Är i 50-årsåldern mellanchef i tillverkande industri och bor på en obelånad fastighet en bit utanför storstadsregionerna och har ett sparkapital som inte matchar snittet här om man ska tro vad som redovisas men ändå en stabil grund. Har umgänge med folk över hela den ekonomiska skalan och både storstad och landsbygd och tycker mig ha en någorlunda bild över hur folk har det.
Kan om jag ser till mig själv, haft en väldigt bra ekonomisk resa men man inser ju snart att trots detta är jag långt ifrån de mest gynnade på skatte och lönemarknaden.
Frågan jag ställer mig hur långt ska vi gå med klyftorna?
Hur långt kan man fortsätta att skatte och avgiftssubventionera höginkomsttagare?
De senaste åren är en rad av beslut som tagits i samhället och på företag som gynnat en grupp som redan har det välbeställt och andra finns kvar sen tidigare
Några exempel.
Ränteavdraget (ofattbart att staten ska ta den kostnaden tycker jag)
Maxtak på fastighetsskatt
Rut och rottjänster.
Väldigt låg kostnad för att skaffa högre utbildning i Sverige där staten tar det mesta.
Hela miljöbilsfrågan med bonus-malus, fordonsskatt, bidrag för laddbox osv
ISK (Har själv sparat massor av pengar pga sänkt kapitalskatt)
Hela pensionssystemet som är svårgreppbart men även där kommer höginkomsttagare ut bättre proportionerligt. Om man testar med lite olika avtal på Min pension ser man att är man ansluten till tjänstemannakollektivet kommer man få högre pension vid samma inkomst som LO-kollektivet.
Tar man sedan och tittar på hur det ser ut på arbetsmarknaden ser man att samma grupper som ovan gynnas även där.
Vi kör några exempel igen
Större flexibiltet på alla sätt. Du kan välja att jobba hemma oftare, vabb förekommer sällan, du kan åka iväg en sväng på dagen och uträtta ärenden osv. Du har inte det kravet på att vara effektiv varje minut.
Företaget står för telefon och dator. Större möjligheter till vidareutbildning. Man kan spara sina poäng på flygresor och ta ut dem för privat semesterresa
Som produktionsmedarbetare på min arbetsplats jobbar man givetvis skift med allt vad det innebär med konstiga dygnsrytmer, familjeliv och hälsoproblem. Utan flex, man kommer därmed få en fråga direkt vid instämplingen varför man är sen om man är det och så blir det löneavdrag. Maskinerna har produktivitetsystem installerade och där behöver du koda varför den inte går, redan efter en minut osv, osv. Man har hela tiden uppföljning på hur man ligger till i produktionen med förväntad takt och givetvis är ju den satt så du har svårt att nå den och mkt kan störa som ligger utanför din påverkan
Står du på bandet på Volvo måste du fråga och bli avbytt för att kunna gå på toaletten.
För att ta ett annat exempel som härrör från vad folk tycker är lagom lön för programmerare så är min erfarenhet att det är just deras arbete som ställer till mest strul på jobbet med alla system som ej funkar som dom ska, svåra att hantera och dessutom ytterst ovilliga att förbättra. Köper jag en produktionsutrustning som fungerar på samma sätt som våra IT-system gör skulle vi inte vara kvar på marknaden.
Jämför man då med mig eller ännu högre tjänstemän så är olikheten brutal på hur vardagen ser ut och skillnaderna ökar.
Jag har alltid haft svårt för LO-fackens inställning och ser mig som en högerkonservativ väljare där ansträngning ska ge utdelning.
När man då läser i trådarna här vad folk har som lön och förmåner undrar man om detta verkligen kan fortsätta och att det gått för långt åt andra hållet nu.
Har extremt svårt för att det skall vara möjligt att skattedia (ja, det är provocerat uttryckt) i samma storlek som en normal kollektivarbetares lön när man har inkomster och förmögenheter på den nivån som man tycks ha här.
Har jag fel och är bitter? Kanske, men tycker mig se en trend som inte kommer att sluta väl
Detta forum är inte i närheten av att vara representativt för genomsnittsvensken.
Sedan är Sverige fortfarande ett land med sammanpressad lönestruktur och hög skattenivå i jämförelse med många andra OECD-länder.
Ja, det tycker jag baserat på en mängd punkter. När jag läser vad du har skrivit ser jag en rad selektiva tolkningar som du använder för att stödja din uppfattning. Trots att jag anser att sanningen är mycket mer nyanserad och inte alls är så tydlig i den riktning du skriver.
Då syftar jag på argumenten du för fram som stöd för dessa påståenden:
De exempel du radar upp är enligt mig till stor del missvisande.
På längre sikt har man minskat ränteavdraget. Det sänktes från 50 till 30 procent efter valet 91.
Fastighetskatt är inte givet att det är något som är “rättvist”. Speciellt inte baserat på ett fiktivt marknadsvärde på en fastighet. Den som bor tjänar inget på att bo där om värdet står still. Ändå tas en sådan skatt ut på ägandet av en fastighet. Den skatten togs bort. Fastighetsavgiften ska täcka kommunernas kostnader relaterat till infrastrukturen. De kostnaderna blir inte högre med högre pris för fastigheten, därav taket.
Om fastigheten säljs med vinst behöver ägaren betala reavinstskatt (kapitalinkomstbeskattning) på vinsten.
Inget som specifikt riktar sig till “rika”. Oklart om man med rika menar de med höga tjänsteinkomster (som betalar oerhörda mängder i inkomstskatter, med både högre andel och därmed mycket större antal kronor) eller den som huvudsakligen har mycket kapital (med eller utan kapitalinkomster).
Vilket ska betalas tillbaka med progressiv inkomstskatt. När man når de högre delarna av inkomstskalan då är en oerhört majoritet inkomstskatt. Redan vid första brytpunkten så blir alla inbetalningar till statlig pension dessutom skatt (maxtak på hur mycket pension den enskilde får).
Vad har detta med höginkomstagare att göra?
Kopplat direkt till statslåneräntan, p.g.a. en (i räntesammanhang) kort tidsperiod med oerhört låga statslåneränta så blir schablonbeskattningen väldigt låg. Med stigande ränta och neråtgående kapitalmarknad blir istället schablonbeskattningen väldigt hög. För att premiera privat riskkapital och flytta risken från staten till den enskilde.
Helt fel. Det är precis tvärtom med hänsyn till vad företaget betalar för den enskilde. Vid högre inkomster så ökar de inbetalda pensionen långt mycket mer än vad den enskilde får ut. Det finns ett tak på hur mycket statlig pension den enskilde får tillgodoräkna sig samtidigt som inbetalningen till den statliga pensionen är en fix procent av lönen som betalas ut.
Sen har kollektivavtalen generellt sett förhandlat till sig ytterligare inbetalning till tjänstepension för att kompensera för taket (det som blir skatt) i det statliga pensionssystemet. Därmed ser det ut som du säger då tjänstepensionen möjliggör högre risk (och högre avkastning). Men det har betalas massa mer pengar från arbetsgivaren du inte ser i de siffrorna.
Ja, du låter bitter. Ökande klyftor är ett globalt fenomen. Vill vi vara en del av den globala ekonomin, som gett oss ett enormt standardlyft, får vi betala ett pris. Vi kan inte ensamma göra alltför stora förändringar om vi vill vara med.
Jag tycker att man kan mäta ett lands välstånd genom att titta på hur de sämst ställda har det. Där ligger vi bättre till än många andra länder, även om det ständigt finns förbättringspotential inom flera områden. Jag tycker att Sverige fortfarande är ett jättebra land att bo i.
På sikt kan ökande klyftor bli ett problem med social oro och mer polarisering. Kanske håller vår demokrati på att toppa just nu. Det sägs att pendeln alltid slår tillbaka. Är den rent av nära en vändpunkt nu?
Jag tillhör en kapitalstark grupp av människor som, liksom du, alltid tyckt att “ansträngning ska ge utdelning” och jag klagade tidigare ofta på höga skatter. Växte upp med mycket begränsade resurser men genom att vara målmedveten och extremt fokuserad lyckades jag nå mina ekonomiska mål och är numera helt ekonomiskt oberoende. Insåg dock så småningom att egen tid är mer värdefull än pengar och avslutade därför min karriär och slutade helt att jobba vid 60 fyllda.
Insikt och vishet kommer med åldern och precis som du har jag insett att fördelningspolitik är mycket viktigare än många inser för att få ett samhälle att fungera med begränsade sociala problem och låg kriminalitet. Ett land som Sverige ska inte behöva ha tiggare, uteliggare, rån, inbrott och bilbränder.
Håller med dig om att ränteavdragen är vansinne. Varför ska en städerska i en trea i Tensta, genom sin inkomstskatt, subventionera lånen till en direktörsvilla i Djursholm? Håller också med dig om att maxtaket för fastighetsskatt är samma vansinne, liksom en rad statliga subventioner och ett otroligt snedvridet kommunalskattesystem. Varför ska invånare i Dorotea kommun betala en kommunalskatt på över 35% när man i Lidingö och Vellinge betalar under 30%?
Min lösning är att all onödig lyx ska hårdbeskattas genom en separat flärdskatt. Vill man åka runt i en Ferrari ska det kosta, vill man köra bil eller parkera i storstäderna ska det kosta, vill man bo i en flott villa i Höllviken ska det kosta, vill man ha en sommarstuga med sjötomt i Göteborgs skärgård ska det kosta, vill man bosätta sig i en femma på Östermalm ska det kosta, vill man äga en 50 foots nöjesbåt ska det kosta. Denna typ av lyxbeskattning kan oavkortat gå till att minska klyftorna i samhället.
Skulle vara intressant att veta vilken lön TS har. Det låter som att han är högavlönad men tycker att andra med ännu högre inkomst gynnas mycket mera av “systemet” och att han tycker att det är orättvist.
Vad är onödig lyx? Det som andra har men inte jag? Vad som är vardag idag var lyx för 20 år sedan. Jag undrar hur det regelverket skulle se ut. Och hur det skulle kunna förändras över tid.
En sådan lösning luktar centralstyrning som med tiden kan bli direkt kontraproduktivt och bakåtsträvande. Dessutom är möjligheten att tjäna stora pengar drivande i utvecklingen. Inte bara av girighet utan också som en förutsättning för att våga ta risk. Utan risktagande får vi ingen utveckling.
Din lösning bär på en sympatisk tanke men fungerar bara som en ren skrivbordsprodukt.
Jag håller med dig om mycket. Jag ser mig också som högerkonservativ men tycker att flera av de beslut som tagits vad gäller beskattning av kapital har inneburit en en negativ utveckling av samhället. Ränteavdrag, fastighetsskatt och samma skattenivå på ISK oavsett storleken på kapitalet har gynnat den övre toppen av samhället på bekostnad av de breda lagren. Skatt tas fortfarande in och vi har nu en situation där skatten på arbete får bära en oproportionerligt hög andel av skatteintäkterna. Jag tycker senaste avsnittet på “rak höger” lyfter denna utveckling på ett förtjänstfullt sätt. Så blev Sverige miljardärernas paradis
Ett exempel på hur snett det är, från SvD.
– Du kan placera en miljard på ett ISK-konto. Plocka ut 50 miljoner i aktieutdelningar. Det är din inkomst som du kan bränna. På den betalar du sju och en halv procent skatt. Det är din skatt. Sverige är ett skatteparadis för miljardärer. Vi slår ut de flesta riktiga skatteparadis.
För inkomster från arbete gäller tuffare skatteregler. En städare i Stockholm med en månadslön på 24 000 betalar 21 procent i skatt. En mellanchef i Arboga med en lön på 60 000 betalar 33 procent i skatt.
– Det finns inget land i hela världen som har ett lika stort gap mellan beskattning av arbete och beskattning av kapital.
Det går alltid att jämföra sig med andra som man förmodar har det bättre än en själv. Jag har många gånger funderat på vad det är som gör att vissa lyckas få bra jobb och inkomst och andra inte. Det jag har kommit fram till är att inställningen och perspektivet är avgörande för framgång.
Man kan antingen lägga sin energi på att fundera på allt orättvist (vilket dessutom är ytterst subjektivt) här i världen och bli nedstämd och tömd. Eller så kan man fundera på hur man kan vara en person som andra finner värdefull nog att vilja umgås med (ja, det gäller på jobbet och fritiden). För i konkurrensen om välavlönade jobb har motspelarna samma utbildning/kompetens som en själv, så vad får dig att sticka ut i mängden?
De flesta som idag är i ekonomisk välstånd i forumet har en blygsam bakgrund som jag har uppfattat det. Det finns en inarbetad fördom globalt om hur miljonärer ska ”vara”, där man utgår från att de är giriga och ogina med vassa armbågar. I själva verket är det strävsamma människor som har gjort det bästa av vad de har fått tilldelat i livets lotteri.
Bara det att leva i Sverige är en vinstlott i sig. Vår levnadsstandard ligger långt över EUs fattigdomsgräns, den globala gränsen ska vi inte ens tala om.
Det jag håller med om är att vi skulle kunna ta hand om de mest utsatta på bättre sätt, givet den enorma skatt jag betalar varje månad. Vad jag har förstått hänvisar socialen dessa utsatta till frivilligorganisationer för att få mat, säng och pengar.
Politikerna åt vänster skriker om att det beror på att vi inte tar in tillräckligt med skattemedel, där den mest accepterade åsikten bland medelsvensson är att ”klämma åt de rika”. Fast även om man skulle göra det så skulle problemet med de utsatta ändå inte lösa sig. Idag har vi strukturella problem och ledarskapsproblem inom de samhällsfunktionerna, som inte löses enbart med ökat inflöde av pengar.
Tror TS borde ta i beaktning att det är höginkomsttagare som är nettobetalare i systemet, inte låginkomsttagare. Förändringarna som beskrivs i första inlägget handlar således om att höginkomsttagare får behålla ytterligare en del av sina pengar.
I senaste avsnittet av podden Kapitalet så gnäller Andreas Cervenka på nästan exakt samma saker som du. Det kanske hör den manliga medelåldern till.
Min främsta invändning skulle vara att klyftorna ändå inte är så djupa och att många ”problem” skulle lösas med ännu mer rörlighet i samhället.
Klyftorna är inte så avgrundsdjupa som man kan tänka. Många glömmer bort att titta på klyftorna över tid. Många av de allra fattigaste i vårt land är studenter och andra ungdomar. Dra man ut tidslinjen så kommer dessa utblottade stackare att vara just de höginkomsttagare som du attackerar. Ökad beskattning av ”rika” och mer bidrag till ”fattiga” innebär alltså en transferering till samma sorts person men i olika ålder. En 60 år gammal akademiker får höjd skatt för att en 20 årig student ska kunna få höjt studiebidrag… så att han ska kunna bli en 60 år gammal akademiker som måste ”bidra mer” för att göra en 20 årig student mindre fattig… etc.
Med mer rörlighet i samhället menar jag att de som har en låg inkomst över tid ska ha möjlighet att förbättra sin ekonomi och bygga upp en förmögenhet. Problemet är ju inte att många människor är rika och har det bra. Problemet är ju inte att staten har för lite pengar. (Så länge Delegationen för cirkulär ekonomi och Nämnden för hemslöjdsfrågor existerar så är statens ekonomi alldeles för god.) Problemet är ju att vissa personer har en alldeles för dålig ekonomi. Här finns tyvärr ingen patentlösning utan det handlar om mängder av riktade lösningar där de stora områdena handlar om att få de som saknar jobb i arbete, att höja lönerna (produktiviteten) hos de som arbetar och att öka den ekonomiska kompetensen hos de som är ekonomiskt oförnuftiga.
Slutligen vill jag bara nämna att de ökande klyftorna handlar om att levnadsstandarden ökar olika snabbt, inte om att den ena gruppen får det objektivt sämre. Fattiga hushåll har det bättre ställt idag än för 10, 20 och 30 år sedan.
En flärdskatt har inget att göra med att våga ta risker eller möjligheten att tjäna stora pengar.
Snarare tvärsom, inkomstskatterna skulle kunna sänkas och det skulle dessutom direkt synas vilka som verkligen är framgångsrika, vilket i sig kan vara ytterst drivande.
Jag är glad över att bo i ett land där man får välja att bo var man vill, jobba med vad man vill, ligga med vem man vill och transportera sig hur man vill etc.
Helst skulle jag vilja att vi i ännu större utsträckning tillät detta genom att minimera pappa statens inflytande över när jag dricker alkohol, vilka tider jag jobbar, hur mitt arbetskontrakt ser ut och om jag har bullerskyddat mitt hus eller inte.
Detta gäller både bonus och malus - dvs både skatt och subventioner bör reduceras.
Personligen har jag valt att inte jobba i produktion, inte bo långt från service och att inte åka stor dieselbil.
Däremot har jag valt att vara flitig i skolan, utbilda mig till ett yrke som är attraktivt på arbetsmarknaden och att spara pengar istället för att slösa bort dom.
När jag läser det du skriver för du fram samma kritik som en vänsterpartist, för att avsluta med att beskriva dig själv som högerkonservativ. Jag får inte ihop det.
Vem vill inte ha belöning för sin ansträngning? Om du slutar fokuserar på ekonomiska förhållanden, för att istället kolla på de sociala förhållanden kan du se en annan bild än den du för fram. Framförallt förklarar de sociala förhållandena varför vissas ansträngningar lönar sig medan andras inte gör.
Kul med all respons! Ska nog förtydliga några saker om mig och mina åsikter.
Tjänar strax under 40 beroende på bonusstorlek. Bor på fastighet med marknadspris runt 4 miljoner, alla lån avbetalade och övrigt kapital en bit över miljonen. Allt inarbetat med från början låga löneinkomster. Inga arv eller vinster. Detta sammanlagt gör att jag tycker jag är väldigt nöjd och belåten över min egna situation.
Har ej nämnt varken förmögenhetsskatten eller arvskattens borttagande. Men även detta gynnar ju en viss grupp. Tex mig
Jag tycker absolut inte vi ska höja några skatter! Det jag främst riktar in mig på är alla bidragen som ges till folk som kan bekosta sina egna utgifter. Ser även denna förskjutning i arbetslivet där de mest välavlönade dessutom införskansar sig förmåner som jag ställer mig tveksam till.
Ta elbil tex.
Antingen tjänstebil med förmånsskatt, som trots försämring ändå är för de flesta en bra deal.
Köper man privat har man först 70 000 i bidrag till bilen, sen är det bidrag för att sätta upp laddboxen, sätter man upp solpaneler sen…så är det bidrag. Fordonskatten är i stort sett obefintlig och av min…förvisso lilla men dock 100% utfall. Man laddar bilen på jobbet utan att förmånsbeskattas.
Dessutom efter vinterns mkt märkliga hantering av skenande elpriser där man dels inte låter de som valt rörligt ta goda med det dåliga och ger ut upp till 6000 i bidrag(Ja, jag har rörligt och fått en del i bidrag som någon slags oförtjänt gåva).
Ser man till rot rut och ränteavdrag så måste detta komma vissa grupper till större del än andra i samhället.är min uppfattning. Tveksam till förtjänsten med rot och rut över huvudtaget på flera sätt.
Ovanstående är några exempel där man lätt inser att 2 barnfamiljen i hyresrätten är förlorare i denna bidragskarusell.
Alla mina antagen utgår från att man jobbar heltid.
Såg några kommentarer om skattetrycket och vilka som egentligen bidrar till samhället.
Jag ska göra en grov killgissning och trampa på lite ömma tår.
Jag tror inte att medel och låginkomsttagare bidrar med så mkt mindre i skatt i förhållande till lön och sett under ett helt liv kanske ännu mer troligt att det jämnar ut sig. Detta rent hypotetiskt givetvis för folk rör sig mellan samhällsklasser.
Varför tror jag detta nu då. Jo, i de lägre löneklasserna har du betydligt snävare marginaler och kan ej sätta av stora summor på lågt beskattat sparande. Tror även att köpmönstret är lite annorlunda tyvärr och därmed är kontot tomt den 24. Detta gör att moms kommer in och att konsumtionen hålls igång vilket ger ytterligare skatteintäkter.
Mitt förslag att börja med. Ta bort räntesubventionerna helt, bort med rut och rot, var mer återhållsam till div bidrag som ger tveksam effekt.
Lägg allt detta på ytterligare ett jobbskatteavdrag.
I min värd har polariseringen ökat kraftigt. Man upplever att man förändrar Sverige i en rasande takt med stigande klyftor. Man upplever en orättvisa i låg och medelklass. Detta gör att man inte känner en ansvarighet och omtanke för Moder Svea som fanns innan. Även på arbetsmarknaden tycker jag vi går i samma riktning.
Bitter fortfarande? Jajamen . Har jag fel? Jag är inte övertygad än
Jag delar din uppfattning helhjärtat.
Tyvärr verkar 32,8+8,6+2,7=44,1% av den röstberättigade befolkningen tycka att det är orättvist att individens fria val och samlade ansträngningar kan resultera i direkta konsekvenser för densamme.
Sifo väljarbarometer från mars i år:
S 32,8 (+3,2)
V 8,6 (-1,5)
MP 2,7 (-0,9)
M 21,4 (+0,5)
C 7,0 (+0,1)
L 2,4 (-0,3)
KD 4,9 (-0,4)
SD 18,6 (-0,7)
. Har jag fel? Jag är inte övertygad än