Alla utom möjligen några falanger av C och L är för förmyndarstaten i Sverige.
De rika har väl råd med bostadslån ändå, eller? Leder väl bara till att fler låginkomsttagare inte har råd att låna till bostad.
Absolut. Men det kommer att ge en sättning på prisbilden och med mer kvar i plånboken efter jobbskatteavdraget bör läget inte försämras iaf.
Sen är det ju ingen mänsklig rättighet att bo i villa
2 gillningar
Jag anser inte att det är problem med klyftor i sig, men sedan förstår jag också att människan hellre själv går ner i inkomst än att grannen har råd med en lyxbil (dvs ok om jag får det sämre om alla andra också får det sämre).
Det viktiga är att de mest utsatta får en dräglig tillvaro enligt mig. Ett bra samhälle är där man har möjligheter att skapa sin egen tillvaro, med de förutsättningar man både har fötts till och tagit till vara själv.
Det vore bra om man kunde fasa ut och även ta bort alla bidrag och subventioner, mindre fördelningspolitik och politiker i syltburken vore det allra bästa. Man kan också börja med platt skatt på inkomst och platt moms på alla varor och tjänster.
Men det verkliga verkliga problemet är kanske den avundsjuka människan? Och hur råder man bot på det…? 
Absolut riktigt. Varför ska de som inte är rika ha den möjligheten?
Jag skulle ha råd med eller utan ränteavdrag.
Det jag vänder mig mot är det felaktiga incitament som skapas när skattebetalare ska subventionera bolån.
Oavsett om lånet ges till hög- eller låginkomsttagare.
Tvärtom skulle fler låginkomsttagare ha möjlighet att köpa och äga sitt boende om inte priserna rusat i höjden, vilket de delvis kunnat göra med ränteavdragens hjälp.
2 gillningar
Livet är orättvist, och sen dör man.
Tror det är svårt att göra våld på faktan i det påståendet.
1 gillning
Problemet om det skulle tas bort är att det är möjligt att bolagisera tillgången och då göra avdrag på liknande sätt. Sen behöver det vara jämvikt med skatt på kapital isåfall
Jag tror att du gravt underskattar statusmarkörernas betydelse.
Håller helt med. Nu finns det stora grupper av “ickerika”, t.ex. industriarbetare, affärsanställda, personal inom vård och skola, poliser etc., som har möjlighet att äga hus och så kan vi förstås inte ha det.
Det verkar som att du i grunden tycker att alla pengar, inkl löner, tillhör staten och allt som enskilda och familjer får behålla är en gåva eller subvention. Jag håller inte med, och inte ens i Kina delar man ditt synsätt.
Måste ha uttryckt mig oklart.
Jag föreslår tvärtom, sänkta skatter och vad folk lägger pengarna på är upp till dom. Hus eller annat.
Det jag däremot har svårt för är de stora skattebidragen som ges till folk som har god ekonomi redan plus alla andra bieffekter det ger på marknaden och privatpersoners upplåning.
3 gillningar
Ett sätt att jämna ut klyftorna är att skapa ett överskott av personal bland de högavlönade yrkena och skapa ett underskott av personal bland de lågavlönade yrkena, det gör vi enklast via påverkanskampanjer
1 gillning
Varför är du då upprörd när man har tagit bort punktbeskattningar såsom fastighetsskatt, värnskatt och dylikt?
Då borde du ju se den utvecklingen som positiv och inte som “subventioner”?
1 gillning
Det är ju ett sätt.
Å andra sidan kan många människor arbeta med de ”lågavlönade” enklare yrkena, medan väldigt, väldigt få är kapabla att framgångsrikt leda ett globalt börsbolag, utöva hjärnkirurgi eller räkna ut hur en bro måste konstrueras för att inte rasa ihop. Påverkanskampanjer eller ej.
Det känns lite oklart vad du egentligen vill. Värnar du om de med låga inkomster? Om det är så är det en lite udda åsikt att skattesänkningar i första hand gynnar låginkomsttagare. Jag säger inte att du har fel men det är en lite ovanlig åsikt.
Jag har ändå förståelse för hur du tänker eftersom jag i grunden tycker så själv. Personligen skulle jag tjäna pengar på lägre skatt och istället högre kostnader för t.ex. kultur, barnomsorg och sjukvård. Jag är för att människor ska få välja mera själva vad de vill lägga pengar på.
Inte upprörd däremot lite bekymmrad över samhällsutvecklingen.
Ränte rot och rutavdrag plus diverse bidrag är i min värld inga subventioner utan just bidrag, precis som försörjningsstöd och bostadsbidrag och tas ur statens kassa som allt annat.
Nu har jag inte detaljläst varje inlägg i denna tråd men om man istället för att mest fokusera på att ta bort förmåner som TS listar istället kommer med lite förslag på vilka förmåner som vi kan lägga till som inte skulle gynna de rika utan snarare de lågavlönade men som ändå inte går på bidrag.
Är det en felaktig bild att den rikare delen av befolkningen också är mer pålästa och nyttjar förmåner bättre än andra grupper i samhället. Eller skulle en lågavlönad person också kunna få förmåner som de enkelt kan ta del av utan komplicerade förkunskaper?
Jag har inte läst alla inlägg, men jag håller med TS i det mesta. Det finns en förmäten attityd hos många att “det skall löna sig att anstränga sig”, men sanningen är att det gäller bara en viss typ av ansträngning, nämligen att plugga på högskola och få en examen. För de flesta är det dessutom ingen vidare ansträngning, utan tvärtom en rolig och bekymmersfri del av livet. Jag tror att akademiker har en betydligt lättare tillvaro och anstränger sig i mycket lägre grad än arbetare. Jag tycker likt TS att bidrag/avdrag såsom RUT/ROT, ränteavdraget och den extremt låga kapitalskatten är oetiska.
Även om jag ser det utifrån ett rent egoistiskt perspektiv så tjänar jag och min familj mer på att våra barns vänner har liknande förutsättningar, att folk med olika bakgrund kan bo i vårt område osv än några tusen extra lönekuvertet. Jag tycker det är väldigt sorgligt att det är sossarna som administrerat mycket av det jag ser som gynnande av medelklassen på arbetarklassens bekostnad.
11 gillningar
Nu vet jag inte riktigt hur mycket en arbetare anstränger sig men att säga att personer som har akademisk examen anstränger sig i mycket lägre grad tycker jag verkar helt fel. Jag anstränger mig och gör mitt absolut bästa oavsett om det handlar om jobbet eller något annat och jag har till viss del fått det genom att jag tog mig igenom en ganska svår akademisk utbildning.