Är du rik eller känner du dig rik? Eller både ock kanske?

Ett rikare liv Emotionella sidan av pengar
1

Trillade in ett mail med det dagliga blogginlägget från Seth Godin, som jag följt i dryga 15 år vid detta laget. Läste och tänkte att det platsar väl här på Rikatillsammans-forumet:

Do you feel rich?
It’s not the same as being rich.

Rich is always relative. Compared to your great-grandparents, we’re impossibly, supernaturally rich. We have access to information and technology that was unimagined a century ago. At the same time, compared to someone ten miles away or ten years in the future, we’re way behind.

Two people with precisely the same resources and options might answer the question of ‘rich’ completely differently. Because money is a story.

The neighborhood or industry or peer group you choose has a lot to do with whether you’re relatively rich or not.

After a stock market adjustment, billionaires give less to charity. They still have more money than they can count, but they’re not as rich as they used to be, and not-as-rich is easy to interpret as not rich.

Which means that for many people, feeling rich is a choice.

If that choice encourages us to be imperious, selfish and a bully, it’s probably best to avoid it.

On the other hand, if choosing to see our choices, chances and privileges as a path toward generosity, long-term thinking and connection, we can do it right now.

Jag är nyfiken på tankar kring detta.

Hur många här har kalibrerat sig själva gentemot egna trossatser och inlärda beteenden och hittat skärningspunkten mellan vad som krävs för att KÄNNA sig rik och vad det då innebär i termer av pengar. Men inte enkom pengar, utan också relationer, glädjeämnen i livet och allt vad som ingår i känslan av att vara rik.

Hur ser detta ut för dig?

1 gillning
2

Jag känner mig rik. Du får gärna berätta hur du känner och varför du känner så :slight_smile:

1 gillning
3

Jag känner mig absolut rik och jag är också “ekonomiskt rik” jämfört med de allra flesta.

Pandemin har helt klart gjort mig rikare. Färre saker att göra av med pengar på och många av mina aktier har gått grymt bra sedan dippen förra våren. Nu lutar det åt att det inte blir någon längre resa nästa sommar heller så då blir det mera sparade pengar.

Jag böt jobb i somras och fick upp min lön med 30% och trots att all löneökning går direkt till automatiskt sparande så tycker jag att jag har mera pengar kvar i slutet av månaden nu än tidigare.

Jag känner mig också rik eftersom jag har ett jobb jag trivs med och en fru jag trivs med!

4 gillningar
4

Ja, jag är rik.
Jag har mat på bordet och tak över huvudet.
Jag är lyckligt gift och har vuxna barn som står på egna ben.
Vi klarar både planerade och oplanerade utgifter utan att skuldsätta oss.

Om rik däremot innebär transport med privatjet eller egen helikopter så är jag inte rik.

9 gillningar
6

Bra jobbat! Annars brukar de flesta löneökningar mest gå till skatt!

2 gillningar
7

Vi är FI och relativt rika som familj. Pga att jag själv ska spara några år till och vi har ett typiskt Svensson liv med småbarn känner jag mig inte alls rik. Vi gör inget speciellt som någon skulle kunna tolka som att vi var rika, förutom kanske att vi har och har haft bra jobb länge.

Å andra sidan känner jag mig väldigt rik med avseende på möjligheter / vägval. Vi har konkreta planer på livsändringar inom kort som vi inte skulle kunna ha om vi inte var rika. De planerna tillför något väldigt spännande för oss, då det innebär nån slags konvertering av pengar till att uppfylla drömmar och få prova saker. Det gör också att det blir rätt kul att spara, då man hela tiden har ett mål att kolla av mot :smiley:

4 gillningar
8

Ja, skatten kan jag tyvärr inte göra så mycket åt. Jag tänkte nog att det var underförstått att jag måste betala mera skatt men det var det tydligen inte. Jag får väl förtydliga att all min löneökning efter att skatten är dragen går till automatiskt sparande.

1 gillning
9

Jag är inte rik, eftersom vi kom fram till att man måste ha 700k USD för att få kalla sig rik i en tidigare tråd.

Men däremot känner jag mig rik, eftersom jag har råd till det mesta jag vill köpa och att jag varje månad har pengar över till sparande :slightly_smiling_face:

1 gillning
10

Finns det någon statistik eller uppföljning på hur lyckliga de som t.ex. går i pension mycket tidigt blir?

Mina fördomar säger att förvånansvärt många inte mår så bra och blir ganska olyckliga, men detta är bara en gissning.

11

Jag betraktar mig själv som urfattig. Vilket verkligen inte stämmer även om jag knappast kan kallas rik.

Det är dels ett aktivt val för att tvinga mig själv att avstå från konsumtion för att kunna spara. Samtidigt innebär blotta existensen av en budget att jag per automatik känner mig fattig.

Jag väljer alltså att aktivt känna mig fattig tills dess att jag når baslinjen för mina sparmål.

Men det gäller att se upp att denna självpåtagna fattigdom inte spiller över på andra delar av livet. Där har jag varit nära att trilla dit några gånger då energin varit låg. Jag har sen tidigare erfarenhet av att om man har ett negativt mindset för att motivera aktivitet hos sig själv när energin är hög så blir det negativa tripplat om energin är låg. Så jag försöker hålla känslan av min ekonomi separerad från mitt övriga liv.

Men visst lever jag ett liv av emotionell lyx.
Jag har fler och bättre vänner än jag förtjänar, fantastiska barn och syskonbarn, friska familjemedlemmar och en god relation med dem alla. Och på det: tak över huvudet, mat i magen och Netflix!

2 gillningar
12

Känner mig defintivt fattig, trots att jag tillhör den rikaste procenten på pappret.
Som all psykologi säger så handlar det om din relativa förmögenhet till din omgivning.

Men när de flesta av ens föräldrars bekanta har förmögenheter över 100M, flera av mina närmaste redan nått denna magiska gräns, och sen med barn på privat förskola i Djursholm där man påväg till förskolan varje dag både åker förbi massvis med hus värda 50M+ och där det inte går en dag utan att man ser minst en handfull Porsche Taycan, någon Bentley, ibland en RR, massvis av MB och BMWs största SUVar (X7, GLS och G-wagen) osv.

Då är det svårt att inte känna sig som ett fattigjon

2 gillningar
13

Intressant, vilken tråd?

Jag har en outvecklad tanke om att en defintion av rik skulle kunna vara: vad kan du göra utan att det påverkar ekonomin?

Kan man exempelvis göra en utlandsresa på en vecka utan att ekonomin påverkas, borde man anses vara rik.
En del av poängen i det skulle vara att man själv i tanken vet ungefär vad en sådan skulle hamna på, utifrån ens egna önskemål av en sådan resa.

1 gillning
14

Ja, eller köpa ny bil utan att behöva låna.

15

Jag är inte rik men jag kan, beroende på situation, känna mig rik.
Jag har bekanta som månad för månad ligger back och får låna av vänner för att få ihop det.
Jag har aldrig haft ekonomiska problem trots ensamstående nu och tidigare gift med man som varit arbetslös i längre perioder, samtidigt som vi var småbarnsföräldrar och jag föräldraledig.

Så ja, ofta känner jag mig rik men när jag läser här så kan jag ibland känna att jag ligger efter

1 gillning
16

Det är nog helt individuellt. Jag tror man behöver viss självkännedom för lyckas med ändring av ens livssituation. Den stora vinsten med att vara rik i detta avseende är kanske att man har möjligheten att prova saker. Man får möjligheter att ändra sin situation och även att backa tillbaka om det inte ger nått extra. Det borde vara helt möjligt att starta eget eller ta anställning även efter några år utan detta. Att vara utan arbetskamrater har många kanske redan provat, på grund av pandemin. För oss är det lite mer vältestat, vi har båda jobbat mestadels hemifrån under många år även innan pandemin.

För oss avsåg jag ovan iofs lite andra planer vi har innan vi slutar jobba, vi har planer på att bo på varmare breddgrader under delar av året, något som vi kan prova utan att göra en enkelriktad satsning med att sälja hus och inte kunna backa läget om det inte ger nått extra. Om vi inte hade haft tillräcklig ekonomisk backning så hade vi nog behövt sälja ett hus för att köpa ett annat tex. Då blir det svårare att backa tillbaka om man senare vill.

Att skapa sig nya möjligheter man inte annars hade haft ser jag defintivt som nån slags rikedom, på det sätt som nämndes ovan.

2 gillningar
17

Jag håller med och delar delvis din erfarenhet.

Men kan det inte vara så att de som köper dessa dyra bilar du nämner, faktiskt själva känner något liknande, och försöker kompensera för detta? Ägs inte dessa dyra bilar av typ “mellanskiktet” i området? Är det inte så att de som tillhör den absoluta toppen i Djursholm, oftast kör enklare bilar?

Det enda som går ifrån denna norm är att ganska många i “toppskicktet” nu i och med “klimatkrisen” valt att köra dyra Tesla-bilar, för att ytterligare höja sitt goda anseende via miljövänliga val.

Eller är jag helt fel ute här?

3 gillningar
18

I dessa områden kommer man för det mesta vara “fattig”. Daniel Ek köpte sin halvö i Djursholm för nästan 500 miljoner! Mats Sundins hus är lätt värt 100M, osv.
Vill inte nödvändigtvis säga att de kompenserar för nått. Man behöver inte vara en “nörd” som vissa mycket kända tech pionjärer i USA varit historiskt, men som kör mycket enkla bilar. Man skall komma ihåg att det är rätt mycket omvänt image-byggande för dessa personer också. Kolla på Steve Jobs, har du sett den Yacht han byggde sista åren i livet?

Sen tror jag det absoluta översta skicket mer köper exakt de bilar de alltid drömt om. Sen kan det vara en rostig 60-tals bil, eller en viss Corvette osv. Dvs har inte nödvändigtvis med priset att göra, utan mer vad de betyde för dem som unga. Sen speglar ju detta priset på vissa andra klassiska bilar också som nu kostar 10M+ av samma anledning.

Det är väl därför Taycan är sinnessjukt poppis. Tesla reagerar man inte det minsta på. Model X P100 är en dussinbil som ingen bryr sig om.

1 gillning
19

Steve var ju en komplex person! Körde en “realtivt” billig SL55 utan skylt eller med ständiga dealer plates, och parkerade ständigt på handikapplatser.

https://drivetribe.com/p/this-is-how-steve-jobs-managed-bEu3Msg9RmGR828iWPr5xw?iid=AeioyvDjT0i5d4CCdHcarA

Yachten han byggde kostade väl ungefär honom som ett nytt par skor gör för mig.

Han bodde relativt enkelt (sett till sin förmögenhet) och “uppgraderade” aldrig sin fru (Looking att you Elon Musk!), om vi bortser från hans första misslyckade “försök” till att vara pappa.

Vilket egentligen är sjukt för en bil som kostar nästan mer än de flesta andra som du räknar upp, typ 1,2 MSEK. Men Tesla är väl positionerat som mer high-tech än status, och då flyger deras bilar lite lättare under radarn.

20

Jag känner mig rik. Är ännu inte miljonär, men har en trygg anställning och en långsiktig investeringsplan (Lysa) som gör att jag kommer att vara det flera gånger om innan pensionen.

Jag trivs med jobbet, har en underbar familj och kan köpa det jag behöver i vardagen. Det finns inte utrymme för överflöd och jag har många drömmar kvar, men livssituationen ger en ekonomisk trygghet och ett lugn som gör att jag känner mig välbärgad.

Hellre känna sig rik på väg mot miljonen, än att uppleva sig som en fattig mångmiljonär.

2 gillningar
21

Jag börjar vänja mig vid tanken att jag statistiskt sett räknas som rik. Men allt beror på hur man räknar. Jag kan köpa saker jag behöver och vill ha utan att låna. Skulle jag vilja köpa en ny bil kan jag göra det utan att låna och konstra. Att jag sedan inte prioriterar en ny bil är mest ett uttryck för ointresse. Jag har inte sparat till något på säkert 20 år.

Jag är skuldfri, äger mitt hus i attraktivt område och räknar på FIRE då och då. Men allt sådant är ju bara ekonomiska medel och mäts i förhållande till vad andra har. Min beräknade pension bygger på en mer modest lön, så den är inte imponerande.

Att sedan känna sig rik är nå’t helt annat. Men jag övar. :slight_smile: Nära relationer, välfyllt “hobbyrum”, möjligheten att faktiskt räkna på tidig pension, få krav utanför jobbet, lite oro och stress etc. Sådant är guld för mig. Så… kanske båda alltså.

5 gillningar