Hur gör man för att känna sig rik?

Jag känner att jag har brist på pengar, vilket är paradoxalt, för jag har aldrig haft så mycket pengar som nu, så mycket kunskap eller en så medveten strategi som nu.

Jag fick ingen privatekonomisk utbildning med mig hemifrån. När jag var student och mina första år i arbetslivet körde jag bara på så att CSN tog slut lagom till den 25:e. Ibland jobbade jag lite extra för att sedan blåsa det på någon kul resa och landa på 0 igen. Jag hade alltså 0 kr i buffert, men var inte oroad för det, och upplevde att jag hade nog med pengar. Sen började jag jobba och kände mig härligt rik och spenderade utan eftertanke i nåt år tills jag fattade att jag borde ta tag i situationen lite.

För kanske fyra år sedan styrde jag upp min ekonomi och började läsa på. Jag har nu min buffert på plats, sparar främst ihop till husköp inom något år, men har en liten överföring för långsiktiga investeringar också. Jag avsätter i alla fall 20-25% av nettoinkomst på spar/amortering(bostadsrätt)/investeringar.

Det som har backfire:at är att jag känner mig som att jag har för lite pengar nu, trots att jag både har högre inkomst, större totalsumma och en helt annan trygghet. Jag lägger fortfarande ganska mycket pengar på fritidsaktiviteter och unnar mig ditt och datt men - numera inte utan samvetskval. Känslomässigt har jag gått från att vara en rik person, till att vara en person som har brist på pengar.

  • Hur gör man egentligen för att känna sig rik?

  • Är det någon av er som har lyckats ändra er inställning och slutat känna brist, utan att ändra situationen, bara det känslomässiga?

  • Tror ni en budget hade kunnat hjälpa mig? Jag har varit rädd för att just känna mig begränsad och som att jag har brist - men det gör jag ju ändå…

  • Vi sparar målmedvetet mot ett hus. Så ju mer vi sparar desto snabbare kan vi köpa ett. Men eftersom jag inte sparar varenda krona för man måste leva här och nu också har jag ju gjort en avvägning. Hur kan jag övertyga mig själv om att den avvägning jag har bestämt mig för är bra?

  • Kanske är min upplevelse av brist på pengar ett symptom på att jag inte prickat in avvägningen spendera/spar rätt? Hur förstår jag om jag borde spara mer eller mindre? Jag kan argumentera åt båda hållen men vet inte vad som är rätt.

1 gillning

Tack för att du delade med dig! Jag tror många kan känna igen sig. Jag känner själv igen mig i vissa delar. Dessvärre har jag nog ingen bättre idé än att jämföra sig med folk som inte har det så bra som en själv. Det skulle kanske i så fall vara att använda sig av budget och då budgetera för “fritt spenderande utan att behöva tänka på konsekvenser”, då kan det kanske bli enklare att spendera utan dåligt samvete, om alla nödvändiga utgifter/utbetalningar och sparande också är omhändertagna i budgeten. Sen kanske “att ha koll” kan vara en rikedom i sig om man uppskattar det.

När jag tänker vidare så funderar jag på om det är så att det kanske har med än bara pengar att göra. Om man känner brist på rikedom kanske det är tecken på att man känner brist i områden såsom hobbys, sociala sammanhang, att vara till nytta eller vad det nu kan vara. Kanske värt att fundera djupare på vad bristen på rikedom rotar sig i?

Hoppas det kan vara till hjälp

1 gillning

Mycket bra frågeställning du tar upp!

Min egen känsla är att desto mer jag tänker på pengar desto fattigar känner jag mig, och desto mindre jag tänker på det desto rikare känns livet. Men tyvärr är inte lösningen att sluta tänka på det, för att jag blir faktiskt objektivt rikare ju mer jag tänker på det (eftersom jag tenderar att göra bättre livsval när jag tänker än när jag kör på känsla).

Jag skulle säga att du förmodligen inte behöver ändra på så himla mycket, eftersom det låter som du redan har en bra avgränsning mellan sparande och leva nu. Och i så fall har man levelat till nästa nivå, som handlar om att ändra tankesätt.

Ett knep jag använder för att känna mig rik är att tydligt separera mitt nöjeskonto och mina övriga utgifter, för då känns det som att jag har pengar över varje månad att göra vad jag vill för. (Det det får mig att känna mig lite rikare.)

Ett annat knep är att skriva en tacksamhetsdagbok. Jag blev inspererad av denna videon:
An Antidote to Dissatisfaction - YouTube och där kan jag även skriva ner mina ekonomiska bedrifter, så lurar man hjärnan att vara nöjd med det man har uppnått :wink:

1 gillning

Smart knep att skriva tacksamhetsdagbok, tycker jag. Som jag ser det är tacksamhet motsatsen till oro. Att påminna sig själv om allt man har att vara tacksam över, gör i alla fall mig mindre orolig. Men som med det mesta man vill bli bra på, gäller det att man övar och övar och övar…

1 gillning

Tror en del av att känna sig rik innebär att ha förmågan att ta död på sitt ego. Gillar att titta på en klipp från en av min generations mest framgångsrika svenskar Felix Kjellberg efter att han fått inbrott i sitt hus, där han tar upp sin mer filosofiska sida och pratar om den gamle greken Diogenes möte med Alexander den store. Tycker det är en sevärt klipp på några minuter som får en att tänka till om materialistisk kontra upplevd rikedom:

Om man skulle kunna gå tillbaka i tiden vore det intressant om man fråga exempelvis dessa personer om dom kände sig rika, och om svaret var nej (vilket jag tror det var) vad det i så fall berodde på:
Avicii
Michael Jackson
Drew Barrymore
Curt Cobain
Amy Winehouse
Listan kan göras lååång…

Min gissning är att det inte spelar någon roll hur mycket pengar det sitter på ett ISK över huvudtaget för vår upplevelse/känsla för hur rika vi känner oss över ett längre perspektiv. Men nu är jag ju ingen hjärnforskare heller… :slight_smile:

1 gillning

Håller med, att “ha koll” är absolut en rikedom i sig, jag kan känna mig varm inombords när jag tänker på att jag har ordnat det så att jag troligen kommer ha det gott ställt i resten av livet, och det är ju därför jag vill fortsätta leva såhär och inte gå tillbaka till en 100%-spendera allt och ta dagen som den kommer-livsstil. Jag tror du är nåt på spåret där med att budgetera för “fritt spenderande”, eller “glädje-pengar”. Har du provat det själv och har det isåfall hjälpt dig? Håller även med om att det är superviktigt att granska sitt liv så att man ordnar alla områden i livet så att man kan snickra ihop hela livssituationen så att det blir harmoni.

Ska prova det här med att separera nöjeskontot! Jag har gjort det men som bokföring, inte som budget. Tar jag bara i lite mer än vad jag spenderar nu för budgeteringen kanske det ger lite känsla av överflöd som resultat.

Tycker tacksamhetsdagbok låter superflummigt men ska försöka hålla sinnet öppet och prova, tänk om jag lär mig nåt. :slight_smile:

I din situation så skulle jag fråga mig när och var dessa samvetskval uppstår.

  • Är det i affären, när inköp görs?
  • När man kollar kontosaldot?
  • I slutet av månaden, håller pengarna på att ta slut?
  • Eller något annat alternativ

Jag tror att du behöver förstå varför dessa känslor uppstår för att veta vad du ska göra åt dem så att säga. Om pengarna räcker till hela månades utgifter inklusive att “unna sig” så finns ju egentligen ingen anledning att oroa sig. Men om du sparar så mycket att det känns tajt och du/ni måste hålla igen, så kanske det är för mycket för er just nu?
Jag skulle också fundera på hur sparandet känns. Motiverar det dig att tänka på husköpet, eller är det något abstrakt som kommer “i framtiden”? Kanske skulle det hjälpa att konkretisera detta?
När det gäller att större inköp (som tex fritidsaktiviteter/unna sig kan vara) så kanske det hjälper att se det över en längre tidsperiod? Sparandet kanske får ses som ett snitt över året, utan att man måste lägga undan exakt samma summa varje månad oavsett utgifter.

Istället för att argumentera (vilket jag läser som ett faktabaserat resonemang) skulle jag kika mer på just det emotionella. Vilka tankar och funderingar som dyker upp, i vilka situationer man känner oro/stress, och så vidare.

1 gillning

jag brukar också tänker ibland att tacksamhet faktiskt är samma som lycka? när man känner hur de känns, är det inte ungefär samma? Ska prova tacksamhetsdagboken även om det lät flummigt, nu har jag fått TVÅ tips om det

Personligen tror jag frågan ligger mycket i “varför” man måste konsumera. Att vara rik har inte med inkomst och överflöd av kapital för konsumtion att göra och de som väljer den tolkningen känner sig nog sällan rika oavsett vad de har.

I ett långt bort liggande ämne, träna/kroppsbyggning, finns ordspråket “jag kände mig aldrig så liten som den dagen jag började lyfta”. Mao sluta jämföra med andra för någon har alltid mer men det betyder inte att du har det dåligt. Som nämnts tidigare så är “tacksamhet” ett ord som präglar lycka.

Lifehack:
Lär dig skapa lycka med vad du har, oavsett vad du har, och då kommer du alltid vara en av de rikaste på jorden.

Jag kollade på videon nu! Vad tyckte du var take-home message och den bästa lärdomen? Det där med att bara ha få och väl genomtänkta prylar landade fint hos mig - men det var lite preaching for the choir för jag har länge varit inne på att rensa ut saker som bara är dövikt i ens liv och att man behöver mycket mindre än vad man tror. Tycker den processen varit en mycket viktig och givande resa, jag rekommenderar alla starkt att rensa ut bland alla sina prylar!

Hur mycket pengar det sitter på ett ISK behöver inte vara tight sammankopplat med hur rikt ens liv är i allmänhet - men mitt grubbel handlar mer om monetär rikedom/brist - och då är det ju lite konstigt om det inte spelar in…

Det jag tar med mig är att historien säger att Alexander den Store, som uppnått den troligtvis största rikedomen, makten och kändisskapet någon människa någonsin kommer att göra, besöker filosofen Diogenes som valt att leva ett liv helt utanför samhällets system utan några materiella tillgångar över huvudtaget, och frågar efter vad han kan göra för honom för att få råd. Min tolkning av det var att inte ens Alexander den stores ego var nog mättat med framgång och känsla över att vara nöjd, så han var avundsjuk på Diogenes sätt att leva och att han kunde vara nöjd med det. Och därför kom för att söka honom råd.

Har du funderat över hur du kunde känna att du hade nog med pengar i det här skedet av livet, men att du samtidigt nu upplever att du inte har tillräckligt?

Ja, men när jag var student räknade jag ju med att framtids-Anna skulle lösa mitt hus (och pension, och barnsparande osv osv) på nåt vänster, jag litade på att det skulle vara lättare för henne eftersom hon skulle få en heltidslön. Jag tycker nog det var rätt tänkt av dåtids-Anna, men nu får jag ju se till att leverera…

1 gillning

Vad tror nutids Anna att framtids-Anna kommer tänka om nutids-Anna sätt att ta hand om de ekonomiska bitarna?

Framtids-Anna kommer tycka det var ett fantastisk jobb jag gjorde när jag tog tag i situationen och satte upp ramverket för en så bra ekonomisk framtid. Och tycka att nutids-Anna redan gjort det svåra jobbet och bara borde chilla lite. Att nutids-Anna inte ska ha dåligt samvete för en halvonödig ultralight-friluftspryl till här och en terminsavgift till där, det är ingen fara, jag är redan framtidsproof. Bra övning, tack!

1 gillning

Jo, du har rätt i att jag kör mycket faktabaserade resonemang med mig själv och ofta kanske förtrycker det emotionella lite väl.
Jag skulle absolut inte säga att vi sparar så mycket att det känns ”tight”. Jag lägger en inte helt försumbar mängd pengar i kategorin sport/fritid/nöjen som är min favoritkategori. Egentligen är det som du säger att jag inte ”har nån anledning att oroa mig”.
Mina negativa känslor uppstår:

1.) När jag kollar på hemnet vad ett schysst hus som vi hade velat ha kostar eller gick för och inser att det är så sjukt dyrt och mer än vad vi skulle kunna köpa för idag. Då känner jag att jag borde spara mer/ha sparat mer tidigare i livet.

2.) När jag betalar de terminsavgifter, kursavgifter, utrustning, semestrar, restaurangbesök som jag har bestämt mig för att de är prioriterade för mig – gör min vardag jätterolig - så är det ändå som att det ändå smyger på ett dåligt samvete att jag ”borde” ha sparat. Detta är lite dysfunktionella känslor tycker jag som inte hjälper mig, men vad gör man åt sånna?

3.) När jag tänker på sånt jag gärna hade lagt mer pengar på om jag hade haft obegränsat, men som jag avstår för att jag egentligen inte värderar det sååå högt. Typ fler restaurangbesök, gå till frisören oftare, köpa mer ännu mer lättvikts-friluftsgrejer, ha värsta hårvård och hudvårdsserien. Då känner jag mig lite som ett gnälligt barn som inte gillar att inte kunna få ALLT. Detta kan jag dock leva med, kanske faktiskt ganska bra och håller en på jorden :blush:

4.) När jag köper nåt jag tänker att jag hade kunnat klara mig utan…

Ovan var mitt försök till analys, men vet inte riktig vad jag ska göra av dem för det :woman_shrugging:

Två tankar;

  • Hjälper det att betrakta sparandet som uppskjuten konsumtion istället för att man bara avstår något? Jag har själv ofta haft svårt att spara för sparandets skull.

  • Om man är lagd åt prylhållet är det lätt att samla saker på hög. En grej som jag kör med både hos barnen och mig själv är ”en sak in, en sak ut”. Man får absolut köpa en ny, kul pryl MEN då ska den gamla säljas först för man kommer aldrig kunna använda båda två. På så sätt både delfinansierat man sitt missbruk och inför en slags fördröjningsmeknism. :slight_smile:

Detta tror jag är nyckeln. Att känna sig rik handlar mer om att känna sig ‘ekonomisk osårbar’, att oavsett vad som händer så kommer man ha det gott ställt. Personligen tycker jag den känslan är helt oslagbar. Att konsumera och spendera pengar blir snabbt tråkigt och meningslöst.

Därför tror jag inte att som många säger att sparande bara är uppskjuten konsumtion. Att ha pengar kan ge mer tillfredställelse än att spendera pengar, så länge man inte snålar i onödan så klart.

Jag kan möjligen ha missförstått frågan. Men för min del så handlade det om att jag hela tiden höjde ribban. “När bostadslånet är betalt och jag har 100k på banken ska jag leva loppan för resten”. När det var uppfyllt så var det “jag ska som pensionär kunna åka en månad till Kanarieöarna varje vinter i fem år”. Som ni redan har räknat ut så stannade det inte där utan det eskalerade. När det kom till “sluta jobba vid 64 och kunna övervintra I tre månader varje år” så slog jag i handbromsen. Och det var både skönt och nödvändigt för jag har dragit ner risken. Man vet ju aldrig med framtiden, men det känns väldigt skönt att åtminstone kunna ha valfrihet framöver. Vill jag jobba längre än 64, gör det.

Kan det vara så att du är mer kunnig och påläst inom privatekonomi nu än tidigare och den kunskapen har gjort att du har den känslan du beskriver? Du/ni har också er största investering framför er, husköp. Det kan också kännas tungt, det är mycket pengar och man kanske är i början av sin spar/investerings-resa. Man inser snabbt att det tar tid att spara ihop till huset och behöver eventuellt prioritera bort annat för att få ihop pengarna som behövs.

Kan man lära sig uppskatta dem små sakerna i livet så tror jag man känner sig rikare. Alla dem saker som vi tar för givet som är egentligen få förunnat. Nu kan det säkert beror på hur ens liv har sett ut.

En sak som har hjälpt mig att känna mig rik/rikare är att prioritera det jag spenderar mina pengar på. Istället för att haka på trenden att ha det senaste av både det ena och det andra, prioriterar jag några få saker och där kan jag gå “all in”

Sen är frågan om du känner dig mindre rik för att du ser/tänker på vad alla andra har, medvetet eller omedvetet? Inte alltid men i många fall är väldigt mycket “lånta fjädrar”

Man behöver göra en inre resa och hitta den där balansen, lägga pengar på det som ger energi och glädje och endast lägga det nödvändigaste på det andra.

Som några tidigare har nämnt tror jag också på att budget kan vara en pusselbit.