#294 - Fem saker vi ofta ångrar när vi blir äldre

Ett rikt liv bortom pengar Emotionella sidan av pengar och rikedom
1

Ett personligt samtal utifrån boken “Top five regrets of the dying” av Bronnie Ware. Tanken med avsnittet är att ge oss själva en genväg, att redan idag titta på vad det är människor ångrar när de blir äldre, så att man eventuellt kan göra någon förändrig här och nu.

Bronnie Wares bok listar de fem vanligaste ångerkällorna hos döende personer:

  • Jag önskar att jag hade haft modet att leva ett liv sant mot mig själv, inte det liv andra förväntade sig av mig.

  • Jag önskar att jag inte hade jobbat så mycket.

  • Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor

  • Jag önskar att jag hade hållt kontakten med mina vänner

  • Jag önskar att jag hade låtit mig själv vara lyckligare

Vi varvar exempel från boken med funderingar kring vårt eget liv. Lite en fortsättning på den resan som vi tydligen ter oss vara på. Sedan om det är en försenad 40-års kris eller inte, det låter jag vara osagt. :slight_smile:

För dig som tycker att det varit lite mycket :heart:-avsnitt på sistone. Misströsta inte. Nästa vecka blir den intervju med Skatteverket om deklaration, avdrag och mycket annat. Till och med bjuder Skatteverket på frågesport(!). Därefter kommer snart även ett avsnitt med Craig Lazzara från SPIVA och @Jonas-Opti, från Opti. Så det blir ett par :moneybag:-avsnitt i närtid också.

Hälsningar,
Jan och Caroline

Instagram-sammanfattningen avsnittet

Nedan följer några av höjdpunkterna från avsnittet i form av en karusell:

1
11080×1350 109 KB

2
21080×1350 84.3 KB

3
31080×1350 101 KB

4
41080×1350 91.7 KB

5
51080×1350 114 KB

6
61080×1350 100 KB

7
71080×1350 68.2 KB

8
81080×1350 113 KB

9
91080×1350 83.9 KB

10
101080×1350 107 KB

Följ oss gärna i sociala medier (instagram , youtube (framförallt våra shorts) , tiktok ) där vi numer lägger upp nya saker rätt frekvent. Sådant som är lite mer “snabbmat”-aktigt än de riktigt bra samtalen vi har här i forumet.

Titta, läs eller lyssna på avsnittet

Samtalet finns som vanligt transkriberat på bloggen:

Du som gillar att titta på Youtube har hela videon överst på sidan . Poddavsnittet finns där poddar finns, men du kan lyssna i webbläsaren via följande länk:

Du som är medlem på Patreonkan som vanligt se det utan reklam via denna länk. Du bör även ha fått det som utskick via Patreon, med bildspel, mp3:a och hela paketet. Notera att du även då slipper reklamen i forumet.

Tips! Skicka ett mess eller meddelande till någon du bryr dig om

Något som jag verkligen tänkte på efter avsnittet var att uppskatta alla de människorna som vi har runt om oss. Det kan vara familj, släkt men framförallt vänner. Det är så lätt att vi tar det för givet, att vi tänker att vi ska göra och säga saker sen - men som Bronnie skriver i boken, låt oss göra det nu.

Asymmetriskt är det också rätt. Det kostar oss ingenting att skicka ett litet sms och bara säga: “Tack för att du gör mitt liv rikare.”, “Jag ville bara säga att du är viktigt i mitt liv”, “Jag ville bara säga att jag uppskattar vår vänskap” eller något liknande. Vinsten vi får är kanske inte oändligt stor, men det gör en annan person glad, det ger energi och det ser till att du inte har saker osagda.

Jag ser fram emot dina tankar och kommentarer. Tack också än en gång för alla de fina kommentarerna till förra avsnittet.

Jan

24 gillningar
2
3

Väldigt fint avsnitt. Lika viktigt avsnitt att lyssna på som avsnitt 99! Hjärta och hjärna. Lever vi inte det liv som vi vill så spelar ju det ingen roll hur vi ekonomiskt finansierar det!
Ni är bra på att sätta ord på tankar!
Tack/Mikael

14 gillningar
4

Jättefint avsnitt :heart:

Tack!

3 gillningar
5

Jättebra och tankeväckande avsnitt. Har inte hunnit lyssna på hela än, men jag tycker det är väldigt spot on och bekräftar flera tankar som jag själv grubblar på. En sån är att jobba mycket och med det som förväntas. Har en bra utbildning och ett eftertraktat jobb med hög lön. Funderar dock mycket på om det verkligen är detta jag vill med mitt liv och skulle gärna jobba mindre för att få mer tid för barn och familj. Men känner att jag skulle behöva förklara mig för omgivningen. Att det bryter mot normen.

14 gillningar
6

Har inte lyssnat klart ännu. Men jag älskar dom här avsnitten. Jag lever mitt liv jag vill nu som bonde och njuter varje dag att kunna förvekliga saker som jag mår bra av få se djur växa upp och må bra se grödorna växa och att få skörda. Sen har jag skog och det är så himmla härligt att dom plantor jag sätter och den skog jag röjer fram ska mina barn och barnbarn skörda skogen precis som jag gör med det min morfar gjorde innan mig.
Klart att pengar är en drivkraft men mest som trygghet och att kunna utveckla min gård. Jag har varit på charter resor med allinklusive det är skönt en vecka men jag vet inte om jag blir lyckligare men jag har provat och det är viktigt att prova men våga stå för det du får lycka av och inte vad andra säger är lycka ,det är inte bara pengar som ger lycka utan det är en förstärkare att nå ett Rikare liv.

13 gillningar
7

Nu har jag inte lyssnat på avsnittet ännu, men känner igen tankegångarna… problemet är bara att nästan hur vi än gör så kommer vi ångra oss. De som satsade på familjen kommer ångra att de inte ”förverkligade” sig själva genom en karriär, de som arbetade mycket kommer ångra att de inte satsade på familjen istället… hur man vänder sig har man arslet bak. Gräset verkar alltid grönare på andra sidan staketet.

Sedan är inte personer som har döden nära förestående de mest rationella alla gånger.

19 gillningar
8

Som jag brukar säga: Bra, ut med det. Det är inte förbjudet att gråta. :heart:

När jag pratar om döden med kidsen på jobbet brukar jag nämna att jag träffat och fått lära känna långt över 1000 tonåringar under mitt arbetsliv. Två av dessa vet jag inte lever längre. Det brukar ge perspektiv åt livet från en tonårshorisont. Att vara 14 och veta att snittåldern i Sverige är över 80 är ju lite som att prata normalavkastning mitt i en börskrasch. Det är fan ingen garanti och då ska man ha vett att leva i nuet!

Vad jag tar med mig mer? Skaffa yngre vänner.
(Dags att höra av sig till de där snart 30-åringarna som bjöd in på fika nyligen.)

Mer då? FIRE känns ännu rimligare. :slight_smile:

13 gillningar
9

Det där har jag nog bara hört från självutbrännande kvinnor i mer eller mindre toxisk relation, tyvärr. Det låter som ett försvar från någon som har valt just karriären framför familjen. Därmed inte sagt att det är vad du gjort, det är bara min reflektion på uttalandet.

6 gillningar
10

Jag är snubbe med en massa ungar, så nej jag är ingen kvinna i en toxisk relation. Ångrar inget gällande kidsen :yum:

2 gillningar
11

Tack. Ja, den meningen vi tar upp i avsnittet ”It really is as bad as they say” (när ett barn går bort) träffade verkligen. Särskilt som förälder för det är lätt att känna in det. Första gången jag gråtit on camera. :cry:

23 gillningar
12

Det har varit uppe tidigare och är i min mening BS. Kanske om man frågar någon tungt morfindrogad sista dagarna … men en hel del sjukdomsförlopp går smärtsamt långsamt (trust me, I know :disappointed_relieved:), speciellt med dagens läkarkonst, där huvudet är med precis som i kraftens dagar. Finns mycket livserfarenhet som kommer ut i de perioderna. Suttit i dödens väntrum med familjemedlemmar i månader och år. Inte kul. Lärorikt. IMHO :slight_smile:

10 gillningar
13

Jag tänker att det finns säkert många som ångrar att de aldrig tog reda på hur långt de hade kunnat nå i sin karriär, vilken kapacitet de har men aldrig fick utnyttja. För mig så handlar det inte om pengar eller status, utan snarare om att man inte tog fler risker för att upptäcka hur långt ens egen förmåga sträcker sig. Har man gjort några sådana försök men misslyckats så tror jag inte att man ångrar det längre, så det handlar mer om att ha utforskat sin potential.

3 gillningar
14

Det var mer ”karriär” än ”potential” jag reagerade på. :slight_smile:

4 gillningar
15

Det här var ett fint avsnitt. Tack för att ni lämnar ut er själva på ett sådant öppet sätt. :heart:

Har nyligen börjat använda mig av Headspace på daglig basis. Det de hamrar in på daglig basis är att vara närvarande och ta in sin omgivning som den är i varje ögonblick. Lev i nuet och var snäll mot dig själv och mot andra. Det är ett fint sätt att leva på och kan rädda en från massa frustration och irritation över saker och ting som man anser skaver. Det tankesättet som hjälper där är att helt enkelt inte engagera sig i sådant man själv inte kan påverka.

Har också spenderat alldeles för många stunder på dödens väntplatser. De är hemska att behöva befinna sig på och den man besöker har det ännu värre. Bara att ta hissen upp till avdelningen där personen ligger på kan ge en rysningar. Ta stegen ut från hissen, vända sig mot entrédörren och ringa på klockan. Bli insläppt av en sköterska och ledd till rummet där personen ligger på paus i väntan på att dö. Kommer in och skall försöka uppbåda någon sorts värme och styrka som kan hjälpa den sängliggande att komma därifrån. Det är så himla dränerande och svårt. Eller att vårda en nära anhörig hemma och vara fullt medveten om att läkarna har gett ett visst antal veckor eller månader innan döden kommer. Sen när den väl slår till står man där ändå fullständigt överraskad och med brustet hjärta.

För att vända tillbaka till Headspace och det avsnittet handlar om. Det gäller att passa på när man vaknar till och inser att livet är kort. Var tacksam över det liv man har. Var glad och positiv till de människor man möter. Har man goda vänner behöver man inte en krona på banken, då man kan lita på att de finns där när det krävs. Pengar gör det snarare lättare att bli ensam är min känsla. Ett sätt att skapa sig frihet, men också på bekostnad av just de mänskliga relationerna som ändå varit fundamentet av våra samhällen i så lång tid.

13 gillningar
16

Leva till 100 år och ha tråkigt eller rock n’ roll och sen knall-fall vid 70?

4 gillningar
17

Det jag ändå tror att man kan konstatera är att de som är gamla nu och är 80+ tillhörde en generation som resonerade rätt annorlunda än de som är, säg, under 45 idag. På det sättet är det frågan om vad deras insikter verkligen säger de senare generationerna. Ska man generalisera så satsade männen inte så mycket på hem och familj och kvinnorna satsade sällan på karriär och ekonomi. Många av dem, tänker jag mig, lider idag av att de gjorde så enögda satsningar. Tycker att många är mycket mer medvetna på den punkten idag och lever mer balanserade liv där både familj och jobb får plats.

Det tycker jag för övrigt är en av de stora aha-upplevelserna som medelålders, att allt förändras och det är inte likadant för oss som det var för våra föräldrar. Jag kan tänka mig att om min generation kommer ångra något när vi blir gamla så kommer det handla om att man agerade för rationellt och “duktigt” i stället för att förankra sina val i vad man faktiskt ville och drömde om.

14 gillningar
18

Livet är en lång rad av tradeoffs. Man vet hur det man valde blev, men inte hur det man valde bort hade blivit.

9 gillningar
19

Det som Caroline beskriver runt minut 50 är riktigt fantastiskt.
Jag tror jag har varit i en snarlik situation, jag växte upp utan min biologiska pappa, förra året trillade han av pinnen, och jag bara tänker jaha so what?
Men nu när jag har blivit förälder så har hela mitt liv förändrats, och jag vill göra allt för att inte bli som min pappa, som övergav sina barn, ja både mig och min halvsyster, som till och med bodde i samma land.

7 gillningar
20

Detta är ert viktigaste och bästa avsnitt ni nånsin gjort. Fantastiskt!

8 gillningar