Nedan följer en automatisk och bearbetad transkribering av hela avsnittet. Notera att det kan innehålla fel och är inte ordagrann.
Läs avsnittet som en artikel
Introduktion
Jan: Vilka är de viktigaste sakerna att tänka på om man redan är igång med sitt sparande? Man har sin indexfond eller sin fondrobot, man har koll på sin privatekonomi, man kanske till och med är den som andra brukar komma till för att få råd i sin ekonomi. Det är lite anslaget för dagens avsnitt, där jag bad Caroline och Oliver att komma in med sina tre bästa tips till någon som är lite mer erfaren.
Det här är ganska mycket ett mysavsnitt där vi pratar om allt från att skifta fokus från ekonomiska mål till mer emotionella mål. Vi pratar om Moas modell att gå från “by default” till “by design”, om 0,01-procentsregeln. Vi pratar om det viktigaste nyckeltalet i en privatekonomi.
Vi pratar om att amortera kanske är det smartaste man kan göra. Och vi pratar också om det här att om någon kommer och säger “detta borde gjorts för 20 år sedan”, vad man kan fokusera på istället.
Jag hoppas att du kommer att gilla det här avsnittet. Se det väldigt mycket som ett komplement till det förra avsnittet där vi pratar mer utifrån ett nybörjarperspektiv, och framförallt avsnitt K59 som handlar mer generellt, lite mer pang boom, kring hur man vinner pengarspelet.
Det här är lite mer avslappnat medan K59 är lite mer checklistaktigt, skulle jag säga. Och sen som vanligt — det roligaste är ju alltid kommentarerna. Så skicka in en kommentar, hälsa på oss i forumet, så tar vi diskussionen därifrån.
Caroline: Vi delar våra framgångar och våra misstag så att du ska kunna göra din ekonomi och ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.
Att vara uttråkad på sitt sparande
Jan: Jag tänker, Caroline, du får börja.
Caroline: Ja, jag har en kompis som har det bra ställt. Bra lön, bor i hus med sin man. Kan skaffa sig allt hon vill. Och hon säger: “Jag har slutat spara nu. Jag vet inte ens varför jag ska spara längre.”
Vi har pratat mycket om lite olika saker i livet. Och jag kan känna igen mig i det där att man inte vet — övergripande, vilket håll är jag på väg? Varför ska jag göra de här sakerna som jag har gjort innan? Vad spelar det för roll? Jag har det bra. Är du med? Man kan ju känna igen sig i det när man väl sitter i en bra situation. Att man är lite planlös.
Jan: Det blir tråkigt.
Caroline: Ja, att man är uttråkad kanske.
Jan: Du var också inne på det i försnacket.
Oliver: Ja, precis. Det här att jag hela tiden reflekterar — var står jag idag och vart vill jag? Man kan sätta sig ner och räkna på ekonomin.
Jan: Mm.
Oliver: Om man är uttråkad, räkna på det. Du kan ju göra något så radikalt som att sluta jobba. Prova att sluta jobba. Vad har du för drömmar framåt?
Jan: Eller ta längre semester. Men om det är för stort steg att sluta jobba, gå ner lite i arbetstid till exempel.
Oliver: Ja, men exakt. Har man en god ekonomisk förutsättning så är ju spelplanen så stor om man bara vågar drömma. Och också våga prova och räkna. Det är väl det jag upplever mycket. Jag träffar ju många personer i möten med ganska goda ekonomiska förutsättningar. Många har faktiskt aldrig räknat på det. Så det vanligaste jag möter är att “det måste vara något fel på siffrorna som presenteras i programmet”, för det är ett så stort mentalt skifte att ställa om till att “jag kanske inte behöver jobba, jag kanske kan göra den här resan jag drömt om”.
Det här gnetandet, man helt plötsligt tittar upp och möjligheten är så stor att det skrämmer en så att man hellre bara vill gräva ner sig igen.
Från ekonomiska mål till emotionella mål
Jan: Jag tänker utifrån det som ni säger. Jag hade det också som min första punkt — om man ska titta för 2025 så var den stora insikten för mig att se helheten. Se ekonomin i sin helhet, hur den ser ut, vad har du för förutsättningar, hur ser spelplanen ut?
Jag tror, Caroline, det som du också säger, att när man är uttråkad — för jag var också där, att vara uttråkad i mitt sparande. Jag kan sänka avgifterna, jag kan hitta en lite bättre fond eller göra lite bättre sparande. Jag kan jobba extra så att vi tjänar lite mer pengar. Sen kommer man till kanske en fas i sitt sparande där det inte ens gör någon skillnad att spara den där hundralappen extra.
Caroline: Det var inte det som var grejen från början ens.
Jan: Säg någonting mer om det.
Caroline: Jo, men jag tänker att det kan vara så att man bara har förlorat den här känslan av meningsfullhet. Det kan vara så att det kändes meningsfullt att ha det här jobbet som jag gick på för tre år sedan. Men nu känns det inte så himla utmanande och kul längre. Men om jag tar ett annat jobb, som kan vara bättre betalt dessutom, så kan det vara som en ny flagga.
Det kan också vara så, om jag får knyta an till det du sa Oliver, att man kanske ska räkna på det och säga: “Fast jag vill jobba mindre och jobba mer med det här meningsfulla projektet vid sidan av.” Meningsfullheten kanske inte ligger bara i pengarna — pengarna ska ju stötta ditt meningsfulla liv.
Jan: Jag fattar, men nu vill jag gärna backa ett steg och göra det mer generellt. Meningsfullt är viktigt för dig, du återkommer till det.
Caroline: Jag ska bara säga en sak — att jag i min sjuksköterskeutbildning får läsa om det här KASAM, känsla av samhörighet och mening. Det är tydligen viktigt för alla människor.
Jan: Ja. Som sagt, jag vill backa ett steg och säga att vad det handlar om är att istället för att sätta ekonomiska mål — kanske resan med att sätta ekonomiska mål är färdig för dig som lyssnar på detta — och att tricket är att börja sätta mål i det mer emotionella. Och då är vi tillbaka till det där: okej, så vad är det emotionella för dig? För någon är det mening, för någon är det sammanhang, för någon är det struktur. Det kan vara utveckling, det kan vara spänning, det kan vara precis vad som helst.
Men att man istället för att sätta målet att i år ska vi ha en sparkvot på 15,5% och höja den till 17,5%, så kanske svaret är: hur vill vi att livet ska kännas?
Oliver: Mm.
Jan: Vad är det som är viktigt för mig? Så att man skiftar det där perspektivet.
Från “by default” till “by design”
Jan: Och sen är mycket det som jag och Moa pratade om — att gå från “by default” till “deliberate” till “by design”. Lite som du också var inne på, att människor ibland säger: “Men nu har jag sparat, jag gör som alla andra gör, för det är så som det förväntas.” Men alla andra kanske inte har sparat, vilket gör att alla andra kanske inte har möjligheten att gå ner i arbetstid eller göra den där resan eller engagera sig i det där projektet.
Så jag tror vi alla är inne i att: titta på din situation så som den ser ut. Titta vart du vill. Och kanske istället för att titta i ekonomin, titta i känslan.
Caroline: Mm.
Jan: Kan man väl säga så? Och att måla målet så som du vill ha det.
Caroline: Men kan det vara så att det är svårt att veta vad det är för mål? Man måste ju också komma dit. Det som Moa säger, vad sa hon?
Jan: De flesta av oss börjar ju “by default”. Saker blir som det blir. Har ni varit på middag med en grupp människor och så ska man beställa? Och alla tittar — ska ni ha förrätt?
Oliver: Mm.
Jan: Och så verkar ingen ta förrätt. Och så är jag sugen på förrätt, men ingen annan tar förrätt, så då tar inte jag förrätt heller.
Oliver: Mm.
Jan: Och då blir det “by default” — alla andra tog inte förrätt och då tar inte jag förrätt. Sen nästa nivå är “deliberate” — jag tar den förrätten som finns på menyn. Medan “by design” skulle kunna vara: välj någonting som inte är på menyn, eller välj en annan restaurang, eller gör någonting annat så att det blir mer medvetet.
Caroline: Men det kräver lite självkännedom.
Jan: Mycket.
Caroline: Att man behöver använda verktyg. Vi har ju använt livshjulet till exempel — det kan ändå vara en bit i att känna sig själv och situationen man är i just nu. Men det krävs självkännedom.
Jan: Mm.
Caroline: För att kunna göra sitt liv “by design”.
0,01-procentsregeln
Jan: Ja, absolut. Och jag tror sen finns det lite sätt att lura sig själv. Så om jag tar mitt tips här, nummer två: jag gillar ju den här 0,01-procentsregeln. Det är en av sådana grejer jag kommer ta med mig från 2025, som hängde ihop med rikedomstrappan. Det var det här att beroende på vilken fas du är på din ekonomiska resa behöver du göra olika saker.
Men om man tittar utifrån vad som funkar oavsett nivå så var det att så länge du använder under 0,01% av din förmögenhet så kommer den att växa. Och då kan man använda 0,01% för att göra livet rikare. I den här nettoformen räknar man in allt — alla håller inte med om det — men för oss är det ändå någon hundralapp per dag. Och då kan jag tänka: “Ja, men då är det ju roligt att göra något extra.” Nu hade vi middag häromdagen och jag tänkte “fuck it, jag köper den där tomahawk-klubban, en entrecôte för 499 spänn.”
Jag stör mig på att de räknar in det där benet i 499-kronors priset. Men det var: fuck it, det är 0,01-procentsregeln. I somras köpte vi vattenpistoler på USB-C.
Så jag tror att det handlar väldigt mycket om att prova sig fram.
Caroline: Mm.
Jan: Jag sa att livshjulet var ett verktyg.
Caroline: Ja.
Jan: Ett verktyg. Men jag tror också att det handlar om att prova sig fram.
Caroline: Mm.
Jan: Att våga säga i den där fasen: “Shit, vad uttråkad jag är nu på mitt sparande eller på min ekonomi.” Och hur kan jag experimentera med det mer?
Livshjulet som verktyg
Oliver: Jag tänkte säga något mer om livshjulet. Det är ett verktyg vi har skapat, och ni hade det i reflektionsavsnittet. Det ser ut som att jag har delat upp livets områden i nio olika områden.
Jan: Mm.
Oliver: Många som lyssnar på det här är väldigt starka just i ekonomi. Man får möjligen höga poäng. Man får kanske ge poäng 1–10 på varje livsområde. Men jag tycker det är en väldigt bra grundpelare att ha med sig, en sån status på var man är idag.
Jan: Mm.
Oliver: Och sen kan man jobba framåt. Man kan prova mer.
Jan: Vi såg ju något sådant. Jag gjorde en översikt på det där aggregerat. Och då var det också så att det var många i USA som gör livshjulet — höga betyg på pengar, ekonomi, förmögenhet, men inte så högt på jobb, karriär och förverkligande.
Oliver: Mm.
Jan: Och då är det kanske dags att byta jobb.
Caroline: Absolut.
Jan: Och det kan man också säga att livshjulet ingår utan kostnad för våra supportrar. Sen tror jag att man kan köpa det som engångsköp också.
Ska man sluta spara?
Jan: Bra. Caroline, är det någonting mer? Nu har vi pratat om det som du ville ta upp.
Caroline: Ja, jag skulle vilja ta upp det här. När man väl sitter där och har det ganska gott ställt och man slutar spara, eller man ser inte poängen med det längre.
Jan: Jag har en utvikning på det — att man inte ser poängen, så att folk fattar vad som menas. Till exempel, kommer man på rikedomstrappan nivå fyra, och allt räknas på netto — summan av allt, inkomstpension, hela hushållet, inte bara du som lyssnar utan du och din partner — har man då en nettoförmögenhet på över 10 miljoner, ja då gör ett månadssparande på 1 000 kronor varken till eller från i en sådan situation.
Caroline: Mm.
Jan: Så det är det som när du säger att det inte spelar så stor roll längre.
Caroline: Det kan kännas som att det inte spelar någon stor roll. Men jag skulle vilja höra med er vad ni tror. Kan man inte bara få fortsätta ändå? Och ha något slags ekonomiskt mål bredvid alla de här känslomässiga? För jag blir provocerad av när folk slutar spara.
Oliver: Ja.
Caroline: Ja, det är det. Visst kan man sluta spara om man har supermycket pengar, men jag tänker mig att man inte sitter där med hundra miljoner, utan det är lägre. Och att det ändå kanske spelar lite roll. Men att man ger upp innan man ens har hunnit bygga upp någonting. Förstår ni vad jag menar?
Jan: Okej, spännande.
Caroline: För jag tycker det är härligt den situationen vi har, där vi har stora valmöjligheter. Det kan väl alla få. Men man måste ju ändå fortsätta med sitt sparande. Man kan ju inte ge upp där för att man nu tycker “jag är uttråkad på mitt sparande”.
Jan: Jag bara ser forumet framför mig: “Ja, Caroline! Heja Caroline! Det är klart man ska fortsätta, mer pengar är bättre.”
Caroline: Men för den sakens skull ska man ju inte undvika att göra livshjulet eller använda andra verktyg för att nå självkännedom och vad som är kul i ens liv och meningsfullt. Det är inte det jag menar. Vad tänker ni om det? Vad tänker du, Oliver?
Att spara utan syfte
Oliver: Jag tror du delar något som många som är inne i forumet också känner — att det är så djupt rotat psykologiskt att man bara ska fortsätta spara, för då är man duktig, det är det som förväntas av en, man gör rätt. Och det är mätstickan i ens liv. Om man har ett ekonomiintresse och lyssnar på det här, så är det förmodligen en stor del av ens liv, och framgång har väl varit att man har kunnat spara mycket och nå de ekonomiska målen.
Så det är väl bara så djupt rotat som att äta mat, att man vill bara fortsätta. Men jag tror att det finns mycket värde i att hitta ett brytande i mönstret.
Att våga att inte spara. För det blir ju på sätt och vis, om det inte finns något syfte bakom det, så tror jag det bara känns rätt att fortsätta.
Caroline: Jag tror att man får ha ett syfte. Jag vill bygga min förmögenhet. Det kan väl få vara ett syfte.
Oliver: Mm.
Caroline: Jag är besviken på er faktiskt. Jag förväntade mig helt andra svar. Jag förväntade mig att ni skulle hålla med mig här.
Oliver: Jag tror att jag själv hade tänkt likadant i din situation. Men jag ser ju inget värde i att spara, bara fortsätta ackumulera pengar, om det inte finns något större syfte med det. Det är ju därför jag tror att många upplever tomheten, och då tror jag inte det gör varken till eller från.
Caroline: Men är det så då att man behöver typ säga: “Ja, mitt sparande ackumulerar mer pengar varje år än vad jag själv egentligen kan…”
Jan: Fast det spelar ingen roll, för hade du sparat så hade det blivit ännu mer.
Caroline: Ja, det hade blivit ännu mer. Men det kan ju vara som du säger, Jan, att det är futtigt. Man kanske behöver se de siffrorna.
Se helheten — fyrahinkarkalkylen
Jan: Ja, eller så är det så här: jag tror att min upplevelse är att de flesta inte har koll. Jag vet att det är skittråkigt, men det är därför min första punkt var att se helheten, göra den här fyrahinkarkalkylen eller ställa upp till Excel själv och ta med allt. Ta med inkomstpension, tjänstepension, premiepension.
Oliver: Du får ändå puffa lite för fyrahinkarkalkylen, den är ändå väldigt omtyckt av många.
Jan: Vi gjorde det i ett avsnitt i höstas, när vi gjorde fyrahinkarmodellen. De flesta har inte koll, så vi gjorde en kalkyl tillsammans i communityn som tar fram ungefär 43 olika nyckeltal för ens ekonomi och simulerar den lite. Och den vanligaste kommentaren var: “Shit, så här har jag inte tänkt på min ekonomi.”
Caroline: Ja, och “du har gjort fel, Jan, det kan inte stämma.”
Jan: Exakt.
Caroline: Jo, men det som är fint är att man får en helhetsbild.
Jan: Och du slipper göra allt själv, precis. Och grejen är återigen: du som är RikaTillsammans-supporter har den utan kostnad, vi försöker inte ens pitcha någonting. Är du supporter, ladda ner den. Är du inte supporter, bli det, eller köp den som engångsköp.
Men i alla fall, det som jag tänkte på är att de flesta inte har koll. Och man räknar inte på vad det blir. Och det är det som är så spännande med pengar, för det finns en emotionell sida som skriker: “Mer är bättre.”
Mer pengar, särskilt för oss. Och jag tror att du också är i det lägret, fast du förnekar det lite.
Caroline: Ja, vadå?
Jan: Att i det lägret, mer pengar, mer trygghet, eller mer pengar, mer frihet.
Oliver: Mer pengar, mer frihet. Alla är väl funtade så i grunden, tror jag.
Pengarnas syfte — “for what purpose?”
Jan: Medan jag börjar mer och mer tänka: “Men for what purpose?” Vad är det vi kommer att göra mer med mer pengar? Och då har vi ju kompisar som Filip som säger: “Jan, om du inte vill ha mer pengar, då har du bara en jävla dålig fantasi.”
Caroline: Jag tror han har rätt faktiskt, jag håller med Filip. Jo, men för man kanske vill uppleva saker. Man kanske vill bo utomlands. Vi har ju jättemånga år kvar. Jag ska få mig en annan karriär. Jag vill ju att vi ska kunna vara utomlands och att jag ska kunna jobba där och ta med er.
Oliver: Men tror du att du kan göra det i nuläget?
Caroline: Nej. Alltså det är ju formaliteter som gör att det är svårt att jobba.
Oliver: Ja, men ekonomiskt?
Caroline: Klart man kan jobba på distans i Thailand eller var som helst. Men jag skulle vilja jobba i samhället.
Jan: Men svara på det Oliver frågar.
Caroline: Nej, det kan jag inte nu. Inte på det sättet som jag vill.
Jan: Ja, ekonomiskt?
Caroline: Ekonomiskt, ja. Det kan jag. Men jag är inte så att vi direkt kan sluta spara nu. Men jag tänker att det kan vara så att man ändå behöver fortsätta. För någon annan kanske det är det man behöver — fortsätta för att kunna möjliggöra sådana äventyr så att inte pengarna tar slut.
Risk och drömmar
Jan: Och då är vi tillbaka till det där: hur vill jag att livet ska kännas? Vad är det jag vill ha i mitt liv för att kunna känna det? Och det som vi hade i vårt mastodontavsnitt, det där två timmars riskavsnitt — vad är risk egentligen?
Risk är osäkerhet i att jag inte kommer kunna leva det liv jag vill leva.
Och problemet är att de flesta av oss — och det är taskigt att säga som i nyårsavsnittet — du har inte koll på din ekonomi. Men de flesta har inte koll på sin ekonomi och de flesta har inte koll på sina drömmar. Eller vilket liv man vill leva.
Vad skulle kunna göra mest skillnad för den som redan har koll på sparande och har en god ekonomisk situation? Kolla ditt nuläge, sätt dig ner och dröm. Vilket liv skulle du vilja ha? Som det du säger, Caroline, att du hade velat jobba utomlands. Lars Wilderängs fru var ju på det här Mercy Ships — man åker utanför Senegals, Sierra Leones kust på ett sjukhusskepp.
Jag sa: “Men gör det där i tre månader eller vad du vill. Och sätt en prislapp — vad kostar det att vara iväg i tre månader? Vad kostar det att gå ner i arbetstid?”
Och det är där — jag har ju haft mycket mot FIRE-människor, att jag har tänkt “om du vill sluta jobba, då är du bara på fel jobb”. Men jag måste ge en stor credd till de som är FIRE-människor, för de har stenkoll på var de är. De vet exakt hur mycket pengar de behöver för att driva sin ekonomi eftersom de inte jobbar. Så de har varit tvungna att vända och vrida på varenda utgift. Är denna utgift relevant i förhållande till det livet jag vill ha? Och sen har de räknat ut hur mycket pengar det behövs för att ta sig dit. Och sen jobbar de stenhårt mot det och sen firar de. “Shit, nu har jag nått det, nu går jag.”
Det återkommer för Angaudin, Jesper i communityn, Firejimmy, Fru Efficient, Badass och många andra.
Caroline: Mm.
Jan: Och jag tror att många av oss andra, som din kompis eller som du, vi har ju inte satt oss ner och sagt: “Det här är det livet vi vill ha.” Vi har inte satt en prislapp, och därför blir det att vi sparar — mer desto bättre.
Att räkna och förstå ränta på ränta
Oliver: Ja, bara för att tillägga på det: jag upplever också att många kanske kampar med att höfta fram hur mycket pengar de har idag. Nettoförmögenhet är ju ett hyfsåt mått, men just att det är så svårt att förstå ränta på ränta. Därför tror jag det är så viktigt att räkna — du kan förmodligen vara där om tio år som är målet, om du bara hade räknat och vi antar att börsen kommer att avkasta någorlunda framåt.
Och det är det jag upplever: många gånger, som du säger, kan någon säga “ja men drömresan är till Sydamerika”, men de har aldrig frågat sig: “Men vad kostar resan?” Då vet man inte det. Man är så långt ifrån att konkretisera det. Man kopplar inte riktigt ihop med drömmen.
Jan: Nej, det är svårt att nå dit. För man vet inte vad det kostar. Man vet inte hur mycket pengar man har idag. Man har inte räknat på vad man skulle kunna ha i framtiden.
Jan: Och många gånger ska man inte underskatta att ha drömmen. Ibland är det ett stort värde att ha drömmen, snarare än att gå efter den. Tänk om man blir besviken på drömmen — då är det bättre att inte gå efter den utan ha den och njuta lite av den.
Caroline: Det sjuka med drömmar är att speciellt om det innefattar någon slags äventyr eller att man behöver utvecklas personligen, då kommer det bli jobbigare än man har trott att nå den drömmen. Men det kommer att vara tio gånger bättre än man hade föreställt sig.
Jan: Ja.
Caroline: Eller så blir det sämre och så får man prova något nytt.
Jan: Ja, visst.
Caroline: Ibland, absolut, är det skönt att ha drömmen. Den är lite så — man kan bara slappna av och gosa med den.
Jan: Ja, visst. Eller hur?
Nyckeltalet nettoförmögenhetsförändring
Jan: Och då, för att knyta an: nu kommer detta kanske bli skittråkigt, men jag har också ett nytt favoritnyckeltal.
Caroline: Vilket är det då?
Jan: Ja, och detta är inte mitt. Jag har studien från Martin Jönsson, MPI i communityn, som håller i det här nu. Nettoförmögenhetsförändring.
Caroline: Ja, hur mycket den går upp och ner.
Jan: Ja. Och detta är faktiskt ett nyckeltal som är roligt. Det är nästan roligare för nybörjare än för oss som har kommit en bit på vägen.
Vad den visar är hur mycket rikare du blir från år till år. Och det roliga är att man ska räkna med allt. Till exempel, har man ett jobb så sätts det av 18% i pension. Det är förmodligen 5–6% som sätts av i tjänstepension, så där har man redan typ 20% sparande på sin lön. Har man då en bostad som har förändrats i värde så räknar man med den. Man räknar med sitt eget sparande, man räknar med sitt finansiella sparande.
Sen kan man sätta detta i absoluta kronor, och då är det roligt, för de flesta sparar ju så sjukt mycket mer än vad man tror om man räknar med alla de grejerna.
Caroline: Mm.
Jan: Och det är intressant. Om någon som är ung, de kan ha det så att de dubblar sin förmögenhet varannat år. Börjar du på 100 000 och har en lön på 39 000, då har du typ 100 000 om året som avsättning till pensionen.
Oliver: Mm.
Jan: Och sen sparar man privat utöver det också. Så det är magic. Och för oss som kanske är lite längre fram, då är det också ganska relevant att veta hur mycket nettoförmögenheten förändras varje år. Det är den som egentligen spelar roll, för den innefattar sparandet, den innefattar avkastning, den innefattar belåning. Alla andra nyckeltal leder in i den här nettoförmögenhetsförändringen. Och den får man via fyrahinkarkalkylen.
Oliver: Ja, det var det jag skulle säga. Och du har gjort en separat kalkylator också.
Jan: Ja, precis. Och den tror jag blir också relevant, för den kommer att öka även när man slutar spara.
Att leka och prova nytt
Jan: Vad hade du med, Oliver, på din lista?
Oliver: Vi nämnde det innan, men jag tänkte också lyfta igen det här med att leka och prova mer. Det är något jag upplever. Jag tänker att om man har barn — barn är så duktiga på att prova hela tiden. Man uppmuntrar dem hela tiden. Man kanske till och med tvingar dem att prova någon sport som man tycker de ska gå på. Men att verkligen göra det själv.
Det inför glädje, nyfikenhet, att man ska våga vara nybörjare även om det kan kännas jobbigt. Men grejen är att ingen bryr sig om hur det går för dig när du åker skridskor eller vad du nu vill göra. Utan många tycker nog bara att du är modig som vågar.
Och det tror jag kan ge mycket glädje, även om man kanske inte tycker att jobbet är wow. Det kanske inte var jobbet som skulle vara wow, utan man kanske vid sidan om kan införa mer glädje i vad det nu än skulle kunna vara.
Jan: Det som gör livet rikare.
Oliver: Ja, precis. Och också att praoa i det. Om man vill jobba och bo utomlands, ta en längre semester och kanske prova att ha sommarhuset i Spanien.
Jan: Ja, precis. Hyra på Airbnb. Att testa. En vecka extra skidor, testa. Ja, precis.
Ska man göra något nytt i sitt sparande?
Jan: Bra. Har du något mer, Caroline?
Caroline: Nej, men det som vi pratade om i början, det var ju det stora för mig som jag ville ta upp. Men nu känns det som att det inte finns så mycket där, om ni inte tyckte att man behövde fortsätta spara?
Oliver: Jag tycker att det finns något att säga om det. Det är väl lätt att tro att man ska göra något nytt i sitt sparande, tänker jag, när man uppnår en viss nivå.
Caroline: Nej, det är det ju inte.
Oliver: Nej, precis. Det finns inget syfte med det, tänker jag. Man behöver inte spara annorlunda eller göra något nytt. Det kan komma fräcka möjligheter som presenteras för en, till och med att investera i. Coola projekt, onoterat, allt man kan bli bjuden på från banken och annat.
Onoterat och startup som välgörenhet
Jan: Det är roligt att du säger det — jag hade det som punkt här: onoterat och startup som välgörenhet. Att inte se det som investeringar. Det gäller framförallt de som har gjort exit eller fått en större summa. Det är välgörenhet. Det tar längre tid, det kostar mer pengar, du får inte tillbaka pengarna. Det är svinsvårt.
Sen behövs det ändå investeringar i onoterat, för att vi behöver ett företagsklimat, vi behöver unga personer, vi behöver mentorer. Men att se onoterat som välgörenhet — att det är jättesvårt.
En annan sak är ju att finansbranschen aldrig tjänar pengar där man tror. Jag tänkte på det nu. Till exempel, jag läste en bok om 1929 som går igenom börskraschen 1929 i ganska stor detalj. Och då var det så att många av de här stora — Andrew Mellon och de som var rika då — de tjänade pengar på att lura vanliga aktiesparare. Men det var inte “att lura” för det var tillåtet då.
Och sen tänker jag att det inte är helt olikt inom krypto, som är helt oreglerat. Många som skapar nya coins eller pump and dump — och så vet stora aktörer att om vi börjar köpa, då blir det köptryck och då flockas det dit pengar. Och när det flockas dit pengar kan vi sedan sälja av. Då tjänar man inte pengar på att värderingen går upp, utan man tjänar pengar på något annat.
Till exempel har vi ju också sett i många bolag att stora investerare som investerar — man tjänar pengar på att bolaget går bra. Ja, det gör man, men man kan tjäna lika mycket pengar på att spela ut de andra delägarna. Nu vet jag: den här VC-fonden — de har stängt den, för de tar ofta in pengar under en period och sen ska pengarna ligga där i 5–10 år. Sen stänger man fonden och betalar tillbaka pengarna till ägarna. Och då kan man veta att om vi gör en emission nu, då kommer inte de här kunna följa med i emissionen, och då späds de ut och då tjänar vi pengar på deras bekostnad.
Så finansbranschen… Det är så lätt att titta på det och tänka: “Han blev rik på investeringar.” Vardagsrik, absolut. Går i pension tidigare, absolut. Blir FIRE, absolut. Men inte dagens industririk.
De som blivit dagens industririka — om man pratar om Christer Gardell eller EQT-grundarna — de har ju blivit rika på att de har haft enormt höga löner på grund av enormt höga bonusar på grund av de fonderna de har haft och tagit avgifter. Det är ju inte på att de har gjort jättebra investeringar.
Och där upplever jag att för många är det en snedsyn. Jag vet inte, det var inget tips, det var en insikt. Att inte vara så imponerad, och om man blir bjuden på den där Private Banking-middagen — gå på den, skriv en rapport i vår tråd. “Här var jag på senaste Private Banking, snittarna var dåliga.” Men köp ingenting.
Oliver: Där finns en fjontråd.
Jan: Där finns en fjontråd där folk fyller på. “Där har jag varit på ett Private Banking-event.” Och så utvärderar de: “Drickan var bra, snittarna var dåliga.”
Kvalificerad lekhinke
Jan: Har ni några fler tips? Annars har jag några till här.
Oliver: Nej, men nu tänkte jag att vi pratar lite om det här med investeringar. Man kanske blir lockad att göra något nytt, men att ha en kvalificerad lekhinke. Verkligen tänka igenom det. När man kommer upp i större belopp så har man mött människor där man kanske kan tänka att de är nästan oansvariga med stora delar av familjens förmögenhet. Det kanske är så man tänker om man ska få ut lite spänning i vardagen. Man blir sin egen förmögenhetsförvaltare, men tänk verkligen igenom det.
Om du ska leka med det — sätt av 10% av tillväxthinken.
Jan: Mm.
Oliver: Ha en kvalificerad lekhinke. Vi har ju André och VQM till exempel, om man vill satsa mycket på att lära sig mer om analys, IPO och sådär. Det är något jag tänker: gör det ordentligt ifall du satsar på den spänningen och hobbyn.
Jan: Ja precis. Synda ska man synda lagom, eller synda ansvarigt. Det kan absolut vara roligt.
The Art of Spending
Caroline: Jag tänkte på en annan bok som ni båda har läst — The Art of Spending.
Jan: Jag började läsa den men jag kom inte igenom den.
Caroline: Nej, okej. Men fick du någonting av det du läste då?
Jan: Mm.
Caroline: Han har väl skrivit boken för att han också har stött på många människor som har ackumulerat pengar och sen haft svårt att skifta om till att använda dem till att ha ett trevligt liv.
Jan: Mm.
Caroline: Och det tycker jag ändå att ni båda har pratat om mycket nu under 2025. Du har ju läst den?
Jan: Mm.
Caroline: Jag har läst det.
Oliver: Ja. Men vad bra. On the spot. Men jag tycker att jag har gjort en serie i flera delar om hans första bok, Pengarnas psykologi. Jag upplever att har man läst den så har man fått med sig det allra mesta. Jag upplever aldrig att bok två och tre är lika bra som den första, om jag ska vara helt ärlig. Jag tycker han är en väldigt duktig författare, men det är inget nytt revolutionerande direkt.
Caroline: Är det Art of Spending?
Oliver: Nej, det skulle jag inte säga. Men grundprinciperna är väldigt bra, och repetition är alltid viktigt.
Caroline: Men vad är det han vill säga med det? Hur lär man sig spendera pengar i linje med vad man värderar?
Oliver: Det är väldigt personligt. Det handlar mycket om att lära känna sig själv, prova och våga. Där finns vissa saker. Gemenskap tenderar alla människor att uppskatta. Spendera på andra. Dubbelglädje, upplevelser. Det finns några av de här sakerna som man återkommer till. Var medveten i alla ens spenderingsval, att man inte köper bara för att det är det som förväntas av en. Det är väl några sådana återkommande principer. Men läs hellre Pengarnas psykologi, eller lyssna på poddavsnitten som du har om det.
Jan: Ja, precis.
Värdet av pengar minskar med åldern
Jan: Jag tänker väl i det så är det ju den här insikten som jag brukar vilja ge bort:
Värdet av pengar minskar med åldern. Vi har bara en viss tid på oss att använda våra pengar. Och det blir färre och färre saker vi kan göra med pengarna.
Vårt klassiska exempel är att det är svårt att åka skidor som 85-åring. Åk skidor medan du kan åka skidor. Backpacka runt i Sydostasien medan du kan. Och där finns ju vissa väldigt tydliga tidsfönster: singel, sambo, innan barn. Sen kommer småbarnsåldern, innan skolan. Sen kommer skolåldern, och skolplikt är kanske inte det som många av oss tycker är det bästa.
Caroline: Men det kan också göra att man inte kan göra vissa saker med familjen.
Jan: Ja, exakt. Och sen kommer ju tiden där barnen klarar sig själva, man kanske har gått i pension.
Caroline: Mm.
Jan: Och sen kommer tiden med barnbarn. Pension, där man är frisk och kan göra saker. Så det finns vissa tydliga tidshinkar, och där tänker jag apropå att använda pengar.
Sparande kräver livsenerskin
Jan: Men en grej jag tänkte på, Caroline, innan: det jag tror att många tappar bort kring sparandet är att sparandet tar massa energi. Du måste skapa det här överskottet för att kunna spara, och jag tror att vi ibland diskonterar det. Förstår du vad jag menar? Vi tar inte hänsyn till det — vi ser bara sparandet, att mer sparande är bättre. Men vi ser inte att jag använder den här livsenerskin, som gör att jag inte kan använda den tiden till annat.
Vad tänker du? Du ser så tveksam ut.
Caroline: Nej, men jag tänker att du har rätt kring det. Men jag tänker ju alltid att man kan göra både och.
Jan: Mm.
Caroline: Jag håller med om livsenerskin, men livsenerskin kan ju också sparas till senare ju.
Anekdoten om hotelläkaren i Bangkok
Caroline: Det var en resa vi gjorde till Thailand. Det var flera år sedan. Vi var i Bangkok mot slutet av resan. Och jag hade fått myggbett. Jag är ju allergisk mot dem, och det var varmt så de blev infekterade. Sen när vi var där på hotellet sa jag: “Nu ringer vi sjukhus — vad heter det — hotelldoktorn.” Och det kostade typ 500 spänn för att hotelläkaren skulle komma. Och så sa du: “Jag har en 500-lapp. Den har jag alltid med mig.”
Oliver: Mm.
Caroline: “Jag har alltid med mig en 500-lapp i plånboken om det skulle vara någonting.” Så du gick och växlade in den. Och sen betalade vi hotelläkaren, och jag kunde semestra utan att oroa mig för att jag skulle få sepsis av de där myggbetten.
Och det har levt kvar med mig — att det är bra att ha lite extra undanstoppat här och var. Du minns den här händelsen väl, Jan?
Jan: Inte riktigt.
Caroline: Gud! Det är så levande för mig fortfarande. Man måste ha undanstoppat. Och det var ju också, vi var ju inte särskilt rika på den tiden. Då spelar det roll att man har det. Nu kanske det inte spelar så stor roll att vi har en 500-lapp i plånboken. Man lever på ett annat sätt nu. Man bara hämtar det i bankomaten.
Att ekonomin har sprungit ifrån
Jan: Ja, men absolut. Men jag tycker, Caroline, att det verkar roligt. Du pratade om det i vårt reflektionsavsnitt också. Det känns som att du jobbar i kapp vår ekonomi. Vet du vad jag menar? Att vår ekonomi har sprungit ifrån dig lite.
Caroline: Ja.
Jan: Och att du kämpar med att komma i kapp. Och att vissa av de här beteendena grundar sig i händelser som det här — som nu är ett icke-problem.
Caroline: Ja. Det är bara att den är så känslomässigt stark i min historia.
Jan: Ja, exakt. Jag tänker, Caroline, det vore jättespännande om du gjorde den där övningen: “Hur ser det liv ut som jag vill ha?” Och sen sätter en prislapp, och sen räknar vi baklänges.
Caroline: Jag tycker det är mycket svårt. Jag vet inte vad det är. Det dyker upp bara, och sen vill jag göra det. Det dyker upp att jag vill utbilda mig. Det dyker upp att jag vill att vi ska vara utomlands. Det dyker upp saker, och då får man väl räkna.
Jan: Fångar de en med penna och papper?
Caroline: Ja, vad får man göra? Okej, jag ska erkänna att jag är dålig på att estimera.
Jan: Jag är grym på att estimera. Skriv ner grejerna så kan vi estimera tillsammans.
Att göra estimeringar enklare
Caroline: Hur gör du då, Oliver? Estimerar du saker i ditt liv och skriver ner och räknar? Du verkar tycka om att räkna.
Oliver: Nej, jag skulle inte säga att jag estimerar så bra som du är på det. Men jag upplever att jag kan ha något hum om vad en resa kan kosta som jag är intresserad av, och gå utifrån det. Sen upplever jag att man inte kan — du har ju något citat om det: alla planer är dåliga men vissa användbara. Så jag försöker inte lägga för stor vikt vid det.
Det är det jag säger till många jag möter också kring uträkningar om deltidspension och så vidare — det är inte där det viktigaste är. Man behöver ha svängrum alltid. Så jag tror att man kan hålla det mycket lättare än vad rädslan är inför det. “Vad kostar resan?” Håll det till att om den kostar 50 000 eller 60 000 spelar det inte så stor roll.
Caroline: Mm.
Oliver: Du ska ha ballpark numbers och utgå från det. Det är så mycket som kan hända längs vägen. När du väl är där, kanske om tre år, så har du nått det tvådubbelt för att du bytt jobb som du inte hade räknat med. Det är så många faktorer. Så jag tror att man inte ska vara rädd för att göra det enkelt.
Jan: Exakt.
Oliver: Bra.
Jan: Grova uppskattningar funkar. Det är ändå så mycket osäkerhet.
Carolines sjuksköterskelön
Jan: Men jag tänker, för att du återkommer ibland med: “Sen ska jag jobba som sjuksköterska och ha lön.” Och det verkar så viktigt med den här lönen. Jag är ibland så här…
Caroline: Men vet du vad? Att jag återkommer till det är ju för att jag hela tiden hör i forumet och på andra ställen att sjuksköterskor tjänar dåligt. Man jämför alltid — vi har en ingenjör, vi har en sjuksköterska, och de tjänar olika.
Jan: Mm.
Caroline: Jag säger: “Ja, fast det beror ju helt på om man specialiserar sig, om man jobbar som konsult och så vidare.” Jag tycker folk har fått en missuppfattning. Man kan tjäna dåligt, men man kan också tjäna bra.
Jan: Mm.
Caroline: Och det kommer sannolikt inte vara så att jag tjänar dåligt.
Jan: Mm.
Caroline: För jag kommer att tycka att andra saker är viktigare.
Jan: Precis. Vi har ju en sån… nej, det tar vi sen.
Caroline: Mm.
Jan: Jag och Freja, vi tror inte att du kommer jobba så mycket som sjuksköterska.
Caroline: Nej, nej.
Jan: Vi tror också att du kommer doktorera.
Caroline: Nej, det kommer jag nog inte göra. Vi går vidare. Det här handlar om helt andra saker, det här avsnittet.
Stresstestet för din portfölj
Jan: Jag tar en fråga som jag tänker också skicka med:
Om börsen skulle falla med 50%, skulle du vara nöjd med den portfölj du har? Om börsen skulle öka med 50%, skulle du vara nöjd med den portfölj du har? Och när du kan säga ja på båda frågorna — då har man en helt okej portfölj.
Caroline: Mm.
Jan: Och svarar man nej på en av de här frågorna, då är det kanske input på att man ska göra något annorlunda.
Caroline: Vad svarar du själv, Jan?
Jan: Jag svarar ja på båda. Det är inte en maxad portfölj för att maximera vinst. Men om börsen skulle falla med 50% skulle jag vara “it’s fine”. Och där kommer vi också tillbaka till den här helheten — de flesta kan bära mycket mer risk än vad de egentligen gör. Det var väl också en av de största insatserna 2025.
Amortera inte — det höjer din risk
Jan: Bra, jag har en sista här tror jag. Sen får ni fundera på slutord om ni har något mer. Men detta är Axel i communityn som var:
Amortera inte, det höjer din risk. Framförallt om man är lite äldre, typ 50 plus. Överväg att inte amortera, utan kanske ta ut ett lån på din bostad. Det kan vara jättesvårt att ta ut ett lån efter 60.
Och many gånger, worst case, är det en ensamstående pensionär som bor i en lägenhet för fem miljoner som är nedamorterad och har en dålig pension och inte får ihop månadsbetalningarna. Medan om de hade lånat en miljon eller en och en halv miljon på det där, då hade man kunnat skjuta till 5 000 spänn i hur många månader som helst.
Så amortera inte — det höjer din risk. Det är möjligheten att amortera som är det värdefulla, inte att ha nedamorterat.
Satsa på hälsan
Jan: Och sen vet jag också, Oliver, du hade någonting kring hälsa.
Oliver: Ja, precis. Jag kvalificerar min pappa att ingå i den här målgruppen. Och detta är det enda jag önskar han skulle fokusera mer på — hälsa. Även om man lyssnar på det här och känner att man inte har så mycket pengar som man skulle vilja ha, så är en av de enklaste sakerna man kan göra att satsa på hälsan. Förlänga sparhorisonten, men också se till att ha möjligheten att använda pengarna.
Sen är det såklart saker som kan hända längs vägen som man inte kan styra över. Men satsa på hälsan, satsa på träningen. Pappa, satsa på träningen!
Caroline: Men hur har det gått med juleskummet i år?
Oliver: Ja, han gillar att käka sina juleskum. Det har konsumerats en del. Men han sa att 2026 skulle det bli ändring på detta. Vi har alla fått kreatin i julklapp. Alla barnen.
Caroline: Det är otroligt ju.
Oliver: Kreatin, det är det nya. Vi fick en podd vi skulle lyssna på också. Jag har inte gjort det.
Caroline: Så din pappa har tipsat dig om det?
Oliver: Ja, visst. Stora förväntningar. Pappa brukar lyssna också. Det ska bli spännande.
Jan: Du ska göra en svensk klassiker också.
Oliver: Ja, 2027.
Jan: Ni börjar träna nu.
Oliver: Ja, det måste vi göra. Vi ska öka längdskidor.
Om man har börjat spara sent — Nick Maggiullis råd
Jan: Du sa det som en bisats, men jag vill verkligen kasta ljus på det, för det var ett av de finaste svaren vi fick av Nick Maggiulli. Han sa att om man har kommit igång med sitt sparande sent, eller om det känns som att det är kört, då brukar jag alltid säga “börja idag”, vilket är sant.
Men då sa han: börja idag — och ta hand om din hälsa, för då förlänger du tiden du kan använda dina pengar.
Och jag tyckte det var så himla fint.
Oliver: Ja. Det var ett annat svar än man är van vid.
Jan: Ja.
Oliver: Det var jättefint. Och just det att det finns en skärningspunkt mellan hälsa och pengar. Det pratar ju mycket Bill Perkins och David Sinclair om. Att du kan göra så mycket för lite pengar egentligen. Det finns så mycket som egentligen är gratis eller kostar väldigt lite — utflykt och annat, att umgås med andra.
Caroline: Mm.
Oliver: Men då är det ju viktigt att man satsar på hälsan. Att man kanske inte behöver stressa så mycket, jobba så mycket, kanske ha PT eller satsa mer på kost. Och där kan ju pengar underlätta helt klart.
Jan: Ja, precis.
Träning som karaktärsbyggande
Jan: Jag bara tänkte på vår dotter. Hon pratade ju med sin PT, och så sa hon:
Träningen är ändå på sätt och vis rättvis, för den visar på ens karaktär. Det är inget man kan köpa. Träning är kampen mellan vem du är och vem du vill vara.
Jag tyckte det var sjukt bra. Men det är roligt också.
Jag kan säga en sista grej: vi har ju haft de här flockenträffarna, som är nätverket i nätverket, också för dig som är på lite nivå fyra. Det finns en länk i beskrivningen. Och där pratar vi väldigt mycket om just hälsa och att ta hand om sig.
Och sen — jag vet inte om det är sant — men det är mycket nu med AI, sjukdomar, nya proteiner och sådant som du också pratade om. Vi står nog inför en ganska stor utveckling.
Jag tänker: kan man bara överleva de kommande tio åren?
Caroline: Man måste hålla sig vid liv, ja.
Jan: Kan man hålla sig vid liv de kommande 10–15 åren?
Caroline: Kanske längre tid till och med.
Jan: 20 då? Så finns det ju så mycket på andra sidan. Det är vissa som tänker att man kanske kan leva jättelänge.
Caroline: Eller friskare tills man är hundra. Kanske inte leva mer, men det är otroligt tråkigt att vara multisjuk de sista 15 åren av sitt liv.
Jan: Det är ju klart ett liv, men du har ju sett det på nära håll nu också.
Caroline: Ja. Det var inte så munter avslutning. Men tanken var ju att man ska ta bättre hand om sin hälsa, och att din pappa är en inspiration, Oliver. Och du också, Oliver, eftersom du ska göra svensk klassiker.
Oliver: Ja, men man kan göra det kul. Göra träning roligt också. Gör det med en kompis eller prova något nytt. Blanda in att prova.
Jan: Precis.
Jan: Snyggt! Är det något sista vi vill lägga till? Nej. Det var lite annorlunda. Och jag tänker att vi ses nästa vecka. Som vanligt — tack för att du tittar, tack för att du stödjer. Så ses vi.
För det verkar ni inte riktigt ha gjort? Kanske är ni för upptagna med att arbeta? 
