Precis som ovan är inte heller denna ordagrann och kan innehålla fel.
Visa del 2 av transkriberingen
Välkommen tillbaka
Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens avsnitt som är del två och fortsättningen på det här samtalet om “Gör pengar en lycklig? Kan lycka köpas för pengar?” För dig som har kommit in i detta utan att ha lyssnat på del ett så rekommenderar jag nog att du byter gärna till del ett först, så får du ett större sammanhang och kontext, även om de här sista principerna självklart kan stå på egna ben.
Jan: Så jag tänker göra den två och så, här kommer då fortsättningen med Caroline och Oliver. Sen hoppas jag efter avsnittet att vi ses i kommentarerna och att du skriver om dina upplevelser - håller du med, har du upplevt något liknande? Så tar vi det därifrån.
Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsutvecklings-resa, våra framgångar och våra misstag så att du ska kunna göra din ekonomi och ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver denna kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.
Princip nummer tre: Köp tid
Jan: Nummer tre, köp tid. Tiden är vår mest värdefulla resurs och ändå offrar vi den ofta för pengar. Och då är det så här: prova att frigöra tid till det som är viktigt på riktigt. Ta tillbaka kontrollen eller köp tillbaka din tid. Och då pratar ju de om tidsfattigdom eller tidsbrist. Jag gillar ju ordet tidsfattigdom faktiskt.
Jan: Och då säger de så här: tidsfattigdom påverkar vårt välmående negativt. Personer som värderar tid högre än pengar tenderar att vara lyckligare. Prova att köpa dig fri från sysslor. Undvik småsparande som är dyrt i tid. Alltså småsparande som är dyrt i tid är så här: jag kör igenom halva stan för att tanka två öre billigare bensin, men det tog mig 45 minuter fram och tillbaka.
Jan: Gå ner i arbetstid, ta tjänstledigt, skapa utrymme för återhämtning, relationer och meningsfulla aktiviteter. Det är väl liksom sammanfattningen. De flesta köper inte tillbaka sin tid för att göra saker de tycker om. Och då tar hon exempel på att man inte köper tillbaka sin tid för att spela gitarr eller läsa en bok eller ligga i hängmattan.
Jan: Utan snarare så använder man det ofta till högstressaktiviteter som resor, shopping, arbete, pendling eller liknande. Vi kommer in mer på det. Då säger hon också att är man tidsfattig så har man svårt med närvaro, för det är hela tiden en känsla av otillräcklighet. Är man på gymmet så har man dåligt samvete för man är inte på jobbet. Är man på jobbet så har man dåligt samvete för man inte hänger med barnen. Hänger man med barnen så har man dåligt samvete för man inte har svarat på mejlen. Och så blir det en konstant otillräcklighet.
Caroline: Har du upplevt det någonsin med dåligt samvete? Att man har så hög ambition för att man inte tar sig tid att vara närvarande där man är?
Jan: Och där hade vi också ett avsnitt där vi pratade med Niklas Laningen. Där var också myten om kvalitetstid. Att man säger att man har kvalitetstid med barnen. Så är det bullshit. Barn vill ha kvantitetstid. De vill inte ha kvalitetstid. Utan kvalitetstid är något vi vuxna hittar på för att rationalisera för oss själva.
Positiva och negativa spiraler
Jan: Och sen så var hon också så här: att har man tid tenderar man att hamna i en positiv spiral genom att lägga tid på fler saker som i sin tur ger högre tillfredsställelse i livet, så som tid med andra, engagemang i lokalsamhället, träning. Och det känner jag också igen - så fort jag blir stressad då är träning det första som ryker, och då hamnar man i en negativ spiral.
Jan: Så att hon är ju också så här: att hamnar man i den här tidsbristen så blir det som en självförstärkande spiral. Det är som en skuldsättning - har jag höga skulder med höga räntor, jag klarar inte av det, jag måste ta mer skulder för att betala räntorna, och så blir det en negativ spiral. Medan är jag närvarande så mår jag bra, mår jag bra så lägger jag mer tid på aktiviteter som ger mig mer energi. Att du investerar mer i det som fungerar.
Caroline: Det känns ju så självklart på något vis, men man kan ju - det är ju en attitydfråga om man är tidsfattig eller inte.
Jan: Ja, för att du tänker att vi alla har lika mycket tid.
Caroline: Ja, så jag kan välja om jag ska vara närvarande på gymmet eller liksom på en fika eller någonting. Eller med barnen. Det kan jag välja.
Jan: Ja, men det är ungefär på samma nivå så här. Gå ner i vikt. Ät mindre. Träna mer. Eller om man är stressad så är det så: var mindre stressad. Ja, men skifta förhållningssätt till tid.
Paradoxen med rikedom och stress
Jan: För där jag tror att vi faller ner, för hon skriver ju så här: trots att man i teorin kan outsourca städning, matlagning, hämtning etc. är det få som gör det. Och i alla länder rapporteras detta. Vad intressant. Rika rapporterar - de som tjänar mycket pengar rapporterar också en större stress. Rika personer tenderar oftare att säga att de kände sig stressade dagen innan.
Caroline: När man tjänar mer pengar kan många känna sig stressade att leverera än om de fick mindre betalt. Det var ju en studie hon visade på.
Jan: Ja, men exakt, jag kommer till den. För att bara genom att värdera sin tid högre leder det implicit till en större upplevelse av tidsfattigdom. Och då hade de återigen en studie med studenter där vissa studenter fick fakturera 1,50 dollar - alltså 15 kronor i timmen - och andra fick fakturera 150 kronor i timmen, alltså de ena fakturerade 10 gånger mer. Och då upplevde ju de som fakturerade 10 gånger mer att deras tid var mer värdefull än de som hade den lägre timpengaren.
Jan: Och detta ser man ju till exempel att managementkonsulter, investmentbankers, alltså folk med advokater - alltså folk som tar höga timdebuteringar - upplever sig ofta mycket mer stressade för att de upplever att deras tid är mycket mer värdefull.
Caroline: Jo, men det är att de ska leverera på den tiden också till någon annan ju.
Jan: Jo, men det smittar ju ner sig på den andra tiden de har också. Alltså man lämnar ju inte det beteendet såhär: nu går jag hem klockan fem, så nu känner jag att min tid är lika mycket värd som andras.
Caroline: Hon sa också så att produkter som kan öka ens effektivitet - för då är ju tiden pengar - då är det ju också någonting som kan backfire på en, att man blir inte lyckligare av det. Så skrev hon såhär: man vill inte ens återvinna sina sopor, det är typ inte värt tiden det tar om man har “tid är pengar” som ett dominerande mantra.
Jan: Ja, ja, absolut. Och hon pratar ju också om det här att “scarcity increases value” - att då blir det ju liksom brist.
Caroline: Att brist på min tid så ökar den också i värde, precis som allt annat.
Jan: Det finns bara få diamanter, därför är diamanter värda mycket. Så det blir en massa tjänstemässiga fallgropar, tänker jag.
Tidsfattigdom och tidsmiljonärer
Jan: Jo, men det hänger ihop med det här. Att någonting är en resurs i brist tenderar att upplevas som mer värdefull. Till exempel om man säger att guld - det är brist på det, därför tenderar det att vara mer värdefullt. Precis som att det som är värdefullt, det tenderar vi att uppleva att det är brist på, tänker jag. Är det något ni tänker där?
Jan: Ja, för jag har ju också Melva i forumet, hon brukar ju prata så här: vi är alla tidsmiljonärer. Att en genomsnittlig människa har 42 miljoner minuter - hur använder vi dem på det här? Och då skriver hon också så här: köp som eliminerar de värsta minuterna på dagen kan ge stort lyckovärde per krona, men produkter som bara effektiviserar våra liv kan slå fel.
Jan: Produkter som är utformade för att göra våra dagliga aktiviteter mer effektiva kan faktiskt minska vår känsla av tidstillräcklighet genom att förstärka vår otålighet och vårt begär efter ännu fler tidsbesparande lösningar.
Jan: Jag tänker så här, jag fattar det, men… Jag har liksom svårt att se det som konkreta exempel. Har du något, Caroline, på det?
Oliver: Nej, inte direkt, men det skulle vara för sak i så fall. Eller du menar hela tesen kring att man får ett större fokus…
Jan: Nej, men jag ser det, men jag ser det ändå inte. Att produkter - vadå robotdammsugare, robotgräsklippare?
Caroline: Men det beror ju också på vad det är för någonting. Fast det tycker man ofta inte är kul.
Jan: Jag tyckte den var klurig så den var ju liksom… Jag tog upp den för jag tyckte den var…
Caroline: Om man tycker illa om det som man behöver göra och det är någonting som kan ta bort det från ens liv, då är det värt det.
Jan: Ja, men jag tänker för att då säger hon: genom att minska vår känsla av tidstillräcklighet. Genom att förstärka vår otålighet och vårt begär efter ännu fler tidsbesparande lösningar.
Oliver: Det är ett farligt spår att slå in på.
Jan: Ja, precis. Att man vill hela tiden effektivisera och så liksom förstärka känslan. För nu har jag effektiviserat så mycket - lite som du var inne på - jag har inte ens tid att gå ut med soporna. Och det gör ju liksom att man förstärker det. Jag vet inte. Skitsamma.
Volontärarbete och dess effekter
Jan: När människor engagerar sig i volontärarbete, även så lite som 15 minuter, känner de att de har mer fritid i sina liv.
Caroline: Ja. Intressant. För det är ju att hjälpa någon annan. Jag tror det är där det känns meningsfullt. Är det inte så?
Oliver: Ja, typ man har möjlighet att göra något som inte ekonomiskt gynnar en ändå. Eller kan det vara så också? Jag vet inte. Att annat värde. Att du har ett annat högre värde. Att man kan liksom ägna sig…
Caroline: Volontärarbete, vad kan det vara för någonting?
Jan: Jo, men det såhär: stå i soppkök, vara tränare för ett föreningsengagemang. Och då har det att göra med andra människor förmodligen, om det inte är så att man plockar skräp liksom. Jag vet, det kan vara att man har helt andra värden.
Jan: Nej, men det är intressant att vara i alla fall. Att om man engagerar sig och det kan vara såhär: okej, bara 15 minuter. Ja, men då kommer man att uppleva att man har mer fritid. Så att man lurar sig själv såhär: men jag har tid och engagerar mig i detta, då har jag liksom mer tid i livet.
Jan: Och då säger hon såhär: istället för att maximera fritid genom att undvika alla former av åtaganden, fundera över hur dagens köp kommer påverka hur du spenderar din tid imorgon. Och så resonerar hon kring det här att en promenad på 15 minuter utomhus gör människor lyckligare och mer avslappnade än likvärdig träning inomhus, men vi underskattar ofta det mervärde som naturen ger. Har ni tänkt på det?
Naturens betydelse och multitasking
Jan: Jag tänker alltid på att det är så sjukt mycket människor som går på gymmet. På de här gammaskinerna.
Oliver: Sant. Att naturen är något speciellt med det. Att ta in det. Och så kan man vara närvarande. Att inte lyssna på något. Det brukar jag tänka på ibland. Hur uppkopplade vi ständigt är. Nu ska jag gå hit och lyssna på det här och lära mig något. Det blir en spiral. Jag lyssnade på två gångers hastighet ett tag. Det var också någon typ av maximering. Det funkar ju, det är ju samtidigt…
Jan: Kanske inte så mycket njutning.
Oliver: Nej, precis.
Besvärskontot och framtidstänk
Jan: Men jag tänker också: fundera över hur dagens köp kommer påverka hur du spenderar din tid imorgon. Det tänker jag mycket på med besvärskontot. Alltså där vi hade vissa saker. Jag tror vi kommer in på det här swimming pool-paradoxen sen. Att om jag gör detta så kommer det ta… ta min tid, att det kommer skapa problem.
Jan: Där kan jag säga att jag underskattar problemen som kommer med ett hus. Att jag behöver spendera massa tid nu på att laga slingan för robotgräsklipparen. Det var ju inte något high life, kände jag.
Tre nyckelaktiviteter för bättre tidsutnyttjande
Jan: Bra. Jag tänker också att det jag tänkte här är att hon säger så här: att även om principen “köp tid” kan tillämpas på ett personligt sätt så ser hon så att de flesta människor skulle gynnas av att använda sina pengar för att påverka hur mycket tid de ägnar tre nyckelaktiviteter. Och då var det pendling, tv-tittande och social interaktion med vänner och familj. Kommer ni ihåg det resonemanget?
Pendling och dess negativa effekter
Jan: Och då säger hon så här: pendling. Nu var det någon tysk studie. Pendling tar mellan en halv till en hel månad per år. Enligt studier tillbringas dessutom hälften av den här tiden i ett obehagligt sinnestillstånd. Det tyckte jag var ganska kul. Så att folk är ju dessutom förbannade när de pendlar.
Jan: Och jag vet att det är ofta såhär många frågor i forumet som är så här: jag har blivit erbjuden detta jobbet, det innebär en timme mer pendling, men 8000 kronor mer i månaden. Då skriver hon uttryckligen så här: att ta ett jobb som kräver en timmes pendling enkel väg har lika negativ effekt på lyckonivån som att inte ha ett jobb alls.
Oliver: Jo, men jag tror det kan stämma säkert. Du har pendlat långt ett tag nu väl?
Caroline: Nej, jag har bara pendlat till Lund, men jag tror att om man har en och en halv timmes pendling - låt oss säga fram dit och sen en och en halv timme hem - så tror jag det är som att det äter upp ens liv.
Oliver: Det gör det. En massa tid försvinner.
Jan: Du pendlar ju en timme det första året, en och en halv var det i princip alltså enkel väg. Vad kände du då? Var det okej för dig?
Oliver: Nej, det är inget jag rekommenderar. Nej, det var ju inte speciellt kul och det är ju som att en stor del av dagen försvinner ju. Och så utnyttjar man inte alltid pendlingstiden. Jag försökte läsa men det var inte alltid man gjorde.
Jan: Då ska man ändå säga så här: tåg eller kollektivtrafik är bättre än bil. För att när du kör bil så är det bättre för både stressnivå och tidsanvändning. Då behöver man inte ta massa beslut, man behöver inte ha uppmärksamhet. Men jag tyckte den där var ju brutal.
Jan: Och sen skriver hon också så här: många väljer att bo längre bort för att få en större bostad till följd av högre lön.
Caroline: Men forskning visar att det inte är värt varken ekonomiskt eller emotionellt. Dessutom innebär det högre kostnader, särskilt om man pendlar med bil.
Oliver: Brutal. Brutal. Jag… det är fascinerande. Jag vet ju en del väljare som pendlar till Köpenhamn och får jobb och absolut de får ju lön i danska kronor, men jag vet inte.
Jan: Jag pendlade ju ett litet tag till Helsingborg och det var fan det värsta. Jag höll på att köra av vägen en gång. Fy fan.
Jan: Tänker du något mer om pendling där, Caroline?
TV-tittande - en massiv tidsförbrukare
Jan: TV-tittande. Snittbriten kollade på tv två månader om året. Jag såg en svensk studie där en genomsnittlig svensk tittar tre timmar på tv. Man sätter sig vid sju och sen går man och lägger sig vid tio. Och så ser man nyheterna vid 21 och nyheterna vid 19:30.
Caroline: Vi har ju ingen tv, men för många år sedan så hade vi. Och då var det ett visst typ av program som gick. Och sen så var det väl så att jag satt vid något tillfälle nu och det var samma program som gick. Så tänkte jag så: det var… Jag har inte missat ett skit.
Jan: Men vi sålde 2008 sålde vi ju vår tv.
Caroline: Ja, men det är fortfarande sådana där konstiga program som “Alaska förare” och sånt.
Jan: Nej, men tre timmar om dagen gånger 365 dagar, det är ju tusen timmar. Tusen timmar, det är en halvtid. Alltså vi jobbar i snitt 2000 timmar. Eller det gör vi inte, 1600 timmar. Men alltså det är mer än en halvtid man kollar på tv. Och du vet, ibland är det folk som säger: jag har ingen tid att starta bolag. Eller jag har ingen tid att göra… Tre timmar om dagen, många har…
Caroline: Där är det likadant med skärmen. Det är ju vissa unga som har ett heltidsjobb med sin skärm.
Jan: Det roligaste är såhär: när man har skärmtid på telefonen kan man ju se hur mycket tid man lägger på olika appar. Jag hade ju rekordet här vid ett tillfälle då har jag spenderat en vecka… var det 62 minuter på BankID. Då kände jag också såhär: det är 62 minuter jag inte får tillbaka av mitt liv.
Socialt umgänge - inte helt gratis
Jan: Socialt umgänge. Och då säger hon att spendera tid med familj, vänner etc. Men så har hon också en parentes där hon säger såhär: många av de viktigaste sakerna i livet är gratis. Tid med relationer är gratis. Och då är hon såhär: jaaa, hur mycket pengar har vi lagt på relationer den senaste tiden?
Jan: Och då tänkte jag på oss två: hur mycket pengar har vi lagt på middagar, resor, träffa andra, födelsedagar, afterworks? Ett barn kostar ju typ två miljoner att uppfostra till 18-årsdagen. Så att även de grejerna hjälper ju pengar i mångt och mycket till.
Oliver: Sammanhanget är ändå viktigt på något sätt. Alltså vad man ska för att man ska kunna träffas och så.
Jan: Ja, men exakt. Och då säger hon också så här: med tanke på detta så säger hon att köpa sig tid låter enkelt, men det är det inte. En del av problemet beror på att det är en viktig skillnad mellan tid och pengar.
Skillnaden mellan tid och pengar
Jan: Om du har ont om pengar den här veckan antar du troligen att det kommer vara lika begränsat om några veckor eller månader. Tidsbrist däremot känns ofta tillfällig eftersom framtiden ser tom ut. Vi är mindre benägna att använda våra pengar för att köpa oss tid för att kalendern är tom om ett halvår i höst.
Jan: Men det lustiga med tisdagar och andra veckodagar är att de tenderar att fyllas ju närmare vi kommer. Vi tackar ja till långt… vi tackar ofta ja till något långt i förväg bara för att ångra oss när väl tiden är inne. Och jag är såhär: det känner jag igen. Man tycker såhär: men det där kan vi säkert göra. Och sen kommer man dit och säger: vad i helvete?
Jan: Och jag har ju sagt detta till dig också som tips: alltså ska man boka möte med folk så ska man ju alltid boka mötet om två veckor för att vår mentala hjärna klarar bara att tänka i två veckor. Så detta fick jag ju från Claes-Erik. Bortom två veckor så har folk ofta nästan alltid tumkalender. Men så lurar man sig också själv såhär: nej, men jag kan inte göra denna kurs…
Jan: Så hade vi ju nu när vi gjorde Rikets sammansprogram så var många såhär: nej, men jag kan inte göra det nu i vår för att det är jättemycket som händer, men kör ni till höst?
Oliver: Ja, det är så roligt, men du kommer inte gå den i höst för att det kommer vara lika fullt.
Jan: Jag tänker också… Sen var det väl den här… kommer ni ihåg den här Zimba-sängs swimming pool-paradoxen?
Caroline: Nej, jag kommer inte heller ihåg det.
Swimming pool-paradoxen
Jan: Det är många som längtar i USA - de har längtat efter en pool. Man vill ha en pool i trädgården och så ser man framför sig: man kommer att ligga i poolen, man kommer att njuta där, barnen kommer att bada i poolen, det kommer att vara fantastiskt. Och då ser man så här: eftersom fantasin fokuserar på förgrunden att äga en pool - alltså poolparty, lata söndagar - suddar den ut bakgrundsdetaljer som igenkloggade filter, klarnivåer, långa pendlingar för att finansiera poolen och så här.
Jan: Och då säger hon så här: ja, men ta och fundera: hur kommer en dag att se ut den kommande månaden? Hur kommer det här köpet påverka? Kommer det påverka att du behöver åka till poolexperten och så köpa olika klorintabletter och sen ska du hålla pH-värdet i poolen rent?
Jan: Då var hon också så här: då kan man ju outsourca detta till någon. Ja, det finns det absolut folk som sköter det där. Men då använder du inte poolen utan plötsligt så är det någon annan som tjänar pengar på att du hade din pool. Så behöver du jobba mer för att finansiera…
Caroline: Jag undrar om det är så svart och vitt. Alltså njuter folk inte av sina pooler? Det gör de väl?
Oliver: Jag tror det är så att många använder dem inte så mycket som man föreställer sig i fantasin och så blir det kanske mer en belastning då i förhållande till njutning. Och ser man när det är så mest populärt, det är ju där på sommaren det är nu folk börjar googla: “Ah, pool, det hade varit fint”, det är ju nu liksom. Och reset börjar. Och sen så kan man förmodligen använda det två månader om året, tre kanske.
Oliver: Och så är det jätte…
Jan: Vi använder ju inte vårt hemmasparge och det var ju jättemycket jobb med det där. Jag tänker också: jag fick ju en sån här, eller önskade mig en sån här sous vide-maskin. Jag hade en sån här förgrund: jag ska laga sous vide och jag kommer göra lax i den och sånt. Men nu var det såhär: ja, men då ska jag ta fram den och sen ska jag fylla den med vatten… lång framförhållning. Ja, jag bara såhär: nej, jag pallar inte, jag pallar inte liksom.
Att omvandla pengarbeslut till tidsbeslut
Jan: Ja, så att då säger hon så här avslutningsvis: att omvandla pengarbeslut i tidsbeslut har en oväntad fördel. Att tänka på tiden när pengar får människor att ägna sig åt aktiviteter som främjar välmående, som att umgås eller frivilligarbete. Genom att konsekvent fråga dig hur ett köp påverkar din tid, förskjuts ditt dominerande tankesätt, vilket leder dig mot val som gör dig lyckligare, säger hon då.
Jan: Och jag tänker: jag upplever att detta är något jag tycker att jag har blivit bättre på, att jag ser så här: okej, vad är bakgrunden och inte bara… Men jag gör ju detta misstaget hela tiden. Jag tänkte vårt husbils-story här nu i våras då jag lyssnade på alla och bara: husbil är så fantastiskt.
Caroline: Du köpte inte någon, du ville bara hyra. Det är en stor skillnad mellan att köpa och hyra och testa på.
Jan: Ja, men det var ändå så att vi skulle testa på och så skulle vi köra.
Caroline: Ja, kan man väl få göra. Man måste ju prova på för att veta så. Är det något för mig?
Jan: Ja, absolut. Men poängen var så här: jag var fortfarande i den här förgrunden. Vi kommer åka på roadtrip i sommar ner till Italien i vår husbil. Och sen när jag började titta i bakgrunden så här: vänta här nu. Okej, då ska vi åka. Hur kör man med det här på båt? Okej, vi kommer inte komma ner på tre dagar till Italien. Där finns miljözon och så måste man boka in camping. Man får inte stå var som helst och frikampa. Det får man bara göra i Sverige.
Jan: Och så plötsligt så var jag så här: detta var ju inget roligt. Alltså bakgrunden, bakgrundsproblemen tog över hela förgrunden. Och så var det till och med så att jag bara så här: nej, jag vill inte hyra den här husbilen.
Tid-är-pengar-mentaliteten
Jan: Bra. Sen var det väl det sista jag tänkte säga på det här var ju att hon hade ju det här resonemanget “tid är pengar” - att hon hade ju också ett experiment. Kommer ni ihåg det? Att man fick räkna på att ta betalt per timme innan eller ta betalt för en pryl och sen skulle man lyssna på en låt. Och det var ju så att de som tog betalt per timme uppskattade låten mindre för att de värderade liksom tiden.
Jan: Och då sa hon så här: oavsett om man är lagerarbetare eller advokat och har betalt per timme, har man en preferens att ge upp tid för mer pengar, för man prioriterar mer pengar. Och sen detta var helt sjukt: då sa hon så här: det tar ungefär… om ni ska gissa, hur lång tid tar det att bli av med den här känslan som lagerarbetare eller advokat eller så att jag tar betalt per timme?
Oliver: Oj, men det är ganska kort tid, är det?
Jan: Vad ska jag gissa?
Oliver: Ni får gissa nu om det inte är mitt. Det känns som det skulle kunna vara jättelång tid. Och så tänker jag: hur snabbt man vänjer sig. Man vänjer sig jättesnabbt, men hur lång tid tar det att avvänja sig? Att avvänja sig vid den här känslan. En advokat som är van att fakturera att avvänja sig vid att prioritera pengar framför tid.
Jan: Jag sitter här i…
Oliver: Tre år. Jag kan vara helt ute och cykla.
Caroline: Ja, jag tror också att det är lång tid. Två år.
Jan: Två år. Det tar två år att trappa ner från denna gateway-drug. Istället för att se tid som ett medel för att tjäna mer pengar föreslår vi att man ser lyckligare tid, eller “happy time”, som ett mål i sig självt.
Jan: Ja, det var mycket om tid.
Jan: Ja, men där, köp tid. Har ni någon mer reflektion, eller så här. Från… eget.
Caroline: Inte direkt eget, nej.
Oliver: Nej, men egen reflektion. Jag är väl på, min pappa lite - han är på och han ska gå i förtidspension. Men jag är mer kvar för att han skulle testa ny. Alltså som han tog upp där. Men jag kan vara tjänstledig eller liknande att prova ny. Och så min mamma som svarade såhär: vad är det man kan gå ner i arbetstid? Aldrig hört henne uttala en sådan hädelse förut. Jag sa: hur vågar du? Ska du inte tjäna? Tänk så mycket pengar. Du går miste att tänka pensioner.
Oliver: Men just att om man har möjligheten - varför inte testa? Alltså en kort period.
Jan: Om det är möjligt. Ja, men precis.
Intermezzo: Tesla-diskussion
Jan: Så innan vi hoppar in i den fjärde så har vi gjort en sådan här tv-cocks-ombyte. För att det har gått ett par dagar medan vi spelar in den första delen och den andra delen. Men jag tänkte att innan vi kör den, Caroline, kom du ihåg att du i… tidigare i detta avsnitt sa jag att Tesla var så bra för att man kunde trycka på gasen och köra förbi.
Jan: Så tänkte jag på det i bilen häromdagen. Har du testat sportläget på bilen?
Caroline: Nej, det har jag inte gjort.
Jan: Den blir roligare och snabbare i sportläget.
Caroline: Ja, jag är ensam i bilen och lyssnar på musik.
Jan: Vi kör ju den i eko-läge så det är klart att det tar.
Caroline: Alltså hur mycket roligare blir det?
Jan: Tillräckligt för att man kan köra förbi andra bilar som inte är elbilar och inte är Tesla eller många miljoner kronor.
Caroline: Nej, bara titta vilka de är först.
Jan: Alltså Caroline, inför det som jag inte visste, är den som måste raca vid trafikljus.
Caroline: Jag racar utan det är bara… När man har en elbil som har mycket under huven - säger man det om elbilar? Jag tycker det är mer trafiksäkert. Man kommer snabbare förbi i situationer. Man kan komma långsammare ner i ett fart snabbare och så vidare.
Jan: Okej, ja. Det har ju inte med saken att göra.
Caroline: Nej, precis. Det har inte med detta poddavsnittet att göra.
Jan: Nej, och jag tänker att försäkringsbolag har nog en annan åsikt i frågan. Men skitsamma.
Princip nummer fyra: Betala nu, konsumera sen
Jan: Jag tänker att vi ska prata om princip nummer fyra. Betala nu, men konsumera sen - alltså precis motsatsen till Klarna och alla de här andra som är såhär: köp nu, betala sen. Och rubriken här är väl egentligen såhär: att förväntan gör att vi njuter tre gånger - när vi ser fram emot det, vi har köpt när vi upplever det och när vi minns det.
Jan: Att genom att separera köptillfället - alltså betalningstillfället som skapar smärta för typ alla - och njutningen så upplever vi njutningen så mycket, mycket större. Så att fokuset förflyttas så att det är liksom det här tidsmässiga avståndet som man vill ha mellan. Och det gör att vi slipper den här konkurrensen mellan upplevelserna av upplevelse och kostnad. Och då njuter vi mer.
Jan: Och samtidigt så är det också så att många av dem pratar ju om förväntan. Att förväntan är en stor faktor till lycka. Och jag tänker faktiskt att vi skrev… jag skrev ju det där i boken när jag gjorde ett barnrikt med Charlie, där vi skrev också att jag kommer ihåg att det kändes som när man var med Freja när hon var liten på Lekia så var det alltid såhär: jag vill ha den, jag vill ha den. Och så var man såhär: västa där, tråka på barn, nej nej. Och jag tog med Jörg för henne: vi har inte råd liksom, sånt bullshit.
Jan: Men då var ju också barnpsykologens tips var såhär: jag vill jättegärna att du också ska få det här, vi kommer tillbaka om tre dagar. Då kan vi köpa det. Och så kunde man ett: se, fanns det fortfarande kvar top of mind om tre dagar? Och då hade man tre dagar av att se fram emot att ladda det här med energi.
Teacher Barbie-exemplet
Jan: Och i boken så tror jag att de hade exemplet med Teacher Barbie. Kommer ni ihåg det?
Caroline: Ja, jag har ett svagt minne av det, men säg det.
Jan: Hon berättade att när hon var liten och växte upp så skulle hon få en ny docka - en Barbie-docka som var lärar-Barbie. Då satt hon i två veckor och lekte med de andra Barbie-dockorna och sa att snart kommer lärar-Barbie och ni kommer få gå i skolan, ni kommer få lära er massa saker. Sen kom lärar-Barbie och så var det roligt i tio minuter och sen åkte lärar-Barbie in i docklådan med alla de andra. Så hela njutningen var egentligen i förväg.
Jan: Och sen så vet jag också nu - bara pratar jag på så ni får hoppa in - men jag tänker ju också: kom ihåg att för många, många, många, många år sedan så pratade vi om detta i balansekonomi också. Till exempel vi ser fram emot julen och nyår - ser man fram emot vid nyår eller vid november? Det finns många som gör det, eller hur? Och vi upplever det som starkare än när vi är i januari och tittar tillbaka på det där.
Oliver: Och där är väl också det exemplet med TripAdvisor.
Jan: Ja, säg, berätta. Jag tyckte det var väldigt fascinerande att de ser som mest trafik tror jag det var efter bokningarna. Att då går man in och så här drömmer väl sig bort när man har en jobbdag på jobbet och så vidare: nu ska jag ju ändå åka på den här resan snart, snart.
Caroline: Det hade de kunnat profitera mer på kanske.
Jan: Ja, egentligen, alltså alla slags reseföretag som hjälper människor att boka resor hade ju kunnat profitera mer på det.
Att ladda framtiden
Jan: Precis. De säger också så här att vi ser oss som ett förväntansbolag. Men jag tänker ju att det intressanta, det som var min referens till balansekonomi där sa vi så här: vad påverkar vårt mående mest? Alltså såhär: vad är det som påverkar hur jag mår idag? Och vad skulle ni svara på den frågan? Oliver, du som kanske inte har haft frågan innan - vad påverkar hur man mår idag?
Oliver: Idag, här och nu - det är väl vad man har kortsiktigt framför sig, vad man ska göra för dagen och hur man mår fysiskt, tänker jag.
Jan: När man har sovit och sånt. Det vanligaste svaret är ju såhär: hur det har varit historiskt. Att vi medan hjärnan funkar väldigt mycket i: vad är det som ligger framför oss? Att vi brukar ibland säga “ladda framtiden”, plocka energi från framtiden. Och det är jättemånga som säger… vadå plocka energi från framtiden?
Jan: Jo, men hur känns det för de flesta på liksom fredag lunch eller hur? En jobbdag en jobbdag fredag lunch börjar kännas ganska bra för de flesta - helgen är antående och liksom såhär…
Caroline: Kanske tidigt avslut.
Jan: Tidigt avslut. Och det är såhär jättespännande, men hur kan du må bra? För att helgen har ju ännu inte hänt. Eller hur? På samma sätt: hur mår många liksom fredagkväll eller liksom sista veckan på semestern? Alltså det är folk som kan bli helt såhär deprimerade liksom sista dagarna på semestern. Varför det? Jo för att framför ligger jobbet, men jobbet har ju ännu inte hänt på det där.
Jan: Så det där är ju någonting som jag tänker att man borde kunna använda egentligen mycket, mycket mer medvetet.
Caroline: Med sina pengar?
Jan: Nej, blivit. Men bland annat tänkte jag, jag vill ju komma in på hur jag… en sak som jag tycker är kul att se fram emot. Och det är typ kultur. Och då kan man köpa biljetter till någonting, eller att planera sina besök. Och sen så ser jag fram emot det ju. För jag tänkte så: happy money - hur man kan använda sina pengar bland annat då för att liksom skapa förväntning. Vad skulle du säga?
Reseplaneringens glädje
Oliver: Jag har träffat en som heter Anders Stenkrona som också är ish sparekonom på Nordea som läst mycket om beteendekonomi. Han drog ett exempel för mig att man satt och träffade fyra kompisar en kväll och så gör man hållet trevligt och så käkar lite middag och så säger de här fyra sen bara: du Oliver, vi har planerat en resa nu i flera månader, vi ska till Mallorca nästa månad. Då blir man såhär: wow, shit, vad kul! Men sen börjar de berätta då att de har ju träffats liksom flera gånger inför det här, planerat och jag vet inte käkat middag, spelat ball, hittat på massa saker, alltså kring planeringen inför resan.
Caroline: Det låter högst medvetet.
Oliver: Men man blir berövad på att jag har inte fått vara med på all planering. Alltså det är så många sådana här då framtida uttag som jag inte fått vara del av. Alltså det händer ju så mycket. Vi pratade också då tidigare också kring det här att saker, oväntade saker som uppstår när man väljer sig in på ett äventyr. Och bara planera en resa är ett äventyr i sig. Bara att man träffas en kväll. Vad händer där, vad sägs där? Så det exemplet gjorde tydligt för mig.
Jan: För att om de dessutom hade sagt: men du får följa med, men vi åker ju imorgon. Så hade man ju känt sig såhär: fan, vad sugigt att jag inte har fått vara med på alla de där andra grejerna.
Oliver: Exakt, det var nog så det var egentligen.
Jan: Jag sa ju med, men det är ju ändå bättre med en dag.
Oliver: Det var nog det andra, liksom att man har varit med.
Historiska lärdomar om köpa nu, betala sen
Caroline: Jag tänkte bara på en annan sak som då har att göra med motsatsen när man får nu och betalar sen. Har ni tänkt på att redan på medeltiden hade man koll på att det är en dålig idé?
Jan: Jo, precis.
Caroline: Jo, för att det finns ju sagor där det typ är så… ja, det var någon prinsessa som fick någon tjänst av något väsen. Men väsenet vill ha hennes första barn. Så är det ju också en sådan: få nu och betala sen. Och då visste man så: det är en dålig idé. Det var därför man hade de här sedelärande sagorna. Har ni tänkt på det?
Jan: Läs för få, eller hur? Jag minns inte.
Caroline: Nej, men det finns ju mycket såhir klokt. Alltså jag tänker ofta: det är ju en annan diskussion. Men i många sådana här sagor och sånt - man hade ju inte så många som skrev eller kunde skriva. Så det har ju verkligen förfinats. Så man har ju verkligen velat ge bort poängerna. Det har varit en brutal gallring i vad som inte har kommit med.
Varför framtida sangria smakar så bra
Jan: Men sen frågar hon så här: “Why does yet-to-be-consumed sangria taste so sweet?” Varför smakar den här sangrian som man ännu inte har smakat på så fantastiskt? Då säger hon också så här: för att det har inte hänt än, och detta har jag inte ens översatt till svenska, men så här: “everything looks perfect from far away”.
Jan: Då har man någonstans… man tänker att den är perfekt, att den är lagom temperatur, det är precis de frukterna jag gillar i det. Man ser framför sig: man sitter där vid poolen och får det här. Det är det som gör också så här: då skriver hon så här, den framtida osäkerheten gör inte bara att vi kan se framtiden i ett mer positivt ljus, den håller också vårt fokus riktat mot den.
Jan: Ja, och det tyckte jag också var så här: ja, men vi har ju haft uppe detta innan att man ser så här: åh, jag ska ha ett hus ute i skogen, inte i närheten av någon så jag kan vara där helt själv och det ska vara vid en sjö liksom och så här. Och då tänker man inte på så här: okej, du vet, är ledningen inte kommer att funka på vintern kommer du inte komma dit, på sommaren är det mygg och så ska det skötas och så är det långt till närmsta ICA-affär.
Jan: Eller som vi hade uppe där: poolen som ska skötas.
Caroline: Men har du någonting Jan som du, när du använder det här med att kunna se fram emot - är det resor kanske eller vad kan det vara?
Jan: Det kan inte nödvändigtvis vara resor.
Caroline: Ja, men resor är det väl, men nej, jag tycker… detta tycker jag har gjort mitt liv fattigare på senare tid att jag ser inte så mycket framåt. Jag minns ju: jag jobbade typ i åttan eller nian, jag jobbade hel sommar för att få köpa lite dataprylar. Och nu så… vi skrattade åt på kontoret häromdagen att min ena skärm började flimra, jag pallade inte, den var sönder, så jag beställde en ny. Sen kom den typ två dagar efter. Sen har den legat opackad på kontoret nu i en vecka för att den andra tog sig, den andra skärpte sig eller hur?
Caroline: Så det här är liksom inget… så jag kan ju ibland… du har så mycket att se fram emot prylmässigt för du kan köpa dem, är det så du menar?
Jan: För jag skapar inte den där tiden mellan beslut, inte ens mellan idé, beslut och leverans. För att nu är ju leveransen också så att tar du Prime så är det så att det kommer dagen efter. Det är sjukt som helst, men där är liksom ingen förväntansbild - det är en sådan där du vet att man har beställt och nu kommer det snart, imorgon kommer det, utan så att det där sättet är för sätt är man ju ganska dålig grej.
Jan: Så att jag vet inte var jag använder detta. Jo, så här: jag använder ju detta faktiskt att jag betalar i förskott. Jag ogillar ju så här Klarna så jag betalar ju liksom direkt för att det är ju minst… alltså så här: vi var på skidresa ju så var ju allt betalt förutom jag vet inte, jag hade glömt att boka skidor så att jag bokade skidor typ två dagar innan vi åkte upp. Sen kom ju fakturan två veckor efter att vi hade varit där. Då var det surt att betala 12 000 spänn. Redan varit med om det roliga. Då var det faktiskt surt att betala den här skidutrustningsfakturan. Så ja, jag försöker betala i förväg.
Oliver: Nu har det varit lite lopp jag har haft i förväg. De bara… man bokar så lång tid när man ska springa. Så när jag kommer dit känns som det är gratis. Jag bara: oj, oj, oj. Jag gick på musikal i februari. Typ såhär: Peter Jöback. Jag kommer inte ihåg… Les Misérables. Det blev bokat typ såhir ett år i förväg. Så jag kände att det var så gratis. Det var skitbra dock, vet jag. Men jag kände när jag var där: oj, oj, oj. När det kom, det var ju Oliver för ett år sedan som betalade för det. Så det är kultur och upplevelser och annat.
Jan: Det är fint.
Oliver: Ja, men exakt. Jag ska bara säga mina anteckningar om vi hade någonting mer kring det. När hon var såhir: ska du flytta och ha hjälp av dina kompisar att flytta? Så var det såhir: bjud kompisarna på en pizza och en öl dagen efter istället för dagen innan.
Caroline: Bra idé.
Jan: Men vissa tar det ju samma dag.
Caroline: Ja, precis.
Birchbox och förväntansekonomi
Jan: Hur som helst. Så mest bang for the buck. Hur får jag mest lycka för pengarna med denna principen? 1. Förväntning ger möjlighet att leta efter lockande detaljer som förstärker de positiva förväntningarna inför upplevelsen och skapar glädje under tiden. Ja, vi var inne på det. TripAdvisor. Vet du vad Birchbox är? Hon pratar sjukt mycket om Birchbox.
Caroline: Nej, jag vet inte vad det är för något.
Jan: Att det är något företag som har gjort detta skitsmart. Varje månad så får du en låda med produkter, typ skönhetsprodukter.
Caroline: Okej, det finns Glossybox i Sverige.
Jan: Ja, och du vet aldrig vad det är i förväg. Och de gör sjukt mycket för att alla ska få det samtidigt för att det ska bli en hype kring det. Och det värsta som finns är om någon får det lite tidigare och lägger ut på Youtube än alla andra.
Caroline: Ja, vilken dödssynd alltså.
Jan: Och då är det också så att de har valt att inte ta betalt per månad. För att då kopplar du kostnaden med lådan du får. Medan om du betalar allt i januari så får du presenter varje månad under hela året. Sjukt smart. Någon som hoppas de fick en fredagskaka.
Caroline: Det kanske var grundaren som tänkte ut det.
Jan: Hoppas han eller hon fick en fredagskaka.
Olika typer av förväntning
Jan: När själva förväntan får dig att regla av längtan, vilket ökar njutningen när konsumtion väl sker. Däremot rekommenderar hon inte att skjuta upp neutrala nödvändigheter som oljebyten eller oönskade utgifter som rotfyllning. Det framkallar mer otustig form av dräggel.
Jan: När själva konsumtionsupplevelsen är ganska kortvarig, då har ni ett exempel med rymdresa. Det ger en förvardefull möjlighet att förlänga njutningen bortom själva upplevelsen. Jag hänger inte med på det.
Oliver: Om man ska åka rymdresa så får man det bokat ett år innan, så då pratar man med familjen inför. Så det är mycket att förlänga - du får en minut i rymden men du kan förlänga det till ett år av kläder.
Jan: Att vi får mest att det ska vara hellre än en tredagars konsert, en sån här pop-up-grej så att man bara: wow, shit, vad hände? Det är väl det hon säger.
Oliver: Ja, men också det tror jag att du har en stor tidstift mellan… rundresor är ju inte långvariga.
Caroline: Nej, så det är mycket det att man brukar vara långt inför så man får se fram emot det så långt.
Caroline: Jag vet inte, vad var de? En minut, elva sekunder eller någonting sånt senast med Origin.
Ekonomisk stress och skulder
Jan: Ja, men sen säger hon: även om relationen mellan inkomst och lycka är “fairly weak”, som hon säger, så är det ett jättestarkt förhållande mellan en individs upplevelse av lycka och glädje - eller så här, vad var det - tillfredsställelse och om de har svårt att betala sina skulder eller betala sina räkningar.
Jan: Så att du får inte så mycket positiv koppling, men du har en jättestark koppling: kan du inte betala dina räkningar så har det en väldigt dålig påverkan på din upplevelse av välbefinnande. Att det blir den här ekonomiska stressen.
Jan: Ja, vi pratar innan så här: all inclusive - jättebra många, varför det blir så för att folk upplever att det är gratis när man är, drinkarna är ju gratis. Ta så mycket du kan. Man tänker inte på vad man har betalat. Och sen så säger hon också: när betalningen ligger långt till historiskt tid, känns kostnaden för biljetten inte som en påtaglig förlust. Precis det som du var inne på. Köp som betalas för länge sedan upplevs som gratis, vilket frigör människor att använda sin tid på ett gladare sätt istället för att sitta och hålla sig för magen i tekoppskarusellen, säger hon.
Jan: Men så kommer också så här invändningen så säger hon så här, liksom att det är kast utifrån ränta-på-ränta-perspektiv att betala resan i ett år i förväg för att du skulle kunna ha pengarna och få 3% avkastning på ett bankkonto. Och då ser hon så här: ja, men då skriver hon så här, när hon hade någon som sa det till henne så sa hon så här: ja, men det kanske är dags att fundera på hur man kan använda sina pengar inte bara för att få mer pengar utan för att få mer lycka.
Caroline: Ja, det är ju två helt olika saker liksom.
Jan: Ja, och sen brukar jag ju säga så här att bör man liksom välja så kan man ju välja att försöka göra både och. Men jag upplever så här väldigt… ja, men jag tror vi alla har de där påtagliga upplevelserna av när man har betalat i förskott och känner att det var den där typen gratis.
Jan: Bra. Ska vi ta sista eller någonting mer ni hade kring den här?
Caroline: Bra.
Jan: Ska du läsa Caroline?
Princip nummer 5: Lägg pengarna på andra
Caroline: 5. Lägg pengarna på andra. Göra gott för andra gör oss själva lyckligare. Det ger glädje och mening att ge till andra. Då det stärker vår känsla av samhörighet.
Jan: Det tror jag många har upplevt. Det är roligare att ge än få.
Caroline: Ja, det finns nog många som gillar det att ge presenter och så. Vi har ju en i vår omedelbara närhet.
Jan: Ja, som har det som primära kärleksspråk. Men det kan vara att ge bort upplevelser, det kan vara att ge bort små gåvor i vardagen eller att ge tillbaka till lokalsamhället. Så det behöver liksom inte vara… vi hade ju en i communityn som finansierar en kulturfri skola och gör det dessutom typ anonymt där.
Jan: Så hon skriver så här: på samma sätt kan man överraska någon utan anledning. Det oväntade ger större lycka än det förväntade för både den som ger och den som tar emot. Så det är väl också så här att överraska.
Specifikt givande ger större lycka
Jan: Och sen så var det också så här att några tumregler kring det där var att givandet behöver vara självvalt och att hur man ger är också viktigt. Och då säger hon också så här: hon tar ju något exempel mellan att USA sa om någon välgörenhet där man kan finansiera olika klasser, alltså skolklasser. Och ju mer specifikt det blev, desto större upplevelse av lycka var det. Eller återigen välbefinnande eller tillfredsställelse.
Jan: Och jag har tänkt jättemycket på det här för jag har pratat med några välgörenhetsorganisationer. För att jag tycker att det är viktigt. Och där brukar jag ta exempel den här JVM eller Jonas von Maten som åker ner till Ukraina och levererar själv bilar och utrustning. Och där ger man honom pengar då får du så här - du får ett lite beroende på summa men om man köper sånt här paket “Ukraina-paket” för typ 10-15 000 då får du så här: du får ett diplom påskrivet av den svenska ambassadören. Du får se liksom varje gång han har varit ner i Ukraina så är 80 bilder på Facebook, han har liksom en lång reseberättelse, han har bilder med alla de här ukrainska militärerna som står med så här: okej, du finansierar en EcoFlow batteriladda, här är lådan med EcoFlow och den ukrainska soldaten som står med det. Den kom fram. Och då känner man att det är mycket - det skapar den här emotionella länken versus som jag helt ärligt lite ogillar de här stora organisationer där man ibland… eller där jag känner att jag skänker pengar till ett stort svart hål.
Caroline: Ja, men de har inte varit duktiga på att berätta vart pengarna tar vägen ju. Och det började väl man göra när crowdfunding kom för att då crowdfundar man från alla möjliga människor kanske på Facebook eller någon annan till ett projekt eller någon grej man skulle göra. Och sen så behövde man liksom visa hur det går och vart projektet tar vägen för att folk behöver få tillbaka sådant. Och jag tror inte man fattade det förrän crowdfundingen kom.
Jan: Ja, och sen fattar jag att det också kan vara så att de stora organisationerna behöver kanske skänka till osexiga grejer också. Men jag upplever ju inte den här emotionella… Det emotionella engagemanget på samma sätt.
Jan: Ja, så att… ja, men det var någonting jag tänkte på. Sen skrev hon också “the benefits of investing in others” - alltså att fördelarna med att lägga pengar på andra det blir inte bara att du blir gladare och får mer välbefinnande, att det kan faktiskt göra en fysiskt friskare och att känna sig rikare. Så att det var lite som det där att har du inte tid, ge bort fem eller tio minuter. Det kommer skapa att du känner att du har mer tid. På samma sätt här: skänker du pengar så kommer du känna att du har mer pengar.
Manikyrens olika värde
Caroline: Jag kommer att tänka på när jag läste det amerikanska Elle för flera år sedan, jag köpte dem varje månad för det var en grej som var rolig. Och då var det den här frågespalten för där var det en kvinna som svarade väldigt roligt på folks frågor. Då var det någon kvinna som skrev in: ja, jag är sådan som ger folk manikyr och det känns som de tittar inte ens på mig när jag ger manikyr och när jag försöker göra det till en bra upplevelse, men det är som att det är skitsamma, jag får inte så mycket dricks heller. Vad ska jag göra för att känna att jag har gjort ett meningsfullt jobb?
Caroline: Ja, då tyckte hon som svarade att: ja, vet du vad du ska göra? Du ska ta dig till ett äldreboende och ge dem äldre manikyr gratis så ska du säga att du får uppskattning. Och det var… jag bara kommer ihåg det för att bara ge bort det gratis till människor som aldrig kanske får någonting sånt. Jag jonglerar fortfarande med det i mitt huvud.
Varför vi inte följer det vi vet
Jan: Och jag tror att det är som hon skriver också att precis som vi alla fattar att vi borde träna mer och äta bättre så kan man ändå hamna och i mitt fall käka glass och kolla på tv. Som vår tonåring… pappa, vad var det hon sa när jag inte… slutade… vi skulle gå till gymmet och jag prokrastinerade… du vet vad du sa till och med till mig att jag skulle gå till gymmet men Freja bara: nej, jag har precis duschat så det kan jag inte. Och så tänkte jag så här: hur ska detta gå? Och Freja blev jätte arg och sa typ: “pappa, sluta balla ur.”
Jan: Så trots att jag vet det och dessutom har ändå för mig ambitiöst hälsoprojekt så gör jag inte det jag ska. Och hon sa såhir: och alla säger att de fattar att jag borde spendera pengar på andra och jag borde ge bort den där gratis, men vi gör ju inte det. Alltså vi gör ju tvärtom utan de flesta i undersökningar frågar… hon säger såhir: “but when we ask people to consider spending money today most of them predict that they will be happier if they spend that money on themselves rather than others”.
Jan: Så att vi är lite dumma i huvudet i det där eller har gjort det när vi tänker. Och det är naturligt så det är liksom inget klageri utan bara att vara medveten om att vår predisposition är inte att vi ska vara lyckliga utan vi gör ju sådana här om jag lägger pengarna på mig själv så blir det bättre.
Om jag inte lägger den här tiden på välgörenhet eller tid då blir det bättre. Men liksom effekterna är ju de facto precis motsatsen.
Caroline: Det är intressant ur ett sådant stenåldersperspektiv. Man måste alltid sätta saker i stenåldersperspektivet. Alltid bättre. Om man lade tid och energi på dem som man levde med så fick man nog rätt mycket tillbaka också kanske man kan tänka sig i ett stenålderssamhälle.
Exakt. Men idag så är det inte säkert… Att man får det, alltså det kan ju bara hamna, du vet det kan vara någon som bara slukar upp ens efforts liksom. Ja exakt. Så man vet ju inte liksom att det kommer landa fint och sådär. Nej. Förutom kanske man gör välgörenhet.
Oliver: Ja, men i långa loppet tror jag man belönas.
Caroline: Jag tror också att man själv har en skön känsla. Så att det ska ju kanske, hade inte ni ett projekt i balansekonomi vid något tillfälle att ni skulle liksom Ni la typ tjugor i möbler på Ikea eller någonting sånt Och så när folk öppnade för att titta så lade de en tjuga där. Och så kunde man ta den fast man visste inte vem som hade lagt den där.
Jan: Det var egentligen en landmark-övning. Att man ska träna sig på att ge utan att förvänta sig tillbaka För att ge det rena givandet. Att man till exempel är på Espresso House och så betalar man för den som kommer efter. Utan att den vet att det är så. Så att man inte har en förväntning kring det.
Caroline: Att man ska få en motprestation. Vad gör det med en då?
Jan: Jag tyckte det var jättejobbigt.
Caroline: Men vadå? Kan du inte berätta?
Jan : Nej, men det är så här signifikant. För man är så tränad i att om jag gör någonting så ska jag få någonting. Eller folk ska veta vart jag är.
Jan: Men om du inte… Men Caroline, jag tycker så här… Ja, men det är jättespännande.
Caroline: Är det inte det? Jag tänker att du får gärna testa så kan vi ta en uppföljning. Jag ska göra det. Jag säger inte att jag kommer att hamna på ett bättre ställe än du.
Jan: Nej, men så här. För mig handlar det ju väldigt mycket om egot. Att egot inte ska behöva få sin tillfredsställelse kring att jag gjorde detta, utan att det är så här…
Välgörenhet och föreningsliv
Jan: Men det sista jag tänker också kring den här principen är att vi pratar ju också om välgörenheter som det är ganska stort där det är amerikanskt inspirerat. Jag tänker att i Sverige handlar ju det där om föreningsengagemang. Alltså man ställer upp som tränare för barnens fotbollslag, man engagerar sig i någon lokal förening.
Jan: I Sverige så har vi kanske inte så mycket välgörenhet, men vi har ju ett ganska unikt föreningsliv skulle jag säga. Så att vi också håller perspektivet rätt i det här, att det handlar om ett engagemang i något. Och jag har upplevt att det ger mycket tillbaka.
Oliver: Ja, men det kan jag också tycka. Jag har väl hjälpt till mycket med min handbollsklubb och det har varit mycket kul, även fast man får lite betalt så är det väl inte därför man har suttit med i styrelsen också. Exakt, man får väl inte alltid uppskattning, men ibland får man lite kast ändå för att man har möjliggjort det här för allting möjligt.
Jan: Att alla kan springa runt och hålla på. Och sen brukar väl rådet också vara att sluta innan du blir bitter. För ofta blir det ju så här att… det är ett annat avsnitt, men det är också ett bra råd som jag fick: sluta när man är på topp innan det vänder. Att man satt i styrelsen, man hade inte behövt göra det de sista året. Bra, men jag tänker för att runda av…
Känslomässiga beslut och “glada pengar”
Jan: Så jag tänker att vi ofta arbetar hårt för våra pengar och vi tar hjälp när vi ska spara och investera. Men när vi ska använda våra pengar så blir det ofta att vi går på vår känsla. Och forskningen är ganska tydlig med att vi tar inte de flesta beslut rationellt eller medvetet, utan vi gör det känslomässigt. Och våra känslor lurar oss tyvärr många gånger till att ta fel beslut.
Jan: Så det hon ville ju skicka med var ju så här att nästa gång man ska använda sina pengar, så att pröva den här frågan: “Is this happy money?” Är detta glada pengar? Eller som jag gillar så här: hur får jag liksom emotionell avkastning på mina pengar? Hur får jag effekt för varje spenderad krona?
Jan: Jag som är optimerare, jag gillar ju så här: hur maxar jag känslan från pengar? Men jag vet att det är just det här ordet “maxar” som avtänder ganska många där ute. Så att använder jag pengarna så att de ger mig mest lycka? Liksom att ha det som ett perspektiv. Men det är väl också att ha ett lite avslappnat förhållande till det.
Caroline: Jag tror det är att folk… jo, gärna att man ska maxa pengarkänslan. Det är väl för att någonstans behöver man också kliva tillbaka och slappna av i upplevelsen.
Jan: Exakt, exakt.
Att stacka principer för maximal effekt
Jan: Och sen så var det också en grej som jag inte har tänkt på men som är så här obvious, eller så här. Och det är ju det här att man får mest effekt om man stackar de här principerna.
Jan: Och jag har ju tänkt på… Men kommer optimera det här. Jo, men som vi har pratat om detta i andra avsnitt, som till exempel värderingar. Men jag gillar ju till exempel att göra saker tillsammans med andra. Jag gillar ju att göra saker. Jag gillar också när det blir liksom någon story. Men vad är det med att göra saker?
Caroline: Vi utgår från att du gör saker.
Jan: Nej, men till och med att åka skidor. Ja okej, gör man… Jag gillar att åka skidor. Jag gillar tillsammans med andra. Så för mig, jag får ju mer lycka för pengarna när vi åker skidor tillsammans med andra. Och jag dessutom kan kombinera det med ett intresse som jag till exempel hade – kreativt.
Jan: Jag hade med mig min systemkamera med ett stort tungt objektiv. Och sen så tog jag bilder på skidresan som blev jättebra. Och då fick jag liksom så här…
Caroline: Ja men då, det betyder ju också att du har haft koll på att det är det du gillar. Och så har du hjälpt dig själv att stacka ihop det i den här upplevelsen.
Caroline: Det kan ju vara så att man har andra värderingar. Man måste lära känna sig själv helt enkelt.
Synergi och optimering
Jan: Och min poäng är att många gånger så kan det ibland se så här att man tänker så här: “Ja men jag gillar tillsammans, jag gillar upplevelser, jag gillar fotografi, jag gillar resa, jag gillar god mat.” Och så tänker man att det där är sex olika grejer. Och så tänker man: “Okej men då äter vi mat vid ett tillfälle, sen träffar vi kompisar vid ett annat tillfälle, sen åker vi skidor där borta…” Medan jag gillar ju så här… alltså väldigt visuellt… istället för att ha liksom fem till elva öar på det här bordet så gillar jag ju gruppera dem och så vara så här: “Okej, hur kan jag kryssa av så många som möjligt samtidigt?”
Caroline: Det tror jag folk absolut tänker att de ska kryssa av.
Jan: Jag upplever inte att de flesta tänker synergi.
Caroline: Men det är nog de som har specifika intressen som kanske säger: “Okej, jag gillar fågelskådning och jag gillar vin. Hur kan jag kombinera det?” Ja, det går att göra om man tar en sådan vandring i vindistriktet där på jordklotet, för där finns det sådana fåglar. Bam!
Jan: Men jag tror inte att de flesta tänker så. Faktiskt. För jag upplever mig ganska ensam i det här synergitänkandet. För jag har ju det liksom också så här… du vet, jag stör mig varje gång när vi har möten och så ska vi göra någon engångsaktivitet. Och så är jag så här: “Det här är ingen synergi i den här engångsaktiviteten.” Så att du vet, till slut blir jag så här: “Okej, men om vi ska ha möten då kan jag åtminstone vara ute och gå samtidigt.”
Jan: Så att jag får ut någonting alldeles extra. Eller lära människor att man kan göra så. Eller liksom att som nu, att nu har jag förberett detta avsnittet men jag förberedde detta i form av en Instagram-karusell. Så att direkt är det så här: “Okej, när vi är klara med detta så har vi Instagram-karusellen, vi har video, vi har en podd av det, vi kommer att lägga ut det på nätet.” Så att jag får liksom…
Caroline: Ja men optimeraren hjälper dig också att vara effektiv i ditt arbete och på fritiden när du vill uppleva saker.
Jan: Ja precis, för mig är synergi en jätteviktig värdering.
Jan: Jag älskar ju när jag vet att det händer flera saker samtidigt.
Caroline: Som tickar av dina värderingar. Vad tänker du Oliver?
Medvetenhet och balans
Oliver: Jag tror lite som du är inne på, Jan, att allt det här handlar väl om en typ av medvetenhet. Så jag tror ändå att många av oss kan bli bättre på att kombinera fler värderingar och stacka.
Oliver: Även som till synes inte går att kombinera. Men så länge det inte är det som… Alltså tar över fokuset från det du också sa, Caroline: att njuta. Så länge inte optimeringen tar över och blir huvudfokuset. Fast man njuter ju när man har optimerat.
Jan: Ja, du gör det. Men jag känner att det blir… Om man planerar mycket kan man få upp det. Men ibland känns det som att det blir lite “too much”, alltså känner jag personligen. Om jag skulle försöka stacka allting.
Oliver: Men man behöver inte stacka allt. Utan kanske tre av fem.
Caroline: För jag stackar ju också när jag går på sådan kultur med låtar till exempel. Då ska vi ha tid innan så vi kan prata om upplevelsen, för vi gillar att prata om saker. Vi måste också ha någonting under pausen för vi vill äta något gott. Och sen vill man ha tid efteråt så man hinner prata också. Vi får ju vara… Det är ju att stacka kanske tre grejer samtidigt för oss. Men den är ju paketerad på något vis redan. Jag upplevde inte att det var så mycket stackning.
Jan: Ja, jag tycker absolut att det är kulturen och pratet.
Caroline: Ja, men kulturen och pratet, absolut.
Jan: Nej, jag förstår att det kanske inte optimerar någonting på det sättet som du gör. Men det är typ, det kommer ett paket åt oss. Kulturmänniskor brukar gilla att göra så.
Kommunikation och kompromisser
Jan: Ja, jag vet. Och då är det redan klart för en. Men vet du hur mycket konflikter vi har haft kring det här? Du vet, vi är ute. Och sen så är det så här: “Ja, men vi har de och de paketerna. Men då kan vi åka, nu är vi här. Då kan vi också göra det här.”
Caroline: Ja ja, jag tänker bara att man måste kommunicera att “kan vi optimera den här rundan nu?” För jag tänker om andra är som Jan och andra är som jag då, och är gift med någon som Jan, då vill man ju liksom… man har kanske annat som ska hända efter den här rundan så man har inte tid egentligen för de här tre extra ärendena som du vill optimera in.
Caroline: Så man måste kommunicera väl om man ska optimera tillsammans med någon som inte brukar hålla på med det.
Att hänga kvar i frågan
Jan: Så min poäng är egentligen det som det alltid är. Häng kvar i frågan. Liksom lite längre. För att det är så lätt att säga så här: “Jag har inte tid att träffa mina kompisar” till exempel, för det… eller “jag har inte tid att träna” eller jag har så här… “Nej men träffa dina kompisar på gymmet då.”
Caroline: Då har du slagit ihop två grejer.
Jan: Och många som gör så också ju.
Caroline: Exakt, eller så här: “Okej, men jag har inte tid att resa, jag har inte tid att träna och träffa mina kompisar.” “Ja men ta med dina kompisar och åka på en träningsresa då har du stackat tre grejer.” Liksom, okej. Så att det är liksom, det är inte den initiala tanken som kommer att lösa det utan det är därför jag gillar ju det här att hänga kvar i frågan. “Ja men skriv ut denna frågan: hur kan jag kombinera de här?” Och sen sätt den på kylskåpet i en vecka och var okej med att man inte behöver ha svar på en vecka.
Caroline: Nej men det är sant, man behöver inte veta direkt.
Jan: Nej, utan för det initiala svaret kommer alltid vara så här: “Det går inte.” Och jag tror att många där nöjer sig.
Pusselbitarna faller på plats
Jan: Utan för mig är det så att det har vi pratat ganska mycket om att… Ibland så kommer det ett inspel och jag är så här… och då tänker jag direkt från sidan, till exempel någon som vill göra ett samarbete till exempel. Det har vi liggande just nu och jag är så här: “Det känns inte helt rätt just nu.” Och då tänker jag så här: “Då är det en pusselbit, jag vet inte vad… just nu har jag inte hittat var den här pusselbiten ska in i pusslet. Men om jag bara samlar på mig tillräckligt många pusselbitar så kommer det…” Oftast för mig är det att jag står i duschen och då kommer den där tanken: “Just det, så här hänger det ihop.” Men det kommer jag aldrig när jag får pusselbiten eller önskningen eller möjligheten. Det är som att säga att möjligheter kommer alltid med kass tajming, liksom.
Största utgiftsposterna och omprioriteringar
Jan: Sen skriver hon så: “Stacka principerna för bäst effekt. Ju fler principer du kan få kryssa av med ett köp – alltså med användningen av dina pengar – desto bättre.” Och då säger hon också så här: “Största utgiftsposterna i en ekonomi – alltså bil och boende – ger inte särskilt mycket lycka för pengarna.” Och då hamnar många i frågan så här: “Men ska jag sälja huset och donera pengarna?”
Jan: Nej, det är ju inte det som är poängen utan poängen är ju snarare så här: “Kan jag prioritera om några hundralappar? Finns det några som vi brukar vara inne på? Om man tittar på sin ekonomi: var ska jag höja utgifterna? Var ska jag minska dem någonstans? Vad skulle göra mitt liv rikare om jag tog bort versus om jag ökade?”
Jan: Så det handlar liksom om omprioriteringen i det här tänker jag. Bra.
Att följa upp utgifter efter lycka
Jan: Och så säger hon också så här att de har ju ett sådan här förslag också att de flesta… detta är ju bonus kan man ju säga… att det är ju ett sätt man kan tänka på det här att många i communityn följer ju upp sina inkomster och utgifter utifrån pengaperspektivet.
Jan: Men följ upp dina utgifter en månad utifrån principerna till exempel, eller utifrån hur mycket lycka du fick på det här. I vår verksamhet kallar vi det för energi eller aktivt-passivt: hur aktivt eller passivt spenderar du de här pengarna? Och då ser man också så att de flesta som upptäcker… som gör den här övningen upplever ju att där man lägger minst pengar är på andra.
Caroline: Mm.
Jan: Alltså det vill säga det som är en av de som hon säger “excellent source of happiness” lägger man liksom minst pengar på.
Caroline: Ja, det är synd. Jag känner mig skyldig till dig. Men säg någonting mer om det då.
Jan: Nej men jag bara… jag tror bara att jag tänker så: “Oh, den här skulle kanske Jan gillat.” Men så är jag ju osäker på om det skulle tas emot liksom på det sättet som jag vill.
Caroline: Ja, pröva.
Jan: Jag får göra det.
Caroline: Jag tror precis, ha koll på pengarna under en vecka istället för klassisk bokföring. Pröva hur du spenderar dem.
Pengar som verktyg för lycka
Jan: Och nej men sen… Sen säger hon också att “changing the way you spend money is far from the only way to increase happiness, of course. But our principles show that money can do a much better job buying your happiness if you spend it right.”
Jan: Eftersom vissa köp ger större “bang for the buck” än andra. Så jag upplever att detta är ett verktyg i verktygslådan.
Jan: Och sen var också för att hantera det att för vissa så ger ju sparandet en tillfredsställelse att logga in på kontot och se vad det är. Men hon säger för den stora majoriteten så är det ganska abstrakt. Och då säger hon så här: “Abstract saving” eller så här… “Unfortunately merely resolving to save more money is not enough. Abstract saving goals have a big effect on individuals’ expectations about how much money they will spend but little bearing on how much money they end up spending.”
Caroline: Så tar man bara “spara för att spara” liksom.
Jan: Så använder man till slut inte pengarna och då går man liksom miste om de här positiva effekterna av att lägga pengar på andra. Vilket är också varför många till exempel skänker bort stora mängder av pengar i slutet av livet. Så ju Buffett också med att det gav honom mycket glädje när han bestämde sig för att skänka bort en stor del av sina pengar.
Caroline: Vad har han skänkt dem till?
Jan: Jag vet inte.
Oliver: Han har väl lovat en del till Bill & Melinda Gates Foundation vet jag. Och det går ju till forskning.
Caroline: Och massa annat.
Oliver: Han har ju varit så här: “Take up där regeringen inte take up så mycket malaria och mycket grund basic basic.” Inte så mycket sexigt. Bra!
Vad tar ni med er?
Jan: Detta var det. Vad tar ni med er? Och vad blir ni inspirerade av att göra? Eller vad är insikten? Reflektion?
Caroline: Jag kanske att spendera mer på andra. Ja. Det var ju en “excellent source of happiness”. Pröva det mer. Ja.
Jan: Ska du ta dig an den också och skänka utan att göra det experimentet?
Caroline: Ja men jag ska pröva det om mitt ego kan klara. Jag tror att det kan det. Sen var du inne på fattigvecka också.
Jan: Jag kommer inte göra det.
Caroline: Jag pausar den. Alltså den är väldigt, väldigt spännande. Ja. Att utsätta sig för fattigveckan men jag är så… nej, jag vet inte om jag orkar det.
Jan: Det kommer upp mycket.
Caroline: Jag kan säga så här, det kommer upp mycket till ytan då.
Jan: Ja. Det hade man ju kunnat dokumentera i och för sig.
Caroline: Jag ska fundera på det. Vad tar du med dig då?
Jan: Det bra content. Bra content, det är det verkligen.
Oliver: Jag tänkte mig att jag ska ut och vandra i sommar. Jag har inte tagit tag i planeringen med kompisarna. För det är ju också så “source of happiness”.
Caroline: Vad ska ni vandra någonstans om man får fråga?
Oliver: Ja, det är ju här i Skåne från en plats till en annan. Jag har ju inte så bra koll i fyra dagar.
Caroline: Nej inte vi heller men vi har vandrat lite. Och det är trevligt i Skåne.Så det är väl att börja ta tag i planeringen för det är också mycket. För det är ju en “source of happiness” också.
Oliver: Exakt, det tänker jag på. Men igen, det är att vänta till… om familjen också kan man tänka. Jag brukar köpa choklad till mamma ibland.
Caroline: Det är fint. Du är ju en fin son.
Oliver: Tack, tack. Nej, och sen liksom som du sa på slutet: det är fler verktyg i verktygslådan så får man göra vad man vill med dem. Oavsett om man blir glad av att köpa en större TV för… jag vet, Nick Majul skriver till exempel: är man väldigt introvert så kanske det är en större TV som gör en gladare. Jag vet ju, det blir väl kanske en del som du säger som blir offentlig av det här avsnittet men liksom, gör vad ni vill.
Man får gärna kommentera om man har något att lägga till.
Jan: Ja, precis. Bra, nej men det jag tar med mig alltså: planering, jag gillar ju de här… Skidresa nu har vi ingen skidresa planerad för 2026 men det måste vi få in så att jag är väl lite så här mer… ja men dra ihop grejer men bra.
Avslutning
Jan: Ja men då tänker vi avrunda. Stort tack, tack Oliver, tack Caroline, tack till dig som har lyssnat eller tittat. Och så tänker jag att vi ses nästa vecka. Och där tänker jag också att vi på Patreon eller i vår support kommer vi prata om så här: man kan få önska inför sommaren så här korta avsnitt. För vi tänkte nog göra lite, göra några fler men kortare avsnitt. För nu var ju detta så här mastodontavsnitt.
Så har man så här: “Kan ni inte prata lite om den här frågan?” eller “Kan ni inte ta upp detta ämnet?” så vi tar gärna in förslag från dig som är i Patreon-communityn så gör vi ett så här kort avsnitt på det.
Jan: Snyggt! Stort tack och så ses vi!
Tack för att du påtalade det.
