Nedan följer en transkribering gjord med hjälp av AI. Det innebär att den inte är ordagrann, kan innehålla fel eller konstigheter. Men den ger ändå en tillräckligt bra översikt för dig som inte vill titta eller lyssna på avsnittet.
Visa transkriberingen
Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens avsnitt där du får communityns bästa tips och råd och lite livsvisdom. Ämnena idag blir sidoprojekt, ekonomi, att vara framåtriktad och att samla på minnen. Detta är del tre i vår serie som handlar om att jag fyllde 44 i början av september och bad communityn om vilka deras bästa tips skulle vara till sina barn eller till någon som är halvvägs genom livet.
Jag har sammanställt all den kunskap som ni har skickat in i olika kommentarer. Det blir högt och lågt - fyll livet med liv och vad betyder liv för en själv? Vi pratar om att fira, vi pratar om Bill Perkins som menar att livet går ut på att samla minnen som man kan bli nostalgisk över som gammal.
Vi pratar om konkreta tips från hur folk gör det i communityn. Vi pratar om att starta sidoprojekt eller ett företag vid sidan om, utifrån de asymmetrier som Nassim Taleb pratar om - det är nästan alltid ett rätt beslut att ta. Och vi pratar mycket om att vara framåtriktad, det klassiska “man in the arena”-talet av den amerikanske presidenten och liknande.
Jag är överväldigad över responsen och alla klokskaper, så tack till dig och er som har skickat in, men också tack till dig som lyssnar och tittar och är vår supporter på Patreon som gör de här avsnitten möjliga. Vi kan ha 3-4 avsnitt med saker som är viktiga på riktigt och vi kan verkligen dyka ner i dem utan att behöva ha reklamavsnitt eller liknande.
Introduktion och välkomstord
Ett stort tack och hoppas att vi ses i kommentarerna, och här kommer Oliver och Karolin.
Caroline: Varmt välkommen till Rika Tillsammans-kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver denna kanalen heter Karolin och Jan Bolmeson.
Jan: Välkomna tillbaka! Jag tänker att vi hoppar rakt in i del tre nu då.
Caroline: Ja.
Jan: Vi börjar med ekonomi - ekonomi blandat kallar jag det, sådant som inte fick plats någon annanstans. Mannen P: “Äg din egen bostad så tidigt som möjligt. Lär dig renovera - det är det enklaste och säkraste sättet att bygga upp en bra ekonomi. Dessutom är det bra livskvalitet att bo bra.” Och direkt därefter kommer AALG 82: “Köp inte för mycket hus.”
Caroline: Vad betyder det?
Jan: Det gör att renovering eller en dröm blir till en mardröm. Jag känner att vi har lite conflicting advice här.
Äga bostad - för och emot
Caroline: Ja, så är det väl alltid när det handlar om renovering. Man vill att det ska bli fint och precis som man har tänkt sig, på utsatt tid. Men det blir aldrig riktigt så. Det kanske blir fint som man har tänkt sig, kanske finare, men det tar alltid längre tid och kostar mer.
Jan: Vad tänker vi? Jag tänker nog att jo, äg din bostad. Om man skulle ge två råd till någon i Sverige så är det: jobba på ett jobb med kollektivavtal eller tjänstepension, köp din bostad. Sen är du på väg att vinna det ekonomiska spelet. Du kommer med sannolikhet komma till nivå fyra i rikedomstrappan.
Anledningen till varför jag tror att man ska äga sin bostad är inte så mycket prisuppgångarna utan det är hyran man slipper betala, plus att äga ett boende blir en vaccination mot dåligt beteende. Man måste månadsspara - du har månadsamorteringen som tvingar dig att regelmässigt spara. Och nummer två, du får hävstång - du har lån på ditt boende och den hävstången att du sätter in 150 000 och får låna 850 000. Nu ska det till och med bli mer tror jag.
Oliver: Ja precis, de ska sänka till 10% som kontantinsats nästa år.
Hävstång och investeringsperspektiv
Jan: Så för 300 000 har du en investering för 3 miljoner. Över tid skyddar det mot inflationen. De flesta har en avkastning på över 10% om året. Vi hade hela det här avsnittet med Henning Hammar, avsnitt 415.
Oliver: Vi har kollat på det, vi har gjort nyhetsbrev nyligen om bostad.
Jan: 415 där vi pratar att boendet faktiskt är en investering men det är en väldigt missförstådd sådan.
Caroline: Jag kan hålla med om det. Jag tycker också att det är jobbigt med ägandet. Jag förstår att alla tycker att man ska äga sitt boende, men jag känner att jag är fri. Jag håller med om att man blir vaccinerad mot dåligt beteende, men om jag inte behöver bli vaccinerad, om jag ändå kan lägga undan och spara och lägga det på ställen där jag känner att risken funkar för mig. Jag förstår att man har högre avkastning på sin bostad, men det är någonting i mig som säger nej - man blir fast när man äger sitt boende.
Oliver: Jag tänker att många tänker att de är bättre på att köra bil än snittet. Man tänker “jag är bättre, jag behöver inte vaccinera mig mot dåligt beteende”, men jag tror för de allra flesta är det en rätt enkel väg.
Hyresrätt kontra ägande
Jan: Om jag får utmana din syn - jag tror detta är en ganska vanlig syn. Du har helt rätt, framförallt för någon som är ung som inte ska bo i tio år på ett ställe, så hyresrätt absolut. Och det är okej även om den kostar 10-16 tusen i månaden eller 20 tusen.
Ofta tror vi att hyran inte ska vara mer än sex tusen, men det finns ju inget sånt.
Caroline: Om man är en familj som behöver flera rum.
Jan: Grejen är också att det är en myt att det är bostadsbrist. Du kan få lägenhet på de flesta ställen om du är villig att betala 16 tusen kronor för en lägenhet. Vi är lite bortskämda i Sverige att det ska vara stora lägenheter. Men är man fyra och delar på en 16 tusen kronors lägenhet så är det inte så himla farligt.
Vi bodde i en hyresrätt i tolv år och trivdes superbra. Men problemet som jag ser är att om du har de där 300 000 kronorna, vilket är jättemycket - snittsvenskan har ju bara typ 50 000 - extremt få människor kommer ta de där 300 000 och låna 2,7 miljoner och investera de pengarna.
Renovering och värdebevarande
Caroline: Nej det går inte ens. Nej det gör man inte.
Jan: Du kan på din höjd belåna på 300 000, vad är värdepapperskrediten innan räntorna blir bizarra? Kanske 50%. Då får du låna så du har totalt investerat 450 000, vilket är en jättestor skillnad mot att ta fastigheten för 3 miljoner.
Affären är delvis där, men framförallt också i - jag vill inte underskatta, för då tänker folk det är pris - men tänk om bostäder inte går upp i pris? Det finns pinsamma klipp av mig på YouTube där jag argumenterar för detta i SVT-debatt. Men se avsnitt 415 för att se värdet, för även om räntan ökar så kommer även hyrorna öka. Det är hela tiden sambandet mellan räntan och hyreshöjningarna man måste titta på.
Jag påstår nog att det är jättesvårt för de flesta att göra resan från nivå tre i rikedomstrappan till fyra utan en bostad.
Oliver: Absolut.
Jan: Ska vi lämna bostad eller har du något mer du vill lägga till, Oliver?
Att lära sig renovera själv
Oliver: Jag kan bara säga som anekdot att jag har jobbat lite på byggvaruhandel innan. Jag hade inte tänkt på hur vanligt det är att renovera, men det är något de flesta behöver göra. Det är kostsamt annars att ta hjälp av hantverkare med allting, så det känns som något man behöver.
Caroline: Lära sig själv menar du?
Oliver: Beroende på hur mycket pengar man tjänar kan man ju ha möjlighet att outsourca allting om man tjänar väldigt mycket. Men annars känns det som något många vuxna gör. Jag har blivit chockad över hur vanligt det är att man tar till hantverken.
Jan: Jag tror att det för många handlar om två saker. Ett, du får det som du vill. Och två, du får faktiskt relativt bra betalt för den timpengen. Man ska ha en ganska hög timpeng för att det inte ska vara värt att renovera själv. Sen kan man diskutera - vi har ju de här avsnitten med Norrban där det är så att allt är inte värt att renovera. Det finns vissa saker som är värda att göra och vissa saker man absolut inte ska göra själv.
Resultaträkning kontra balansräkning
“Börja med fokus på resultaträkning men skifta därefter till balansräkning.”
Det var min egen som ingen annan säger.
Caroline: Kan du säga lite mer om den?
Jan: I början av ens ekonomiska resa är inkomst och utgift allt. Det viktigaste rådet blir att öka din inkomst. Din inkomst styr så mycket - din avsättning till hur mycket du kan spara, hur mycket pension, vad är SGI etc. Men någonstans runt nivå 3-4 börjar resultaträkningen spela mindre roll och plötsligt blir tillgångar och skulder mycket viktiga.
Många har svårt, det har vi upptäckt i communityn under sommaren när vi pratade med rikedomstrappan, att det är ett ganska stort skifte från nivå 3 till nivå 4 i hur man ska börja resonera kring sin ekonomi. Den resan har ju du också gjort, där vi många gånger sagt “men nu var det jobbigt i resultaträkningen, vi gick back denna månad” eller “vi gick back i företaget”.
Ekonomisk koll och uppföljning
Caroline: Ja, har också blivit så.
Jan: För mig slutar det på att det är jobbigt, jag behöver göra något annorlunda. Du ville ju “då skiter vi i att köpa ekogrejorna på Ica”. Och då var jag “nej fuck it, det är ju balansräkning, vi har råd med flera månader back för vi har en balansräkning med tillgångar och skulder.”
Det är lika fel att leva kvar i det ena när det spelar större roll hur mycket man har i tillgångar än hur mycket man har i inkomst. Månadssparande slutar spela en roll senare. Make any sense?
Oliver: Det låter vettigt. Ett exempel du brukar ta är att svängarna på börsen under en enskild månad kanske är större än lönen man får in. Då kan det vara värt att kika lite mer på ens allokering utifrån vad som spelar roll.
Jan: Precis. I början av ens sparande, som Nestor sa, är även en dålig fond bättre än ingen fond. Istället för att jaga en procent billigare fondavgift - visst, fondavgift är jätteviktigt, lågavgift är viktigt - men i förhållande från någon som har 50 000 kronor och ska välja denna fond eller denna, det är 0,1 procents skillnad. Lägg den tiden på att tjäna och jobba övertid två timmar så att du kan lägga in 300 spänn mer.
Att ha koll på sin ekonomi
Attest Investor: “Ha ett kalkylark för uppföljning av dina kostnader och utgifter så detaljerat du orkar. Och sen ha ett kalkylark för uppföljning av din nettoförmögenhet.” I love it!
Oliver: Det är väl ekonomiverktygets beräkna sammanfattat.
Jan: Jag håller helt med. Det går inte att styra utan att ha koll. Vi gillar beräkna, det passar jättebra på nivå 3-4. Men på nivå 1 tar man bankens app eller skriver på ett papper. Bara lös det. Sen hur du illustrerar - Excel, beräkna eller en app - do whatever, men gör det.
ALG82 igen: “Finansiera inte saker som minskar i värde och börja spara så tidigt som möjligt.”
Caroline: Vad kan det vara som minskar i värde? Det kan ju vara vad som helst som man äger. Prylar, bilen naturligtvis. Men det är inte det enda väl? Man måste också veta vad är det för något som minskar i värde som jag inte ska hålla på med då?
Tärande tillgångar och designinvesteringar
Jan: Jag tänker tärande tillgångar - sådant jag äger som kostar mig pengar.
Caroline: Ja, och då är ju huset…
Jan: Nej, huset tycker jag ändå är speciellt. Över tid går ju huset… det är skillnad på ett hus och en bil.
Caroline: Bara testskjuta.
Jan: Huset är speciellt för att det är en kostnadsdrivare. Välj ett för stort eller för dyrt hus och du fuckar upp din ekonomi.
Oliver: Du brukar prata om en dyr hobby. Man får göra en avvägning där också. Man ska ju ha kul under tiden och ha hobby, men man måste ha det med sig. Man tänker ofta att man ska äga. Behöver man äga husvagnen, husbilen? Hur ofta nyttjar du dem? Är det billigare att hyra? Det är ett sådant exempel med många hobbies där det är billigare att hyra än att äga. Men standard är alltid “jag måste äga”.
Jan: Som ni sa, det är bättre att ha en kompis med en båt än att ha en båt.
Vi har ju en tråd i forumet som jag lärde mig från våra kompisar Filip och Jenny och nu från vår designer Lena. Köper man vissa bra, lite dyrare grejer som är designer, där man fattar vad man lägger pengar på, så kan de faktiskt öka i värde.
CSN-lån som investering
Vi har köpt två sådana här soffor eller fåtöljer.
Caroline: Ja, och du såg att de begagnade var dyrare än vårt inköpspris. Jag blev glatt överraskad. Jag tänkte inte att det var så i möbelbranschen.
Jan: Lena Gran, vår inredningsdesigner, köpte också någon lampa som är mer värd nu än när vi köpte den. Det var ett mindshift för Filip, vår kompis. De köper ju ibland konst. Då kan du nästan se det som att du hyr det. Totalkostnaden jämfört med att köpa en billigare fåtölj som sen inte har något värde och ska köras till tippen - det är smartare att lägga lite extra pengar och ha det som en tillgång.
Istället för att föra upp det som en utgift och en kostnad så för man upp det som en tillgång. För mig var det “shit, jag har inte tänkt på att man kan tänka på det sättet” - att det kan vara värt att lägga lite extra och så blir det liksom ett hyrköp, fast hyrköp låter dåligt.
Caroline: Kanske vi kan köpa mer design!
Oliver: Man får bara väga det mot att man har barn - man ska ju hålla dem i skick också.
Humankapital och produktiva lån
Jan: Man ska ju också gilla det. Jag tror att man inte bara “åh jag ska göra detta för jag ska göra affärer”. Indexgen gillar nog också detta - resonemang funkar väl på väskor och vissa designer.
Caroline: Men så är det.
Jan: Det funkar inte på alla fåtöljer heller.
Linda Skog Amanda på Instagram: “Ta CSN. Jag tog från mina sparkonton för att jag inte ville ta lån. Dumt.” Face palm skriver hon. Vi kan bara hålla med. Ta CSN-lån. Men investera det, inte konsumera det. Lägg det till en kontantinsats.
Caroline: Så kan man göra. När vi var studenter var det många som också tog lån precis som vi. Sen sa de “jag ska betala tillbaka det på fem år enligt min plan”. Nu i efterhand är det nog jättedåligt.
Oliver: Det är inte så smart. Betala av CSN? Nej nej, investera det. Jag investerar, jag betalar av det i långsam takt om man har den möjligheten. Billiga lån kan man knappt få.
Skilj på bra och dåliga lån
Jan: Vi har skillnad på bra och dåliga lån. Alla lån är inte dåliga. CSN-lånet är absolut ett produktivt lån, för det höjer ens humankapital så att du får fler inkomster. Hävstång är en nivå 4, 5, 6-aktivitet, men egentligen inte. Om jag ska argumentera - på nivå 2 och 3 gjorde du det på bostaden. Egentligen använder man hävstång på nivå 1 och 2 för CSN-humankapitalet, på nivå 3 behöver du gå över på finansiell hävstång när du köper din bostad, och på nivå 4, 5, 6 använder du hävstång mer på dina tillgångar och värdepapper.
Caroline: Men det här med humankapitalet, du menar att man skaffar sig en utbildning?
Jan: Humankapitalet är förenklat summan av alla dina framtida inkomster. Genom att höja din utbildning eller om du skaffar en utbildning får du förhoppningsvis ett jobb som ger mer betalt som höjer alla dina framtida inkomster. Då får du en tillgång. Jag kan ibland tycka att man borde ta mer hänsyn till den, men generellt gör de flesta inte det.
Likviditet kontra balans
“Skilj på likviditet och balans” - det är något vi pratar mycket om i rikedomstrappan-avsnittet. Huset är en tillgång även om det inte känns som en tillgång, pensionen är en tillgång även om det inte känns så. Vi blir ofta lurade av att den inte är likvid. Vad jag menar med att den inte är likvid är att jag inte kan ta ut pengarna på kontot direkt. Men den kommer ju komma, så den ska tas med i en framtida kalkyl till exempel och du kan belåna den.
Sofia Björklöv: “Gifta eller ha barn lika med en ekonomisk enhet. Dela på allt eller ha allt gemensamt.” Jag tycker alltid det blir klurigt med “dela på allt”. Ha en gemensam ekonomi tycker vi där.
Caroline: Skulle du säga någonting om det?
Jan: Ja. Att ha gemensam ekonomi - vi har ju gjort avsnitt om det.
Gemensam ekonomi i förhållanden
Caroline: Jo, men vi har väl ändå haft lite grann några avsnitt där vi har diskuterat det tillsammans med andra. Det var länge sedan nu.
Jan: Jag har fått feedback på att vi inte har gjort så många avsnitt på det.
Caroline: Man kan göra hela avsnittet. Men vad är din poäng förutom att vi har avsnitt?
För att vissa tycker ju att det är trevligt att ha allting gemensamt. Men då är det ju också så att det börjar handla om vem drar in mest egentligen till den här gemensamma potten? Och vem konsumerar mest? Det är mer komplicerat än så. Man måste ju vara överens om alla parametrar in i den här ekvationen så att man inte blir ovänner över något som man inte var överens om innan man sa “okej vi har gemensam ekonomi”.
Oliver: Det finns väl tusen olika upplägg för hur man kan dela upp det. Så det är väl högst personligt. Men jag känner väl också att det är lättast med gemensam som bas för de gemensamma utgifterna i alla fall.
Caroline: Jag verkar helt ointresserad av att prata mer om det. Men du tycker det är trevligast med gemensam?
Morgan Housels visdom om misstag
Jan: Jag tänker att vi ska adressera det i ett kommande avsnitt. Det finns mycket att säga. Det finns många olika sätt. Alla har sina fördelar och sen har de nackdelar. Det beror på hur ojämlik den är. Kommer någon in med 10 miljoner och någon med 100 000? Ja, det behöver ju adresseras på något sätt.
Samtidigt “okej men jag flyger första klass, men du fick inte följa med för du hade inte råd” - det vill man ju inte heller. Det blir ett väldigt märkligt förhållande.
Caroline: Man måste vara överens om hur vi ska hantera den här ojämlika ekonomin.
Jan: Jag kommer egentligen tillbaka till - gör precis hur du vill men se till att det är rent från båda hållen, att kommunikationen blir det viktiga. Det kan vara kluriga samtal. Äktenskapsförord kommer in här. Har man sagt att man ska dela livet, man har barn etc, så kan jag väl luta mig åt att det känns rimligt att man har det gemensamt.
“Napoleons definition av ett militärt geni är den person som kan göra det genomsnittliga när alla runt om honom beter sig som galningar. Att hantera pengar fungerar på samma sätt.”
Undvik katastrofala misstag
Det är Morgan Housel. “Du behöver inte göra något fantastiskt för att det ska gå bra på sikt. Du behöver bara konsekvent undvika att göra misstag under lång tid. Att undvika katastrofala misstag, det största av dem är att skuldsätta sig över öronen, är mer kraftfullt än något avancerat finanstips.” Han är klok, Morgan. Vad tänker ni när ni hör det?
Caroline: Det här med att skuldsätta sig upp över öronen. Ja, absolut. Jag blev helt nollställd i huvudet när jag hör sånt här. Okej men vad menar han för skuld? Är det kreditkort? Eller är det huset? Om utgifterna kring skulderna inte överstiger ens inkomst så är det väl basta. Jag behöver tänka vad menar han då?
Oliver: Jag tänker att vi pratar om det. Det handlar ofta inte om hjältedåd även om det är det man ofta tror. Varje månad kanske inte känns som att man gör några jättesteg för ens ekonomi. Men det är ju över tid, ränta på ränta, alla de grejerna. Det blir ju fantastiskt.
Vinna genom att inte förlora
Jag följer en entreprenör som är väldigt vältränad och står på gymmet. En gång när han tränade kom de fram till honom och bara “Vad är det där? Allt? Vad är det verkligen allt?” Men det han missar är att han har ju tränat under 15 år och är där sex gånger i veckan. Jag tycker det är väldigt väl uttryckt.
Jan: Jag tänker samma. Det finns en klassisk artikel av Charlie Ellis som heter “The Winning The Losers Game” som handlar om just det här - att du behöver bara stå kvar och du vinner genom att inte göra fel. Göra fel är till exempel att investera på ett sådant sätt att du kan förlora alla dina pengar eller att konsekvent underprestera mot index.
Vi såg på Avanza - sparare 13 av 17 år har de gått sämre än index. I vissa perioder är det inte som folk gör misstag med flit eller att man är dum i huvudet. Just nu 2025 i september när vi spelar in det låter liksom “bara USA, vad fan håller de på med? Ska vi verkligen ha 70% av en global fond i USA? Borde vi inte vikta om till mer Europa?” Och så börjar man pilla på det där och plötsligt har man lagt sig på att man inte har oddsen på sin sida.
Pengar som förstärkare
Det är extremt ointuitivt för vi tror ju alltid att vi ska vinna spelet genom att vi ska göra det bästa tennisslaget eller den bästa serven. Charlie Ellis som var en tennisfantast sa att fram tills du är proffs så vinner du tennismatcher inte genom det bästa slaget bara genom att inte göra något misstag. Strategin för tennispelare fram till proffsnivå är “don’t fuck up” medan först när du blir proffs måste du träna på det där slaget som är bättre än motståndarens.
Moas: “Pengar är bara en förstärkare, inte en lösning.” Jag vet inte om vi behöver säga så himla mycket mer om det, men är du olycklig innan du skaffar pengar så kommer du vara olycklig med pengar, mer olycklig med pengar. Pengar löser egentligen ingenting, det bara förstärker redan befintliga beteenden.
Jag har skrivit att resultat och balansräkning funkar i flera områden, inte bara pengar. Vi gjorde avsnitt 377 med energikollen - att man kan resonera i sitt liv som vad har jag för energitillgångar och energiskulder?
Energitillgångar och energiskulder
Jag har min häst eller jag har min bil eller jag har mitt intresse att läsa böcker eller renovera eller se pengar på hög. Sen kan man ha energiskulder som någon är arg på mig eller jag är arg på någon. Precis som en skuld i pengar ger upphov till kostnad i ränta så får vi energiutgifter genom stress och att man är arg, dåligt samvete. Medan man kan få energiinkomster av min häst eller träning ger mig glädje och inspiration och välmående eller harmoni.
Caroline: Det känns tydligt.
Jan: Sen var det någon som skrev “äg lite guld”. Jag vet inte.
Caroline: Vad menar den med det?
Jan: Att man ska äga lite fysiskt guld.
Caroline: Men varför?
Jan: Jag vet inte. Smycken eller? Nej men jag tror investeringsguld. Det har aldrig varit fel att äga lite guld. Det är en klassisk grej. Det har varit pengar i 4 000 år. Det kommer förmodligen vara värt någonting i kanske inte 4 000 år men det är en “vi kommer tillbaka till basic”. Så äg lite fysiskt guld.
Bygg vattenledningar istället för hinkar
“Bygg vattenledningar istället för att springa med hinkar.” Den har jag haft sedan typ 2008. Vi kommer ha problemet att betala räkningar hela livet. Att sitta och lösa det med att springa till jobbet och jobba 40 timmar i veckan i 40 år är kanske inte den bästa lösningen. Nu har vi en fantastisk start och samhälle som har gjort så att de lägger undan 20% av vår lön i pension. Så vi bygger egentligen en vattenledning.
Men om man vill till exempel göra en FIRE eller liknande så kanske man ska ägna lite tid åt - spring 90% med hinkar men lägg 10% på ett sidoprojekt eller på att investera dina pengar eller liknande så att du får en vattenledning, automatisering, istället för att det hela tiden är jävla springande med hinkar.
Vad de flesta av oss gör är att vi springer med de här hinkarna och sen räcker inte pengarna till riktigt. Ja, då skaffar vi större hinkar som är jobbiga att bära. Sen större hinkar och så köper vi båten och motorcykeln och större huset och så får vi springa med större och större jävla hinkar och trusar öronen att vi är lite trötta på det där.
Brist versus överflöd
Caroline: Får blandat.
Jan: Ekonomi blandat. Brist versus överflöd, det hade vi kunnat göra ett helt avsnitt om. Vad fokuserar jag på? Till exempel “bättre ägare en procent av Shell än hundra procent av en bensinmack”. Ser jag som att det finns tillräckligt med pengar i världen, jag behöver bara lära mig hur pengar fungerar?
Jag pratade med vår dotter om det där. Pengar kan man nästan se som att ju bättre man är på att ta hand om pengar desto mer flockas de till en och vill hänga med en för att man är duktig på att ta hand om dem. Hade man pratat med entreprenörer eller liknande så kommer de säga samma - att till slut kommer man också till en fas där så mycket pengar vill till en att man får säga nej.
Jag menar har man gjort en bra affärsidé till exempel då vill folk investera och köpa aktier i den. Men jag tror också att det handlar om till barnen. När barnen säger “jag vill ha någonting” säger jag “nej vi har inte råd” - det vill säga ett bristtänk. Eller säger jag “nej vet du vad, jag vill också att vi ska köpa detta till dig, låt oss göra en plan eller göra det tillsammans” där man liksom, ja men det finns möjlighet att köpa detta.
Planera med tonåringar
Jag säger inte att man ska köpa någonting till barnen bara för att de vill ha det, men vad sänder jag ut för signaler? Sänder jag ut att det finns en brist på tid, brist på pengar, brist på energi eller sänder jag ut “ja men allt är möjligt”?
Caroline: Detta gäller ju också tonåringar då.
Jan: Okej, säg någonting mer, vad tänkte du på?
Caroline: Jo men vi har ju en tonåring som sa “men alla andra föräldrar swishar när man vill ha någonting” och jag bara “ja fast det är inte sant men du, det finns ju andra sätt du kan skaffa pengar på”. Det vet hon ju att det finns andra sätt - man kan jobba lite och sådär. Då faller diskussionen för det finns ju liksom inget annat att säga. Men jag tänker som du att vara lite mer mjuk kanske och säga “men hur ska vi planera lite då? Hur mycket är det du behöver? När behöver du? Hur ska vi göra för att du ska få in de här pengarna?” Så att man kanske är lite mjukare än jag är. Hjälper sitt barn eller sin tonåring att se att det finns jättemånga möjligheter.
Jan: Vi har ju haft en plan nu. Nu spelar vi in detta den 8 september. Imorgon har Apple sitt stora event. Vi har sett fram emot att vi ska köpa varsin ny telefon. Det har vi sett fram emot nu fyra månader och vi har sparat och gjort så för det.
Omvandla humankapital till finansiellt kapital
Caroline: Har Freja sparat alltså?
Jan: Ja, hon har lagt undan pengar. Hon kommer köpa den för egna pengar. Jag har sagt att vi bidrar, men att hon får absolut lägga in en substantiell summa själv. Så mycket att det gör lite ont för henne. Hon har velat det där.
Sista ekonomi blandat. Detta är skittråkigt men jag tycker detta är vad forskningen säger är människans livsuppgift i det moderna samhället.
Oliver: Det som kommer här nu är alltså vad forskningen säger att det är människans uppgift?
Jan: Ja, i västvärlden. Vad är det för en ekonomisk uppgift vi har i livet?
Caroline: Att vara en kugg i det kapitalistiska systemet.
“Omvandla humankapital till finansiellt kapital över livet.”
Oliver: Exakt.
Jan: Bara kort, men jag tycker det är viktigt att komma ihåg och också uppskatta Sverige. Okej, vi är 20 år gamla, vi har en utbildning, då har man ett humankapital kanske 10-20 miljoner. Sen när vi är 68 då har vi väldigt lite humankapital i betydelsen framtida löner men då har vi ofta ett högt finansiellt kapital - man har ofta i snitt 6-7-8 miljoner i totala pensionspengar.
Fyll livet med liv
Så det är så vi har byggt samhället. Det kan vara ganska bra att vara medveten om det där. Sen att det sker i bakgrunden för de flesta och är man inte nöjd med de där 60-70% av sin slutlön då behöver man ju förstärka det med eget sparande eller jobba längre.
Jan: Nu gör vi ett sidohopp. Helena Roth börjar vi med, Tankespjärn.
Caroline: Vilket tema är vi på? Ett nytt? Men det är inte Helena Roth som är temat.
Jan: Nej, men det är hon som påbörjade det temat. Och vad är det för tema?
Caroline: Fyll livet med liv.
Jan: Njut mer och fira. Helena eller Tankespjärn skriver: “Fyll livet med liv och vad detta liv betyder för dig det är högst personligt. Det vill säga det är inte en uppmaning att carpe diem, skita ur varje sekund, jäkta från upplevelse till upplevelse, jaga adrenalinkickar och maxa allt och lite till. Nej inte det, utan snarare att finna det som ger glädje, utmaning, entusiasm, förundran, njutning, kärlek, värme och KASAM och att låta det ta plats i ditt liv.”
Vad liv betyder för dig
Jag har ingen aning vad KASAM är. Det var väldigt fint. Vad tänker du Caroline?
Caroline: Jo men det som hon skriver är högst personligt så det kan ju verka som att Hans granne liksom tar det för lugnt i livet eller whatever och man själv inte har det så lugnt. Ja men då är det så som grannen vill ha det och man vill ha det på något annat sätt och det får man ju också bara acceptera att vi är olika. Jag tycker att det är det svåraste - att acceptera så som jag vill ha det och inte bli påverkad av att någon tycker “men du borde ju, ska inte du, är ni med?” För folk kommer ju alltid ha åsikter om det som du väljer.
Jan: Jag gillar det tillägget. Det är inte en uppmaning att carpe diem, att man skiter ur varje sekund utan att det blir plastigt, utan att det handlar om vad det är för mig. Sen får väl någon fråga, vi får väl googla till nästa gång vad KASAM är.
Caroline: Vad tror du att KASAM är?
Jan: Det är väl någon sån här japansk ikigai där allt går ihop, din talang…
Njut varje dag och våga vara statist
Caroline: Det låter som att man bara ska…
Jan: Nej, det var väldigt tydligt stora bokstäver, förkortning för någonting. Ikigai heter det väl. När man ska, de tre… fem. Är det fem? Din talang, din passion, din ekonomi. Vad folk vill ha och ska överlappa. Det är det man ska jobba med. Välkommen till podden “Snillen spekulerar och inte har gjort research”!
Killa sitt avsnitt 964: “Njut varje dag. Stort som litet. Det kan vara ett wienerbröd till fikan. Lev idag, inte imorgon.” Sen har vi Björnen.
Caroline: Vänta, var det ett tips här nu? Och sen så bara går vi förbi dig.
Jan: Ja. Hade du någon avsikt om wienerbröd?
Caroline: Det blir inget wienerbröd till kaffet. Det är mitt klippkort på wienerbröd och sånt - det är slut. Nu.
Jan: Nu blev jag nyfiken på backstoryn här. Är det i lördags?
Caroline: Ja, men jag äter ju jättenyttigt nu. Och sen så åt jag onyttigt så var jag bara “shit, alltså vad det var dåligt.”
Alla är huvudrollen i sin egen film
Jan: Var det något gott åtminstone?
Caroline: Ja, det var något gott. Det var en mandelkaka. Jag tror absolut att det låter fint att man ska njuta och inte tänka så mycket på morgondagen. Men så funkar inte jag. Jag njuter faktiskt av att må bra. Att inte ta den där kakan till.
Jan: Okej, det verkar personligt.
Caroline: Ja det är högst personligt. Andra kommer nog att tycka “du är helt galen.”
Jan: Björnen: “Alla människor är upptagna med att spela huvudrollen i sin egen film. Förhoppningsvis har du en biroll i några filmer. Men för de allra flesta är du bara en statist. Så bry dig inte så mycket om du gör bort dig. De flesta människor är för upptagna med sitt eget liv för att lägga någon större vikt vid dig och dina misstag.”
Caroline: Ja absolut. Så skönt är det att tänka så.
Jan: Jag brukar säga: Var inte rädd för vad andra tycker och tänker om dig, för de är fullt upptagna med vad du tänker och tycker om dem. Men jag tyckte denna metafor var fantastisk. Du har huvudrollen i din egen film. Du har kanske en biroll i Frejas film eller i Karolins film. Det var Björnen.
Fira mycket och gör saker utan mål
Alternativt liv skriver: “Learn to be happy before you get rich.”
Caroline: Ja.
Jan: Det går väl i linje med den. Pengar är barnförstärkare, inte en lösning.
Har vi comeback: “Var närvarande i det du gör. Öva formell och informell mindfulness. Fira mycket, stort som smått. Allt från namnsdagar till små framsteg. Hitta andra sätt än att äta för att fira. Köp blommor. Prata om resan. Spendera tid på rekreation. Det behöver inte vara storslaget. Men gör något som inte görs för att uppnå ett mål.”
Detta var jättejobbigt.
Caroline: Varför var det jobbigt då?
Jan: Ja, men jag har ju alltid ett svar på frågan “why?” Varför gör du detta? Jo, för att…
Caroline: Ja, men det kan ju också vara för att det känns skönt.
Jan: Ja men jag har inte sådana svar.
Våga fatta stora beslut
Caroline: Har du inte?
Jan: Väldigt sällan.
Caroline: Oliver, det har väl du?
Oliver: Alltså, jag vet inte, kolla på tv-serier eller bara göra något for fun. Det är det till exempel då.
Jan: Är det så för dig? Jag kollar ju aldrig på en serie utan att jag sitter vid datorn samtidigt.
Caroline: Jo, men varför har du på en serie ändå?
Jan: Ja, men det är ju “why not?”
Caroline: Du kunde ju bara skitit i det. Den måste ju tillföra någonting till dig. Eller är det så att den ökar din effektivitet?
Oliver: Men det är hälften jobb, hälften underhållning.
Jan: Så någonstans vill du ändå ha underhållning Jan?
Ja, fast jag hade ju inte sagt… jag hade tyckt att det är slöseri på tid. Men du tittar på Game of Thrones väl, utan att jobba? Ja, var knappt. Det är för många timmar. Det är en hel arbetsvecka. Nej men fuck it, jag tränar på detta! Jag säger inte att det är fel, jag bara tyckte att det var eye opening. Gör någonting som inte går… Det är kanske en gång om året jag läser skönlitterärt. Det gör jag för att det är for fun.
Motstå frestelsen att hålla dörrarna öppna
Oliver: Jag har också svårt med det. Det är inte så att man bara… Det är okej att inte jobba så mycket och bara have fun och existera.
Caroline: Alla i väst har nu svårt för det.
Jan: Jag tyckte också om det “hitta andra sätt att fira än att äta”. Den har jag också jättesvårt för. När människor känner mig, det är för jobbigt.
Jämlöv, mycket fint där. Fira mer, fira smått. Informell mindfulness. Jag fick ju sms. Vilken app använder du nu?
Caroline: Informell mindfulness? Vad är det? Är det när man inte använder app?
Jan: Informell för mig är när jag står i duschen. Man bara stannar upp.
Ska vi ta nästa? JFO: “Motstå frestelsen att hålla dörrarna öppna eller att inte låsa sig vid något, vilket egentligen bara är ett sätt att försöka känna att du har kontroll. Det är en illusion. Våga fatta de där stora svindlande oåterkalleliga besluten.”
Thailand-drömmen som aldrig blev av
Caroline: Varför säger du det så tramsigt?
Jan: Jag försökte bara leva mig in i det men…
Caroline: Gör det utan att det låter så.
Jan: “Motstå frestelsen att hålla dörrarna öppna eller att inte låsa sig vid något vilket egentligen bara är ett sätt att försöka känna att du har kontroll. Det är en illusion. Våga fatta de där stora svindlande oåterkalleliga besluten som du aldrig i förväg kommer att kunna veta hur det i slutändan kommer att gå. Men som i längden alltid kommer att visa sig vara mer givande. Du har nu levt strax över 2000 veckor och har du tur har du ungefär 2000 veckor kvar att leva. Lev dem till fullo om du inte redan har börjat.”
Jag tyckte det var mycket spännande när jag läste det. Vad tänker du här då? Varför blev du så provocerad?
Caroline: Ja för att det lät som att du försökte distansera dig mot det som stod när du gjorde den tramsiga rösten. Därför det som står där är ju superviktigt.
Jan: Vad tänker du om dig i ditt liv om detta?
Sjuksköterskeutbildningen som stort beslut
Caroline: Om mig i mitt liv… Jag har ju sagt jag ska bli sjuksköterska nu så du har ju tre år här nu att hålla på med det. Jag kan ju absolut säga “nej jag vill inte jobba som sjuksköterska sen”, men det tänker jag inte göra. Det här är ju en ny riktning, det är att stänga dörren till något annat ju. Så är det ju. Och jag tycker också det är ganska skönt. Jag håller med att man ska stänga dörrar.
Oliver: Allting tar liksom energi att ha öppet.
Caroline: Det tar energi och detta har vi ju varit inne på tidigare Jan. Det med att veta “okej mitt mål är det här”, då vet jag att det finns andra mål som jag stryker automatiskt. Och att det kan vara ganska skönt att veta “ja då är det inte de andra i alla fall”.
Jan: Men våga fatta de där stora svindlande oåterkalleliga besluten… Det gör ju inte vi.
Caroline: Det är ju ganska få beslut som är helt oåterkalleliga. Men det är ju också, jag tänker så att det finns fönster i livet som stängs ju.
Jan: Ja. Men alltså om vi skulle fatta de stora, då hade vi ju mer… Det är ju en massa beslut som vi bara har liksom stängt dörren för. Som är… det är kanske inte att hålla dörren öppna. Men ja jag vet inte, för att vi är bekväma.
Fönster som stängs i livet
Caroline: Ja men vad tänker du på då?
Jan: Ja men liksom om jag skulle säga… det ska mycket till om vi skulle ta ett beslut att flytta barnen ur skolan och sälja och flytta. Men man hade ju kunnat säga “vi säljer huset, vi flyttar till Thailand och så bor vi på en sandstrand i Thailand och så får barnen gå i svenska skolan i Thailand.”
Caroline: Sandstrand. Ja men det hade man kunnat göra ju, men det vill vi ju inte.
Jan: Ja men vill vi inte det för att det är så praktiskt? Jag kan ju nog luta emot att jag inte tar ett sådant beslut mer för att det är opraktiskt än för att jag inte vill.
Caroline: Jag tänker så här. Det har aldrig funnits en dröm om Thailand.
Jan: Hos dig?
Caroline: Hos mig. Har det funnits det hos dig? Okej. Jag visste inte det.
Jan: Varför har du inte sagt någonting?
Caroline: Jag tycker att det har varit oerhört otydligt i så fall.
Plocka fram finporslinet utan anledning
Jan: Ja, men jag är ju fegis. Jag vågar ju inte fatta sådana stora oåterkalleliga beslut.
Caroline: Nej, men till slut blir det oåterkalligt för fönstret stängs i livet ju. Så då har något annat tagit beslutet åt dig?
Oliver: Ja. Det var passivt och också ett agerande.
Caroline: Vad tänker du Oliver? Funderar du på sånt här? Vad är oåterkalleligt i ditt liv?
Jan: Skit i oåterkalleligt. Ta ett stort beslut.
Caroline: Stort beslut.
Jan: Det är som ett svindlande beslut.
Oliver: Ja. Nej men jag tror väl att de flesta kan känna att man borde våga ta fler stora beslut. Så jag vet inte om jag har jättemånga exempel på något. Jag tagit stora svindlande beslut.
Caroline: Var det stort när du skulle flytta till lägenheten till exempel? Eller kändes det så att det är…
Oliver: Ja, men det var absolut stort ju. Jag har varit väldigt mycket hemma i min lilla by. Så det var väl absolut stort ju. Jag har varit mycket med mina systrar och mina föräldrar. Ja, absolut. Så det var ju stort. Men ja, man kan ju alltid flytta tillbaka på sätt och vis.
Våra senaste stora beslut
Caroline: Man alltid…
Oliver: Jag tror inte nyckelordet här är oåterkalleligt.
Caroline: Nej vi förstår det nu. Stort beslut bara.
Oliver: Men absolut, det var väl ett stort beslut ja.
Jan: När fattar vi något stort beslut på sistone? Jag kan inte minnas.
Caroline: Jag tänker att vi… Nej, men nu när vi ska renovera vårt badrum så känns det ju stort för oss. Jag vet att det är vissa som tycker så. Jag rycker på axlarna till det. Men jag är så “ja, nu är processen igång. Oh my god.” Och jag vet, du tänker inte så. Men för mig är det så “gud tänk nu så kommer de…” När Lena sa “they’re gonna have to destroy the floor anyway” - hon pratar engelska med oss - så tänker jag “ja, alltså det kommer ju… Allt detta kommer bara krossas.” Då kändes det som en stor grej liksom att vi såg det framför mig.
Men alla sådana här renoveringsbeslut och så, vi ska bygga till och sånt där, det kan jag bara säga det kan nog bli jättedyrt. Det är också så att jag tycker att det är jobbigt när det blir dyrt och det blev fult. Eller jag är rädd att det ska bli fult. Det är nog också det som hindrar mig från att ta större beslut.
Njuta sig själv till framgång
Jag tycker också att det är med spel. Jag frågar också, så har jag sagt “ja det är hål i den här linoleummattan i duschen, vi behöver kanske snart renovera” och så har jag inte tänkt så att jag ska ta det beslutet - det ska jag ju naturligtvis inte utan vi gör det tillsammans - men också så att man vill liksom det var rätt.
Jan: Skönt att jag drog igång.
Caroline: Tillsammans, ja men vi behöver nog göra det. Ja men vi kanske bara behöver ta beslutet. Ja men då gör vi det, ja då gör vi det så blir det liksom tillsammans. Tror man det, man är feg.
Jan: Jag tänker så här, du är nog den som fattar ditt sjuksköterskebeslut - det är väl det senaste storbeslutet. Men jag vet inte, för många skulle vara “starta företag” ja men det känns så länge sedan. Jag tycker vi har blivit lite bekväma.
Caroline: Men jag tror också det är så för att du är ju i 20-årsåldern Oliver, du kanske har fler stora beslut framför dig medan vi har kanske tagit massa beslut.
Jan: Det är så roligt hur du rationaliserar detta, Karin.
Caroline: Men jag vet inte, vad skulle vi ta för beslut, Jan?
Att ge sig själv en klapp på axeln
Jan: Ja jag vet inte.
Caroline: Och sen så tänker jag så här också att när jag tog mitt sjuksköterskebeslut så var det jätteskönt och en lättnad för mig. “Ja, men nu förstår jag att det här faktiskt kan vara något för mig.” Så när man väl tar vissa beslut så kan det kännas som en lättnad. Men vissa beslut som är stora kommer aldrig kännas som en lättnad förrän man har varit inne i det ett tag. Jag vet inte.
Jan: Det känns som att jag pratar mest här och babblar på och nu sitter jag och gäspar typ.
Caroline: Nej jag gäspar inte utan jag är så här - det var länge sedan jag har fattat ett modigt beslut. Så ska jag säga.
Oliver: Jag känner också att jag har lite så mycket att tillföra. Men det är väl bra att ta med sig och tänka på det.
Jan: Det ska vara spännande att höra vad andra har fattat för stora beslut.
Oliver: Jag står och gör så här utmanar mig, typ gör svensk klassiker men det ju inte crazy crazy. Nej men alltså från mitt perspektiv. Men var inte du också den första i er släkt som pluggade på högskolan?
Fira mer och flytta inte målflaggan
Jan: Jo universitet. Ja men det måste ju ändå vara ett ganska stort… Men grejen är att jag tror att man ser inte stora beslut som stora i efterhand.
Caroline: Nej det gör man nog inte nej. För de har byggts upp fram till en punkt och då måste man ta beslutet.
Jan: Barn kan många också tycka är ett stort beslut eller våga träffa en partner eller sådana saker. Jävla JFO! Tänk den fick så mycket.
Caroline: Tänk den fick så mycket.
Jan: JFO får utveckla det, får vi skriva till honom.
Sahil Blom som vi haft uppe innan också då: “Plocka fram finporslinet, drick det goda vinet och gör det helt utan anledning.” Den gillar jag!
Caroline: Varför gillar du den då?
Jan: För att jag tänker att vi är så generellt dåliga på att fira och ska det firas så ska det ändå vara en anledning men här är det “gör det utan anledning”.
Caroline: Så du gillar den här men du tycker inte om den där där man inte gör någonting utan anledning, alltså där det inte finns något mål i sikt?
Låt livet kännas lika bra som det är
Jan: Du hade velat göra mer av det här.
Caroline: Det är väl inte så konstigt. Nej det är inte konstigt. Man vill göra mer sånt här.
Jan: Ofta är det som sticker ut, resonerar ju med en. Och är någonting som man hade önskat mer av. Så jag är väl åtminstone konsekvent i min skadeskjutning. När man är damaged. Ja, precis. Jag är damaged.
Jag tänker ju fira mer. Jag är ju så sjukt snabb på “man börjar nå målflaggan och sen flyttar man fram den”. Var det inte du som sa, Oliver, “have this goalpost stop moving”?
Oliver: Exakt, det kommer från Morgan Housel. Det är en av de viktigaste sakerna han skickar med sig. Man flyttar den hela tiden. Man tror man har kommit till mål, men det är man inte nöjd för. Man ska vidare ekonomiskt, eller man ska vidare hälsomässigt. Så man stannar aldrig upp. Just ekonomiskt är det väldigt skadligt också, för då blir man ju aldrig nöjd heller. Skiftar fokus till kanske icke-ekonomiska saker.
Jan: Ja bra. Sen sista här, Moa: “Njut dig själv till framgång eller låt livet kännas lika bra som det är.” Det är också en sån där klurig som man får jobba med, eller som jag får jobba med.
Uppskatta hur långt man kommit
Caroline: Som ser ut, eller som det är?
Jan: Både och vilket det är. Det här båda handlar ju “låt livet kännas lika bra som det faktiskt är”, eller som det ser ut. Om man inte kan relatera till hur det är, så titta på det utifrån hur det ser ut liksom. För jag tror att vi är snedda med referensramarna liksom och så blir vi ofta överraskade.
Shit ja men, vi har dotterspel i turnering nu i helgen, och då spelar de ju mot det andra laget i samma klubb och så vann de med typ 87-7. Och så var de “shit, vi var ju ändå ganska duktiga.” Och jag tror att man tänker inte på hur långt man har kommit i sin egen utveckling om man inte får ibland skifta referensrum. Så jag menar att njuta längs vägen. Och jag är ganska kass på det.
Caroline: Har du någon plan för hur det ska bli bättre?
Jan: Jag försöker ändå när jag pratar med folk så får jag in det i mitt samtal, hur jag uttrycker mig. Som exempelvis att jag pratar med några andra av de här basketföräldrarna. Till den ena som heter Robert sa jag “men du, du ser ju alltid så glad ut” och så svarade han “jo men livet är ju superbra, jag har någonstans att bo, jag har tak över huvudet, jag har mat på bordet, jag har två fantastiska barn, jag kan vara och spendera en hel helg på att kolla och se min dotter spela basket.”
Aktivt peppa sig själv
Och så pratade vi om det så sa jag “jo men jag kan ju också ibland känna gud vad livet har blivit mycket bättre än vad jag har trott” - inte för att jag trodde det skulle bli dåligt, men att liksom “shit, ja men det har ju gått jättebra ju”. Men att liksom uppskatta sig själv, ge sig själv en klapp på axeln…
Och sen när jag var på ett mingel i fredag, så det var också en ganska framgångsrik företagare så sa jag “du, messade jag honom dagen efter” så sa jag “du jag var inne och kollade på din hemsida, shit vilken cool grej ni har gjort”, och han var “shit ja det är sant, vi har stannat upp och liksom kollat hur väl det faktiskt har gått.”
Och jag tror att ibland behöver man bara bli påmind. Hej, well done. Har vi något mer vi ska säga där? Eller vad tänker ni? Njuter ni er själva till framgång? Låter ni livet kännas lika bra som det är?
Caroline: Jag tycker jag gör det.
Jan: Hur gör du det då?
Caroline: Just nu så gör jag så här. Jag sitter med gamla tentor på läkemedelsberäkningen. Så varenda rätt jag har tänker jag “där satt den, där satt jag, jag kan detta”. För innan har jag varit “åh gud jag måste kolla facit nu. Ja det blev rätt. Ja, vidare.” Så nu är jag “ja men detta kommer gå jättebra”. Jag måste ta 100% rätt på den tentan. Så nu måste jag peppa mig själv på det här. Varenda gång jag har skrivit rätt svar då är det framgång. Så jag försöker aktivt liksom. Det är ändå matte som inte har varit den starkaste sidan. Ja, då kanske det blir extra tydligt så att det går bra just nu.
Kollar på gamla bilder
Jan: Till exempel då. Vad gör du Oliver?
Oliver: Jag vet inte om jag har… jag är väl lite mer som dig Jan. Jag tror inte jag har så mycket att säga om njutning.
Jan: Jag tycker vi har blivit bättre på kontoret. Vi high fiver och vi säger ju ändå att vi vann veckan och att vi har gjort bra grejer.
Caroline: Ja det gör ni men det är nog bara en övningssak.
Jan: Väl jag trodde du skulle säga. Det är bara en övningssak. Blind leder blind.
Caroline: Faller på dig. Det är väl en övningssak och sen kan man ju komma på fler sådana grejer som man vill öva sig på antar jag.
Oliver: Jag kollar på bilder ibland och då inser man ofta i efterhand “ja men detta blev ändå rätt så bra, man gjorde det här”.
Caroline: Du sitter med telefonen och kollar tillbaka?
Oliver: Jag är ibland ofta av misstag, jag gör inte så mycket aktivt men det har ändå upptäckt. För man ska leta efter något sen bara “ja kolla jag har gjort det här, detta gick ju rätt så bra och det här var kul”. Så det är väl också en form av njutning.
Samla på minnen som Bill Perkins
Caroline: Det försöker ju Google ändå göra så att man inte hamnar där av misstag utan att de kommer “nu finns det en film från 2017”.
Jan: Jag har faktiskt för rena nytta med nya en sån här app som heter Shutter the Clutter så att man får upp bilder från den dagen de senaste tio åren och sen kan man liksom swipa vänster eller höger om man vill behålla bilden eller inte och då får man ju upp massa bilder.
Caroline: Får man upp dem? När kommer de liksom?
Jan: En gång om dagen.
Caroline: På telefonen?
Jan: Ja, när jag sitter på toa oftast. Så då får man upp dem och så får man “vill du behålla den här bilden eller inte”, så att man rensar bland gamla bilder och får se de gamla bilder. Så är det från den dagen de senaste tio åren så att jag har rensat jättemånga bilder och fått se bara bilder som jag inte har sett på jättelänge och så är sjukt “vänta var detta 28 augusti de åren?”
Ska vi ta nästa tema? Samla på minnen.
Hej då Bill Perkins hade vi den.
“Tänk om livet går ut på att samla på minnen som vi blir nostalgiska över som äldre.”
Tänk vilket bra nu när vi pratar om bilder också. Lycka - minnen som skapas tillsammans med andra. Magnus S: “Investera i minnen, inte prylar. En bra middag, en resa, en skrattattack med en vän, de där sakerna man minns - inte den senaste modellen av något.”
Och då tänker jag “the power of and” - minnen och en ny telefon och så kan du ha bilderna på telefonen.
Caroline: Där har man rationalisering. Det har man maxat. Det är så lätt att säga “gör detta men inte det”.
Jan: Prylar får sig oftast en släng av…
Oliver: Du finner ju stor glädje i det.
Memory dividend och nostalgi
Jan: Jag håller med. Men jag tänker ju väldigt mycket… Vi har ju ett långt resonemang i de här avsnitten med Bill Perkins. Tänk om livet går ut på att samla minnen. Minnen när vi blir riktigt gamla så är det minnen när vi kommer se tillbaka på.
Caroline: Vi behöver inte bli gamla för det.
Jan: Vi kan fortfarande skapa nya minnen. Men när du är så gammal att det blir svårt att resa eller svårt att hitta på saker så är det många det man minns tillbaka. Man blir nostalgisk. Och den här nostalgiken - det finns också forskning på det där som jag glömt - men att nostalgi hjälper till mot typ någon sån här demens, något sånt.
Och jag gillar också hans resonemang. Många som är duktiga på pengar fattar ju det här med avkastning, men man kan ju också säga det som att du kan ju skapa avkastning som memory dividend. Att liksom en sak du minns kan du ju komma tillbaka till varje år. I fler saker, i fler minnen du skapar desto mer.
Oliver: Utdelning, uttag på minnena.
Skriv ner dina tankar
Jan: Så jag gillar det. Och då skriver Magnus fortsätter då Magnus S: “Skriv ner dina tankar ibland, dagbok, lista, anteckning i mobilen, det hjälper dig att se hur mycket du växer, även när livet går fort.” Jag själv har lagt till - ta bilder! Jag gillar, jag är visuell så jag gillar ju bilder. Jag gillar ju Apple dagboken även om jag inte använder dem varje dag. Apple har ju en sån dagboksfunktion som gör det väldigt enkelt att de här fem bilderna föreslår att du lägger till och så är det med den här personen och så kan man skriva en anteckning eller så.
Oliver: Det gör jag också. Jag har varit dålig på det precis nu men jag har en app som heter Day One men jag tyckte bara den var lite bättre så kunde man se det visuellt som en hel kalender med bilderna för varje dag och skriva lite.
Jan: Det där är väl också skitbra att du säger det för att det vet jag att vi har gjort något år - i slutet av året att gå tillbaka och titta på bilderna på det man har gjort och då inser jag “shit vad många grejer det är jag inte minns”.
Backup på bilder är viktigt
Caroline: Ja, jag tänkte precis det. Hur ska man minnas det liksom om inte hade…
Jan: Kollat på bilderna. Och jag tror att det är därför den där dag… vissa har ju förr gjorde man ju nog detta med dagbok att det var samma effekt. Jag minns vad jag gjorde i januari genom att jag kollade i dagboken på januari. Nu kan jag vara “men jag behöver inte göra så mycket dagbok för jag kan kolla på bilderna”. Jag tror så. Jag gillar ju ta mycket bilder.
Då ska jag säga sidospår - ni som inte har backup på era bilder, ta för fan backup! Antingen iCloud eller Google har väl säkert någon Google Fotos-lösning eller något. För att jag vet ju att var någon som blev av med sin telefon och då blev de av med tre års…
Oliver: Det händer ju hela tiden ju.
Jan: Och då är jag “shit vad dyrt”. Jag hade varit beredd att betala ganska mycket pengar för att få tillbaka tre års minnen. Särskilt när vi pratar om att samla på minnen som minnesavkastning.
Gamla dagböcker och utveckling
Oliver: Jag kan säga så, jag har skrivit i fysisk dagbok innan lite så hittade jag någon gammal bok för ett tag sedan så tittade jag liksom så och jag berättade för mig själv, eller jag skrev ner hur jag började investera och så och jag bara “du är så jävla korkad”.
Jan: Jo men det är det.
Caroline: Man tycker man är skitfånig. Jag läste också mina gamla dagböcker och så tänkte jag “du var inte klok alltså herregud” så man formulerar sig liksom, men man gjorde sitt bästa ju, man har lite empati.
Jan: Det är som när jag läste mina tekniska analys av Getinge och sånt här från 2012. Nej men jag håller med. Men ska samla på minnen - ha en struktur för att samla på minnen, det är väl det.
Hanna C. Borg på Instagram: “Du ångrar inte det du gjort. Du ångrar det du inte gjorde.” Tänker jag också, klassisk klyscha, men jag älskar är.
Caroline: Alltid. Jag håller med att man ska ta besluten men jag tror att man kan…
Hitta guldkornet i misstagen
Jan: Ångra sig tills man har hittat guldkornet i det man skulle lära sig i den situationen. För man kan inte vara “shit att jag gick fram och sa den dumma saken till den personen” eller “åh jag skulle inte vart… nu bara hittar jag på… jag skulle inte vart otrogen”. Nej men det kanske var någonting du skulle… Föranledde att man var otrogen eller öd.
Jag vet inte. Jag tror ju men det också bara en attityd. Ingen naturlag. Det finns alltid något att lära. Det finns alltid ett guldkorn. Och ibland så serveras guldkornet i en tunna med skit. Och så läste jag faktiskt någonstans på nätet att svaret när man får tunna med skit serverad då ska man säga “Thank you, can I have one more?”
Caroline: Ja för att guldkornet ligger i dem där.
Jan: Jag vet att det var någon skådespelare eller så. Jag var “där är inte jag”. Thank you, can I have one more?
Starta sidoprojekt eller företag
Nästa tema. Starta sidoprojekt eller ett företag. Det tänker jag är… Det är inte från mig ens.
Caroline: Nej men jag tänker det är något du brinner för. Det är något jag brinner för.
Jan: Precis. Pelpet: “Överväg att starta eget företag som huvudsyssla eller bisyssla. Går det bra kan man öka inkomsterna drastiskt och betydligt mer än vad som går att göra via en ökad lön.”
Det tänker jag också - man behöver inte starta företag om ambitionen ska bli nästa Storytel eller Spotify eller Google. Alltså du vet, liksom 2 000 kronor extra varje månad, det är 2 000 kronor extra som man kan investera, som man kan göra något roligt för. Det var ju så vi började med det där.
Låg nedsida med att starta företag
Och att starta ett litet företag, så länge man inte ska starta typ en mekanisk verkstad och man ska köpa en femmaxlad svarv för 10 miljoner, så är det ganska låg nedsida med att starta ett företag. Det kommer max kosta dig några tusenlappar och jag lovar att de tusenlapparna det kostar dig även om det ska kosta 25 000, de 25 000 kommer du lätt få tillbaka i ökat humankapital med de grejerna du kommer lära dig kring ekonomi, kring kunder, kring hur företag funkar.
Du kommer bli en mycket bättre anställd eller medarbetare genom att ha drivit företag. Så jag är så här - det är typ inga nedsidor med att starta ett företag om man ser det utifrån ett läroperspektiv. Och en fantastisk uppsida. Vi har ju tidigare också pratat i avsnitt om rikedomstrappan. Omöjligt i princip i Sverige att komma till nivå 4 plus eller 5 och högre utan företag. Det är liksom systemet funkar inte för den.
Pengar är outnyttjade gentjänster
Uto 1. Uto tillbaka: “Pengar är outnyttjade gentjänster. Vill du ha mer får du göra tjänster andra värderar högre. Och det som har mer än jag har tydligen gjort mycket mer för någon som tyckte att det var värdefullt.”
Och jag brukar sammanfatta detta med “hjälp andra få det som de önskar, de kommer hjälpa dig att få det som du önskar”. Detta pratade jag senast om i helgen med vår 14-åring. Att få honom att säga “jag vill inte hjälpa någon annan för då kommer de bli bättre än mig”. Och så var jag “jag fattar logic”.
Och så hade vi ett långt samtal med Ericsson och SCB som har sitt eget programmeringsspråk där folk, konsulter har inte haft något egensyfte i att bara byta ut det språket eller att göra det där. För att om jag är den enda som kan detta system, detta språket så är jag ovärderlig och kommer alltid kunna få jobba där och jag kommer alltid kunna ta bra betalt. Och så var jag “fast den personen kommer aldrig kunna göra någonting”.
Gör dig själv överflödig
Caroline: Göra något annat.
Jan: Medan så sa jag “ha alltid sikt på att göra dig själv överflödig, att lära upp någon göra ditt jobb”. Men då var hon “men då kommer jag ju inte få vara kvar, då kommer jag få sparken typ”, var hennes resonemang. Jag bara “ja så resonerar de flesta men grejen är att det finns alltid ett värde för den som kan lära upp någon annan att göra det man själv kan bättre. Det är en skill som alltid kommer vara uppskattad och uppskattas den inte på den arbetsgivaren då ska du inte vara kvar hos den arbetsgivaren.”
Ja men bra. Tänker du något här kring?
Oliver: Jag började ju på gymnasiet med en kompis som vi gjorde ekonomivideo om den här delen och det blev ju företagen av det lite. Boom var det ju med börsintresse där under pandemin så vi hade ju enskild firma och sen startade jag också aktiebolag. Och det är väl delvis därför jag också jobbar på Rika Tillsammans nu att jag hade gjort allt det dessförinnan. Man får ju hålla på med Skatteverket och Bolagsverket och så här så man lär sig så mycket på det.
Caroline: Hur det går till ja med företag.
Sälj skinnet innan björnen är skjuten
Jan: Sen har vi några andra sådana som vi har tagit upp i andra avsnitt som jag gillar kring det här med företagande. “Sälj skinnet innan björnen är skjuten”, då behöver du inte ta risken. Säljer du skinnet så kan du säga att om sex månader kommer jag med ett skinn. Du kan alltid köpa ett skinn om det skulle vara så om du är rädd för att leverera men framförallt behöver du inte slösa tid på att vara ute och jaga björn, skjuta den och sen konstatera att det är ingen som vill ha skinnet.
Bra. Jag tänker också säga en metafor jag gillar är ju den här storebror, lillebror och lillasyster som jag fick från min mentor för 25 år sedan - att lägg 60% av resurserna på det som försörjer dig idag, sen lägger du 30% det som ska försörja dig om 2-5 år, sen ska du ha ett moonshot-projekt som kanske blir någonting om 5 år. Och så är tricket att göra alla samtidigt liksom. Det tycker jag till exempel vi är ganska duktiga på i företaget - vi har alltid sidoprojekt som kan bli någonting samtidigt som vi liksom gör bread and butter-grejen.
Bättre tid än nu att starta eget
Oliver: Kan man säga så att vi startar upp något idag kan man ju säga också. Dagen när vi spelar in det här så pågår vi att jobba på ett projekt på riktigt kan man säga.
Jan: Exakt. Som kommer mer inför sen. Cliffhanger. Precis.
Sen skrev jag in här också, jag ska inte hoppa ner i alla, men jag tror som på allvar att bättre tid att starta eget än nu. Alltså det här med AI, plötsligt så kan man ju få typ rådgivare som kan hjälpa till med många av de här grundläggande sakerna utan kostnad. Det finns en massa man kan koda utan att behöva ha en kodningsbakgrund. Det finns så mycket man kan göra nu som man inte kunde göra för två år sedan.
Det finns alltid en marknad för den som är bäst eller unik. Unik tror också folk att man ska hitta på. Nej, unik är ofta en kombination av saker - “jag har jobbat inom juridik och jag gör AI och jag är duktig på relationer så jag kan ha liksom AI, familjerätt och advokat och jag är duktig på att ta människor”. Alltså du vet, där blir det unika. Det unika kommer inte “åh jag har den här idén” och väldigt svårt…
Det unika är kombinationen
Oliver: Att kopiera, alltså jag tror när vi kan prata mycket om det, det är ju svårt. Det är ju som är unikt för en, svårt för någon annan att efterlikna. Svårt efterlikna Rika Tillsammans också.
Jan: Exakt, och vi pratar ju också om det som på många gånger nu, att vi ska ju inte ge ut material som du kan läsa på en myndighetssida. Alltså det är inte unikt utan det unika som Rika Tillsammans är - vi tar ett ämne, sen lägger vi vårt filter som ni har. Vi diskuterar. Vi hade ju kunnat bara göra en laundry list med alla de här grejerna. Men jag tror värdet kommer ju att vi resonerar kring dem.
Läs precis den här. Nästa punkt. Läs Naval Ravikant. Våra tanketåg går i samma riktning.
Oliver: Och vi har gjort avsnitt om hans böcker.
Jan: Ja, precis.
Var framåtriktad
Ska vi ta nästa tema? Nu är det korta teman, det inte så långa. Så nästa tema, var framåtriktad har jag döpt.
Caroline: Är det temat?
Jan: Ja det är temat, var framåtriktad. Björnen gör comeback här nu: “När någon annan presenterar en idé är det ofta lätt för omgivningen att söka billiga ryggdunkningar genom att raljera, förkasta, kritisera eller hitta svagheter i idén. Det krävs betydligt mer ansträngning och kompetens att konstruktivt utveckla, förbättra eller spinna vidare på idéns starka sidor. Jag ser alldeles för mycket av det första i politiken, yrkeslivet, sociala medier. Gå inte i den fällan, försök vara en konstruktiv person så blir världen trevligare och bättre.”
Konstruktiv kritik från styrelsemötet
Och jag är buschaka. Jag håller helt med. Detta varför i forumet jag inte brukar tillåta trådar som kritiserar andra. Jag var på “detta är ett skitföretag” eller “detta är en skitinvestering”. Det är lätt att tycka det, bort med sånt.
Och jag lärde mig detta väldigt så här, landade i magen på mitt första styrelsemöte för snart 25 år sedan. Det var någon som kom med en idé och jag bara sågade den. Och jag tyckte ändå “det var en relevant sågning”. Och sen vänder sig styrelseordföranden emot det “okej ja nu har vi hört din sågning. Så nu är vi intresserade av att höra vad ditt förslag är istället för det här.”
Okej hände då? Sa du ingenting? Nej jag hade inget bra förslag. Och då gjorde styrelseordföranden så här, då tog vi paus. De andra gick och tog kaffe, styrelseordförande tog med mig ut ur rummet och så sa han “jag förstår att du är ny här. Då ska du få din första lektion - man kritiserar inte andras förslag på ett negativt sätt om man inte har några konstruktiva förbättringar eller har ett bättre eget förslag.”
Man in the Arena
Caroline: Konstruktiva förbättringar det uppskattar ju ändå alla. Eller ett eget förslag, ett eget alternativt förslag.
Jan: Och detta har ju gjort att jag är ju idag allergisk. Många av våra bråk kan ju vara där ibland att jag tycker ju till exempel att du eller någon annan kommer med något förslag och så skjuter man ner det och så är jag “okej men vad är ditt förslag då?”
Caroline: Du tycker att du blir nedskjuten av mig?
Jan: Ja jag kan tycka det ibland, men skitsamma det är inte det det ska handla om.
Caroline: Nej det var inte det nej. Vi tar det i pausen.
Jan: Vi tar i pausen att jag är den som skjuter ner dig mycket mindre nu än vad det var förr. Men är du med, det är ju lätt. Jag har också gjort det men jag menar att det är liksom jag är väldigt känslig för det här idag.
Caroline: Men frågan är varför man skjuter ner det. Det kan ju vara… det kan vara så att man inte har vad heter det på svenska, på engelska “you have no business doing that” - att man har… Man ska inte vara den som skjuter ner det för man kanske har egna känslor kring det att man typ “ja men det blir för jobbigt” eller “det låter jättetråkigt” eller något annat sånt så kommer man in med sina egna sådana värderingar på det viset och det ska man överhuvudtaget inte göra i den fasen.
Var på spelplanen inte läktaren
Jan: Nej men jag tror att det som Björn har skrivit - det kräver mycket mer… Jag tänker att detta är som det där presidenttalet “Man in the Arena”. Det finns ju ett sådant klassiskt tal som är, nu minns jag inte ens vem det var, om det var Roosevelt eller någon som var…
Du kan vara, det är lätt att sitta på läktaren och vara kommentator och det finns ju sådana här klassiska intervjuer med Zlatan där journalister - jag tror det var någon TV4-journalist sa “men varför spelar du inte bollen där istället” och så säger Zlatan “vet du vad vi kan byta plats så kan du gå in på spelplanen och så kan du göra det istället”. Och jag tror att det är det som är lite poängen här.
“Var på spelplanen snarare än på läktaren. Alla kan ha en åsikt från läktaren. Var inte den som har en åsikt. Var den som spelar fotboll.”
Och där jag vet också, jag har någon kompis som brukar dra detta. Det är bra att gå in och kolla på Facebook se hur många som sitter på läktaren och har åsikter. Och dessutom är mycket mer engagerade från läktaren i andras liv än vad de är engagerade i sitt eget liv. Vilket också är liksom… Det påverkar ju inte ditt liv.
Omvärdera ståndpunkter över tid
Bra. Har vi något mer att tänka kring det?
Oliver: Nej.
Jan: Passiv. Vi är fortfarande på framåtriktad. “Det är okej att ha fel och framförallt att omvärdera ståndpunkter över tid. Att på alla sätt tycka och tänka likadant idag som för 10 år sedan är ett misslyckande.”
Jag tänker också här Totran på IG skriver “Det löser sig”.
Caroline: Men vad var den förra? Om man tänker som man gjorde för 10 år sedan så är det ett misslyckande, eller?
Jan: Ja det hade vi också. Denna hade egentligen kunnat passa också på att vara nybörjare i det temat. Men jag har… Det var många kommentarer. Vad tänker du? Ser så fundersam ut.
Caroline: Ja, men för att jag tänker så. Det är klart man inte är samma person nu som för 10 år sedan. Men alltså jag vet inte, det är… Jag vet inte vad jag ska göra med den. Hur ska jag veta om jag tänker på samma sätt som för tio år sedan?
Ha tillit i din förmåga
Jan: Det gör ju inte du. Du behöver inte ens oroa dig för den.
Oliver: Ibland kommer man på sig, du pratade om att du läste äldre dagböcker. Det är också ett exempel på att man tydligt ser svart på vitt.
Caroline: Är jag och Oliver som behöver inte oroa sig? Vi tänker inte samma som för tio år sedan.
Oliver: Man kommer på sig, tror jag, ofta. Vilka situationer? Formuleringar, tankar.
Jan: Och politiska. Man inte har…
Caroline: Utvecklats än. Man har ändrat uppfattning om saker.
Jan: Jag gillar också den “Ha tillit i din förmåga att lösa det som behöver lösas”. Den tycker jag är fin och brukar återkomma till. När man oroar sig - jag har löst allt hittills i livet, varför skulle jag inte lösa detta problemet? Och sen kan jag ibland med lite övertro på egen förmåga tänka “om inte jag löser detta vem fan ska lösa det annars?”
Jo men det är det är väl lite ego. Apropå temat, lura inte dig själv och du är den som är enklast att lura.
Allt är träning inför något som kommer
Caroline: Men där kan man väl ändå tänka men det här problemet är nu det svåraste.
Jan: Det svårare än alla andra problem jag har stött på så kan det vara eller inte.
Caroline: Ja men då tänker jag också en sån attityd som låter “allt som händer är en träning inför något som kommer ska”. Och då kan jag ibland också vara “shit vad stark jag är” ibland, “vad i helvete är det som ska komma att jag behöver träna såhär mycket?”
Jan: Ja är det för stort som ska komma?
Caroline: Ja precis där.
Jan: Jag kan bli… Men då kan det väl ändå vara lite spännande.
Caroline: Ja.
Jan: Jo absolut, men jag kan också vara i den här… alltså “hur svårt kan det vara?” Men det är också så här, om inte jag kan klara det med de människorna jag känner med de ändå resurser jag har, vem fan ska göra det annars?
Caroline: Och den smartheten.
Jan: Ja, det sa jag inte, men det är osagt. Man ska absolut ta hjälp av sina resurser som man inte är själv i.
Du kan påverka din ansträngning
Caroline: Nej exakt.
Jan: Sen har jag skrivit, det är också en grej att ta med vår dotter hela tiden: “Du kan påverka din ansträngning. Du kan inte påverka utfallet alltid. Var den som anstränger sig mest i rummet om det är viktigt för dig.”
Och det finns ju massor sportmetaforer på det där. Det var någon som basketspelare sa “jag var aldrig den största talangen men jag sköt tusen skott innan folk gick till skolan”. Så var han på gymmet och sköt tusen skott. Och då var det så här, det här är folk som hade större talang. Men det var någon som sa “you can’t outwork me”.
Caroline: Nej, det är sant det. Det tänker man inte så ofta på.
Jan: Och du kan kompensera sjukt mycket med att jobba hårt.
Caroline: Men tänk då, måste man ju också kanske gå upp fem på morgonen.
Jan: Ja, men göra saker som andra inte gör.
Discipline equals freedom
Caroline: Och jag tycker ju att sånt är ganska spännande när man har den drivkraften i livet. Men jag vet inte, vad tänker ni kring det? Att bara känna så “ja, nu gör vi detta här. Klockan är tio, men jag gör detta nu.”
Jan: Ja men det jag gillar är, det är lite så här tillbaka till Jocko Willing. Discipline equals freedom, som vi hade där.
Caroline: Men också gör det konsekvent över tid. Inte som man gör det två dagar och sen bara blir det jobbigt flit.
Jan: Och systematik. Det är så många som kommer ihop. Det finns ju på Netflix den här scenen med basketspelarna där är ju en av dem som gör detta så filmar de honom på morgonen där han står och skjuter boll efter boll. Sjuka grejen sätter ju varenda jävla boll. Det är helt crazy liksom som en maskin.
Var framåtriktat. De sista två grejerna. Den fick jag också från min coach för många många år sedan: “Innan du har testat hundra gånger på sättet som instruktionen säger har du inte rätt till en åsikt om att det inte fungerar.”
Testa hundra gånger först
Caroline: Nej det har vi använt väldigt länge.
Jan: Har du provat hundra gånger?
Caroline: Så har man provat två gånger. Då förstår man så, hur lite man har ansträngt sig. Ja verkligen.
Jan: Och så gick det på tredje gången.
Caroline: Och inte ens den, alltså du har inte ens rätt att ha en åsikt. Alltså om någon som har gjort detta förut, har gjort detta och säger “gör på detta sättet”. Alltså det är så jäkla arrogant, bara “jag har testat. Det funkar inte.”
Jan: Jo men man tror ju att man själv är smartare.
Caroline: Jaja, klassiskt.
Jan: Klassiskt ja. Är det roligast att ha en kompis som skulle gå på bågskytte klubb? Och så var det utanför stan och hans pappa skulle följa med. Och så till slut så är hans pappa “vad fan, jag sitter här och kollar och skjuter bågskytte. Jag kan väl också skjuta båge?” Efter tre träningar så började han modifiera bågen och skulle komma på ett bättre sätt att skjuta pilbåge. Och jag var “vi har skjutit båge i 2000 år. Jag tror vi har optimerat bågegrejen.” Han är i alla fall inte rätt kanske. Han sa det till nästa steg.
Mozart-anekdoten
Det finns ju en fin metafor. Vilken bok var det med det här med Mozart? Att det var någon som frågade Mozart om rad “hur skriver jag en symfoni?” Och så gav Mozart något råd. Och så säger han “men du gör ju inte så”. Och så svarar Mozart “nej men jag behövde inte heller fråga någon hur man gör”.
Caroline: Nej exakt. Ja det är riktigt bra.
Jan: Men hur kom vi in på det? Jag vet inte. Det var bara något roligt. Det var en sidogrej.
Sista här. Den har också använt jättemycket. När någon säger “jag vet inte”. Så att ställa framåtriktad och “men om du visste vad det skulle vara då?” Jag vet dock inte, men jag kan säga att Freja hatar ju det här. Hon blir så jävla förbannad.
Caroline: Jo, men det är väl också för att du använder det som ett verktyg. Du får ju använda det mindre Jan. Och vid rätt tillfälle när hon inte redan är upprörd. Och kanske prata hur du själv använder det här. Hur det har hjälpt dig. Det är bara tips från coachen.
Reversibla och icke-reversibla beslut
Jan: Var framåtriktad. Ja det var framåtriktat. Visst var det? Ja, det var det.
Sen också fortsättning var framåtriktad: “Skilj på reversibla och icke-reversibla beslut.” Och då tänker jag reversibla är sånt du kan alltid fixa till det eller att ta ett nytt beslut. Och då tänker jag också - ge barnen möjligheter, låt dem misslyckas, skicka ut beslut i organisationen när du är chef, ner med reversibla beslut i kundtjänst, låt dem fatta beslut. Facka det upp så att du kan alltid fixa det i efterhand. Och på de icke-reversibla besluten, ja men där ska man ju lägga tid och de vill man ju inte outsourca liksom till någon annan.
Bra. Och sen också “utnyttja livets asymmetrier” - alltså när nedsidan är begränsad och uppsidan är stor, då är det kör! Alltså gasa när man har lite pengar, stor uppsida, ingen nedsida - det är också bara att tuta och köra. Tvärtom blir det också när man har mycket pengar då har man en stor nedsida med ganska liten uppsida. Marginalnyttan av nya pengar är ganska liten men man kan förlora dem man har.
Livets asymmetrier
Vi hade tråd “inte använda preventivmedel kan ha stor nedsida”.
Caroline: Var det sådana reversibla och icke-reversibla? Nej nu är vi på asymmetrier.
Jan: Begränsad nedsida eller stor uppsida - hur är förhållandet? “Våga fråga” - det är ett affärsrelation, det värsta är att du kan få ett nej. Får du ett nej så är det precis så som det var i startläget innan du frågade, inget har förändrats.
Caroline: Förutom att de vet att man vill något och de har nekat det. Men det kanske inte spelar så stort.
Jan: Försäkring är också en sån grej. En låg nedsida, stor uppsida. Idébaserat yrke. Gå på dejt, gå på tillställning, gå på mingel, gå på aktivitet. Man vet aldrig. Jag hade faktiskt för en gång skulle jättebra mingel jag var på i fredags. Träffade en person som var väldigt trevlig. Starta eget sidoprojekt.
Bra. Sista, har ni någon kommentar här?
Caroline: Det gick lite snabbt bara.
När nedsidan är liten och uppsidan stor
Jan: Jag tänker att vi ska börja runda av. När nedsidan är liten och uppsidan är stor, fundera inte så mycket. Kör. Och många av de här som går på dejt, går på ett mingel - du vet aldrig. Vad är nedsidan? Det kostar dig någon timme engagemang. Uppsidan - träffar du en ny person, träffar du en partner, träffar du någon som du kan göra företag med. Alltså bizarr stor uppsida. Så att gör man tillräckligt många sådana saker så kommer man få någon av de uppsidorna som de ger.
Så att jag tänker just det här att tänka ett filter - reversibelt/icke-reversibelt, uppsida/nedsida, är det värt det liksom? Och många gånger där det är liksom värt det - kör liksom, det blir statistiskt spel.
Bra, framåtriktad sista två: “Dyka upp. Fortsätt dyka upp” liksom show up i det som är viktigt. Sen ska man ju inte vara dum här och fortsätta dyka upp på något du inte gillar. “Jag gillar inte fotboll men jag fortsätter spela fotboll” ja men, det är ont.
Caroline: Ja men för det som är viktigt. Man kan också känna “det är inte så viktigt att gå till gymmet idag” men det är ju viktigt för en, det är ju det jag hoppas det.
Bästa sättet förutspå framtiden
Jan: Och sista, “bästa sättet förutspå sin framtid är att skapa den”. Tänker jag för då blir det inte så mycket.
Oliver: Jag tänker mycket av det fina i livet som kommit när man har vågat vara framåtriktad. Om man tänker lite på snabbspolar genom ens liv så är det väl när man verkligen har vågat.
Jan: Exakt exakt. Snyggt!
Jag tänker att vi rundar av här. Förra gången blev det två avsnitt då vi gjorde det för fem år sedan, nu är vi inne på avsnitt tre men jag tror faktiskt att vi kan klara efter nästa.
Caroline: Vi klarar till fjärde avsnitt.
Jan: Ja det tror jag. Vi har en som heter ta hänsyn till alternativkostnad, bara säg nej, balans, våga vara stolt, via negativa kommunikation. Är de som vi har kvar så att de tänker att vi kanske tar nästa bonus.
Avslutning och tack
Du som lyssnar eller tittar ni får också gärna ge oss feedback. Funkar detta? Eller så bara “nej alltså ni får göra det själva, ni behöver inte ens lägga ut så”.
Jag tänker stort tack till dig som har lyssnat, tittat, kommit med alla de här kommentarerna. Framförallt jag tycker detta är fantastiskt roligt och så tänker jag detta är verkligen också hoppas tidlöst. Och alltså så man kan tänka att våra barn förhoppningsvis tittar på detta vid något tillfälle.
Caroline: Så kommer de inte in. Vi får prata med dem om sånt här i vardagen.
Jan: Precis, så att stort tack och stort tack till dig som är vår Patreon-supporter som gör att vi kan göra detta. Men då kommer de också vara “är det detta ni lägger till?”
Tack så mycket! Tack!
tillsammans med “starta ett sidoprojekt”, “fyll livet med liv” och “var framåtriktad”.
här får ni 10 st som chatgpt kom på eftersom ni verkar tycka om detta så mycket 
