Det där tror jag inte ett dugg på.
Det går att lära vem som helst att göra nästan vad som helst om bara villjan finns.
Man behöver inte vara bäst på det man gör, det räcker att man är lika bra som genomsnittet, är där låg konkurrens så räcker det t.o.m. att man presterar under genomsnittet.
Så det där stämmer inte alls, att leda ett börsbolag eller vara kirurg är inte svårare yrken än något annat för en person med rätt kompetens och erfarenhet.
Man är anställd och följer en arbetsbeskrivning precis som alla andra.
Det finns olika dimensioner av de här frågorna. Några tankar nedan:
Sverige och de nordiska länderna har jämförelsevis höga löner för jobb med lägre krav på utbildning.
När jag tittat på statistik har jag sett att lönenivåerna på lägre nivåer är högre i Sverige än i t.ex. Tyskland. Om man frågar facket är det här resultatet av så kallad kamp. I praktiken kanske det äts upp av annorlunda beskattning, bidrag, kostnadsnivåer eller andra saker. Jag har inte hela bilden.
Det går inte att fokusera på transfereringar enbart utifrån ett individperspektiv. Frågan måste ses ur ett övergripande perspektiv och med fokus på det underliggande syftet. Rut-avdraget har som syfte att motarbeta svartarbete. Genom att vi just har relativt höga löner i lägre lönelägen och höga skatter blir nettokostnaden för att köpa en del tjänster orimligt hög. Det skapar i sin tur en marknad för svartarbete. För att minska det problemet har man infört en konstruktion som sänker kostnaden och samtidigt ökar efterfrågan på olika tjänster. Det gör att fler köper sådana tjänster vitt.
Maxtaket på fastighetsskatten var en dum reform. Den främsta effekten är att pengar som tidigare betalades till staten nu istället betalas till banken. Månadskostnaden för boendet är densamma eftersom den främst styrs av inkomster och sysselsättningsnivå. Att skatten har tagits bort för dyra bostäder har gjort att priserna för att köpa dessa har ökat i motsvarande mån. De som ägde en dyr bostad när reformen infördes är vinnare och alla andra är förlorare.
Miljöbilsfrågan är en samhällsfråga, inte en individfråga. Att Kalle Kapitalist kan känna sig god och fin för att han kör en elbil är en oviktig detalj. Pelle Proletär fortsätter att köra sin gamla bil åtminstone tills vidare. Genom att Kalle Kapitalist via diverse bidrag/mutor övertygas om att betala extra för sin elbil ökar antalet elbilar i samhället. Förr eller senare får Pelle Proletär också del av kakan. Dessutom är den centrala vinsten inte individuell utan kollektiv. Genom att utsläppen, åtminstone lokalt, minskar får även Pelle Proletär bättre luftkvalitet. Däremot kan man fundera över att Kalle Kapitalist uppmuntras att köpa en dyr bil som Pelle Proletär sannolikt inte kommer att vara spekulant på. Den faktorn verkar regeringen förstått och vill därför begränsa subventionerna till billigare elbilar.
Priserna på bostäder kommer att falla om räntesubventionerna tas bort. Ingen politiker törs dock ta beslutet av rädsla att tappa röster. Ett sådant beslut skulle spara många skattekronor och dessutom gynna unga personer och familjer som inte har råd att köpa bostäder till dagens priser.
De svenska räntesubventionerna var från början tänkt att endast användas under lågkonjunkturer men fega politiker har gjort som de alltid gör och systemet har blivit kvar, för evigt.
Holland hade ett liknande system men tog ett beslut för ett antal år sedan att sakta reducera subventionerna tills de är helt borta och har nog kommit ungefär halvvägs.
Nej, det går inte att “lära vem som helst att göra nästan vad som helst”. Förutom att olika individer har monumentalt olika kognitiva förmågor är det rätt ofta viljan, drivet eller uthålligheten saknas hos de som “aldrig fått chansen”…
Om du på allvar tror att alla yrken eller anställningar kommer med en konkret arbetsbeskrivning som man följer “precis som alla andra” så tror jag vi är för långt från varandra för att någonsin förstå den andres argument.
Kan bara instämma. Var länge sedan jag såg en arbetsbeskrivning. Förväntningar och mål är vad du får. Hur du tar dig dit förväntas du själv lösa som börs-vd och liknande chefs-positioner.
Tror att jag skulle bli rätt nervös av att bli opererad av en hjärnkirurg med skakiga händer samtidigt som hen följer en arbetsinstruktion under tiden…
Prioritet 1, 2 och 3 för sossarna är makten.
Det blir nästan övertydligt i Januari-överenskommelsen där värnskatten avskaffas, något Anders Borg inte vågade under sin tid som finansminister.
Den gamla arbetarklassen räcker inte längre till som maktunderlag för sossarna, därav glidningen mot medelklassens intressen.
Många av gamla tiders arbetarklass (metall, gruv, bygg …) bor idag i villor och inkomster över brytpunkten för statlig skatt är inte så ovanlig hos dessa grupper numera.
Det har alltså skett en förskjutning hos den traditionella arbetarklassen, samtidigt som LO har minskat storleksmässigt.
Tycker att ett stort problem när man ska “slå mot de rika” i Sverige är att man alltid lyckas ge en fet känga till den strävsamma arbetarna och lägre medelklassen på köpet. Högre fastighetsskatt, ja det blir som tuffast för den som lagt alla pengar på tak över huvudet på sina fem barn. Höjd skatt på ISK ja vilken käftsmäll till den som sparat duktigt och investerat i flera år för att slippa bli fattigpensionär t.ex. Man uppmuntrar ju folk att fatta kassa beslut.
Jag förstår inte varför folk fokuserar på ekonomiska klyftor inom ett land som Sverige.
Bill Gates är galet mycket rikare än de flesta av oss, men till vilken nytta?
Han kan äta på vilken restaurang han vill! - Ja, men de flesta i Sverige kan faktiskt gå på en riktigt fin restuarang ett par gånger per år om dom prioriterar det.
Han kan resa vart han vill! - Ja, men de flesta familjer kan förmodligen spara ihop till en Thailandsresa nån gång i livet och gå på paradisstränder.
Han kan ha en jättefin bil! - Ja, men jag kan köra en Skoda som i princip har allt som Bills bil har, fast kanske med lite färre hästkrafter och några färre knappar.
Han kan får världens bästa sjukvård! - Ja, men Sverige har redan ett av världens bästa sjukvård, för alla medborgare!
Poängen är att den ekonomiska klyftan mellan oss och Bill är astronomisk, men skillnaden i levnadsstandard är minimal.
Det är inte synd om oss i Sverige för att nån chef tjänar några tusenlappar mer!
Ja, och det är ju jättedumt att fokusera på att folk är rika. Det är liksom inte ett stort problem att folk har det för bra. Däremot kan man ju fundera över om folk har det dåligt och om man kan hjälpa dem och ibland så kostar det nån slant och då får väl de rika gärna lägga in några slantar men utgångspunkten att problemet är att folk är för rika är helt fel.
Är kanske inget problem när man jämför jätte-rika med rika utan det handlar mer om vi får en fattig underklass som känner att de är bittra på samhället och de som är normal-rika. Detta kan leda till ett otryggt samhälle med risk för högre brottslighet och lösningar som gated communities. I sådant fall så offrar jag gärna både ränteavdraget, rut/rot och ser på lösningar som ser till att vi inte får ett samhälle med en bitter fattig underklass.
Jag förstår inte det här argumentet. Skatterna är lägre i vissa kommuner eftersom intäkterna är högre och därmed täcker kostnaderna. Ska inte kommunerna i hög grad vara självstyrande och självförsörjande?
Detta är ingen ny idé, det har funnits under många perioder i historien och leder inte till något gott i mina ögon. Det landar ofta i att man försöker moralisera samt förstärker hierarkier i samhället: Sumptuary law - Wikipedia
Kloka reflektioner i ditt inlägg tycker jag.
Klyftorna ökar på ett oroväckande sätt i samhället och samhällen med stora klyftor brukar inte vara de bästa för någon. Tyvärr är de ökade klyftorna en följd av aktiva politiska beslut som har gynnat de som redan har mycket och då förstås politikerna själva. Politikernas hyckleri borde alla kunna genomskåda, t.ex ändrade skatter till förmån för de välbärgade vilket konstigt nog faktiskt också har skett under socialdemokratiskt styre. Sverige har idag en skattepolitik som gynnar de allra rikaste medan medelsvensson beskattas hårt på arbete och med moms på i stort sett allting. Jämför man med andra länder t.ex när det gäller fastighetsskatt och förmögenhetsskatt är Sveriges hållning unik där vi har ett maxtak gällande fastighetsskatten och förmögenhetsskatten är ju avskaffad. Arvsskatten tog ju, hör och häpna, Socialdemokraterna bort tillsammans med Vänsterpartiet! Nu senast tog man bort värnskatten så att jag som höginkomsttagare får mer i plånboken vilket jag med handen på hjärtat faktiskt inte behöver. Dessa pengar hade kommit bättre till nytta hos någon annan som har en tuffare ekonomisk situation.
De med högst tjänsteinkomst betalar både högst andel och högst antal kronor i skatt på sin tjänsteinkomst. Vi har fortfarande progressiv inkomstskatt i Sverige.
Varför ger du inte dem till någon som har en tuffare ekonomisk situation då? Eller ber din arbetsgivare om mindre lön?
Kom igen, det är väl ändå en trött kommentar. Be om lägre lön → större vinst för arbetsgivaren → ännu större klyftor. Angående skatt och välgörenhet är det två helt olika sätt att finansiera välfärd på där skillnaden på utfallet är påtagliga för vilket samhälle man vill ha.
