Fördelning vardagliga utgifter

Hej! Jag är lite nyfiken på hur ni som lever i parrelationer fördelar inköp. Innan jag började spara pengar långsiktigt och bli mer medveten om vår ekonomi så köpte jag alltid mat och förbrukningsprodukter till hemmet. Sambon köpte mer av värdebevarande saker. Nu har vi sedan en tid tillbaka ett gemensamt sparande för allt.

Hur ser ni på fördelning av inköp?

In med alla inkomster på ett gemensamt konto. Därifrån dras alla utgifter och sparande samt allt handlande sker med kort kopplat till detta konto. Dina pengar, mina pengar blir våra pengar.

7 gillningar

Vi sätter in alla pengar minus en tusenlapp per månad på gemensamt konto. Tusenlappen är varsin lekpeng som kan gå till exakt vad som jag eller min fru vill slösa på eller investera i utan att känna att den andre behöver döma eller berömma.

3 gillningar

Målet för oss är att likt ovan lägga in allt på ett å samma konto och sen budgetera en gemensam hushållsbudget.

Just nu gör vi det men behåller en summa för att teckna “egna” fasta utgifter. Detta kommer slås ihop när vi är gifta.

I den budgeten ingår ett gemensamt sparande för framtida inköp.

Jag tjänar mer och lägger därför per automatik mer men tanken är att all inkomst är gemensam och alla utgifter är gemensamma så :tipping_hand_man:t2:

2 gillningar

Vi lägger båda 50% av vår inkomst i ett gemensamt konto som täcker räntor, mat, barnens utgifter och andra löpande kostnader. Reterande del får vi använda hur vi vill. Vi har varit tillsammans i snart 20 år och (hittills) aldrig haft en konflikt rörande hur vi spenderar pengar. :slight_smile:

3 gillningar

Lägger en fix summa i gemensam budget. Säg 20k/mån totalt.
Man kan tänka sig valfri fördelning här men med bra argument för olika fördelningar finns.

Detta skapar incitament att öka sin lön eftersom varje löneökningskrona då går rakt in på respektive persons fritt eget kapital

Vi har varsitt kreditkort som dras från samma lönekonto där alla utgifter dras ifrån, sedan har vi gemensamma sparanden. Det enda vi har separata konton för är pensionssparande.

Har en fördelning där drygt 70 % av nettoinkomsten kommer från undertecknad och 30 % från partnern.
Vi kör upplägg så här:
Lika delar in på matkonto
2/3 delar resp 1/3 del av huskostnader (inkl underhåll) från oss vardera.
Undertecknad tar samtliga övriga löpande räkningar i hushållet.
Undertecknad betalar alla resor och semestrar.
Vi har vars en bil som vi betalar själva kring privatleasing osv.

Vi prioriterar olika kring övriga frågor kring sparande och nöjen. De pengar man har kvar är helt fria att användas efter eget huvud och hjärta.

Vi höll det ganska splittrat fram till första barnet. Nu brur jag mig faktiskt inte alls. Men vanligtvis så brukar vi föra över till ett gemensamt konto där alla räkningar ligger.

Så knuffar vi över lika tillls vi täcker upp det. Blir det sedan att någons pengar tar slut så balanserar den andra upp. (Tex nu när frun är FL så tar väl jag 75% av alla räkningar iallafall.)

Blir ju knepigt på sikt att hålla isär det.

Största dialogen vi har nu är att man ”upplever” sig fattig om man för över all lön minus typ 2000kr på ett gemensamt konto. Även om jag tycker det är vettigast egetnligen.

Då det bör minimera tiden att drilla pengar vid räkningsbetalningen.

Vi har en procentuell fördelning baserad på våra nettoinkomster och ett gemensamt kreditkort. Jag betalar räkningarna och får en fast schablonsumma från min sambo, baserad på hennes procentuella andel av de fasta kostnaderna. Vissa saker, som semester, räknar vi separat.

Hittills har fördelningen varit 62-38 men jag ska se över den.

Vi håller isär våra ekonomier ganska så mycket. Jag jobbar och smabon har varit sjukskriven en längre period.
När vi räknade på det för många år sedan kom vi fram till att min sambo betalar boendet. Och jag maten och annat från matbutiken. Det gick nästan jämt ut. Jag har fått betala aningens mer, vilket känts som rimligt. Med tiden har jag valt att lägga mer pengar på maten då den känts viktig för hälsans skull. Samtidigt som avgiften för boendet har varit ungefär densamma.
Det är även jag som betalar bil och soppa till den, då jag är den med körkort.
Ska vi köpa några dyrare prylar tillsammans, så brukar den som känner att den har mest pengar för tillfället fixa det. Nu försöker vi att inte göra så många större inköp utan att tänka först, vilket brukar göra att det finns utrymme för oss båda att köpa det vi är inne på.

Nu ska vi flytta, blir ett lite dyrare boende. Men vi kommer fortsätta på samma vis. Skulle sambon eller jag tycka att upplägget är dåligt får vi sätta oss ner och prata och göra om.

Kan tänka mig att det skulle se annorlunda ut om vi fick barn etc.

Vi har helt gemensam ekonomi där bådas löner går in i en optimerad struktur för privatekonomi. Inköp hanteras genom gemensamma konton på vardagsbanken för allt uppdelat på tidsperioder: veckoköp (dagligvaror), månadsköp (sällanköpsvaror och -tjänster) samt kvartalsköp (semester, julklappar, större inköp). Vi försöker hålla allt detta till ett minimum genom budget för att kunna målspara och investera inför framtiden så mycket som möjligt.

Vi kör bådas löner in på samma konto och därifrån går alla utgifter, helt gemensam ekonomi.

Problemet med den här lösningen är att om ena parten tjänar mycket mer pengar, så kan det skapa att en situation (som vi tog upp i förra veckans avsnitt) att det inte mentalt ses “som våra pengar”, framförallt av parten som tjänar mindre pengar. Även om det är avsikten.

Sedan har vi en påhittad regel om att inköp över 2 000 kr informerar vi varandra om. Lite inspirerat av en VD-instruktion som ofta har en beloppsgränser innan styrelsen ska informeras.

3 gillningar

Och vi har ju alla sett hur ett sådant tillkännagivande går till. :rofl:

5 gillningar

När jag var i ett förhållande hade vi flera konton. Var för sig ett eget lönekonto och sparkonto och sedan ett gemensamt konto och sparkonto. 6 konton totalt. Det låter bökigt men fungerade fint för oss.

Varje månad överförde både jag och min sambo en del av våra löner till ett gemensamt konto. Detta konto använde vi för att betala fakturor, autogiro, osv. och köpa mat och andra saker till hemmet.

Pengarna som var kvar på våra lönekonton kunde vi helt själv bestämma over. Mina pengar hamnade oftast på mitt sparkonto eller så köpte jag prylar. Min sambo sparade en del på sitt konto och tog en extra sväng förbi frisören.

Varje månad brukade det vara en del kvar på vår gemensamma konto som vi då flyttade till ett gemensamt sparkonto. Om vi då köpte något gemensamt (t.ex. en resa osv) använde vi oss i första hand vårt gemensamma sparkonto. Räckte inte pengarna då tömde vi det och bidrog vi både lika mycket av våra egna pengar för att täcka resten.

Fungerade finfint. :slight_smile:

Jag och min nuvarande fru körde precis ett sådant upplägg fram tills dess att första Barnet kom.

Därefter i samband med föräldraledighet och senare Vabb osv så vart det orimligt. Då det från relativt lika inkomster plötsligt skiljde 3/4 delar…

Så nu är det helt gemesamt istället

1 gillning

Just nu procentuell fördelning efter inkomst. Undantaget är amortering och annat kopplat till bostaden, det delas lika då vi äger 50/50. Fakturor kommer till våra enskilda konton och vi för över pengar mellan oss.

Vi har alltså inget gemensamt konto, däremot ett kreditkonto med var sitt kreditkort som vi varje månad laddar ned transaktionerna för i excel och kategoriserar efter lönefördelning (mat), enskilt (ej gemensama köp) och lika (bostaden).