Är en ojämn förmögenhetsfördelning orättvis?

Det pratas om hur det är orättvist att förmögenheterna i Sverige är ojämnt fördelade.

Har bland annat nämnts i samband med diskussionerna om den diskuterade ISK-beskattningen som det pratas om här

Samt här.

Men med undantag för att vissa ärvda förmögenheter som kan ha anskaffats på ett orättvist sätt möjligen kan ses som orättvisa.
Kan det verkligen vara orättvist att ha olika stora förmögenheter?
Är det inte i första hand inkomster som är orättvisa?

Hur mycket en person har i förmögenhet kommer i huvudsak av två saker. Hur mycket av sin inkomst man sparat, och hur mycket av sina inkomster ens förfäder sparat.
Dvs vad man gör med sina inkomster

Men när det kommer till lön finns det stora orättvisor, och det påverkar i sin tur möjligheten att bygga en förmögenhet.
Här finns t ex orättvisor som att lika arbete inte ger lika lön. Flera samhällskritiska arbeten inom t ex vård, omsorg, polis etc inte har en lön som motsvarar arbetsinsatsen.

Vad jag försöker argumentera är att det förutom i vissa undantagsfall inte kan vara orättvist att man har en förmögenhet, det är snarare inkomstskillnader som är orättvisa och där fokus bör ligga ur rättvisesynpunkt.

11 gillningar

Bra argumenterat, kan bara hålla med!

2 gillningar

För mig är den största ojämlikheten social. Det är en mycket längre sträcka att bygga upp både inkomst och förmögenhet om man vuxit upp i en socialt utsatt miljö, då sannolikheten ökar för:

  • ha sett sina föräldrar och deras bekanta gå på bidrag
  • ha lämnat grundskolan utan fullständiga betyg
  • inte ha framgångsrika förebilder runt en
  • ha droger etc i sin närhet

Efter det kommer för mig att när man väl har ett jobb, så tjänar de yrkesgrupper du nämner alltför lite relativt det som är objektivt sett mindre viktigt.

9 gillningar

Jag håller med om mycket, nerlagd möda ska betala sig, helt klart! Men en grej som är orättvis är att rika personer/företag inte ingår i samma liga när det gäller att förvalta pengar och betala skatt. Se bara på t ex Facebooks datahall i norrland som fått enorma skattelättnader och liknande. Det borde vara samma förutsättningar för alla men blir du tillräckligt stor så ändras reglerna.

5 gillningar

Hur menar du att det är rättvist att din nuvarande finansiella situation helt kan bero på val dina föräldrar (eller ännu längre tillbaka) har gjort?

Bra initiativ! En diskussion om hur vi som samhälle bör bemöta orättvisor och sociala problem behöver som du säger börja med att definiera vad som är rätt och fel.

Problemet i min mening med att “straffbeskatta” eller begränsa småsparare är att det är ett “bestraffning” mot utfall istället för en ansats att ge alla människor samma förutsättningar och möjlighet att skapa värde och bemedla sig. Om vi som samhälle ser ett socialt problem bör vi utgå från att lösa problemet och inte försöka utgämna utfallet genom riktade insatser mot den det går bra för.

Sedan går det i min mening mot en stats grundläggande uppdrag att ge sina medborgare trygghet och välstånd både på kort och lång sikt om de hindras från att bygga upp sina resurser.

2 gillningar

Vad jag tycker är orättvist är att det inte är någon större skillnad på en som låglönearbetat och slitit hela livet vs. någon som aldrig jobbat. De har ungefär lika mycket pengar på kontot och har ungefär lika mycket i både inkomst och pension.

Jag tycker det finns två olika rättvisheter.

  1. En är att alla får lika mycket oavsett ansträning
  2. Den andra är att alla får efter (nuvarande eller tidigare) prestation.

Det är egentligen en skala och inte helt binärt, och jag skulle säga att det är kraftig slagsida mot 1) i svenska samhället idag. Kanske 90% 1) och 10% 2).

Är det mer rättvist att man har två föräldrar som jobbar övertid och är väldigt sparsamma för att ge sina barn en bra start ska bli straffade ekonomiskt och att en annan familj vars två föräldrar inte arbetar eller är en del av samhället och inte bryr sig ska få bidrag så att de i slutändan har precis lika mycket att ge sina barn?

Det är väl jätteorättvist att det inte ska löna sig jättemycket att anstränga sig jättemycket? Varför annars anstränga sig?

Om vi kör på rättvisan att alla alltid ska ha lika mycket oavsett ansträngning är min spaning att fler och fler kommer bli latare och latare för det spelar ju ändå ingen roll. Varför ska jag ens jobba heltid? Det är ju mycket skönare att jobba halvtid? I en rättvis värld enligt modell 1) ovan skulle jag ju få lika mycket ändå.

Med det sagt tycker jag vi ska försöka ge alla samma förutsättningar att bli något / tjäna pengar / spara / bli rik. Här har vi exempelvis fri skola och fria universitetsstudier. Här har vi studiebidrag så man har råd att studera trots att föräldrarna inte gav en pengar. Det ger samma förutsättningar där alla kan studera och få ett kvalificerat yrke och tjäna pengar. Men samtidigt, med det sagt, så är det inte alla som kommer ta den förutsättningen. Och då ska de heller inte ha lika mycket.

Helt oberoende av ovan så förstår jag ju att det finns personer som exempelvis blir sjuka eller av olika anledningar är helt oförmögna att studera på universitet. Det ska självklart finnas ett minimum där du ändå får så att du klarar dig; alltså behovsprövat försörjningsstöd som i dag. Mitt argument är att den nivån måste vara betydligt lägre än en person som jobbar så att det lönar sig och inte som idag att du kan tjäna mer på flerbarnstillägg, bostadstillägg, aktivitetsersättning och försörjningsstöd och att stanna hemma än att ta ett lågkvalificerat jobb.

7 gillningar

Att ha en väldigt skev fördelning har ju precis den effekten att den blir svårare att skapa välstånd för de flesta, som inte redan är förmögna.

Den ekonomiska tillväxten hämmas, stor segregation fördjupar problemen och förhindrar klassresor medan de välbeställda isolerar sig, de övre skiktet får oproportionerligt stort politiskt inflytande så samhällsinstitutioner stöps om för att passa deras (de redan rika) behov (AB-skolor, privata sjukvårdsförsäkringar, marknadshyror, okontrollerad arbetskraftsinvandring o.s.v.) istället för att sikta på att stödja som många som möjligt att få det bättre.

Antingen försöker man förklara bort samhällsproblemen med att man måste lyfta sig själv (trots att miljardärerna ärver sina framgångar), eller så adresserar man roten till problemen.

6 gillningar

Det är väl bara orättvist om lön ska korrelera med arbetsinsats, vilket t.ex. inte jag håller med om. Vi kan lika gärna säga att det t.ex. ska korrelera med hur lätt det är att byta ut dig, eftersom lönen kan ses som en ”muta” för att du ska stanna kvar på jobbet. Är det svårare att byta ut dig måste mutan vara högre för att företaget ska bibehålla samma risk.

2 gillningar

Tolkar som att det med inkomst menas inkomst av arbete. Skulle i så fall lägga till att inkomst/avkastning av kapital har en betydande roll i hur förmögenheter skapas.Vissa människors bostäder har exempelvis stigit mer i värde än pengar de fått från sitt lönearbete och börsen har haft en fantastiskt avkastning senaste decenniet.

2 gillningar

Du ska absolut få mer om du anstränger dig mer, men inte bara för att dina föräldrar ansträngde sig.

Vad har den bortskämda arvs-ungen för incitament att anstränga sig överhuvudtaget, mer än att kamma hem utdelningar?

Det är alltså inte individer i den 60:e eller 75:e percentilen jag avser, utan de som är ekonomiskt oberoende i generationer. Att hårt arbetande läkare eller civilingenjörer ger sina barn finare födelsedagspresenter bryr jag mig inte alls om, men att slippa försörja sig själv för att gammelfarfar köpte en lägenhet i centrala Stockholm för hundra år sedan är orimligt. Det ska inte undanta dig från att behöva bidra till samhället.

Då är det väl i så fall bäst och mest effektivt att återinföra arvsskatten då, och på belopp som överstiger 10 - 15 miljoner. Och att utöver det sänka skatten på arbete och minska bidragen så att varje individ själv kan ha möjlighet att jobba sig rik.

Samtidigt så skulle det ju leda till att föräldrar inte kan anstränga sig för sina barn utan bara för sig själva. Att du inte kan ge dina barn en del av det du skapat eftersom det vore orättvist mot andra barn som inte har lika drivna föräldrar.

Det du beskriver om tredje generationens “pappa betalar” tror jag det kanske finns ett hundratal av i Sverige och visst kanske det är orättvist. Men det motiverar inte till dagens system där det fortfarande finns tredje generationens pappa betalar, men att det för de 99.99% andra straffar sig att anstränga sig och att det införs tak på ISK och förmögenhetsskatt (“miljonärsskatt”) på belopp som är så lågt satta att det påverkar majoriteten av befolkningen. Låt en 1% rikaste få betala lite mer, men låt läkarna och ingenjörerna få lite valuta för sina studier och ansträngningar.

När statlig skatt infördes så träffade den i princip bara toppskiktet. Nu betalar i princip alla med något års universitetsstudier detta. Så tycker jag inte vi ska ha det.

Om vi ska börja bestraffa förmögenheter för att det är orättvist med ojämn fördelning så kanske vi ska sätta beloppen på 20 miljoner eller så, inte en nivå där du inte skulle ha råd att köpa en bostad kontant med. Den föreslagna nivån på 3 000 000kr räcker inte ens till en liten 2:a i dagsläget. Det är inte att vara rik.

1 gillning

0,25 - 1% på belopp ÖVER 3 miljoner hindrar ingen från att spara ihop 3 miljoner. Inte heller 4, 5 eller 6 miljoner. Om man har 6 miljoner och skattas 1% över 3 blir den totala skatten 30 000/år. Det är inte ens i närheten av avkastningen man borde ha på sina 3 obeskattade miljoner.

Dessa nya intäkter för staten ska absolut gå till att höja grundavdrag för inkomstskatten eller möjligtvis peta upp nivån för statlig inkomstskatt, helt med dig på den punkten. Hur denna skatt ska utformas så att dekamiljonärerna inte bara kan trixa bort den vet jag inte.

”Pappa betalar”-syndromet förekommer på ett spektrum, från helt försörjd hela livet till att aldrig behöva fundera på pengar som ung förrän man är färdigutbildad, äger sin bostad och är fast anställd, till att bara få lite hjälp med insatsen till första lägenheten. Att slippa ekonomisk otrygghet under uppväxten är bra, att få allt man pekar på som barn kan aldrig vara nyttigt. Om (rika) föräldrar i regel krävde motprestation hade bortskämdheten inte varit något stort problem.

1 gillning

Fantastiskt intressant diskussion! Eftersom jag inte lyckats skaffa mig en anonym ”profil” här så känner jag mig begränsad i vad jag kan uttrycka. Har sett alla ”samhällsklasser” på nära håll och ett statement jag ändå vill göra är: Det viktigaste ett barn får med sig från sin barndom är inte en stor pengapåse. Det bygger förstås på att man kan se att det finns andra värden i livet än de rent ekonomiska.

2 gillningar

Hmm, dessa pengarna är ju redan skattade pengar? Det är ju resultatet av att man sparat lön som först beskattats med 31% arbetsgivaravgift och sedan 51% marginalskatt?

Vi betalar alla inkomstskatt på vår lön. De som ansträngt sig får betala högre skatt (50% istället för 30%). Och med dessa pengarna har man istället för att slöa satt in på ett ISK - alltså redan skattat. Där borde skatten sedan vara 0 fram tills dess att man kan köpa en större lägenhet i en större stad, runt 10 miljoner kr. Därefter kanske det vore ideologiskt rätt att dela med sig lite och alltså dubbelbeskattas.

Det är det här jag menar, hindra inte vanligt folk att spara upp till en sådär 10 miljoner vilket i dagsläget är ganska vanligt att en bostad kostar. Låt folk få jobba sig så rika att de inte behöver jobba mer; låt de ha 15 miljoner på kontot som de själva tjänat ihop och leva på det. Det vore så mycket bättre för samhället än att hälften inte jobbar alls och ska bli försörjda av de som jobbar stenhårt och att dessa då inte kan trappa ner och leva på sitt kapital man själv (obs: ej ärvda pengar!) samlat ihop. Sverige är ett av få länder där det är svårt att jobba sig rik, och således får vi ett land med låg sysselsättning och högt bidragstagande.

3 gillningar

Utveckla gärna vad du menar med orättvisor rörande lön. Det är knappast så att man inte vet på ett ungefär vad man får för ersättning för olika typer av arbete som man utför.

Sverige är ett land där utbildning finns tillgängligt för alla och förutsättningar för att faktiskt välja vad man vill arbeta med är få förunnat i detta land.

Det är enligt mig rättvisa - att alla får samma möjlighet - att alla ska få samma utfall är enligt mig en slippery slope till ett tyranniskt samhälle.

Sen är det såklart så att alla inte har samma personliga förutsättningar men du behöver inte tillhöra en viss släkt för att utbilda dig.

Om lön är det viktiga i ditt liv så väljer man att försöka skapa en karriär inom det område man tror man får bäst avkastning.

Att andra har andra prioriteringar som de anser är mer värda för dem istället för lön är en annan fråga men detta påminner mig om denna klassiker :

2 gillningar

Gissar att det menades att det är låg skatt på avkastningen än om det inte står så. Angående sysselsättningen så verkar vi f.ö. ha hög sysselsättningsgrad internationellt sett. Sysselsättningsgrad - internationellt - Ekonomifakta

Här håller jag inte med helt enkelt. Peka gärna på konkret forskning om detta. Att ha olika lön för lika arbete är olagligt och att sprida myter om att det är beroende på kön har debunkats av seriös forskning gång på gång, tyvärr är det endast ett politiskt narrativ.

Att samhällskritiska arbeten har dålig lön håller jag med om i sak men tycker det inte är “orättvist”. Snarare väldigt ostrategiskt och dåligt prioriterat av oss som folk då vi röstat för dessa prioriteringar via våra öppna val med politiker som våra representanter.

2 gillningar

Skatt tas ut för att finansiera och omfördela.

Det finns ganska solida studier som visar att FÖR stora skillnader (eller klyftor beroende på retorik) inom ett samhälle inte är positivt för samhället som helhet. Brustna sociala kontrakt, segregation, minskad social rörlighet etc. Det kan vissa skatte-former hjälpa till att motverka, genom att ta från ”toppen” och fördela nedåt.

Samtidigt tycker jag att det finns det en inneboende problematik i idén om omfördelning via skatt som ett instrument för ökad ”rättvisa”, nämligen att den som har mycket kapital alltid kommer att ha mer kapital än den som har mindre, sett över tid och givet att man ges samma avkastning och ungefär samma skatteuttag. Om det ska hindras måste man förbjuda arv och gåvor, en idé som inte många skulle acceptera idag.

4 gillningar

Jag (som inte är TS) anser ju att det rättvisa är att man har en fullständig äganderätt. Att det någon äger som de fått på laglig väg (inklusive arv) är deras.

Ingen annan har mer rätt till ägodelen (inklusive kapital). Därmed har alla gemensamt (staten) ingen rätt att ta det från dig.

I enlighet med äganderätten som är en artikel i FNs deklaration om mänskliga rättigheter.

Det är väl inte orättvist att en person som äger nåt ger det till någon annan men du inte fick nåt. För gåvogivaren inte ville ge dig det?

Arv är ju samma sak. En förälder låter sin förmögenhet gå i arv. Alltså föräldern ger sitt barn. En tredje part har ju ingen rätt att få av det?! Hur skulle det vara rättvist?

4 gillningar