Apropå gamle @nestor:s råd att “välj rätt partner” häromåret. Här kommer statistik som stödjer det, från USA, men ändå:
What if I told you that getting a college degree provides no long-term financial benefits unless you get married? What if I told you that the typical single business owner is wealthier than most married couples who don’t own businesses?
Though both of these statements might seem far-fetched, statistically, both are true.
The punchline is that the two most common paths to wealth in the United States are:
Marry a college graduate (or get married as a college graduate)
Å andra sidan lyssnade jag lite på Rational Reminder imorse under yogan där gästen pratade om att dra öronen åt sig när man träffade någon med exempelvis dyr handväska eftersom detta indikerade dyra vanor.
Säger inte emot. Men inte för alla. Tänker att det är en superpower att vara upfront med hedonistiska drag för att hitta likasinnade; kom och njut av allt livet har att bjuda på, extra allt baby!
Jag har vissa synpunkter på metoden. Linjär regression förutsätter att vissa saker gäller för att resultaten ska bli giltiga, rimliga och användbara. En av dessa förutsättningar är att sambanden man letar efter är just linjära.
Vi vet ju alla att förmögenhet är kraftigt skevt fördelat. Väldigt höga förmögenheter kommer ha oproportionerligt stor påverkan på var regressionslinjen hamnar.
Kanske till och med så pass att om t ex Jeff Bezos finns med i materialet, blir resultaten för giftermål tydligt annorlunda beroende på om datan är insamlad före eller efter hans skilsmässa…
Rimligt om man vill göra denna analys vore att logaritmera förmögenhetsvärdena innan man kör en linjär regression.
Om! Jag köper dyra väskor men nu har min partner beställt en bil som kostar i runda slängar 25x min dyraste väska. Nu har vi inte gemensam ekonomi och vi unnar varandra allt men lite med glimten i ögat kan jag ju shoppa loss resten av året utan att komma ikapp.
Gällande ämnet - man kan behöva korrigera för att vissa personlighetstyper som satsar allt på karriären behöver en partner som kan ta hand om allt i det privata. Och som finner sig i det.
Jag skulle vilja påstå att utan någon form av företagande involverat är det extremt få som blir rika i Sverige, går inte att jämföra med USA. Så välj en arvtagare till ett framgångsrikt företag eller starta ett själv är väl solida råd, att hoppas på att den andra hälften ska driva upp ett miljardföretag från noll låter som ett långskott.
Jag tror för min del att jag skulle föredra särboskap, skönt med egentid och eget ansvar för ekonomin. Så kanske en rubrik för mig är, Vill du förbli rik? Skaffa särbo!
Fast det där säger ju minst lika mycket om din personliga definition av rik. Jag säger inte att den är fel, bara återigen att RT är en bubbla och att de flesta här inne redan ses som mycket rika av gemene man därute.
Så är det väl. Jämförelsen med USA haltar främst för att elituniversiteten där till säkert 95% befolkas av elever från redan rika familjer. Vårt skattefinansierade utbildningssystem i kombination med löjligt höga marginalskatter från låg inkomstnivå gör lönespridningen för låg för att skapa rikedomar från anställning, med undantag av några dussin börs-VDar.
Jag pluggade civilingenjör, många av mina vänner börjar nu tjäna rätt bra, dvs 70k/mån och uppåt. Dock är flera av deras partners inte några höginkomstagare. Det blir ju väldigt stor skillnad måste jag säga. Civilingenjör + lärare/sjuksyster jämfört med civilingenjör + höglöneyrke blir ju väldigt stor skillnad. När jag pratar med mina vänner så säger dem bara “men du har ju din frus lön och leva på också, det är fusk”
Nja. Jämfört med medelsvensson så visst, 10k mer/månad netto gör skillnad. Men när du jämför det med snittavkastningen av kapital för personen som sålde sitt bolag å fick in 100 mille, så är det mer eller mindre ett avrundningsfel skillnad.
)
