela med oss av våran ekonomi.

Så gärna ett ärligt svar här. Är jag dumsnål och räknar för mycket ören i detta exempel?

Vad är rättvist? Skulle vilja säga att det är ganska svår fråga.

För mig kokar detta med rättvisa i den (relativt jämna) ekonomiska situationen ner till ett par andra frågor. Gemensam eller inte gemensam ekonomi. Där det i sin tur är hur man ser på respektive parts “äganderätt” i förhållande till den gemensamma “äganderätten”.

Vad menar jag då? Jo, om man inte vill ha gemensam ekonomi innebär det att parterna har separat äganderätt över sina inkomster, kapital och prylar. Samt att båda parter tar totalt ansvar för att betala gemensamma saker.
Gemensam ekonomi blir istället att man rent abstrakt blir en part ekonomiskt.

För att dela rättvist då ser jag egentligen mest 2 möjligheter. Antingen fördelar procentuellt efter inkomst. Om man anser att bådas arbetsinsats är “värd” lika mycket. Eller att båda betalar lika många kronor, om man anser att lönen tillhör individen och individerna ska dela lika (den demokratiska).

Att en part får mer över för att den tjänar mer tycker jag därför känns rättvist. Det är ju bara en logisk konsekvens av att individerna äger rätten till sin egna inkomst. Men det är ju jag det.

4 gillningar

Personligen tycker jag att 1) 50/50 på utgifter, 2) procentuellt (efter lön) på utgifter alternativt 3) helt delad ekonomi alla kan vara “rättvisa”. Det här exemplet (mellanting mellan 2 och 3) tycker jag krånglar till det för mycket och då skulle man i min mening lika gärna kunna gå direkt på alternativ 3. Även med helt delad ekonomi kan man ju ta hälften var efter utgifter om man vill ha kontroll över sin egen del. Skillnaden i ditt räkneexempel är att Person 1 får motsvarande 22,777 kr och Person 2 får 22,222 kr, dvs en skillnad på 500kr i månaden.

Anledningen till varför jag tycker detta mellanting blir för krångligt är att då börja man närma sig en nivå där man kanske t.o.m. borde fundera på hur mycket varje persons krav och önskemål påverkar utgifterna? Och det tycker inte jag leder till något positivt. Men det allra viktigaste är ju att båda personer är överens. Själv kör jag och min fru på alternativ 3.

4 gillningar

Hur menar du med alternativ 3. Är inte det samma sak som alternativ 1 eller 2. Eller har ni inga gemensamma utgifter?

Alternativ 3, dvs det jag benämnde med 3) i första meningen, är helt delad ekonomi. Dvs vi adderar bådas löner och det är vad vi båda har att använda för alla utgifter.

Har hört i andra poddar att det rekommenderas att använda termerna ”gemensam” och ”separat” för att öka tydligheten. ”Delad” går att tolka som båda och riskerar att försvåra kommunikationen. Slut på tips från coachen.

4 gillningar

Jag och min före detta sambo (nu särbo) hade semi-delad ekonomi. Hon jobbade efter sin kandidatexamen och jag valde att läsa vidare 2 år till. Vi delade 50/50 på det som vi ansåg vara våra gemensam kostnader, för oss var det:

  • Fastaboende kostnader (hyra, el, vatten, bredband, hemförsäkring, osv.)
  • Mat (gemensamt matkonto där vi satt in lika mycket)

Samt om vi åkte på semester så satt vi in / tog ut lika mycket och la i en “pott” som vi använde tillsammans för mat, hotel, bil, utflykt, festande, osv.

Annars hade vi våra egna kostnader för sig vilket var typ:

  • Fika
  • Festande
  • Mobil

Vi hade väl en ca en 10 000 kr skillnad i disponibelinkomst, ca 10 000 för mig och ca 22 000 för min sambo. Sen så var det att ibland ville min sambo göra saker som jag inte kände att jag hade råd med som jag sa nej till, vilket ledde till att hon bjöd middag om vi var ute.

För mig har det varit skönt att betala 50%, det är troligen något som sitter djupt i mig att jag vill klara mig själv, utan att behöva hjälp från någon annan.
ps. Att jag klarar mig “själv” är ju självklart en viss överdrift då jag gick då på studiebidrag och lån :joy:, men det tackar jag alla skattebetalar för idag!

2 gillningar

Jag måste leva i den bästa av världar. Både jag och frun konsumerar det vi vill och ändå går det runt.

Min fru har en betydligt mindre pension än vad jag har, men vad spelar det för roll? Ingen alls. Skulle jag sitta vid årets slut och göra ett bokslut och sedan föra över pengar från hennes konto till mitt konto? I min värld skulle detta vara fullkomligt absurt.

Ett äktenskap är väl i första hand inget ekonomiskt avtal?

6 gillningar

Jag och min sambo delar på matkonto samt hyra/bredband. Allt annat har vi separat. Vi tjänar ungefär lika mycket, skiljer väl en tusenlapp eller två de flesta månaderna. Men varför är det orättvist att den ena har mer över än den andra om den tjänar mer?

3 gillningar

Okej. Det borde jag ha förstått med tanke på att det inte finns så många andra alternativ. Men man kan inte alltid vara smart!

Ja, ska genast ändra mitt förstainlägg. Insåg det nu med!

Visst vill man kunna klara sig själv men är rädd att vi kommer behöva ha olika levnadsstandarder. Om det blir en 50/50 fördelning.

1 gillning