Ett samhälle under förändring. Rätt?

Vardagsekonomi Jobb, karriär och lön
65

Javisst var det en trött kommentar. Precis som det är lika trötta påstående om att

  1. Jag behöver inte mer i plånboken så därför var den tidigare högre skattenivån bra.
  2. Att minska progressiviteten (fortfarande betalar någon med högre inkomst högre andel och antal kronor) är att “ta från de fattiga och ge till de rika”. När det i själva verket är att ta lite mindre från de rika och ge lite mindre till de fattiga än man redan gör. Fortfarande är det kvar “ta från de rika och ge till de fattiga”, bara inte lika mycket.
5 gillningar
66

Över 70% av hushållen i Sverige äger sin bostad, det kan finnas en möjlighet att politikerna anpassar sina beslut utifrån vad en majoritet av väljarna tycker.
Den gamla fastighetsskatten var inte populär.

67

Det är oetiskt att de som redan har betalat även statlig inkomstskatt ovanpå kommunalskatten skulle få betala ännu mer i sparade pengar. Nettopengen är det man får kvar när staten/alla medborgare har tagit sitt.
Vad är det som är så oetiskt med att spara pengar? Alla har samma möjlighet att göra det, fast i olika utsträckning.
”Ja men alla har inte kunskap om hur man får bäst avkastning”. Då är det ju bra att RT finns, som dessutom är ett privat initiativ.

Sedan det där med att akademiker inte anstränger sig, jag tycker att ett sådant synsätt är väldigt arrogant och fördomsfullt. En sån fråga är på individnivå, inte kollektivt som grupp.

68

Det beror kanske på vad du lägger för innebörd i ordet ‘svårare’. Olika kombinationer av IQ och EQ gör det svårt eller rent av omöjligt att vara bra på vissa yrken. En del roller kräver stor förmåga att förstå och analysera stora mängder strukturerad och ostrukturerad data och information och ta beslut därefter, andra yrken krväer god spatial förmåga, andra kräver mycket goda empatiska egenskaper, etc etc.

Anledningen till att den här sortens diskussioner nästan alltid urartar tror jag är att många utgår från att den andre anser att vissa yrken är ‘bättre’ eller ‘finare’ än andra, dvs att det finns en underliggande värdering när man säger att inte alla kan bli en bra VD (eller arkitekt eller mekaniker eller snickare etc). I vissa fall stämmer det antagandet, i andra fall är det ett fall av klassisk projektion.

2 gillningar
69

Det handlar snarare i botten om moralen i att vissa yrken och situationer ska gynnas. Är det rimligt att yrken värderas så olika? En del här i tråden anför att ”de har jobbat hårt”. Detta argument har vi diskuterat i flera andra trådar. Mycket tyder på att de som lyckas haft en stor portion tur, tar man ett riktigt helikopterperspektiv är allt tur.

Frågan är i vilken utsträckning turen ska backas upp av staten. Mycket tyder på att samhället i stort förlorar på klyftorna. Det skapar en dålig gemenskap och ansvarskänsla, uppenbarligen både för de som har och de som inte har.

5 gillningar
70

Ja, det handlar såklart om grundläggande livsåskådning och om vilket samhällssystem man tror fungerar bäst i längden. Personligen tycker jag att en nordeuropeisk marknadsekonomin är minst dåligt. Tur spelar roll på individ- liksom gruppnivå (bara att vara född i Europa är enorm tur), självklart. Jag tycker dock att vi på det stora hela har ett fungerande system och rimliga skillnader i Sverige.

Det finns saker på marginalen som jag personligen tycker kan förändras, som t ex en viss omfördelning mellan skatt på kapital - förvärvsarbete - konsumtion.

2 gillningar
71

Jag ser gärna att vi underlättar och ger förmåner till de som har sämre ställt i samhället och om det då endast kan finansieras genom att den grupp som har det bättre och (enligt många i tråden) redan har en massa förmåner idag drar ner på sina så är det helt ok för mig. Men fokus skall aldrig vara på att någon annan har det bättre och att man löser det genom att alla får det sämre. Då har vi inte löst någonting som jag ser det.

Så det är bara att lägga fram förslag som endast de som har det sämre kan ta del av. Och då tänker jag på gruppen som arbetar och sliter för låg lön, inte att höja bidragen till de som inte arbetar. Utan till dem som TS verkar syfta på.

Vad sägs om dubbel eller rent av trippel semester(betald) för de som tjänar under en viss nivå. Jag vet, det låter extremt men om det skall ske någon förskjutning av makt och förmåner till den gruppen som TS pratar om så måste vi göra det så attraktivt så att de rika seriöst överväger att faktiskt ta ett jobb på fabrik och därmed offra sina nuvarande förmåner.

72

Ingen lösning är naturligtvis perfekt med det finns länder som framgångsrikt har denna typ av hårda flärdskatter som en dellösning i sin statsbudget, exempelvis Singapore. Inkomstskatterna där är låga, kollektiva färdmedel är billigt men att äga en Ferrari eller ha en nöjesbåt på en marina är svinsdyrt. Även senaste Mercan kostar skjortan och att köra eller parkera i innerstaden är i också dyrt. Alkohol och tobak anses också vara lyx och är behäftade med höga skatter. Vissa sociala problem och kriminalitet har de löst på annat vis. Tiggeri är förbjudet och det är stenhårda straff på all typ av brottslighet, speciellt vandalisering, våldsbrott och illegala droger. Den som sköter sig, är kreativ och jobbar hårt har alla chans att leva ett säkert och fruktsamt liv där. Jag vet för jag var bosatt där under 5 år på 90-talet.

73

Tror inte att det skulle spela någon roll hur än politiker skulle omfördela pengar från olika yrken, grupper, individer etc. Förenklat har vi i grund och botten två typer av människor; de som agerar och utvecklas och hittar de bästa strategierna för att skapa den bästa tillvaron oavsett statsskick, och de som tycker att allting är ”fel” och som någon här uttryckte det ”fladdrar med offerkoftan”.

Det finns redan många exempel på länder som har gått långt i fördelningspolitiken. I de länderna är majoriteten fattiga, med undantag av ett fåtal initiativrika som har roffat till sig så att de har det mycket bättre än alla andra.

Man ska även komma ihåg att Sverige är ett litet land och det finns möjligheter att emigrera. Om förutsättningarna för att lyckas blir för dåligt för de framåtlutade och initiativrika så kommer det kanske att resultera i en ”brain drain”, och vart hamnar Sverige då? Vilka ska se till att det genereras pengar till skatt som kan omfördelas?

I Kina under revolutionen satte man professorer och andra akademiker i tvångsarbete och latrintömning (jo faktiskt bokstavligen). Den handlingen härstammade från samma idé som några i tråden har nämnt: ”orättvist att vissa yrken ska premieras”.

1 gillning
74

Måste vara en av de vanligaste tankevurporna vänstertyckare gör. Skatteavdraget sänker värdet av kapital, och minskar därmed skillnaden i köpkraft mellan de som har kapital och de som inte har.

Detta har behandlats av bl ekonomistas, här:

75

@rydan Bra inlägg. Dubbelbeskattning om jag förstår det rätt?

Det som däremot förvirrar mig är hur både vänster- och högerdebattörer är så ense och oense om att slopa ränteavdraget. Kanske är man förvirrad?

76

Ränteavdraget är inget annat än ett bidrag till låntagare.

77

Läste inlägget i Ekonomistas. Jag vänder mig mot själva tesen man utgår ifrån, medan själva sifferexercisen var väl korrekt.

Man jämför en utan sparade pengar som tar lån för bostad med en miljonär som inte ska köpa en bostad utan har pengarna investerade.

-I det här fallet ska man väl utgå från att båda köper en bostad men med olika förutsättningar? Även miljonären får låna till samma villkor som alla andra, vilken man inte nämner.

Sedan utgår man att det är orättvist att en har en miljon och den andre inte har besparingar.

-Är inte den viktigaste frågan hur man har fått den miljonen som eventuellt kan peka på någon sorts ”orättvisa”?

Läste ett inlägg från en annan bloggare (med enbart grundskoleutbildning) som sparade till sin första miljon genom att under flera år ha tre jobb samtidigt och leva riktigt snålt. Är det ”orättvist” även där att han är miljonär?

Det är inte så enkelt som att bara stirra sig blind på pengarna om man ska prata om rättvisa (vilket nästan alla politiska åtgärder faktiskt handlar om).

Killen i exemplet ovan riskerade sin hälsa, försakade umgänge med vänner och livskvalitet under flera år för att uppnå sina mål. Den tiden kommer han aldrig att få igen, men han fick en miljon på banken.

Tycker vi fortfarande att det är ”orättvist” att han är miljonär?

4 gillningar
78

Tycker denna artikel från ekonomistas är bättre i såna fall där förespråkar ordentlig fastighetsskatt istället för avskaffat ränteavdrag,

79

Är ränteavdrag, rot/rut-avdrag verkligen bidrag och inte ett avdrag mot inbetald skatt? Taxerar du 0kr, kan du då göra avdrag?

80

Nej, klart att du måste ha en taxerad inkomst.
Å andra sidan blir skillnaden bidrag/avdrag mest semantisk eftersom vi nog lugnt kan utgå ifrån att lejonparten av de som nyttjar rot/rut-tjänster eller sitter med mångmiljonlån också har en inkomst…

1 gillning
81

För att vara mer korrekt: Ränteavdraget är inget annat än ett bidrag till skattebetalande låntagare.

Varför inte helt ta bort ränteavdraget och sänka inkomstskatterna istället?

82

Det är inget bidrag utan arbetande låntagare får BEHÅLLA en större del av sin inkomst, dvs staten stjäl en något mindre del av lönen. En del anser förstås att grundantagandet är att staten äger 100% av din lön och att allt du får behålla är ett bidrag eller en subvention. Ett alternativt synsätt är att det är löntagaren som äger 100% av sin lön och att varje krona staten tar ska den kunna motivera med mervärde för löntagaren pga t.ex. stordriftsfördelar för att tillhandahålla vägar och annan infrastruktur och liknande.

Med det sagt är jag ingen fantast av ränteavdraget eftersom jag anser att det snarast är en subvention av bankväsendet på skattebetalarnas bekostnad.

4 gillningar
83

Helt korrekt, bankerna drar nytta av ränteavdragen på skattebetalarnas bekostnad.
Återigen, varför inte helt ta bort ränteavdragen och sänka inkomstskatterna istället?

84

Kul att tråden engagerar! Roar mig även en hel del att jag får en massa epitet påklistrade med antydningar om min politiska hemvist långt vänster ut och bristande samhällsförståelse. Tyder ändå på att det är en öm punkt och att det ibland saknas motargument.

Ska försöka beskriva vad som föranlett att jag startade tråden och några funderingar runt det.
Upplever mig själv stå med en fot i varje läger både i mitt privata umgänge och i arbetslivet om man tänker den ekonomiska skalan.
För att exemplifiera ska jag använda två familjer i min närhet.
Båda har två barn i yngre skolålder, jobbar heltid, runt 40 år och vad jag anser är ambitiösa, duktiga i sina yrken och kämpar på.

Familj ett är akademikerpar som köpt villa för några år sedan. Högt belånade och amorterar nästa inget, har haft bra löneutveckling, två bilar varav en tjänstebil och verkar ha bra balans i liv och ekonomi. De senaste åren med pandemin har gett en rejäl skjuts uppåt ekonomiskt därför att man har fått avstå ett antal utlandsresor och mer arbete hemifrån har både sparat kostnader och förenklat vardagen.

Familj två bor i en hyreslägenhet. Har sökt hus ett bra tag men inte kunnat/vågat skuldsätta sig så mkt som krävts. Båda har typiska “arbetarjobb” hon i vården, han har haft lite olika inom bygg, industri och logistik. Här har löneutvecklingen varit betydligt mer modest och när man bytt jobb har man snarast tappat lön jämfört med familjen ovanför som gjort rejäla lyft.
Ekonomin går runt men det är betydligt tuffare och min upplevelse är att detta paret har det betydligt kämpigare på sina jobb och att man är mkt mer slitna. Det är övertid, ob och skiftersättningar som ger lite ekonomisk frihet men även det som tär och gör livspusslet svårt. Familjen har en bil.

Pandemin har gjort skillnaderna markanta. Villafamiljen har inga vabbdagar och väldigt få sjukdagar. Man jobbar mestadels hemifrån och kan hantera det enkelt. Man hinner även med lite tandläkartider, luciatåg på skolan, frisör, bilbesiktning och diverse andra privata saker dagtid utan att behöva ta ledigt eller vabba. Man har inlöst övertid och förväntas lösa sina arbetsuppgifter och utifrån vad jag ser och hör så fixar man det utan alltför mycket kvälls och helgarbete.
Lägenhetsfamiljen däremot har däremot förlorat en hel del i inkomst på vabb och sjukskrivningar. Man måste begära ledigt för alla saker som inträffar under arbetstid vilket inte har medgetts alltid och luciatåget blir utan föräldra besök. Meddelande om vabb mottas med måttlig glädje hos arbetsgivaren och man vet att kollegorna får jobba för två. Helt enkelt beslås man med dåligt samvete.

När man då besöker villafamiljen och man hör det här klagandet om höga skatter, vilka det är som håller Sverige igång och är mest betydelsefulla, börjar man ju fundera…
Hmm…Det där huslånet bör ge ca 30 000 i ränteavdrag om året, den ena bilen har fått ett bidrag på 70000, den andra lägre men ändå ett antal tiotusen, uppsättningen av laddbox några tusen, städningen ger rutavdrag och renoveringen av badrum och kök har gett ett antal tusen i rot. Man har bara ca 10 år på arbetsmarknaden för man har tagit en statligt finansierad utbildning i 4-5 år på universitet och sen lite föräldraledighet på det. Min slutsats är att vid den här åldern och bakgrunden bör man vara försiktig med att beskriva sig själv som samhällsbärare och straffbeskattat bortom all rimlighet. Jag tror faktiskt dessa är på den tärande sidan än om jag ska spetsa till det till skillnad från de i lägenheten med sammanlagt 10 år av mer lönearbete.

Det som dock gör mig mest bekymrad är avsaknaden av förståelse att alla är lika viktiga och behövs. Alla behöver bidra och ha en acceptans för att ett samhälle ska fungera. Polariseringen och ett samhälle i ett sluttande plan tycker jag är väldigt tydlig.
Man inhämtar numer bara sin information i flöden man själv sympatiserar med, där dessa är betydligt mindre oberoende än tidningar och tv. Man umgås bara inom sin krets osv
Man söker bara bekräftelse på att “min” bild är rätt.

Denna strävan efter ett tjänstesamhälle där bara vissa yrkeskategorier och samhällsklasser ska premieras kommer att göra Sverige fattigare, sämre rustat och vi kommer fortsätta åka utför i alla jämförelser.

Har ni orkat läsa ända hit och inte fått högt blodtryck så är jag fortfarande för slopade ränte, rot och rutbidrag. Lägg dessa pengar på sänkt skatt på arbete. T.ex slopa skatt helt på de första 100 000 i inkomst.

Lägg även märke till trådtiteln. Jag har skrivit “Rätt” för “rättvist” kommer det aldrig att bli men som det är nu är det kraftig obalans.

13 gillningar