Varför är det ibland klurigt att prata om pengar?

Få saker är så emotionellt laddade som pengar. Det gör att det ibland kan upplevas svårt att prata om pengar och ekonomi på ett öppet och autentiskt sätt. Det gör att man (jag) ibland känner mig lite ensam, att man inte säger hela sanningen eller till och med undviker ämnet. Kanske ibland i onödan.

För ett tag sedan träffade jag ett par vänner och vi kom in på den här frågan. Det började med en kompis som skojade om att han brukar säga att han jobbar som vaktmästare när någon frågar. Han brukar däremot inte lägga till att han dessutom äger de 12 fastigheterna han jobbar i.

Jag själv kom på mig själv att ljuga för min dotter på 10 år när hon frågade hur mycket pengar hon hade på sitt aktiekonto. Jag sa ett lägre belopp än det egentligen var, och lade dessutom till ”Du behöver inte berätta det för någon.” Då kändes det bra, men vid senare tanke funderade jag på: ”Vad skickar jag med för signaler?”

På forumet fortsatte diskussionen med allt från frågor som ”Får man ha problem som rik?” till reflektion att det även kan vara känsligt från andra hållet. Det vill säga att när man umgås med någon som har mer pengar än en själv så kan det bli konstigt.

Besök gärna forumtråden:

• Får man ha problem som rik? / Ensamt att ibland prata om pengar →

I dagens avsnitt diskuterar vi den här röran av känslor och situationer som kan uppstå med beteendevetaren, coachen och vår vän Moa Diseborn. Moa har en lång erfarenhet av att ha arbetat med rika klienter både i Sverige och internationellt med just den här typen av frågor. Jag känner få som är bättre i just i skärningspunkten mellan det emotionella och det pengamässiga.

Det blir ett personligt avsnitt där vi delar med oss, där vi utforskar och avdramatiserar ämnet samtidigt som vi kanske även ger bort några konkreta tips. Du får gärna dela med dig av dina tankar och funderingar i kommentarerna.

Om du är intresserad av Livsplans-kickoffen som vi pratar om i början av avsnittet så finns det mer info här:

• Läs mer om Livsplanskickoffen →

Om du är intresserad av en eventuell framtida aktivitet där man kan träffas, prata om ekonomi och pengar med likasinnade, gör gärna en intresseanmälan nedan. Lite beroende på intresse, Corona och liknande så kommer vi försöka göra något. Kanske något liknande som Aktiespararna brukar hitta på, men med ett lite bredare fokus.

• Gör en intresseanmälan till kommande aktiviteter →

Om du vill komma i kontakt med Moa så gör du det enklast via hennes hemsida molodi.se. 👍

Tack för att du följer oss. 🙏
Jan och Caroline

Transkribering av hela samtalet

Jan: Välkommen tillbaka Moa Diseborn, det är jättekul att du gör återbesök här. Du är beteendevetare, coach, du har jobbat tillsammans med finansiella rådgivare både i Sverige och internationellt framförallt med frågor som handlar ombetsande i kombination med ekonomi och finansiella frågor.

Vi håller också i den här livsplans kick-offen tillsammans två gånger om året som är upphovet till den här konversationen. Under våren 2021 hade vi en livsplan kick-off, då var det många av deltagarna som tog upp att man i många fall kan känna sig ensam i att prata om pengar.

Vi hade även uppe frågeställningen om man får ha problem om man har pengar? Detta avsnitt är en fortsättning på den konversationen. Vi testar oss fram.

Caroline: Det har rört upp mycket diskussioner och känslor tror jag. Ämnet är ganska brett, många berörs av det.

Moa: Fantastiskt roligt ämne. Precis som ni säger så är det något som behöver tas upp. Jag har med jämna mellanrum personer som ringer om de här problemen. Man vet inte vem man ska prata med eller vem man kan lita på.

Det blir ett problem som man själv tycker att man inte borde ha. Det är en positiv kris att ha mycket pengar, vad är det som gör att det kan bli svårt att prata om sitt kapital men också om livet? Det blir svårt att prata om utmaningar överlag, omgivningen kan tycka att du som har så mycket pengar eller mer pengar än mig inte har något att klaga på.

Helt plötsligt kan folk tycka att man inte att rätt till att ha utmaningar.

Jan: Jag träffade en kompis som sa att han brukar säga att han är vaktmästare, han brukar inte berätta att det är han som äger de 12 fastigheter som han är vaktmästare i. Vår dotter Freja kom och frågade hur mycket pengar vi har och jag ljög för henne, frågan är varför jag gjorde det egentligen.

Jag lägger en länk till livsplans kick-offen, där pratar vi om kombinationen mellan vad som är viktigt i mitt liv, vad är mina drivkrafter, vad är det vi vill tillsammans i ett parförhållande och sen kombinera det med den ekonomiska biten. Att faktiskt sätta en prislapp på drömmar och mål och göra en ekonomisk plan.

Moa: Det är precis som det låter, det är en kick-off. Det behöver man göra med jämna mellanrum och titta på vem är jag, vad vill jag och hur tar jag mig dit? Hur kan jag använda mitt kapital som en språngbräda eller hävstång för att ta mig dit. Det är då kapitalet verkligen får ett värde.

Livsplans kick-off

Caroline: Behöver man ha mycket pengar för att gå livsplans kick-offen? Jag får känslan av att man kan ha det men det kan också vara så att man inte har det men vill vara lite strategisk med sitt liv och planera både på det privata planet och för sina pengar.

Moa: Det är bra om man har kommit igång och kanske har tittat, lyssnat och involverat sig i allt vad ni gör med RikaTillsammans. Att man har ganska bra koll på sina saker. Vi pratar inte om investeringsform utan snarare om livet.

De som har varit med hittills är de som har ganska bra koll på sin ekonomi redan men börjar känna; vad gör jag nu? Pengarna i sig själv är fantastiska, man är jättetacksam för det men hur kommer man vidare? Mer pengar gör mig inte lyckligare så nu måste jag göra något annat.

Jan: Vissa gör det med sin partner, man kanske vill göra det tillsammans. Många gånger kanske det inte handlar om mängden pengar. Vissa kan uppleva detta med 1 miljon medan andra med 10 miljoner, vissa upplever det inte med 100 miljoner.

Jag tänkte citera en användare på forumet som kallar sig för ”professor kalkyl” som skriver såhär;

Något jag upplever är att man måste hålla ganska tyst om är hur strategisk man är. Vissa människor verkar nästan uppleva det som fusk när man tänker strategiskt och planerar”.

Han ger exempel på allt från föräldradagar till hur man får upp sin lön eller utnyttjar regelverk till sin fördel, att man tänker strategiskt inför sin pension 20 år innan det är aktuellt. Han skriver att;

”Resultatet blir därefter, det är som att en del inte kan gå med på att det fanns smarta sätt eller obetänksamma sätt. Folk tycker snarare att man har haft tur”

Caroline: Det blir märkliga känslor verkar det som. Många fler än ”professor kalkyl” har berättat om knepiga diskussioner som har uppkommit för att man har tänkt lite före, man har tänkt strategiskt med sina pengar.

Att tänka strategiskt med sina pengar

Moa: Det är de som är så spännande, pengar sätter igång så mycket känslor. Det handlar egentligen inte om pengarna i sig utan om alla andra känslor som det drar upp. Det kan bli skuld och skam, avundsjuka och rädsla som kommer fram.

Det är otroligt mycket som är kopplat till pengar. Jag brukar säga att det måste vara otacksamt att vara pengar. Vi kan projektera alla våra förhoppningar och drömmar på pengar men också våra största rädslor.

Jan: Jag känner hur jag går igång och blir provocerad. Om man ska prata om pension, det är klart att man måste prata om pension 25 år innan pension, det är då du kan göra något åt det.

Att börja tänka på sin pension när man är 64 år och man har tänkt att gå i pension när man är 65 år, då är det svårare. Då behöver du spara 10 gånger din årslön och ha 100% avkastning. Det funkar inte.

Caroline: Jag tänker att det är så många saker som spelar in i det. Vissa har inte intresset för sina pengar, man kanske inte har tid. Det är som träning. Det känner jag ändå att jag har empati med nu när vi pratar om det såhär.

Desto mer jag tänker på det så känner jag empati för att vissa kanske inte har haft utrymme för det i sitt liv eller haft intresse för det.

Moa: Jag tror att många tänker att det är mer komplicerat än vad det är. Pensionen kanske känns så abstrakt, man kanske inte förstår vilket gör att man inte orkar. Det kan bli som en oforserbar vägg, där kommer ni med så otroligt många bra tips där ni säger att det ju ska vara tråkigt.

Det behöver inte vara en emotionell investering, gör det och sen kan du oroa dig och ha alla de där känslorna du har också. Men då har du iallafall gjort det.

Strategi är kanske inte fusk

Jan: Det är många som har nämnt att om man är strategisk så kan det nästan upplevas som att man fuskar. Nu ska jag inte springa detta avsnitt i förväg men jag tror att problematiken handlar om att man kommunicerar förbi varandra.

Moa: Man vill berätta så otroligt mycket och kan så mycket och så vill man ge det till den andra men den personen kanske bara kan ta emot råd, pepp och stöd i en mindre mängd.

Caroline: Precis som du var inne på förut Moa, det är så mycket känslor. Det är så mycket skam och skuld, man skulle ha tagit tag i det för 20 år sedan. Man själv kanske inte har gjort det men någon annan kanske har, man vill själv inte ens kännas vid att man har ett ansvar för det.

Jan: Mattis skriver såhär;

På jobbet stod några personer och pratade, en av dem har gått i pension men jobbar kvar och en annan skulle gå i pension till sommaren. Det pratades om pension och om hur de hade tänkt att ta ut den etc. Mattis svarade och berättade hur han hade tänkt göra, direkt svarade de andra att ”ja men du har ju 30 år kvar”. De andra tyckte att detta var jättekonstigt, som att han fuskade.

Caroline: Mattis, den här personen som stod och sa att han vill göra saker nu för sin pension, han eller hon har ju gått ur flocken. Det är en flock som står där och pratar om sin dåliga pension och du står utanför

Moa: Det som händer är ju också att det blir skam och skuld men kanske också genans att någon som är så mycket äldre borde haft koll. Då kan man ofta gå i försvar, det händer massa på insidan.

Skapar det väldigt mycket känslor är det lätt hänt att man projicerar den där känslan och irritationen, skulden och skammen på den här personen som säger att han/hon pensionssparar.

Ha självmedkänsla med dig själv

Jan: I min drömvärld där bara jag finns och där jag är perfekt så hade jag tänkt såhär; Vad spännande kan du inte berätta mer? Hur har du gjort? Vad är det som gör att den motfrågan inte kommer upp?

Moa: Den kommer när man känner sig trygg och lugn i sig själv, man har den inre stabiliteten, man vet att man är bra. Man kan göra jätte dumma och knäppa grejer men jag som person är ändå bra. Mitt beteende kanske inte alltid är på topp eller det bästa, men jag är bra. När man har landat i det är det då man vågar ställa de där frågorna Jan.

Jag kanske rent ut sagt har varit en idiot när det gäller att ta hand om min pension, men jag är fortfarande bra som person.

Det är då man vågar säga; Intressant, hur har du tänkt? Det är helt nytt för mig. Självmedkänsla är en känsla med sig själv, speciellt när man går igenom någonting svårt.

Jag hejar alltid på mitt eget lag. Man ska inte slå ner på sig själv. Man gör någonting, exempelvis att man inte hanterar sin pension på ett bra sätt, och så tänker man att man är en dålig person för det.

Jan: Kan du säga något om självmedkänsla?

Moa: Det är som en hamburgare, ett tryck från båda håll. Samtidigt som du måste hantera den yttre realiteten så har du också en gisslan från insidan, du slår på dig själv. Det blir väldigt lite andningsutrymme i mitten. Det kan hända i flera situationer, att man gör något man inte tycker om och sen slår på sig själv väldigt hårt.

Man måste släppa lite på det, man gjorde ju så bra man kunde utifrån den erfarenheten och kompetensen man hade då. Man måste acceptera och gå framåt. Man måste nästan hålla sig själv i famnen, som man hade gjort med ett barn. Ha en omsorg, kärlek och förståelse för dig själv. De allra flesta är väldigt hårda mot oss själva.

Caroline: Jag tänker också att i de situationerna när det händer så är man i stress. Det gör de också svårt, man måste andas lite och komma till det med självmedkänsla, det är en övningssak. Vad är ditt tips i den stressiga situationen Moa?

Moa: Ofta kan det bli att man agerar i affekt i situationer, det är här jag tänker att mindfulness och meditation är så viktigt. Om man ser på sig själv som ett AB så måste man kolla av arbetsmiljön inne i kroppen.

Ekonomisk asymmetri

Jan: Vad kan jag göra som sitter på den andra sidan? Den som har en bra pension och har varit strategisk. Jag upplever ofta att jag pratar förbi personer i det här läget, och skulle vilja bli bättre på att hantera det.

Moa: Det handlar om att ge på det sättet som den andra kan ta emot. Att man inte går saker i förväg. Man måste ge i den takten som den andra är villig att ta emot. Växla perspektiv, det är det som är svårt för de allra flesta. Var intresserad istället för att vara intressant.

Vad händer hos dig när jag säger allt det här? Man kan säga att man finns här när den personen är redo, säga att man har massa kunskap som man vill dela med sig av. Då har man lämnat det öppet för andra.

Jan: Jag brukar tänka att kör man buss så måste man hämta folk på busshållplatsen där de är, kanske inte där jag vill att de ska vara.

Caroline: Det kräver mycket av dig att kunna hämta den andra där den står.

Jan: Man behöver vara medveten om vad ens behov är. Ibland kanske mitt behov inte är att vara en supercoach.
Gulketchup skriver;

Jag känner mig träffad av det här, jag är ung och jag har mer pengar än de flesta i min ålder men jag är inte rik i någon generell definition. Många i min ålder är intresserade av aktier så det är inte så svårt att få igång ett samtal men när jag är öppen med hur jag har det ställt så upplever jag också att det blir en märklig stämning.

Moa: Jag tänker att det finns så mycket föreställningar om pengar och att man inte kan veta vad den andra menar och tänker när man säger ekonomi och pengar och vad rikedom ens är. Att man inte vet vad den andra tänker och tycker om det.

Caroline: Då kan det bli att diskussionen dör ut, det är ingen som pratar om vad som pågår, man vet inte ens att det pågår någonting kanske.

Moa: Nej precis, det är därför jag tycker att det är så roligt att prata om just den emotionella delen av pengar, ekonomiskt EQ kallar jag det ibland för. Vi har så lite vokabulär, det är kanske därför blir tyst när det blir obekvämt.

Man har inte en högre EQ så att man förstår dessa känslor och kan sätta ord på dem och kanske läsa av andras. Det är många som upplever den ekonomiska asymmetrin med omgivningen, vad gör man åt det?

Någon skrev på forumet att är man öppen med vad man har för ekonomisk status så kan man på en minut gå från att vara generös till att vara snål i andras ögon.

Misskommunikation

Jan: Misskommunikationen sker åt båda håll, både från den som har och den som inte har pengar.

Moa: Precis det är ju bara en misskommunikation. Det är kanske en person som man gillar och hänger mycket med men helt plötsligt när man pratar ekonomi så blir det en konstig stämning. Huvudet på spiken är misskommunikation från båda håll.

Jan: Robert skriver såhär;

Jag pratar i princip aldrig om pengar med någon av mina vänner, jag tycker att det lätt misstolkas som skryt. Till saken hör är att jag har haft en väldigt god inkomst i förhållande till mina vänner när jag var 31 år och jobbade utomlands, jag hade 80k efter skatt. När jag flög hem försökte jag vara försiktig och hålla mig i bakgrunden. Jag upplever det enklare att prata om pengar med personer som jag vet har ungefär lika mycket eller bättre inkomst.

Det kan jag också känna igen när jag pratar med vår dotter Freja och hon frågar hur mycket pengar hon har. Någon gång sa jag sanningen att hon har 60k i en depå men att hon inte behöver berätta det för sina kompisar. Då är det just rädslan att det ska uppfattas som skryt.

Moa: Vi pratar ju mycket ekonomi hemma, vår äldsta son som är 11 år är väldigt intresserad av pengar. Vi pratar med barnen precis som du säger, att man inte måste prata om hur mycket pengar man har. Jag vill inte sätta mina barn i en situation där deras kompisar tycker att mina barn alltid ska bjuda för att de har så mycket pengar.

Det blir en fråga man ställer sig; vad säger vi till barnen? Det kan bli någon slags skuld och skam. Caroline jag vet att du har sagt något så himla bra som jag har burit med mig, du sa;

När du pratar om pengar och hur du/ni har investerat, sparat och konsumerat då är det en direkt inbjudan att ta del av den strategin och den glädjen som ni har skapat tillsammans.

Caroline: Ja precis det är en inbjudan. Jag försöker tajma det med situationen, med människan, med den personens frågor. Jag behöver vara finkänslig och lyssnande kring det. Om jag har en inbjudan så måste den ibland stäckas ut i pipettform, men ibland i en liter i taget. Hur tas min inbjudan emot och hur mycket vill den personen ha?

Jan: Jag tror att det framförallt handlar om att vara fri med resultatet. Det är okej att den andra personen tackar ja eller nej, att jag inte har en agenda utan att jag har en åsikt.

Ett jämförelsetänk eller inspiration?

Jan: Marie-Louise skrev till oss på Facebook att hon har en nära vän som är gift stenrik, själv lever hon ekonomiskt, det gör vännen också men ekonomiskt är helt olika i det fallet. Hon kan ibland undvika att prata om pengar för hon är rädd för att hennes vän tror att hon försöker tigga pengar.

Den ena kan vara rädd för att det ska uppfattas som skryt och den andra vill inte prata om det för man är rädd att det ska uppfattas som att man tigger pengar eller att man vill ha någonting.

Moa: Man kanske bara ska vara sårbar i det där, att man säger att man gillar att prata pengar men ibland blir rädd att göra det för att man tänker att det ska uppfrätts som att man tigger pengar. Man kanske behöver säga det högt och höra hur det inre dramat låter.

Jan: Robert på forumet skriver såhär;

Jag är hobbyfotograf och de flesta som känner mig vet om detta, jag kom i kontakt med en riktigt duktig naturfotograf och var så imponerad att jag kände att det inte var lönt att vara hobbyfotograf och la min egen kamera på hyllan.

Poängen här är att vi hade en tråd i forumet som handlade om hur mycket man månadssparar, alla svarade olika. Robert kände att han inte ville skriva hur mycket han månadssparar för att han sparar väldigt mycket mer än de flesta.

Han ville inte ge naturfotografkänslan till någon annan. Att någon ska känna att det inte är lönt att månadsspara bara för att han sparar så mycket mer.

Caroline: Jag tycker att det är empatiskt.

Moa: Jag håller inte med. Då går man in i ett jämförelsetänk, att bara för att någon annan har bestigit Mont Blanc eller Mount Everest så tänker jag inte ens försöka. Man måste tänka att man ska göra sitt i sin egen takt, det handlar om inställning.

Om man inte vill dela med sig av hur mycket man månadssparar så har man redan tänkt att de här personerna bara kommer gå in i jämförelse eftersom man själv kanske gjorde det. Det kan istället vara en fantastisk inspiration för många att berätta hur mycket man sparar, även om det är en hög siffra.

Caroline: Jag känner igen mig i det här i andra sammanhang, jag kanske fick bättre betyg än andra när jag växte upp. För mig har det alltid handlat om att vara lite finkänslig kring situationer, att inte skilja ut sig direkt.

Moa: Man måste känna in situationen, vad är syftet med att jag berättar det här nu? Det handlar om att jobba med sig själv. Det är viktigt att man gör jobbet på insidan så att det blir så rent och enkelt att avkoda vad vi säger och varför vi säger det.

Låt ditt eget ljus skina

Jan: Jag fattade länge inte känslan skam, jag har inte skam, jag skäms inte. Då fick jag hjälp av dig Moa i ett coachsamtal där du sa till mig att skam egentligen handlar om att inte sticka ut så att man får vara med i gruppen. Hur tänker du kring skam Moa?

Moa: Det du är inne på egentligen är vad funktionen med skam är. Funktionen med en sund skam är att vi ska hålla oss inom gruppen. Vi ska förstå de sociala reglerna så vi kan vara med i byn, vi klarar oss längre.

Det kan också hålla oss tillbaka, vi har en del i hjärnan som tar hand om skuld, skam och rädsla vilken heter amygdala. I den finns tankar om jämförelsen med andra människor, rädslan för vad andra ska tycka och tänka. Det har en funktion men ibland kan det stå i vägen för att ta oss dit vi vill, det är då vi måste identifiera problemet.

Jan: Nu ska jag inte göra någon psykoanalys på Robert men jag upplever att all hans empati om att inte berätta hur mycket han tjänar eller månadssparar hämmar honom. Jag tänkte på Marianne Williamsons dikt, det man brukar kalla för Nelson Mandelas öppningstal som handlar om att det vi fruktar mest inte är att vara otillräckliga utan att vi har omätliga krafter.

Hon skriver att när vi har frigjorts ifrån vår egen rädsla så frigör vi andra genom vår närvaro. Det finns inget stort i att hålla sig liten, låt ditt eget ljus skina.

Genom att i Roberts fall berätta att han månadssparar 30k då blir det enklare för mig att säga att jag också månadssparar i den kategorin. Plötsligt har jag fått tillåtelse att säga att jag också gör så. Man kanske också kan inspirera eller visa möjligheterna på att spara större summor pengar.

Caroline: En ledare är intresserad av andra människor, är empatiskt och använder sin skam och skuld på ett väldigt positivt sätt. Den behöver förstå att man skiljer ut sig från gruppen, man kanske är en ledare inom exempelvis högt månadssparande.

Då får man använda det för att visa att man är lika, jag är som du, även om man själv sparar mer. Vi är samma, vi är fortfarande människor. Man måste bygga en brygga över mellan ledaren som sparar mycket med de andra som sparar mindre för att visa att man i grunden är samma, visa att de andra också kan göra detta.

Jan: Men tänk om man inte vill vara ledaren? Det handlar ju om intentionen. Ibland vill jag kanske trycka till folk och inte vara den mänskliga ledaren.

Caroline: Varför vill du det?

Jan: Man kanske hamnar på någon konfliktyta på Twitter eller att man hamnar i argumentationer. Jag tror att det handlar om vad man vill uppnå. Vill jag ha autentiska samtal eller misskommunikation ja då behöver man ta sitt ansvar.

Får man lov att ha problem när man är rik?

Moa: Jag tror inte att man kan förvänta sig att man ska kunna ha den typen av öppna sårbara relationer med alla. Man får välja några personer där man märker att det finns samma intention. En fråga som folk ibland ställer till mig är hur man kommer ut som miljonär, vem ska man prata med och vad ska folk säga?

Jag brukar fråga om man måste komma ut med det? Det finns ett stort eget behov att prata om de här sakerna, däremot behöver man inte göra det med alla utan en liten skara möjligtvis.

Jan: Handlar inte det också om det du brukar säga som har gjort en jättestor skillnad för mig. Du säger; Tänk på att ens partner inte behöver vara ens allt. Vissa behov som man har kan man tillfredsställa med andra. Det kanske är okej att prata med några få kompisar medan de andra kompisarna behöver man inte prata med det om.

Moa: Med den ekonomiska asymmetrin som finns kan man behöva tänka på olika standards, exempelvis när man reser. För att göra det lätt och enkelt kan man ha som bestämmelse att man har samma standard på ex boende som de man reser med, för att inte distansera sig själv från gruppen. Man kan göra andra resor själv där man har en annan standard.

Caroline: Jag tycker att det låter intelligent.

Jan: Jag tar något annat exempel från forumet. Kriss skriver; Personligen upplever jag ofta, även här på forumet tyvärr, en oförståelse för att man inte vill ha mer.

Jag är ganska frikopplad från konsumtionshets, men även på forumet så har jag fått kommentarer som menar på att om jag inte behöver pengarna så ska jag ge dem till någon annan. Jag vet att du och jag pratade om det där vid något tillfälle, känner du igen detta Moa? Typ ”Men om du har problem så kan du ge pengarna till mig!”

Moa: När man har fått sådana kommentarer några gånger så är det inte lika kul längre. Man kanske har ärvt pengar men inte vet vad man ska göra med dem. Om då någon svarar med att man ska ge dem pengarna så blir man tillslut irriterad. Det handlar inte om pengarna i sig.

Välj vem du pratar med om pengar

Caroline: Förlåt för att jag avbryter, men vem berättar man detta till? Precis som vi sa innan, man får väl välja vem man ska berätta det för. Nu känner jag mig som en idiot här faktiskt.

Jan: Det handlar inte om att välja. Man hamnar i ett problem och då ligger man där i diket och ber om hjälp. Man hamnar snett i en misskommunikation. Nu är vi tillbaka på frågan om man får lov att ha problem när man är rik. När jag då berättar om något som är ett genuint problem för mig så landar inte det hos andra.

De kan inte se det problemet eller ens relatera till det utan då kommer det ofta till att man får kommentarer om att om man har för mycket pengar så ska man ge bort dem till den eller någon annan person.

Caroline: Om du är tjock och behöver hjälp så frågar du väl inte någon som inte vet hur man går ner i vikt?

Jan: Jag har inte energi att vara där. Vid min sinnes fulla bruk när man inte är nere i diket så hade jag ringt en mer passande person, exempelvis Moa som kan ta emot det där. Många gånger har man inte ens det nätverket.

Man kanske inte har kommit ut som miljonär och plötsligt säger man det, att man exempelvis har fått ett stort arv men inte vet vad man ska göra med pengarna. Man kanske har samlat mod för att fråga om hjälp, om det första du möts av är en kommentar från din vän om att man kan ge pengarna till honom/henne. Då är man i diket och sen blir man kissad på, hade jag upplevt.

Moa: Att få sina problem diskvalificerade gör att man inte får pratat om dem, något som är ett faktiskt problem där man behöver stöttning. När man är normal bemedlad som de flesta så brukar man ofta tänka att när man får tid och pengar ja då kommer livet att lösa sig.

Man lever i idéen om att det kommer lösa sig och så träffar man någon som har både tid och pengar. Då tänker man att de har allt de behöver, men det man missar är att livet är sig ganska likt både innan och efter man får en stor summa helt plötsligt.

Värderingar från tidigare generationer präglar oss

Jan: Pengar är inte lösningen utan pengar är bara en förstärkare. Mattis skriver såhär;

Jag har en bror som inte alls har varit så ekonomisk trots höga löner både för honom och hans fru. Ibland får jag gliringar från hans sida, som när de köpte hus och lånade till i stort sätt allt. Min bror sa ”Ja alla har ju inte en miljon på banken”. Jag tänkte att han också hade haft en miljon om han inte hade spenderat allt utan eftertanke. Jag upplever gliringarna som passiv aggressivitet, jag får det mycket i intervjuer av journalister där jag ofta får höra ”mycket vill ha mer”.

Caroline: Varför frågar du inte varför de säger så? Jag hade också blivit provocerad. Jag har nog aldrig fått gliringar någonsin faktiskt.

Jan: Jo, jag har varit med när du fått dem. Men du fattar inte när du får dem Caroline. Du är så söt, det är som när folk raggar på dig, du ser inte det heller. Jag upplever att det är någon slags krösus-sork grej i samhället.

Nu hittar jag inte vem som skrev det men om man har pengar så har man gjort det på någon annans bekostnad, man har varit egocentrisk, man har utnyttjat andra, det är någon som har förlorat.

Moa: I vår kultur så har man jantelagen på ena axeln och sen har vi Luther på den andra. De två sitter väldigt hårt, nästan nedskruvat i axeln. Jag upplever att yngre generationer har mindre av det där men jag tänker att vi som är 40 år och äldre har det såhär,

Jante på ena och Luther på andra axeln. Värderingar från tidigare generationer präglar oss, det sitter hårt på våra axlar.

Jan: Jag kan ibland tänka på det som avundsjuka, det är klurigt. Vår kompis Niklas brukar prata om att vara avundsfrisk eller avundsglad, han lägger en positiv touch på det.

Ladda pengar med olika betydelse

Jan: Mattis i forumet säger att han känner igen sig enormt, han skriver; Bara igår var min pappa på mig om en sak som gjorde mig irriterad. Vi håller på att bygga saker hemma och jag skulle låna ett verktyg, då sa min pappa att det är bättre att köpa, han vet att jag har pengar och därför tycker han det är onödigt att låna.

Pappan hävdade att Mattis ju hade råd att köpa det specifika verktyget, Mattis menar däremot att han ju har råd eftersom har inte köper sådana grejer. Det som dyker upp för mig är alltid avundsjuka.

Caroline: Men hur kan det då finnas avundsjuka i nära relationer? Då har man inte pratat om det. Mattis hade ju kunnat säga det till sin pappa, att han ju inte köper allting och att det är därför han kan spara.

För mig låter det som att många bara låter det vara vid tanken men sen går man inte vidare i den relationen där man fick en gliring. Jag tycker att det är konstigt att man inte pratar om sådant här i nära relationer.

Moa: Det finns ju antagandet från pappans sida att pengar löser allt. Det är ett visst tänkande och värdering i varför man tänker så, det är säkert med omtanke egentligen. Jag hör egentligen mer Mattis omtanke om sin pappa, att han vill att han ska ha ett liknande ekonomiskt tänk som han själv.

Ibland finns det en asymmetri i relationen, något som ofta kommer upp när man pratar kring pengar. Om man lever i en parrelation där den enas inkomstström är större än den andra eller att den ena partnern intresserar sig för ekonomi väldigt mycket mer än den andra finns det en ojämn vikt i relationen.

Prata om pengar med dina nära

Det är ofta något som man behöver prata om tillsammans. Jag hör det ofta när jag träffar par tillsammans, vissa personer säger våra pengar medan andra har delat upp pengarna i mina och dina. Man behöver prata om vad man ska ha för inställning kring hur man har kategoriserat, vad man har för värderingar kring det.

Jan: Det blir dessutom klurigare för att man har laddat de här pengarna med olika betydelse. Vi har ett kompispar där pengar för den ena är trygghet och för den andra handlar det om välmående, att kunna må bra tillsammans och göra resor och ha ett fint hus. Båda vill bra grejer men det blir en misskommunikation, det är olika laddningar på pengar.

Moa: Det kan ju också vara tvärtom, att man känner att den enes inkomst inte är bådas och att det därför tar emot att spendera dem.

Jan: Det har vi två fått jobba på ganska mycket, och gör fortfarande. Du ser helt frågande ut Caroline.

Caroline: Ja! Vad bra att du tar upp vår privatekonomi här, vad jobbigt det blev nu. Jag har skam över att jag har känt skam över det.

Jag tjänar pengar men Jan tjänar mer, det kam vara att jag vill ha någonting men så vill jag inte spendera pengarna för jag känner inte att de är mina att slösa.

Jan: Detta var en insikt för mig, du kom till mig för du hade hittat en sommarklänning för 3000kr och frågade mig. Jag sa att du skulle köpa den, jag viftade bara bort det. I min värld var det verkligen ett ickeproblem. Medan du kände annorlunda, du hade verkligen laddat för det här och känt tvekan kring att unna sig en klänning för 3000kr.

Caroline: Det var för att vi inte hade pratat om vad det egentligen handlade om.

Moa: Man har en emotionell pengacontainer på insidan, om hur mycket man kan unna sig på olika saker. Man kanske inte värderar saker lika högt, då kan man känna att det inte kan ligga en stor summa i en viss pott.

Man kan känna att man behöver betala tillbaka eller vara på ett visst sätt för att ta emot något. Som ett tankeexperiment, hur skulle det kännas att köpa en klänning för 15k Caroline?

Caroline: Fruktansvärt. Jag hade aldrig vågat använda den.

Hur ska man spendera pengar?

Moa: Det handlar om precis det där, om olika tankar och idéer och att det är kopplat till så många andra känslor och föreställningar. Jag tänker att det ofta är något som kommer i och med ett arv eller att man får pengar, det kan vara en krävande tacksamhetsskuld. Det kan vara skitjobbigt att hantera det.

Om man ärver eller får en stor summa pengar kan man ibland få för sig att man måste investera som givaren hade velat, men det är inte villkoren

Jan: I vårt samtal om klänningen så sa jag till Caroline att föra över en summa pengar till sig som bara ska användas till henne. Ett tag senare kom det hem en vas från svenskt tenn och jag blev genuint glad. Jag blir genuint glad när du prioriterar dig själv.

Moa: Jag tänker att det kommer ifrån tanken om att det är Jan som tjänar mer pengar än dig Caroline. Det är tillfälle att stanna upp och prata om detta. Jan hade inte kunnat jobba så mycket som han gör om inte du gör det du gör och är den du är.

Det är personlig utvecklig för dig Caroline att våga stanna kvar i obehaget, att ge sig själv en viss budget att slösa och unna dig med. Utforska hur en klänning som bara är ett tyg kan sätta igång så otroligt mycket känslor.

Caroline: Om man har mycket pengar så vet man kanske inte hur man ska spendera pengarna. Man är duktig på att ansamla. Sen vet man inte vad man ska göra eller hur man ska spendera pengarna. Det är svårt att göra något med pengarna för man är inte tränad i det.

Jan: Tillslut har man samlat pengar utan att inse att du varken behöver dem eller har tid att umgås med vänner.
Moa: Vilka andra grejer är jag intresserad av, vilket ben vill jag springa på?

Jan: Jag tror mycket på det här att göra leken till allvar och göra allvar till lek. Jag måste dela med mig om en kommentar från Lasse som skrev till oss det som många har berättat, att det är opassande att berätta hur stor förmögenhet man har.

Han blev inbjuden till en golftävling i Marbella av SEB, han hörde några framför sig prata om olika siffror. Det var först senare som han insåg att de inte pratade om hur många miljoner de har utan vilket handikapp de har i golfen.

Vad är baseline?

Jan: Silvia på Facebook delade och skrev om förväntningar, att hon kommer från ett annat land och har flyttat hit. Hon skriver att hon inte riktigt fattar vad förväntningarna i Sverige är. Om förräntningen är att man lägger 700kr på ett schampo så finns det en viss förväntning att man ska göra det, men har man inte koll på förväntningarna så vet man inte vad som är rimligt.

Hon vet aldrig vad hon ska behöva motivera, om hon spenderar mindre eller mer än vad man ska. Det hon skriver om är baseline. Vad är standarden? Det är där jag många gånger upplever att jag går fel. Jag vet inte vad jag ska jämföra mig med.

Om jag bara umgås med folk som har 100 miljoner så kommer jag alltid tycka att jag är fattig men sen missar jag att halva Sveriges befolkning inte har ett sparat kapital på 50 tusen. Har du någon tanke kring baseline? Vad ska man jämföra sig med?

Moa: Det är så det är tänker jag. Jag pratar med folk som har extremt mycket pengar, speciellt i England. Då kan jag fråga dem om de anser sig själva som rika och de brukar svara nej, de jämför sig alltid uppåt. Det är ofrånkomligt att jämföra sig med andra.

Det förändras ju också om man byter område, vad är baseline här när det gäller inredning eller bil osv? Man flyttar själv fram horisonten hela tiden, vad man har för jobb, vart man bor någonstans, ålder och familj.

För att man ska få den bästa hävstångseffekt på det kapital man har oavsett vad det är för något så gäller det att veta, vem är jag, vad vill jag och så gör man mer av det. Är hårvård viktigt för mig så är det välinvesterade pengar att lägga 700kr på ett schampo, men skiter jag i det så är 12.50 kr rimligt för ett schampo.

Praoa, prova och utforska!

Jan: Det är en övning som vi gör i livsplans kick-offen där du sa; Vad är din egen bild vart du är idag? Och vart vill du vara? Du har en twist på det där du frågar vad den yttre förväntningen på det är. I ett visst bostadsområde kanske folk förväntar sig att man har en Tesla, men man är själv kanske inte intresserad av att ha en.

Du tog det som ett exempel Moa, att folk har en högre förväntning på dig eftersom du har sprungit bergsmaraton och är gift med en dansare. Det kan bli att man får en dragning åt ett håll som man själv kanske inte vill.

Man själv kanske är nöjd med en 6a men andra förväntar sig en 8a eftersom vi som människor hela tiden vill uppfylla andras förväntningar.

Moa: Man ska vara medveten om det. Folk kan även ha lägre förväntningar på vart man borde vara någonstans och att man själv har mycket högre. Man märker hur det påverkar en, att det drar en åt en riktning som egentligen inte stämmer överens med hur det känns och vad man vill för någonting.

Man tänker att andra ska tänka på mycket om ens val som man gör och att det ska vara dumt och dåligt, man ger det för stor signifikans. Det krävs mod att göra de livsvalen som genuint är dina.

Jan: Precis, jag gillar att du säger det. Lev nu. Jag satte ut en fråga på forumet och Twitter om vad man hade gjort om pengar inte var ett hinder då var det många som skrev om många förändringar de hade gjort.

Min reflektion från det var att det var ganska många grejer man hade kunnat börja göra redan idag, man kan börja med något vid sidan av. Om du säger att du önskar något men du inte ens kan tänka dig att göra det en halvtimme nu, då är sannolikheten ganska låg att du kommer göra det i framtiden.

Moa: Prova på! Det är då man märker om ens önskan ens passar eller om man tycker om det. Gör det man vill med en gång i en liten dos.

En hint för kommande avsnitt om säkerhet

Jan: Jag tänker att vi ska börja runda av. Är det något mer du vill ta upp innan?

Moa: Jag tänkte bara nämna ämnet säkerhet, det är också en fråga som brukar komma upp just när man kommer upp i ett visst kapital. Har ni pratat om det i något avsnitt?

Jan: Nej vi har inte pratat om det. Jag tänkte på det igår innan jag somnade.

Moa: Det kan ju vara ett uppslag för ett avsnitt längre fram. Det behöver inte vara så stora saker, småsaker som alla kan göra oavsett kapital. Säkerhet brukar bli en återkommande tanke när man samlar på sig ett större kapital.

Jan: Det är en viktig fråga att ta upp. Du har ju en egen podd Moa, Molodi, du tar även emot klienter. Vill man komma i kontakt med dig gör man det enklast via molodi.se.

Vi kör ju livsplans kick-offen två gånger per år, en gång i augusti live i Stockholm och en gång digitalt i januari. Det kan man kolla in på rikatillsammans.se/plus och bläddra sig ner till livsplans kick-offen. Vi får komma tillbaka till det här ämnet för det finns så mycket mer att säga.

Moa: Man kan ju spinna vidare på de här ämnena i forumet.

Jan: Jag såg en dokumentär om Mr. Money Mustache som jag vet att många på bloggen följer, han hade träffar utan agenda där man träffades och pratade om den här typen av frågor. Vi kanske skulle arrangera något sådant, vi kan ju sätta upp en e-mejllista där man kan anmäla sig. Jag gillar ju den här tillsammans-grejen. Ett stort tack Moa!

Moa: Tack!

Jan och Caroline Bolmeson

27 juni, 2021

Den här artikeln publicerades söndagen 27 juni 2021 klockan 12:00 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): Emotionella sidan av pengar.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.

Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.