Intressant tråd där jag kan ge medhåll på det mesta upp till 100 MUSD utifrån erfarenheter från er i communityn om man översätter det till svensk situation.
A billionaire bought a pro sports team mid-flight on his jet. His right-hand guy became COO.
A friend group dropped $200k–$300k on a yacht week just to get everyone together.
Multiple members set up dual family offices (JPM + independent) to manage life + investments.
The biggest trap everyone warned about:
“Coming into money without accomplishing anything is a curse.”
Lottery-winner energy breaks people. Purpose > purchases.
Cash flow > net worth (psychologically).
Even people with $50M–$100M feel “poor” during low-cashflow years. Meaning, even if you have a high net worth – if your business income goes away even if you don’t need it, it feels horrible. Mentally brutal.
What actually brings joy at scale:
Buying back time (coaches, chefs, pilots, concierge)
Funding memories (fly the whole crew, pick up every tab)
Being present (one member took a year as a stay-at-home dad - “wouldn’t trade it for anything”)
What gets old fast:
More “stuff” to manage
Identity tied to net worth
Chasing bigger dopamine (toys) instead of deeper meaning (health, family, service, community)
Otroligt fascinerande hur han hoppar från $50k – $100k till “$10M liquid - This is the first real unlock.”
Innan man har 100 miljoner kronor i likvida medel händer ingenting! En slump så klart att trådförfattaren (sägs det längre ner i tråden) nyligen har nått $20M.
Men samtidigt håller jag med dig, Jan, om att informationen verkar stämma hyfsat på hur debatten kring de nivåerna har sett ut här.
Jag kan tycka om man ser det som trappsteg snarare än de enskilda beloppen så fungerar beskrivningen egentligen bättre. För i ett svenskt kontext blir siffrorna något för höga.
Tycker t.ex. att detta kommer tidigare än 100 miljoner kronor i Sverige.
Eller hur. 100 miljoner i likvida medel för att uppleva sig ha ett säkerhetsnät. Nä, det är inte riktigt så vi tänker på det i Sverige. Men jag kan förstå att det kan kännas så i USA om man vill kunna leva helt oberoende av stöd från familj och så vidare.
Tänk på att frågan är ställd till Hampton’s Slack communityn …. Alltså en community på sommarstället för NY eliten. Fattig defineras typ som att man bara har en Ferrari
Tror vi kan översätta USD = SEK … minst. Alltså att ta bort en nolla på stegen
Sen kan väl jag tycka att för många punkter är bara om pengar ändå. Alltså om pengar inte är viktigt varför handlar då så många av dem ändå om att just köpa sig fri. Även på de högre nivåerna
Ja förutom den som tog ett år ledigt för att vara föräldraledig. Wow, det gör ju svensken i gemen även på steg 1
När vi rest runt och bott på olika ställen i världen så har vi sprungit på en del som helt klart haft mycket pengar men aldrig show off, inte tar allas notor, inte tvunget ska springa på de dyraste restaurangerna utan gärna hänger med på ett hak med bra käk. Typ mer är alldagligt generösa och har lite ödmjukhet inför att andra med mindre pengar har sin stolthet och inte alltid vill bli bjudna.
Tricket verkar vara att hålla sig lite inkorgnito för att ha friheten är att leva som alla andra, bland alla andra, minus pengabekymmer så de ändå kan göra vad rika gör när de känner för det. Det verkar The Hampton’s ha missat
Knappast va? Eller är det bara jag som känner att 10M SEK inte är tillräckligt för att flyga business och köra 5-stjärniga hotell på familjeresorna?
Tryggheten är ju en sak där det stämmer, men den finns ju i Sverige i princip helt utan pengar mer än möjligen en buffert.
Jag kanske bara har svårt att anpassa min mentalitet till mitt “trappsteg”, men 10M SEK i förmögenhet är inte mycket pengar, marginell skillnad i livsstil mot bara en buffert på några månader för de flesta. Livsstilen blir fortfarande kraftigt styrd av inkomsten snarare än kapitalet.
Till stora delar tragisk läsning som nånstans pekar på endel av vad som i mitt tycke gått allvarligt snett med den amerikanska folksjälen.
Jag vill inte trivialisera ett liv i fattigdom eller säga annat än att pengar löser många problem men finns det någon som på allvar tror att en människa slutar uppleva friktion i sitt liv för att de har en viss summa på banken, så som det beskrivs här? Eller att de per automatik lär sig hur finansiella instrument fungerar vid en viss tier.
I min erfarenhet är förväntningar grundade i verkligheten centralt i den mänskliga erfarenheten. Den här listan sätter kontraproduktiva sådana.
Beror ju på hur man definierar friktion. Jag upplever ju absolut mycket mindre friktion idag än förr, tänker tex på pendling, kunna välja flighter som gör resa bekväm med barn, kunna hyra bil på skidorten man är på, ha städning hemma etc. Upplever inte ni det?
Sedan kan man ju inte ta listan bokstavligt. Varken på nivåerna eller beloppen. Men progressionen tycker jag är relevant.
Förvisso är det en fråga om personliga prioriteringar men för en familj på 4 är business class fortfarande rätt jäkla dyrt. Kan lätt bli att man betalar typ 80’ för rundtur till NYC istället för 30’. Så har man 10M i likvida medel pratar vi om 0,5% av detta för att “uppgradera”. Det är alldeles för mycket IMO.
Nej, men om jag hade såpass mycket pengar att jag utan att bry mig kunde kasta pengar på all vardagsskit för att få den att försvinna, så skulle det leda till väldigt väldigt mycket lägre friktion i vardagen. Och då bor jag inte ens i villa.
Så är det. Jag tog honom på orden där. Allt är likvidia medel, förutom just när han pratar on nettoförmögenhet på 1M.
Och det där med att ta bort en nolla och räkna dollar=SEK; inte så dumt. Har du tio miljoner i likvida medel, fortfarande en inkomst (vi pratar inte FIRE här) och ett en mer eller mindre avbetald bostad så är det inte ett helt orimligt val att åka business class och bo femstjärnigt. Det är val man kan göra då. Man behöver inte hundra miljoner SEK i likvida tillgångar. Business class är inte privatjet.
Min fru skulle anta att jag drabbats av sinnessjukdom om jag började boka business class, men det är mer av kulturella skäl
I det fallet är det naturligtvis en annan kalkyl, men då är det ju ganska meningslöst att sätta siffror på det. Spelar ingen roll om man har 1M, 10M eller 100M i banken om man har ett tillräckligt stort cashflow.
Om jag sätter friktion = oönskad svårighet, så blir relationer utan motstycke den största källan (framför allt till positiva upplevelser men även negativa) friktion. Pengar gör ganska lite där. Hälsa är nog punkt 2. Samma med den.
Min mage säger mig att de skönmålar en hel del om tolkningen är att man pratar om livsstil som i allt som ingår i livet.
