När är man rik?

Jag tycker ordet rik är en konstig term eftersom den är så löst definierad. På wikipedia hänvisar ordet rik exempelvis till förmögenhet. När jag växte upp var det likställt med Joakim von Ankas penningbadande i serietidningarna jag läste. Sedan övergick det till att innefatta yuppieidealen som porträtteras i filmer som Wall Street (eller American Psycho också för den delen). Ibland ser man Lundsbergskids på TV med nå’t galet i blicken och “nazikammad” sidobena som också kan prata om att vara rik, som om det är ett självändamål. Detsamma har blivit vanligare i vanlig nyhetsrapportering när ungdomar idag verkar tro att börsen ska fortsätta uppåt med 30% om året.

Jag förstår absolut poäng med goda finanser och att ha antingen så man klarar sig eller att ha så man kan förverkliga sina drömmar. Inget av detta är konstigt, Men att prata om att vara eller bli rik känns ganska nytt på denna sidan år 2000. Det andas girighet på ett osunt vis [enter Gordon Gecko igen].

Vart vill jag nå? Jo, hur definierar ni rik? Är det en specifik summa, en livsstil eller är det kopplat till frihet och möjligheter eller en kombination kanske?

Rik är ett relativt och kontextberoende begrepp. Jag är rik jämfört med medianafrikanen och fattig jämfört med medianlustjaktsägaren. Inte behöver man väl krångla till det mer än så.

6 gillningar

Känner du att du kan unna dig det du vill i livet utan att bekymra dig alltför mycket ekonomiskt och kan göra det under en lång tid? Då tycker jag man är rik.

4 gillningar

Rik är väl ofta som @havsekorre kontextberoende och ibland relativt begrepp.

Samtidigt är väl även att vara rik en känsla, ett perspektiv man själv kan välja att se på sin egen situation?

3 gillningar

Framförallt tror jag att man kan välja det på ett indirekt sätt, genom att välja vilken kontext man lever i. Bosätter man sig i Bel Air, hänger med knösarna och surfar på r/FatFIRE känner man sig nog fattigare än om man bosätter sig i Manila, festar med lokalbefolkningen och surfar på r/LeanFIRE.

2 gillningar

Jag hade en diskussion med min fru och vuxna son för något år sedan om när man kan anses som rik.
Dom tyckte det räckte med en hög inkomst för att vara rik. Medan jag tycker att man är rik när man har tillräckligt med kapital för att kunna leva på kapitalet i minst 30 år med en livsstil som man är nöjd med.

2 gillningar

Jag tänker inte i termer av rik eller fattig. Det är ointressant för mig. Vad som är intressant är “det självspelande pianot” vilket i min bok betyder att det kommer in mer pengar än vad som går ut utan att man gör några speciella uppoffringar. Kanske kan man betrakta sig som rik då?

2 gillningar

Jag håller med. Men termen i sig är kul då många verkar slå den ifrån sig (mer eller mindre). Extra kul är svaren på ett forum som heter “RIka Tillsammans”. :slight_smile:

2 gillningar

Jag känner mig som en rätt fattig miljonär… (ligger precis över gränsen). Det var en helt omöjlig tanke för mig fram till för en 20 år sedan… miljonärer var rika. Punkt. Sedan ska jag absolut inte klaga, men ”kampen” för att komma till en plats i livet där jag inte behöver fundera så mycket på vad saker kostar (vardagsutgifter) kommer fortsätta ett bra tag till.

1 gillning

Ja, just termen “miljonär” känns inte så aktuell för att definiera rikedom längre. Börjar man sedan räkna in t ex boende så är ju betydligt många fler miljonärer idag och får kanske ändå hålla till godo med snabbmakaroner den 24:e varje månad.

Som redan sagts så är rik och fattig kontextberoende attribut. Precis som stor eller liten, lång eller kort, dyr eller billig.

Själv väljer jag att se rikedom ur ett globalt perspektiv. Med andra ord är alla här på forumet, och i princip alla i hela Sverige för den delen, rika människor. Vi är svenskar och har alltså redan vunnit lotteriet. Det perspektivet tillåter mig att vara konstant glad och tacksam för min situation så som den är, oavsett hur den är. Rätt skönt. Det blir också lättare att vara givmild då. :blush:

8 gillningar

Jag känner mig inte superrik eller så men ett beteende jag har som nog är ett tecken på rikedom (eller highway to Lyxfällan om man är på den sidan av klassamhället) är att jag knappt kollar varken kontoutdrag eller priser längre. Jag satt och räknade på det för ett par månader sedan, vad vardagsvaror är för mig i jämförelse med under- och medelklass. Lite som att en miljardär kan köpa en fyra här i Sthlm för tio miljoner och det motsvarar ungefär ett par jeans för någon som har 100 000kr. Och då är det ändå många personer i Sverige som tycker att den med 100 000kr har det rätt gott ställt.

Det är nog också min diffusa definition på att vara rik. Att kunna lägga stora pengar, ex. en normal persons årshyra, utan att det egentligen märks eller motsvarar någon betydande del av vad man har. Eller att vardagliga varor, ex. en storhandling, är att betrakta som mer eller mindre gratis i förhållande till hur liten påverkan det har på ens ekonomi, särskilt i jämförelse med snittsvensken.

Det får en förstås också att tänka på hur skilda världar rika och fattiga befinner sig i. Förutsättningarna går inte längre att jämföra och trots att vi delar gator och torg så delar vi inte samma spelplan. Aja, det är väl ett ämne för en annan tråd.

För mig är rik väldigt individuellt. Jag sade flera gånger som barn att jag var rik när jag samlat ihop 1,000kr. Jag kunde köpa vad jag än ville medan idag kräver det kanske 100,000kr. Men när den summan legat ett tag på ”kontot” så känner jag mig inte längre rik.
Så var vill jag komma med detta? För mig är ”rik” en känsla som beror på mina behov och känslor.

5 gillningar

Mkt intressanta inlägg och invändningar. Jag håller med att det är en cocktail av känsla och en jämförelse med andra och sig själv.
Ett tydligt exempel för mig är när jag var i Indien (kontrasternas land) så slogs jag av tanken när jag var utan för en byggnad att jag där och då var rik jämfört med alla runt om kring mig. Sen gled en BMW 750 (dyr bil) upp på gatan och en person klev ur från byggnaden och in i bilen efter att hans chaufför öppnat dörren till honom. Helt plötsligt kände jag mig inte alls rik längre.

Jag skulle säga att rik kan definieras som vi är inne på ovan:

  • i förhållande till något annat (andra i området, andra i Sverige, andra i världen och så vidare). Här kommer ju de flesta av oss i forumet hamna i topp-procenten, förmodligen topp-1% i världen.

  • som en egenupplevd känsla. Man känner sig jätterik i kontrasten med någon annan (t.ex. när jag reser i Afrika) och fattig med andra (när jag satt på en middag och folk jämförde vilka champagne-hus de äger). :rofl:

Sedan upplever jag däremot att väldigt många - särskilt jag och vi här i forumet - är kassa på att ha en någon slags verklighetssyn.

4 gillningar

Kanske har många bara en annan verklighetssyn?

De flesta människor skulle nog säga att man är rik om man har en miljon men på det här forumet kan man höra att en miljon inte är särskilt mycket pengar!

Jag tycker INTE att en miljon räcker för att man ska vara rik, men självklart beror det på vad man jämför med, men en miljon räcker ändå lätt för mig att klara mig på i minst fem år så jag tycker ändå att det är mycket pengar.

1 gillning

Ja, håller med. Att räkna i tid är ju ett betydligt bättre mått än att räkna i kronor och ören. :+1:

2 gillningar

Vad är det för poäng med att vara rik? Jag är själv uppvuxen i ”relativ fattigdom” i ett område där det sågs som en självklarhet att vara rik. Vad det med exakt innebar visste ingen men i praktiken handlade det om att ha höga inkomster och kunna finansiera en statusinriktad och slösaktig livsstil, till synes utan problem. Senare har jag förstått att åtminstone två personer i min närhet tog lån varje månad för att finansiera denna livsstil. De hade inte de inkomster som krävdes och iom att huspriserna ökade så mycket under 90-talet kunde de lägga på kanske 5000-10000 kr på bolånet varje månad utan att det ledde till problem.

För mig är den här statusinriktade och slösaktiga livsstilen inget mål i livet. Det är ett tecken på dålig karaktär och ruttna värderingar. Jag är själv sedan barndomen helt besluten att aldrig behöva leva på den nivå jag hade under uppväxten men det betyder ju inte att jag skulle eftersträva det där andra.

Om jag skulle försöka definiera ett mer konstruktivt sätt att vara rik på så skulle det handla om att i uppbyggnadsfasen ha stora överskott varje månad och om i uttagsfasen inte behöva göra uttag utan klara sig med vad utdelningar ger. En sådan person lever snarare enkelt än slösaktigt och är snarare rationell än statusinriktad.

8 gillningar

På ett sätt är det ju mitt sparande och mina investeringar som gör mig fattig… hade jag struntat i att lassa in 9 000 i månaden på Avanza så hade jag förmodligen känt mig betydligt rikare än vad jag göra nu. Så egentligen har jag två val här i livet. Leva som en hyfsat rik person och bränna alla mina pengar varje månad, och därmed också känna mig ganska rik. Eller så lever jag lite försiktigt och sparar och kontar bäst jag kan för att kunna känna mig rik senare.

2 gillningar

Rik är man när man kan göra det man vill i livet.

Med den definitionen kan även en munk eller nunna utan några ekonomiska tillgångar vara rik, om de har råd med sin livsstil, den livsstil de vill ha.

Jag är rik för jag har mer fritid än de flesta, jag har mer naturupplevelser än de flesta och jag kan kosta på mig att sitta och meditera en hel timme på balkongen.

8 gillningar