Tips för gemensam/ delvis gemensam ekonomi. Hur betalar man smidigast gemensamma räkningar, sparar till gemensamma mål?
Vi är sambos med två små barn, och flyttar snart in i hus. Tidigare har vi haft liknande löner och god marginal i vår ekonomi så inte behövt “tänka så mycket”. Vi har haft varsitt kreditkort vi använder för gemesamma nöjen/shopping/mat.
Nu har vi fått ett “glapp” mellan våra löner där sambon tjänar ca 10.000 mer i månaden. Jag är just nu föräldraledig och får in a 10k i föräldrapenning och sambon in 49k i lön. Vi delarna 50% på mat och hyra, resten av de gemensamma utgifterna betalar min sambo. Jag är en “spara” och min sambo en “slösa” så han har inte riktigt nått sparande och vet inte vart hans pengar tar vägen. Jag har fått pausa mitt sparande just nu. Pengarna vi köpt hus med är min kontantinsats men vi kommer äga 50-50. Hur gör man för att det ska bli rättvist?
Börja lämpligen med att enas om vad ordet ”rättvist” betyder för er. Ytterligheterna är väl att ni antingen är ett team med gemensamma intäkter och kostnader, eller två vuxna människor som bara råkar bo ihop med lite barn och sånt.
I den enklaste av världar lägger ni allt i en pott och har en gemensam agenda för hur den ska förbrukas. Det låter inte som att ni är där riktigt än.
Rättare sagt är att huset betalas med vinst från lägenhetsförsäljning där vi båda äger 50-50 och hade lika stor kontantinsats. Där utöver betalar jag de 68.000 som “saknas”. Sen tillkommer lagfart och pantbrev.
Vi bar la ihop vår ekonomi och gjorde den helt gemensam.
Jag är rejält ekonomisk och försöker att ta fram plånboken så sällan som möjligt .
Min fru hade större utgifter av många bäckar små typ. Hon var verkligen ingen slösa…
4 ggr mer på frisör över tid, hudvård, smink, naglar ibland , sanitetsprylar, telefonkostnader, mer kläder mm, resor till föräldraortens kompisar ibland mm.
Vi delade ett tag så vi fick lika mycket pengar till sådana privata utgifter. Mitt privata utgiftskonto växte på sig över tid och hennes var ofta slut. Hmmm…
Vi slutade räkna så. Jag unnade henne det modesta hon spenderade mer än mig.
Alla nöjda!.
Så har vi kört 40 år nu. Jag har alltid tjänat ca 50% mer men hon har arbetat lika mycket så… helt ok.
Rättvist? Jag menar ni har ju gjort era val till vilka yrken ni utbildat er till?
Kommer aldrig förstå det där med att känna att man ska ha rätt till den andres pengar/inkomst (förmodligen därför jag är singel lmao) men jag menar skulle jag träffa en kvinna som som tjänar 10k mer än mig så är det ju förmodligen för att hon har valt ett mer lukrativt yrke, jobbigare yrke, alt valt att spendera mer tid på utbildning eller whatever.
Själv Skulle jag bli jätte nöjd om jag hittar någon som tar 50% av boende/drift kostnaderna,. Sen kan den spendera resten av sin inkomst bäst den vill.
Du skrev att du lade 68k mer på pantbrev, lagfart. Då kan väl han bara extra amortera 10k extra i månaden i 7 månader så ligger ni ungefär lika i “insats” på huset.
Alla våra pengar slussas via ett gemensamt konto. Sedan får vi “månadspeng” på några tusenlappar som ska räcka till kläder, enskilda nöjen, telefon och busskort, etc. Upplägget är naturligtvis konstruerat för att uppmuntra sparsamhet, men också för att det inte ska gå överstyr med sparandet. Man ska kunna unna sig en utelunch ibland, t.ex.
Det gemensamma kontot belastas med alla gemensamma utgifter. Mat, boende, dylikt. Samt sparande till oss och barnen.
Hursomhelst är jag nöjd med upplägget, men det börjar bli dags att inflationsjustera månadspengen.
Vi har i alla fall absolut inga bråk om pengar. Men vi har också ganska synkad syn på det hela och även snarlika inkomster, även om jag alltid dragit in några tusenlappar mer i månaden.
Det finns säkert många olika modeller men så här gör vi.
Vi öppnade ett gemensamt sparkonto. Varje månad för vi över ett belopp som täcker samtliga fasta utgifter. Sedan dras nästintill allt därifrån via Autogiro. Numera är överföringsbeloppen 50/50 justerat för vissa avdrag som sker via kort. Före sambon kom ikapp (och förbi) mig i lön delade vi utgifterna proportionellt. Resterande belopp är våra egna pengar. Det är viktigt med individuell ekonomisk frihet för oss. Man vill inte behöva stämma av med den andre inför varje köp man gör.
Mat och utgifter till barnen tenderar att gå ut något mer från sambons konton än mitt. Inköp till hemmet tenderar att gå mer via mig. I det långa loppet jämnar det ut sig.
Eftersom jag även har mer än en årslön i form av utdelning ansvarar jag för det mesta av sparkapitalet. Hon är även totalt ointresserad av ekonomi och förlitar sig på mig när det kommer till att sätta pengar i arbete. Sparkapitalet är dock bådas och skulle delas lika vid en eventuell separation.
Vi har lika lång utbildning. Sambon arbetar inom skola och jag inom vård. Det finns möjlighet för mig att öka i lön genom börja jobba 3-skift, övertid, stafetta (som jag gjorde innan vi fick barn). Sen blir det annat när man blir familj, man hjälps åt med barn och ekonomi. Tror utgifterna jämnar ut sig över tid.
Japp, båda står som ägare. Vi har det hos Swedbank. Mest av praktiska skäl eftersom vi även har våra lönekonton där. Då blir det heller ingen fördröjning vid överföring.
I mitt äktenskap så har vi sk. gemensam ekonomi, räkningarna betalar vi lite olika beroende vem de skickas till, tex bilarna och husförsäkringar står i mitt namn så de betalar jag, det är inte så noga vem av oss som betalar.
Sen resten av månaden så har vi våra personliga lönekonton att handla vad vi vill av.
När nya löner kommer in så lägger vi undan det som är kvar av den gamla lönen på några gemensamma konton/fonder för framtida bilar/ renoveringar och det bygger på ganska så bra ändå eftersom vi inte har några huslån kvar.
Vi kör helt gemensamt. Det finns alltså bara 1 lönekonto som båda står på, några sparkonton som båda står på och har full tillgång till.
Vi har varsitt ISK konto men sparar exakt lika mycket till båda konton, finns inget “mitt eller ditt”. Vi pratar alltså aldrig din lön eller min lön, vi ser båda lönerna som hushållets totala inkomst. Det är inga enorma skillnader i våra inkomster dock, båda tjänar lite mer än snittlönen och jobbar heltid.
Däremot har vi varsitt konto som inte den andra kommer åt för sånt som vi kanske inte hade unnat oss själva i en gemensam ekonomi, där sätter vi över exakt samma summa var varje månad (summan kan variera). Frun brukar åka på Spa med kompisar och jag sparar till en Porsche
Jag och min fru skickar 50% av våra löner efter skatt direkt till ett gemensamt konto där vi betalar alla räkningar, vardagskostnader och även gemensamma semestrar.
Resten får man behålla på sitt eget konto.
Tidigare hade den ena av oss högre lön, nu är det den andra. Har funkat bra så länge.
Vi funderar om att höja insättning till 66% istället för 50% för att få igång nåt gemensamma sparande också
Som någon annan sa så kör vi med “månadspeng”. Alla inkomster in på gemensamt konto. Vi sätter över samma summa på våra privata konton för löpande ordinära utgifter under månaden. Sätter över en summa på ett gemensamt ICA betalkort så att det inte spelar någon roll vem som köper mat.
Extra utgifter tas från gemensamt konto såsom semester eller större inköp.
Efter att alla räkningarna är betalda så sätter vi in resterande del på ett gemensamt sparkonto.
Min fru jobbar betydligt mindre än jag gör, ett val vi gjort för att få livspusslet att gå ihop. Vi sätter därför in betydligt mer till hennes pension (jag har ca 4x hennes lön). Hon får t.ex. hela min premiepension. Dels misstänker jag att jag kommer få statlig skatt som pensionär, men det är även för att hon inte ska stå på bar backe om det skulle hända något med oss…
Här är en idé kring kring hur man löser det rent praktiskt.
Jag tror på att automatisera ekonomin i stor utsräckning och därigenom undvika att prata om din tråkiga bitarna med ekonomi.
“Jag tror det är din tur att betala matkassen den här gången”
Om man undviker den typen av dialoger får man mer fokus över till att prata om och diskutera allt som är roligt med gemensam ekonomi istället som drömmar och mål.
Så här gjorde vi:
Skaffa gemensamt transaktionskonto. Koppla varsitt kreditkort till kontot med automatisk dragning. Ha ytterligare varsitt kort kopplat till eget lönekonto där personliga köp görs som exempelvis öl med kompisgänget. Jag tror absolut på att det är bra att även som vuxen ha en liten andel egna fickpengar som man får göra “dumheter” för utan att känna att det drabbar ens partner.
Låt alla räkningar dras via autogiro från det gemensamma kontot. Betala alla övriga gemensamma kostnader via det gemensamma kontot som exempelvis försäkringar. Koppla alla gemensamma överföringar, typ barnspar, till det gemensamms kontot. Gör alla gemensamma inköp med era respektive kreditkort. Utnyttja att ni är två och dela på en ekonomisk buffert som också finns på det gemensamma kontot.
Fundera ut en bra fördelning mellan er och för över er andel till kontot varje månad. Det kan vara samma summa eller anpassat till era respektive förutsättningar.
Efter hand får man värdefull data som visar vad det i snitt kostar att drifta runt ert liv per månad. Man ser även hur utgifterna förändras över tid och blir bättre rustad att svara på frågor av typen “har vi råd” och “finns det något annat som är roligare att prioritera”
Tack vare att bufferten förvaras på samma konto som alla kostnader dras ifrån behöver man inte panikändra de månatliga överföringarna bara för att december råkar vara en dyr månad. Om ni räknat någorlunda rätt jämnar det ut sig andra månader och er önskade buffertnivå behåller sitt värde över tid.
Om bufferten trendar neråt ökar man i lugn och ro månadsöverföringen enligt er önskade fördelning. Trendar den uppåt gör man tvärt om.
För oss leder den här lösningen till fullständig avsaknad av ekonomiskt tjafs och oro. God ekonomisk översikt och energi över att istället prata om drömmar och mål.
Alla våra konton och sparande är gemensamma, inga personliga. Vill vi köpa något onödigt gör vi det utan att känna skuld, men det innebär också att man får fundera på vad som är viktigast ibland, familjen eller den där nya saken.
Vi har aldrig några diskussioner om orättvisor eftersom allt är gemensamt. Och vi har väldigt olika inkomst.
.
