Nu skall jag göra ett försök att pensionera mig från detta forum. Jag känner mig dock för väl för att kuna låta bli att korrigera uppenbara felaktigheter, men allmänt tyckande får det vara slut med. Här kommer som slutord mina tre råd för ett bra ekonomiskt liv.
1. Välj rätt partner.
Båda makarna [eller motsvarande] måste ha en ekonomisk samsyn. Efter att den första förälskelsen har lagt sig, blir det oerhört jobbigt om en av dem överkonsumerar hela tiden.
Även om man har delad ekonomi hjälper ofta inte detta. Skall man köpa en gemensam sak, säg husvagn eller vad som helst, hjälper det inte om bara en av två har pengar.
Här har jag haft tur i livet. Även om frugan inte har något intresse av “hantverket” ekonomi, så får hon en uppställning en gång per år, och är nöjd med detta. Hon har givetvis full insyn i vår ekonomi , eftersom hon i och för sig regelvidrigt har tillgång till mitt Bank-ID. På den tiden vi hade ont om pengar var hon sparsam och numera unnar hon sig saker och ting.
Jag har ibland hört någon säga “Vi har aldrig grälat”. Tråkigt tycker jag. Detta innebär bara att en av parterna ger med sig hela tiden.
Även jag och min fru har haft vår beskärda del av gräl. Men vii har aldrig, upprepar aldrig, grälat om pengar. I de fall vi har haft olika synpunkter, har vi alltid resonerat oss fram till en lösning.
Obs! Rubriken är tänkt att vara humoristisk. I mitt fall var det minst lika mycket min fru som valde mig…
2. Bli aldrig “Gammal trotjänare”
Att få en riktigt bra ekonomi kräver ett inflöde av pengar. Det gäller att hänga med på jobbet, vidareutbilda sig och försöka att ta de chanser man får.
Att stanna kvar på sin gamla arbetsplats relativt länge ser jag inte som något fel, bara man hela tiden utvecklas.
Jag brukar säga att jag har haft sju jobb, men bara tre olika anställningar. På mitt första bankjobb började jag i kassan, blev sedan privatrådgivare och till sist företagsrådgivare. På mitt andra jobb fick jag också syssla med lite av varje. På mitt sista jobb jobbade jag däremot enbart med företag.
3. Spara i indexfonder.
Detta ämne har behandlats så utförligt i detta forum, så jag har inget att tillföra.
Lute kuriosa. När jag började att jobba fanns inga indexfonder över huvudtaget. Sedan blev man hjärntvättad " av banken, så att några riktigt bra fondval gjorde jag inte förrän runt sekelskiftet.
Men, med undantag för hedgefonde, så kan man lugnt säga att dåliga fonder är bättre än inga alls.
Mitt sparande tog riktig fart först för ca 25 år sedan. Även om ränta på räntaeffekten inte är så överdrivet lång, har den fungerat väl för mig.
Loppet är alltså inte kört även om man börjar i mogen ålder.
Ditt perspektiv är viktigt och behövs!
