Du är nog inne på något här, eller, jag fick iaf en mer generell tanke av inlägget.
Att bara äga saker gör en nog sällan lycklig, men att använda sakerna kan göra det.
Och priset på saken behöver inte korrelera med användningsområdet på så sätt att dyrare är bättre.
Men, ibland gör det och då kan dyra prylar ge lycka.
Samtidigt, så blir prylen bara ett verktyg för att skapa en upplevelse.
Kul avsnitt! Det känns som det boken tar upp i mångt och mycket är ganska väletablerat i världen av lyckoforskning, men jag tänker att jag ändå ska läsa den då det verkar vara en bra sammanfattning.
En av mina favoritböcker på området är Stumbling on Happiness som jag tyckte adderade några bra perspektiv som inte verkar ha täckts (?) här.
En av koncepten som lyfts i den boken är den klassiska fokusillusionen, att vi fokuserar på något positivt i framtiden men inte kan se detaljerna som omger det framtida tillståndet. Du fokuserar på din framtida drömbil men missar då samtidigt att barnen kommer bråka lika mycket, det kommer vara stressigt på jobbet och livet i stort händer. Jag tänker att det är ett otroligt klassiskt misstag som, om vi är mer medvetna om det, kan hjälpa oss att fokusera mer på glädje idag än lycka i framtiden.
På ett personligt plan så gillar jag att anamma mig av det jag kommit att kalla “lyckans sinuskurva”, att komma ihåg att variera enkelhet och fysiskt mer utmanande aktiviteter med relativ lyx och bekvämlighet för att inte fastna i hedonistisk adaption.
En annan filosofisk idé, som klingar väldigt sant för mig, är denna: “Learn to be happy before you get rich” (ur “The Sovereign Artist: Meditations on Lifestyle Design”). Den som strävar efter ett ekonomiskt stort mål (tänk FI) och tror att det ska göra dig lycklig står ofta inför en brutal överraskning. Pengar är en utmärkt förstärkare för den som redan har grunden på plats, men har man personliga mentala utmaningar (osäkerhet, beroende, bekräftelsebehov) så kommer mycket pengar att leda till ett enormt vakum. Tänker att även det rimmar ganska bra med Jans mantra om pengar som en förstärkare, och bokens övergripande tes.
Avslutningsvis så tror jag också, som @Daniel_Nilsson är inne på, att det är ett hot/hinder mot vårt välmående att vi är så många som funderar så mycket på vad som gör oss lyckliga. Lite på samma sätt som många idag är så hyperindividualistiska med egen självuppfyllelse som primärt mål. Jag faller själv pladask rakt i båda de fällorna 
Jag skyller på att jag tycker området är akademiskt intressant 
“Lycka” är också ett olyckligt ord, för att det har en sådan laddning. Att sträva efter att på övergripande nivå vara tillfreds tror jag sätter ribban mycket mer rätt.
Tack för avsnittet, ni blir det att läsa bok!
Visste om detta och försöker också hantera det i avsnittet - utifrån en av dina gamla kommentarer. Så du är faktiskt citerad i det. 
Det kan upplevas som “svart eller vitt” och kanske även är det, men för mig är det tydliga klara regler som funkar. Det är något jag kommit fram till efter 20-25 års testande, läsa böcker, se på föreläsningar osv. för att komma fram till vad som vad som funkar för MIG. Det är alltså inte så att jag inte undersökt lycka, jag har spenderat VÄLDIGT mycket tid på just detta ämne och försöker dela med mig av vad jag kommit fram till funkar för just mig.
Ibland kan tydliga gränser (= svart eller vitt) fungera väldigt bra också. Om man har tydliga regler så blir det lättare att följa dem.
T ex.
Alt 1) Jag ska inte äta godis på andra dagar än lördagar.
Alt 2) Jag ska inte äta godis på andra dagar än lördagar, förutom om det är något speciellt eller jag mår dåligt.
Vilken regel är lättare att följa? För mig är det solklart Alt 1). För andra kan det vara Alt 2) då man vill ha godis på kalas, fester och dylikt, men jag funkar inte så. Har jag tydliga regler så behöver jag inte tänka mera på det eller ödsla mera energi på det, medan om reglerna är otydliga så måste jag hela tiden spendera energi på att avgöra om jag ska göra undantag eller inte.
Det som i slutändan har gjort mig lugn är att helt enkelt försöka tänka och fokusera mindre på lycka i kombination med att försöka hjälpa andra så ofta det går till en “rimlig” gräns (notera gråzonen i det andra påståendet). Därav tror jag det kan vara något ineffektivt att försöka göra en så svepande generalisering (på tal om svart och vitt) som att “köpa upplevelser gör dig lycklig”. Det kan absolut stämma på vissa, till exempel på dig och Carolin och säkert en hel del andra. Men just lycka är så väldigt individuellt vilket är den poäng jag försöker förmedla.
Efter att ha skrivit ovanstående, inser jag dock att det här avsnittet är en del av den resan jag redan har gjort, och den kanske måste göras för att man ska få den insikt jag har fått om mig själv efter alla år… 
Bara som exempel. Här är ett utdrag från en föreläsning med Jesper Caron som jag var på för ett tag sedan:
Lyckofaktorer:
1 TJÄNSTER
2 UPPLEVELSER
3 GÅVOR
4 NÄRHET
5 TID
6 UPPSKATTNING
Enligt honom så finns det 6 olika varianter av vad människor uppskattar där “upplevelser” bara är en av dem.
För att få ett helt sammanhang behöver man nog gå på hans föreläsning, men min poäng är att det finns en grupp människor som uppskattar upplevelser väldigt mycket. Så gör man en statistisk mätning på en population så kommer en delmängd av den populationen göra att medlet på “lycka/välbefinnande” ökar om man tillför just upplevelser.
Jag håller också med Caroline. Om jag tolkade diskussionen rätt hade forskarna gjort studien om bilar, pris och upplevelse av nöjdhet med enbart studenter som deltagare vilket låter lite väl bekvämt och inte så representativt för hela befolkningen.
Det är få låginkomstagare som pluggar i USA. Sedan kanske det inte är så viktigt vad man kör för bil som student, det är däremot troligt att man är mindre nöjd om man behöver köra runt sina barn i en bil man inte upplever som säker. Eller behöver långpendla i skruttig bil. Tycker som Caroline att man kan vrida och vända på resultatens relevans utifrån hur studien verkar vara gjord. (Men jag har varken läst boken eller sett forskningsartikeln.)
Kul avsnitt! Jag blir lycklig av många saker. Till skillnad från Jan och Caroline har jag aldrig tröttnat på Michelin stjärnkrogar utan älskar (generellt) nördigheten i såväl matlagningen som detaljerna. Sen kan en Bib gourmand ibland vara bättre en än trea, men det finns ofta en anledning till stjärnorna.
Ny bil på uppfarten, resor och kvalitetsgrejor skänker mig lycka, men det gör även en söndag med sällskapsspel och en skogspromenad. Så lycka är många saker, men jag blir def lycklig av upplevelsen av många materiella ting.
Jag tänker att bil är en sådan pryl man blir personligt fäst vid oavsett om den är bra eller dålig. Det är lite som en människa/kompis man efterhand får ett djupare förhållande till än att det bara är en pryl. Därför är de flesta “nöjd” med sin bil oavsett märke så länge den inte ställer till med alltför mycket bekymmer. Jag tänker att det är ungefär som mäklaren sa om ens boende, att de flesta är nöjd med var de bor oavsett var de bor.
Man ska ju inte fundera så mycket över detta egentligen utan bara utveckla en livsstil som maximerar lycka. Jag har en sådan när det tex gäller hedonisk adaption. Har så länge jag kan minnas hållit igen på njutningar för att samla upp ett rejält sug innan jag tar för mig. Jag vill leva lite spartanskt och gillar inte att vräka på ohämmat även om jag kan. Det är en del av min livsstil och inget jag aktivt tänker på.
Att hela tiden har något där framme att se fram emot är också en sådan grej jag alltid haft vilket jag tror är rätt vanligt. Det betyder ju inte att man går runt och aktivt funderar på att maximera lycka utan något man bara göra för att det känns nice.
Det behöver alltså inte finnas en utarbetad genomtänkt handlingsplan för lyckomaximering om man har en livsstil som tillfredsställer detta utan att man behöver tänka så mycket på det.
Tydliga gränser är också något jag alltid haft när det gäller vissa saker. För mig är det väldigt lätt att ha regler för mig själv som jag håller benhårt. Jag har dock på äldre dagar börjat ifrågasätta mina regler och sväva ut lite. Är det inte bättre att jag käkar godis när jag är så där extremt sugen än att det ska ske en viss dag då jag kanske knappt ens är sugen?
Har därför luckrat upp vissa regler och spritt ut njutning lite mer baserat på sug. Det är trevligt men också lite farligt att det blir en vana som till slut blir slentrian. Har inte riktigt bestämt mig för vad som är bäst egentligen…
Jag tror du kanske menar hedonisk? 
Det där med gåvor är för mig en gåta. För mig är gåvor ångest. Både att ge och att få. Tycker inte alls om det i någon form.
När man får gåvor är det viktigt att visa uppskattning oavsett om man blir glad eller ej så man måste liksom fejka glädje och tacksamhet. I samma veva får man också en känsla av skuld till den som givit en gåvan vilket inte är en särskilt angenäm känsla. Gåvor kan också bli en maktdemonstration där den (ekonomiskt) starke bjuder den svage på något vilket kan kännas jobbigt för den som får gåvan. Det kan också vara så att man jämför gåvor med sina medmänniskor. Tänk tex barn som jämför vad de fått i julklapp med sina kompisar = stor risk för ångest där barnet får den ekonomiskt svaga familjen får betydligt billigare och “sämre” prylar.
Att ge gåvor är ångest på så sätt att man måste hitta den perfekta gåvan som den andra blir nöjd av. Man kanske redan står i skuld till personen för att man fick en jättefin/dyr gåva av den personen tidigare så man känner ett tvång att matcha det. Är man flera som ger gåvor till en person finns stor risk att gåvorna jämförs med varandra och då vill man inte vara den som ger billigaste gåvan. Man vill ligga i linje med de andra vilket kan vara klurigt att veta. Ibland spårar det där ur helt där det blir någon slags upptrissad tävling att försöka bräcka varandra.
Att utföra tjänster och ge bort sin tid känns dock bra om det är något som inte förväntas av mig. Det finns då även mindre press för andra att återgälda vilket också är en fördel. Dock får man passa sig för att hamna i ett läge där man alltid ställer upp och att det nästan förväntas av en så man snarare får skit för att man inte ställer upp än att få cred för att man ställer upp.
Välgörenhet tror jag till det mesta handlar om att definiera sig som person för sig själv och för andra. Att man vill visa vilka frågor man brinner för. Inget jag själv sysslar med eftersom jag inte har det behovet riktigt. Tycker generellt inte heller om att man ska göra en massa parallella saker utanför det som faktiskt per automatik via skatten. Det skänks redan tusenlappar från min lön till välgörenhet via skattsedeln. Det är liksom inbyggt i paketet att vara en svensk skattebetalande invånare.
Det finns mycket att säga om detta. Det är material för ett helt avsnitt. Men… Att man ska må så jävla bra av att få/ge gåvor. Det vill jag verkligen ifrågasätta. Jag mår bara dåligt av gåvor och hade gärna sett en värld helt utan gåvor.
Oj, själv ser jag gåvor som kärlek och omtanke som bubblar över. Gäller allra mest spontana gåvor såklart. En av de finaste presenter jag har fått är när min kille tidigt i relationen hade köpt en tub trälim till mig för han kom ihåg att jag behövde det 
Omtanke är ju så klart fint men att det manifesteras i gåvor (konsumtion) har jag svårt för. Det känns fake och ytligt på något sätt. Jag ser hellre att det kommer till uttryck på andra sätt och där finns där är det bara fantasin som sätter gränser. Jag förknippar ofta konsumtion till något vulgärt, ytligt och negativt. Vi har ju allt tusen gånger om och behöver inte krysta fram fler sätt att konsumera på.
Jag tror inte alls på “Upplevelse-CV”. Tror det leder en helt snett. Jag resonerar så här:
Jag tror man ska undvika att göra stora/dyra upplevelser och i stället portionera ut pengarna till saker som händer mer återkommande, och känna av när man behöver en “up” och ta den då. Det gäller att inte lägga det som en matta som täcker hela tiden, utan ta det lite då och då med lagom tempo (vilket kan vara flera gånger om dagen, eller någon gång per vecka eller så, beroende på grej). Skapa en bra vardag med små peakar i lagom rytm, i stället för en trist vardag med stora peakar väldigt sällan.
Som exempel har jag, när det gått, valt att ta flera månader ledigt från jobbet på sommaren och “inte göra något särskilt”, snarare än att ta bara några veckor ledigt och åka på dyr solsemester. Det välbefinnande i stunden som kommer från en lång ledighet kan rätt använd bräcka en intensiv resa till något fjärran ställe. Man kan göra små kul grejer i vardagen när man har ledig tid och massa energi att engagera sig. 3 månader sovmorgnar och kul promenader i stan slår två veckor all-inclusive, typ.
Man kan med små grejer även trigga effekten av att “se fram emot något”, t ex att tänka att man ska ta en god fika efter att man är färdig med tvätten, eller om man har två kul grejer, göra den grej man tycker är näst mest kul, och tänka att man ska göra den ännu roligare grejen sedan.
Alltså. Givet alternativet att fortsätta klampa i luthers och kyskhetens fotspår kan nog hednisk adaption vara en rätt bra grej för sin personliga lycka. 
”Ingen köper väl skivor idag?”
Nej nu…!
Det behöver ju dock inte vara antingen eller. Jag försöker köra små njutningar kontinuerligt (men inte hela tiden) samtidigt som jag/vi planerar in medelstora och större grejer. Kör alltid minst två månader semester med både utrymme för resa och oplanerat där man gör det man känner för. Åker vi på resa brukar det vara minst tre veckor för att kunna ta det lugnt även där. Har generellt väldigt lite inplanerat i livet. Sånt stressar väldigt mycket. Har tur att våra barn inte är särskilt intresserade av idrott så jag slipper vara en sån där förälder vars hela fritid går ut på att skjutsa runt barn och sälja korv för att dra in småpengar till lagen.
Håller med om att vardagsutflykter är fina, skåneleden, köpenhamn dyrehaven. För mig är inte heller en solsemester viktig, med att resa och hälsa på mina föräldrar samt vänner i Oslo är guld värd. Att resa dit man har vänner, relationer och ett sammanhang.
Bra och roligt avsnitt.
Från The little Book of stoicism:
“We must make sure that our happiness depends as little as possible on outside circumstances. There should be only a loose connection between what happens to us and how happy we are. Thats possible by focusing on what we can control and trying to make the best given the circumstances and also by wanting only what is within our power, because as leared earlier, desiring whats not within our power is the root cause of emotional suffering.”
Problemet är väl att mycket av det vi köper och konsumerar är för att hänga med grannarna och visa upp för andra. Där vi behöver jobba mer och mer för att imponera på andra.
Även i den boken från Marcus Aurelis: “It never ceases to amaze me: we all love ourselves more than other people, but care more about their opinion than our own”
Om vi inte kan älska vårt liv i dagens prylar kommer vi inte göra det i den vi köper osv. Finns någon koppling här med dagens ohållbara konsumtion och klarar vi faktiskt av att sluta bry oss om andra och faktiskt spendera dem på det som gör oss lyckliga så skulle vi både kunna minska klimatpåverkan och resursanvändningen i samhället samtidigt som vi lever lyckligare liv. Men det är en stor samhällsförändring som behöver börja inifrån.