De sista två stegen på den ekonomiska resan: "Geografisk- och påverkansfrihet" | Rikedomstrappan nivå 5 och 6

Ett rikare liv
1

På de sista två nivåerna i Rikedomstrappan spelar pengar en marginell roll. Pengar löser inte längre några nya problem, tvärtom skapar de till och med nya problem som man inte hade innan. Det kan kännas ensamt och i princip allt som inte har med pengar blir dessutom en risk. Så samtidigt som man har något som är extremt få förunnat har jag full respekt för att det inte bara är guld och gröna skogar som många andra tror.

I denna tråd hittar du våra och communityns tankar kring kännetecken, förslag på nästa steg, tips på delmål till nästa nivå, länkar till andra trådar och annat som kan hjälpa dig på vägen.

För dig som är helt ny till Rikedomstrappan, då kan kan jag rekommendera dessa fördjupningsavsnitt med sammanfattningar. Här hittar du de andra nivåerna nivå 1, nivå 2, nivå 3, nivå 4, nivå 5 och 6.

Visa länkarna

Jag själv är på nivå 4 och därmed skriver jag denna text utifrån mina erfarenhet av umgänge och samtal med de jag träffat på nivå 5/6 samt boken. Därför kan texten missa målet. Jag vet också att du som är på nivå 5/6 gärna håller låg profil så det går utmärkt att mejla mig om du inte vill kommentera. :heart:

Tack på förhand,
Jan

Tips, ta ett möte med Moa Diseborn

Jag rekommenderar även på denna nivån att ta kontakt med @MoaD för ett förutsättningslöst möte. Hon har lång erfarenhet att jobba med person med stora förmögenheter, så det fina är att hon 1) har ett nätverk med andra i liknande situation och 2) inte jobbar med finansiella frågor utan med rikedom bortom-pengar frågor. Så både hon och jag är så långt ifrån vissa bolag som tenderar kontakta en kring pengar, man kan komma. :slight_smile: :see_no_evil:

Du får gärna hälsa från mig. :slight_smile:

Sammanfattning och kännetecken för nivå fem och sex på den ekonomiska resan

Hushållet har en nettoförmögenhet över 100 miljoner [1]

Man har förmånen att kunna påverka många människor och deras liv, man kan ha (flera) boenden varsomhelst i världen. Man har ofta gjort exit, äger ett stort bolag eller äger stora reala tillgångar (t.ex. fastigheter eller skog). Man står i funderingar såsom “driva vidare eller sälja?”.

Pengar löser allt färre problem. Snart når man en nivå där pengar inte längre löser några nya problem utan i princip bara skapar dem. Fokus kan lätt hamna på relationer och på förlorad tillit: “Vill de ha mig eller mina pengar?”

Man känner ibland att det är enklare att umgås med andra på samma nivå, men kan också ibland känna att “jag har inte så mycket gemensamt med andra på samma nivå än pengarna.”

Det är inte ovanligt med en känsla av ensamhet, att man inte berättar hela sanningen i olika sammanhang. Det är rätt skönt när andra inte vet vem man är eller hur mycket pengar man har.

Det är ofta mycket funderingar kring relationer, arv, familjedynamik, mening i livet, struktur, förväntningar, hur man ska vara och krav. Man håller gärna en väldigt låg profil och vill helst inte sticka ut. Samtidigt kan man också älska det man håller på med och se det som ett spel eller utmaning att ta sig till nivå 6. Många på nivå 5 ser det som en temporär hållplats på väg till nivå 6. Som en kompis till uttryckte det:

Jag ser pengar som ett spel som jag vill bemästra och vinna. Pengarna är som poäng i spelet.

Man utsätter sig ofta för en stor koncentrationsrisk i förmögenheten. Man har ofta en helt annan syn på ekonomi och saker än 99% av befolkningen som t.ex. hävstång och belåning. Man har ofta ett upparbetat nätverk med duktiga människor runt sig som rådgivare.

Men det är också för första gången en större sannolikhet att man hamnar på nivå 4 än nivå 6. Målet bör vara att diversifiera en del av förmögenheten. Vad är poängen med att riskera pengar du behöver för att tjäna pengar du inte behöver?

Lägg fokus på det som inte kan köpas för pengar. Precis som i fyran blir Die with zero-relevant och frågor kring hur man kan använda pengarna för att göra sitt och andras liv rikare.

Saker att fokusera på som kan göra livet rikare

Jag upplever att sakerna att fokusera på i denna nivån i stora drag är samma som på nivå 4, det är bara att volymen är högre, t.ex. kan det handla om att inkludera fler människor än sig själv sin närmaste familj.

1. Utforska Die-with-zero-konceptet

En av de viktiga sakerna att inse på denna nivån är att marginalnyttan med pengar minskar. Framförallt minskar också värdet av pengar med åldern. Oavsett hur frisk 65-åring man är, så gör man inte lika många skidåk som en 25-åring. Därför handlar det om att använda pengar medan tid och möjligheter finns.

Jag personligen gillar frågan:

Var kan jag göra idag som jag inte kommer kunna göra i framtiden?

Det i sin tur leder till resonemang som t.ex. att utnyttja de tids- och möjlighetsfönster som man har i sitt liv. För att ställa frågan till sin spets:

Vad är poängen med att vara rikast på kyrkogården?

Bill Perkins sammanfattar det med bör vara att på något sätt dö med noll på kontot. Notera att det INTE handlar om överdriven konsumtion, att barnen inte ska få något arv utan snarare tvärtom. Att t.ex. ge barnen ett arv tidigare då nyttan med pengarna är större än när de är äldre även om beloppet då är större.

Här är några avsnitt att ta avstamp i:

2. Utforska hur du kan använda pengar för att göra livet rikare

I linje med Die-with-zero-konceptet ovan handlar det väldigt mycket på denna nivån hur man kan se sina pengar som ett verktyg för att göra göra livet rikare. Det är en myt att pengar inte kan köpa lycka, tvärtom visar forskningen att det kan de visst göra - men det kräver träning precis som fotboll.

Här är några avsnitt att ta avstamp i:

Det jag och många återkommer till är att hälsa, relationer och tid är de viktigaste faktorerna.

3. Legacy

Jag vet också att många funderar på vad man lämnar efter sig. Allt från generationsväxling, generationsförmögenhet och andra frågor kring arv, stiftelser och goda ändamål.

Författaren Nick Maggiulli beskriver legacy i boken som:

Legacy = Action × Wealth.

Pengar är bara en förstärkare av det du faktiskt gör. Alfred Nobel insåg detta när han av misstag läste sin egen dödsruna som beskrev honom som “dödens köpman” - han använde då sin förmögenhet för att skapa Nobelpriset.

Bra frågor att ställa sig är: Vilket problem vill jag hjälpa till att lösa? Vad vill jag se förändrat i världen? Var ligger mina passioner? Ironin är att många på Nivå 5-6 inser att de kunde ha startat sin påverkan mycket tidigare - pengarna var aldrig det verkliga hindret. Som Bob Marley lär ha sagt: “Some people are so poor all they have is money.” Legacy definieras av vad man gör, inte vad man äger eller ägde.

Tre tankar kring investeringar på nivå 5 och 6

Det finns ett par saker jag lärt mig kring investeringar på denna nivån genom folk jag jobbat med. Ta det för vad det är:

1. Se investeringar i onoterade bolag som välgörenhet (om det inte är din huvudverksamhet)

Jag avråder alla från investeringar i onoterade bolag utifrån ett ekonomisk perspektiv. De flesta misslyckas, det tar alltid mycket längre tid än man tror, det kräver fler rundor och mer kapital än man tror och likviditeten är skitdålig. Med det sagt, så behöver svenska och lokala företag kapital, så har du möjlighet och lust, investera i små bolag och startups men se det som välgörenhet.

Bara för att du har lyckats bygga upp ett litet onoterat bolag, så betyder det tyvärr inte att du kommer att lyckas med nästa eller hjälpa andra med det. Förutsättningar och tur spelar tyvärr mer roll än man tror. Jag har sett många miljoner gå till spillo tyvärr.

2. Ointuitivt men bättre odds

Ofta är det bättre att göra exit om man har möjlighet och börja om i ett nytt projekt än att försöka växa ett nivå 4/5 företag till nivå 6-förmögenhet.

Utifrån ovan om onoterade bolag så är det också bättre odds många gånger på att investera i fler bolag (dvs. bre smöret tunt och brett) än investera mer i ett bolag. Onoterade bolag kan mer ses som lottsedlar där ju fler du äger, desto större sannolikhet att man äger det som ger vinst och täcker förlusten från alla de andra.

3. Diversifiera så att du inte står och faller med en verksamhet

Idag går utvecklingen extremt snabbt. Det finns tyvärr fler än en historia där någon som haft en stor förmögenhet i ett bolag sedan blivit av med i princip allt för att bolaget inte lyckats eller råkat ut för något. Därför tycker jag att framgång på nivå 5 till viss del handlar om att gå från optimism till lite mer paranoia och säkra upp. Om din huvudverksamhet skulle gå i konkurs, skulle du fortfarande kunna ha ett för dig rikt liv?

Har jag missat något?

Kommentera gärna så hjälps vi åt att utveckla denna sidan då jag tror att många av oss i forumet är på denna nivån eller strävar hit. :heart:

//jan

Relaterade länkar

Alla nivåerna:

Fördjupningsavsnitten:

Alla inlägg relaterade till Rikedomstrappan hittar du under etiketten: “Rikedomstrappan”

  1. Nettoförmögenheten räknas som summan av ALLA tillgångar inkl. inkomstpension, tjänstepensioner, premiepension, bostad och allt minus summan av alla skulder för hushållet. ↩︎

2 gillningar
3

Reklam: träff för dig på nivå 5 och 6

Jag och @MoaD har fått önskemål om att skapa sammanhang för dig / er med en stor i nettoförmögenhet ska kunna träffas och utbyta erfarenheter.

Lägg gärna ett kort mejl till mig på jan@bolmeson.se så kan vi ta vidare kontakt, jag kan berätta vad de andra har önskat och så kan vi se om det matchar med dina önskemål.

1 gillning
5

Jag är visserligen på nivå 4 men jag skulle gärna höra er input på att köpa tillbaka tid. Skrev följande i en annan tråd:

1 gillning
6

Har ägnat de senaste dagarna åt att ha rätt mycket konversationer med nivå 5-personer. Flera finns i forumet, men det finns ingen uppsida med att skriva eller svara.

Så här kommer några sammanfattande tankar - framförallt för dig som är runt nivå 5 och kanske känner igen dig:

Frågor man kan funderar på

Ett tema jag ännu inte hört er ta upp i podden – men som jag tycker vore väldigt intressant – är hur man i praktiken kan vara ekonomiskt generös mot familj och vänner. Det låter enkelt att exempelvis bjuda med någon på en resa, men i verkligheten är det ofta svårt att göra det utan att relationen påverkas. Jag har själv diskuterat detta mycket med en nära vän och landat i att det finns få sätt att vara generös utan att samtidigt riskera att skapa förväntningar eller ändra dynamiken i relationen.

Ett exempel som tycks fungera är när marginalkostnaden för generositeten upplevs som låg – till exempel att bjuda med vänner till en semestervilla man redan äger eller hyr. Där blir det inte lika tydligt att gästen ”får” något dyrt, vilket det skulle bli om man i stället betalade deras hotellrum. När jag var yngre trodde jag att generositet automatiskt blev enklare med pengar, men nu inser jag att det är precis tvärtom. Kanske något för ett framtida poddavsnitt?

“Dock har jag gått igenom en del av de aktiviteterna (exit) redan, och skulle i så fall vara intresserad att träffa de som också sålt sitt bolag och höra vad de idag gör. Helst träffa de som INTE startat nytt bolag och hamnat i ekorrhjulet igen, utan träffa de som börjar se livet ur en annan synvinkel, där jobbet och pengarna inte är det viktigaste.”

Hur sörja för nästa generations drivkraft!? Jämför förvärva-förvalta-fördärva

Bygga upp ett eget ”familj office” där jag kan hjälpa mina barn att komma igång med ”smart företagande/kapitalförvaltning”

Det är svårt att inte blotta sig och hitta bra personer som är lyckosökare. Hur gör andra? I Stockholm en sak där man försvinner i mängden men i mindre stad svårare.

Kommentarer reflektioner

SÅ det finns en SHITTON av tankar och frågor som tyvärr inte så många kan relatera till. Har märkt att bara prata om mängden pengar blir konstig fort…

För mig kom det plötsligt genom ett arv, vilket väckte både många frågor och en del nya insikter.

För egen del handlar det mest om att hitta balansen mellan arbete som ger stimulans och mening – och de saker som är roliga och utvecklande på ett personligt plan, som resor, segling, skidåkning eller träning. Att bara ägna sig åt det ena eller det andra skulle snabbt bli monotont.

Jag har själv rört mig genom alla steg i trappan, med en kombination av studier, hårt arbete som chef och periodvis konsult. En relativt hög lön i ung ålder har varit avgörande för att kunna börja investera tidigt.

Jag började, som många andra, i storbankernas Private Banking och provade flera olika aktörer. Som 40-åring kändes det dock märkligt att gå på deras kundträffar – ofta utgick folk från att jag var där med en förälder, eftersom medelåldern snarare låg runt 65+.

Utmanarbankernas digitala PB-lösningar har inte lockat heller; i praktiken blir det mest rabatter och aktierelaterade förmåner, men utan det mjukare värde och sammanhang som faktiskt kan vara en viktig del av att vara ekonomiskt resursstark.

Jag har sålt av en del av det bolag jag grundade och fått ut en större summa pengar, men behåller kontrollen eftersom jag fortfarande ser mycket kvar att bygga innan en eventuell exit. Privat har jag investerat i egna semesterfastigheter, andra bolag och en hel del i globala indexfonder via bl.a. Avanza. Att se värdet svänga med några miljoner åt ena eller andra hållet ger mig varken någon större glädje eller smärta. Pengar har egentligen aldrig varit mitt driv – det som lockat mig i företagandet är snarare möjligheten att skapa något i större skala, med volym och tusentals kunder.

Många framgångsrika entreprenörer på nivå 4+, med bolag som omsätter tiotals miljoner och många anställda, väljer förr eller senare att kliva av – inte för pengarnas skull, utan för att ansvaret blir för tungt. Det är inte bara den egna familjen som står på spel, utan även alla anställdas familjer, vilket kan kännas som ett ok särskilt i oroliga tider.

Att ”casha hem” blir därför ofta ett sätt att frigöra sig från ansvar, även om det rent finansiellt kan vara klokare att äga kvar. Den verkliga frågan är snarare: när är det tillräckligt, och vad gör att det fortsätter vara meningsfullt att driva bolaget trots det ständiga ansvaret?

Uppdaterar tråden efter hand.

Känner du igen dig, vill prata vidare eller har tankar som du inte vill skriva publikt. Skicka ett DM eller mejl till mig på jan @ mitt efternamn (som du ser i användarnamnet) och .se.

1 gillning
7

Nivå 6 hobby, intressant artikel och kul projekt.

8

Korslänkning:

9

Hade tänkt jag skulle läsa lite om hur konversationerna gick bland de som hade lite mer kapital, men detta var ju onekligen skralt.

Hade en fråga jag villa ställa till de som är på nivå 5 & 6. Känns spontant som det inte kommer bära frukt, men jag ger det ett försök ändå.

Om man vill till nivå 5 eller 6, pratar @janbolmeson om att man i mångt och mycket behöver “mer” än bara månadsspara i indexfonder osv. Utan här behövs det hävstång. risktagande osv.

Mina frågor till er är således.

Om man vill till nivå 5 eller 6, anser ni att man skall göra detta redan från början, dvs nivå 1? (Lyssnar man på podden låter det i mångt och mycket som man skall ha en säker strategi upp till 4 och sedan använda risk osv för att komma upp i de högre nivåerna) Men om man nu faktiskt vill till nivå 5 eller 6. Borde man inte satsa hårt på det från början då ?

Jag har själv inget mål på att nå nivå 5 eller 6. Jag satsar på en “stabil” 4a. Skulle ni som är här “uppe” rekommendera att man satsar, tar risker, använder hävstång osv för att komma snabbare till nivå 4 och sedan minimera risk för att stanna där?

Eller ska man bara ta det lugnt och försiktigt om man nu bara siktar på nivå 4.

Min sista fråga är vilken nivå ni i regel känner er som och hur det korrelerar till hur likvida ni är.

Inser att det är osannolikt att jag får svar, men man missar 100% av skotten man inte tar.

2 gillningar
10

Ok, det här är min upplevelse från ett tvärsnitt människor jag träffat.

  • I princip ingen har haft som uttalat mål att nå nivå 5+. Vissa har gjort det genom välbetald karriär, de flesta genom företagande och några via arv. Ingen har tänkt jag ska ha 100 miljoner+. Det var en följd på vägen.

  • Ingen har sparat sig upp till nivå 5. Det går inte att nå nivå 5 utan hävstång. Kolla t.ex. rikedomsnivå kalkylatorn.

Beror ju helt hållet på vad det här. Skulle jag prata med företagarna som driver fastighetsbolag, så skulle de säga “absolut”. Pratar du med företagare så är ju deras hävstång personal, och då kommer de också säga självklart.

Men jag tror att hela ansatsen är felställd faktiskt. För ofta pratar vi om det som ett mål, medan för dem som är där så är det en bieffekt.

Risktagandet blir ju också väldigt subjektivt. Vilken typ av risk?

Under 30 miljoner i nettoförmögenhet så känner man sig ofta som en 3:a. Mellan 30-100 miljoner ofta som en 4:a. Efter 100 så är det en skillnad. Så min upplevelse är att många känner sig som treor till typ 4.5. Därefter kommer en stor livsstilsförändring eftersom man inte behöver jobba och kan få ut 1 miljon om året utan problem. Sedan kommer nästa runt 100 miljoner.

1 gillning
11

Jag kan absolut förstå att man inte tänker på det i form utav nivåer 1-6. Men jag tycker det blir lite märkligt. Om man påstår att det bara är en bieffekt av situationen. Någonstans på vägen måste man ju inse att "min lön har ökat med “Massa %” per år. Jag kommer ha 100m innan pension.

Eller, oj mitt bolag skalar med 47% per år. Jag kommer bli miljardär om det fortsätter såhär. Eller. “Hmm mamma och pappa har 7 olika huse runtom i Europa samt har en stor båt och flådig bil”. Undra vad som händer med det när de går bort.

Jag har själv växt upp väldigt fattigt minns att jag redan vid 5 års ålder insåg att vi var fattiga samt att jag behöver fixa mina egna pengar om jag vill ha något. (Just då var det lego) Men det har ju ändrats lite med tiden..

Jag kan verkligen inte relatera till eller förstå hur man “råkar” hamna där. Å ena sidan är man en framgångsrik affärsman som är på hugget och har driv, men å andra sidan har man ingen aning om vad bolaget är värt eller hur mycket bolaget växer? Det går inte ihop för mig.

Tror du det beror på att i de flesta fallen här så har ett gift par 8-15m i pension och 4-8 i sitt boende. Således är ytterst lite av tillgångarna likvida?

Hade en person som bor i hyresrätt med 5m i pension och 25m på LYSA känt sig som en nivå 3a?

1 gillning
12

Det blir ju onekligen ganska flummigt och otydligt om man börjar titta på saker som allokering av kapital (cash på konto, aktier, bostäder, skog osv) och vilka kostnader man har. Funderat lite på om inte man kanske kan titta på något i stil med förväntad avkastning (både utdelningar och värdetillväxt) som en multipel av levnadskostnad. Men där har du komplexiteten i att ens levnadskostnader ofta tenderar att öka ju mer kapital man har så det blir inte helt rätt det heller…

1 gillning