Kanske inte så många överraskningar i rapporten. Personligen blev jag dock förvånad över hur dåligt Sverige placerade sig vad det gäller wealth inequality.
Jag begriper inte hur någon kan vara förvånad över detta. Sverige har ju klart och tydligt “klättrat” i denna ranking ganska länge, och det räcker med att titta på hur samhället ser ut idag för att det ska vara rätt uppenbart.
Ska man vara lite konspiratoriskt lagd så kan man ju spekulera i vem/vad som är den drivande kraften kring att t.ex. outa ICA-handlarna som de “rika” man ska vara förbannade på.
Vi jämför oss naturligt med de närmaste till vardags då känslor av ojämlikhet är biologiskt betingat inte bara hos människan utan även andra primater.
Vi kan inte ta in skalan av hur stora våra samhällen är idag och hur mycket en miljard är. Särskilt inte när det är människor vi aldrig träffar eller har en relation till.
Den lokala ICA-handlaren däremot. Den kan man mera ”ta på” och känna en relation till vid varje veckohandling.
Ett problem över tid måste ju vara att tillväxttakten är högre för de rikaste än för de andra. Rimligen innebär det att skillnaderna mellan rika och inte-rika över ett hundratal år till blir astronomiska om inte någon korrigering införs.
Men det är också det att det är lätt i Sverige att fortsätta vara rik när man väl är det. Och det är lätt att bli rik över en generation eller två (rik i betydelsen nettoförmögenhet på femtio miljoner, inte en miljard). Men det är väldigt, väldigt svårt att jobba sig riktigt rik på, säg, femton år.
Intressant, Sverige är alltså högt uppe i toppskiktet av ojämnt fördelade förmögenheter, mer ojämlikt än USA.
Det borde ju debatteras av politiker tycker man. En huvudorsak är väl förmodligen de höga skatterna på arbete och den jämna lönebilden. Man kan knappt arbeta sig till en förmögenhet utan man måste köpt en fullt belånad bostadsrätt i Stockholms innerstad med hävstång för trettio år sedan för att bli rik. En mindre andel blir väl rika på att starta typ Spotify också. Men lönearbete lönar sig inte så väl.
Further notes on concepts and methods Net worth or “wealth” is defined as the value of f inancial assets and real assets (principally housing) owned by private individuals, less their debts. Private pension fund assets are included, but not entitlements to state pensions. Human capital is excluded altogether, along with assets and debts owned by the state (which cannot easily be assigned to individuals).
“
Detta stämmer överens med rikedomstrappans definition förutom statlig pension.
Nu står det ju på Sverige att medianförmögenheten har ökat mer än medelförmögenheten vilket borde betyda att medelsvennson knappar in på de rikaste.
Vi har mer finansiella tillgångar än alla andra. Jag tolkar det rätt eller fel som att flera har pengar som inte är låsta i fastigheter. Även folk utan villa kan va miljonärer för vi har startat någon folkrörelse av investerande.
Och att Sverige är enda landet med oförändrad Gini coefficient. Så vet inte var grunden är för att det blir värre.
Tittar man på hur länder placerar sig på skalan blir jag också frågande till vad fördelen är i de längre ner på listan. Har fattiga det bättre där?
Jag kan ha fel. Men för mig ser det ut som att det blir bättre för alla utom möjligen de allra fattigaste. Vilket då ökar avståndet mellan topp och botten. Det är såklart tråkigt för dem i botten att de inte hänger med. Och det bör vi ju försöka åtgärda. Men att övriga drar sig längre och längre från botten är ju något vi bör va stolta över och fira.
Inte överaskning alls om man tittar siffror om folk som är inte själv försörjande eller är med i skuldsanering. Och om man tittar hur hård någon som försöker bygga någon förmogenhet med hård arbete beskattas.
Fast väldigt få förblir ju rika över många generationer. De rikaste blir rikare under sin livstid sedan börjar rikedomen skingras. Och några andra har en livstid av ökande rikedom. Iallafall i västvärlden där folk från vilken bakgrund som helst tillåts konkurrera ut etablerade familjers företag.