Hej!
Jag har precis lyckats förhandla till mig en avsevärt högre lön men har i diskussion med vänner bemöts av båståendet “ja, man vill ju inte tjäna mer än 50 000kr/mån”. Jag har känt mig lite dum över att jag inte riktigt förstår vad de menar och varit för feg för att fråga. Därför vänder jag mig till er på forumet, vad tror ni att detta påståendet grundar sig i? Tror ni att det är skatterelaterat (att man får ut mindre av varje tusenlapp)? Ansvar och förväntningar från arbetsgivaren? Något annat? I mitt huvud låter det väldigt konstigt…
Någon som känner igen påståendet över huvud taget?
De förstår nog inte själva riktigt vad de pratar om.
Det som däremot händer är att statlig skatt läggs på ovanför ca 46k (ökar till 52k 2023), dvs den blir total runt 50% på den inkomst som går över 46k. En del tror förvirrat att skatten på lön ökar till 50% på hela lönen vilket skulle göra att man får mindre ut trots att man har högre lön.
Vad man däremot kan diskutera med sig själv är att den extra insatsen som krävs för den extra lönen inte är värt mödan, dvs när du går från 35k-45k så får du behålla ca 70% av den ökningen, men mellan 50k-60k så får du bara behålla ca 50% pga den högre marginalskatten.
Men om du samtidigt äger bolaget du är anställd i och får all vinst från bolaget så vill du i dagsläget inte ta ut en lön över 50k per månad.
Blir förmånligare att få ut pengar ur bolaget via utdelning.
Även om marginalskatten ökar så får man ju ut mer i handen ju högre lön man har. Däremot brukar det diskuteras när det gäller uttag av tjänstepension. Tar man ut olika delar på för kort tid får man hög marginalskatt så där är det bättre att sprida ut det så att man inte förbrukar kvarvarande pension i onödan. Å andra sidan vet man ju inte hur länge man lever så man får väl göra en “lagom” skatteplanering.
Att bara optimera arbete/lön för att slippa betala mer skatt ser jag dock som en pseudooptimering, varför? Allt man betalar i skatt kommer ju till allmän nytta, förhoppningsvis.
Tack för ditt svar!
Det du skriver i sista stycket känns som den mest rimliga förklaringen. Då är det helt enkelt en värderingsfråga om man tycker att det är värt det eller inte.
I den kontext du beskriver, dvs som anställd, är den enda förklaringen att dina bekanta lider av bristande kunskap.
En del har inte förstått hur vårt skattesystem fungerar, men drar sig inte för att ha synpunkter och dessutom rösta i allmänna val med den totala sneduppfattning de går in med.
Jag kan själv känna igen delar av diskussionen, men då med tillägget att vid lönediskussion på de nivåerna är det oftast annat som avgör. Antingen förmåner eller att man ju faktiskt behöver höja lönen betydligt mer för att det ska vara kännbart.
Dagens i-landsproblem.
Beror ju också på, jobbar man i ett företag utan kollektivavtal förlorar man även pensionsinbetalningarna runt 50 ksek också. (Kollektivavtal kompenserar med extra tjänstepensionsinbetallningar).
Sen har vi ytterligare 2% extra i marginalskatt vid nästa brytpunk men ligger en bit över 50 ksek.
En vinkel på det hela är att lön och arbetsuppgifter inte alls skalar linjärt gentemot varandra. Någonstans runt 50tkr förväntas du börja ta ledarskapsuppgifter, ofta utan ledarskapsbefogenheter (typiskt ”team lead”-aktiga tjänster). Tycker du inte sånt är roligt så kommer lönen platåa där.
Jag tror precis som tidigare talare att din vän tänker på hur mycket mer skatt man måste betala per intjänad peng över 50 000. Men det finns en annan aspekt som jag också tror kan bidra till uppfattningen och det är att man statistiskt sett mår bäst på en lön runt 40 - 50 000. Minns inte den exakta nivån men det sägs att innan dess kämpar man för att få ihop vardagen med alla utgifter/lån och över den gränsen börjar många istället vara oansvariga med överflödet.
Så länge du tar tillvara på den extra intäkten på ett smart/ansvarsfullt sätt är det bara positivt med högre lön.
Jag tror som några ovan nämnt att det som många missar är timlönen. Ett enkelt sätt för en arbetsgivare att göra dig mer lönsam för dom är att erbjuda en siffra som du stirrar dig blind på och sen baka in 10-20h indirekt via ansvar/personaladmin/konstant stand by och jobbtimmar på helgen. Är detta något som du tycker jättekul och dina nära och kära inte blir lidande så är det ju win win. I de flesta fall tror jag dock att de flesta passerat en brytpunkt de inte noterat och du jobbar egentligen för en lägre timlön och livet som helhet har plötsligt blivit sämre på det stora hela. Det gäller att se ”the big picture” och göra det som är
Bäst på det stora hela. Alltid en individuell avvägning såklart
Tror dina vänners kommentarer kommer ur tre andledningar: skatt, pension & ”lycka”.
Som redan nämnts & som du säkert känner till ökar marginalskatten ju högre lön du har, både pga statlig inkomstskatt & avtrappat jobbskatteavdrag. Tycker denna text förklarar det ganska bra (om än kanske lite högervinklat, men inget fel på faktan).
Sen över 47.717 kr/mån (2022) tjänar du inte längre in till den allmänna pensionen, utan avgifter/skatterna fortsätter dras har jag för mig men det går till det allmänna. Brukar dock kompenseras av arbetsgivare genom upptrappad tjänstepension, men absolut inte för alla.
Slutligen (vilket också redan nämnts), finns ett par forskningsstudier som pekar på att vi, efter en viss inkomstgräns, inte blir lyckligare av mer pengar. Finns såklart vettig kritik mot dessa resultat, men tycker det låter rimligt att lyckan iaf avtar när de flesta behov är mer än mötta. En lite finare bil, ett lite finare hus etc gör nog mindre skillnad. Låt oss se hur kommande lågkonjuktur och ev stagflation påverkar…
Det ligger säkert något i det. Skillnaden på 50 och 55 är inte stor. Du får inte finare bilar, finare hus eller finare semester. Du kan fortfarande gå ut och äta samt gör aktiviteter när du känner för det.
Mig vetligen har alla kollektivavtal med kompensation för ingen allmän pension över brytpunkten. Kompensationen är mer privatekonomisk gynnsam än allmänpensionsinbetallningar.
Jobbar man för ett företag utan kollektivavtal så skulle jag vara mer orolig för om företaget betalar in någon tjänstepension överhuvudtaget
Har man eget företag så håller jag med om att gå över brytpunkten är obra, men det har mer att göra med att man kan skatteplanera på helt annat sätt än som simpel anställd.
Enklast för TS är kanske att tänka att dom anser det är ovärt med högre löner än 50 000 sek är att de anser han borde börja skatteplanera via egen firma.
Så länge man arbetar på en arbetsplats med kollektivavtal får man ju även en rejäl pensionsavsättning på beloppet över taket för den statliga pensionen. Gränsen för statlig pension och gränsen för högre skatt ligger nära varandra.
Tack för alla inspel och kommentarer. Jag tror vi har en ganska bra bild av argumenten bakom påståendet i tråden. Tycker att StSigrid sammanfattar det bra i detta svar.
