Hej! Jag hittade er podd för cirka ett år sedan och var sedan dess lyssnat på vartenda avsnitt. Jag älskar mixen av nördig fakta, allmänbildning, era olika personligheter och ert personliga sätt att diskutera.
När ni pratade ni om Carolines förhållande till pengar i avsnitt 444 kände jag igen mig.
Jag är 51 år gammal och har, efter flera år väldigt låg lön, bytt jobb några gånger och har idag en lön som gör att jag kan unna mig saker och samtidigt spara 5 000-10 000 kronor varje månad. Jag och min man äger tillsamman ett hus som är värt i runda svängar 10-13 miljoner. För en tid sedan fick jag också ett arv på cirka 2 miljoner.
Nu till saken. Min man säger ofta att jag borde unna mig mer men jag har svårt att motivera för mig själv att köpa en massa kläder och prylar. Jag blir mest stressad av att ha saker jag inte använder eller behöver. Jag handlar efter reapriser på ICA och skulle själv säga att jag är ekonomisk på gränsen till snål. Det enda jag gärna spenderar mycket pengar på är resor.
Jag har funderat på att räkna ut var jag står på rikedomstrappan men, förutom att det verkar jättejobbigt , vill jag nästan inte veta. Det är som att om jag får se min ekonomiska situation svart på vitt så blir det jobbigt. Samtidigt vill jag kunna njuta av mina pengar, planera för när jag så småningom ska gå i pension (drömmen vore att kunna gå ner i arbetstid några år innan dess) och jag vill att min man och jag ska resa mycket och göra det till en del av vår livsstil.
Tack för en kanonpodd och för att ni är otroligt bjussiga!
Är inte detta extremt föredömligt? Du har listat ut vad du gillar och spenderar där istället för på allt du märkt att du inte gillar (vardagsmat, kläder, prylar). Väldigt medvetet och föredömligt.
Möjligtvis ett problem om du blundar för verkligheten. Det är väl bara att riva av plåstret. Snabbt.
Jag är som dig. Har slutat med att köpa saker för det ger mig inget längre.
Jag sparar all min lön.
Jag satsar på att bygga ekonomisk trygghet för att kunna spendera mer tid med familjen, köpa ett bättre boende(vi har ett bra boende) och gå i pension tidigare. Vissa av målen kan vi nå nu och då kommer vi lägga pengar på detta. Däremot att gå i pension tidigt och leva just nu går tyvärr inte ihop så bra så man får balansera det på bästa sätt.
Jag räknar mycket på hur det ser ut och hur mycket vi måste jobba för att nå vissa mål. Det tror jag är väldigt viktigt så man vet vart man är påväg och när man kommer dit.
Du har ju ett bra utgångsläge där du kan spara mycket och samtidigt fått arv som ger det bra start på sparandet. Du har ett hus, oklart hur mycket det är belånat men där finns det ju uppenbart kapital. Tyvärr är boende ganska kapitalförstörande på det sätt att du låser in pengarna för du måste ju ha någonstans att bo. Vi belånar vårt hus mer för att istället lägga pengar på globala indexfonder långsiktigt. Bättre låta huset generera pengar åt mig nu medan jag lever istället för att barnen ska få det när jag gått bort.
Ni verkar ju ha en väldigt fin ekonomisk livssituation med bra utgångsläge.
Ett klassiskt sätt att tänka är väl att försöka köpa upplevelser snarare än prylar. Enligt samstämmig forskning ger den typen av konsumtion mer och bestående glädje.
Utan att veta fördelningen så skulle jag gissa att du är “house rich”. Att större delen av eran förmögenhet är bunden till huset.
Jag som har rötter från asien har en annorlunda syn på spenderandet jämfört med min fru. Jag har fastnat i det att allt måste vara en deal. Man skryter hur lite pengarna man lägger på en visst pryl/tjänst. Inte för att jag inte har råd att köpa ryggbiffen till fullt pris, men när det är kortdatum, 50%, då känns det extra bra.
Min fru bryr sig inte, utan hon får inte den glädjen vid rabatterad pris.
Sen är det väl jättebra att du har avgiftats från konsumtionshetsen. Köp det du behöver och inte det du vill.
Just nu skulle jag inte vilja göra några större förändringar men så fort barnen flyttat ut, om gissningsvis max fem år, skulle vi sälja huset och flytta till ett mindre och billigare boende.
Jag älskar mitt jobb och drömmer absolut inte om att sluta jobba men däremot skulle jag vilja jobba mindre. Drömmen vore att kunna gå ner i tid (70% kanske) runt 60 och lägga den tiden på resor. Är vi bara friska jobbar jag gärna länge men trappar ner gradvis.
Å andra sidan kanske jag skulle bli tvungen att byta jobb om jag vill gå ner i tid och det skulle få konsekvenser för lönen. Och det är här det blir för många om och men och då stoppar jag huvudet i sanden.
Jag tror starkt på att äta efterrätten tillsammans med huvudrätten, det får i mitt tycke båda att smaka bättre, och risken att bli utan glass försvinner.
Att resa låter som ett bra sätt för dig att spendera. Personligen tycker jag det kostar massor att resa idag. Jag tänker att där kan de gå åt mycket pengar. Om det är ditt intresse känns det värt att inte köpa så mycket annat. Om du gillar resa och reser går ju pengarna åt där, så det är ju inte att du inte spenderar någonting.
Jag tycker du har en sund och bra relation till att konsumera.
Jag har i hela mitt liv levt “enkelt”, vilket för mig innebär så lite lyx som möjligt. Jag har alltid försökt utmana mig i att t.ex. skapa något själv istället för att köpa. Jag konsumerar extremt lite i förhållande till medelsvensson. Nya prylar och kläder är ofta helt ointessanta. Jag är inte ens intresserad av att åka på fler Thailandresor (var där ett par vändor på 90-talet som backpacker). Jag stannar hemma och pysslar med mitt. Och det är så jag trivs med livet och mår bra. Dels ekonomiskt - jag har bara behövt jobba när jag vill och har aldrig haft dålig ekonomi eller ångest över pengar, men även ur själslig/psykologisk synvinkel… jag känner inte att jag jagar något i ekorrhjulet. Jag har friheten att när som helst sluta jobba utan säkerhetslinor, vilket jag också har gjort många gånger.
Jag inte är en typisk “fire” på det viset att jag jobbar järnet för att bli rik (om det är definitionen) - tvärt om lever jag fire-livet hela livet: mycket ledig utan ekonomisk stress.
Det enda som kan få mig att konsumera mer är vänner och familj. Jag kan göra mycket för att de ska må bra. Då handlar det ofta om resor och upplevelser, men även en bra bostad (annars hade jag bott i en koja). Trots det har jag köpt ett billigt och enkelt hus där jag kan pyssla och snickra. Istället för en ny villa har jag köpt skog för pengarna som jag driver hyggesfritt.
Nu är jag 59 år , råkade bli arbetslös för ett halvår sedan (företaget lade ner) men har inte haft något särskilt incitament att söka något nytt jobb. Tänker att jag har bara 9 år kvar till pension, så jag kan göra vad jag vill nu, under förutsättning att jag inte plötsligt ökar min konsumtion. Jag räknar med att klara av det utan att sälja vare sig huset eller skogen. Dyker det upp ett jobb har jag inget emot det, men jag kan lika väl syssla med annat.
Ja, det är ju inte bara kostnaden för själva prylen som kan ge lite ångest utan framförallt (iaf för mig) att dra på sig en massa skit som bara ligger och skräpar. Jag är verkligen ingen slit-och-slängare och därför vill jag använda allt så mycket att det slits sönder. Tillfredsställelsen är stor när man kan slänga en pryl som man använt så mycket att det knappt finns något kvar av den. Då har man lyckats och kan känna sig nöjd!
Jag vet inte om det har något med Asien att göra utan snarare personlighet. För mig är det också fantastiskt att göra klipp på mataffären. Det är så pass kul att jag finner ett nöje i att handla. Det är nästan som att gå på Casino där vinstchansen är väldigt hög för man hittar nästan alltid någon bra deal på mataffären och är något ovanligt dyrt så köper man det helt enkelt inte.
Det låter som att du hittat rätt i livet. Att definiera vad man vill göra och ha och sedan leva enligt det - det är så man får ett ”rikt” liv. Föredömligt!
Hahaha! Håller med om klipp i mataffären. Även det här med stressen av att ha saker som inte används. Min princip är att det som köps ska fylla en funktion och jag rannsakar mig själv innan varje köp. Kläder är det enda jag ibland köper i ”onödan”. Men det händer allt mer sällan. Liksom du skriver handlar det här mer om stress än pengar. Att köpa och lägga på hög stressar mig enormt. Mindre prylar gör det lättare att andas.
Min man säger ofta att jag borde unna mig mer men jag har svårt att motivera för mig själv att köpa en massa kläder och prylar. Jag blir mest stressad av att ha saker jag inte använder eller behöver. Jag handlar efter reapriser på ICA och skulle själv säga att jag är ekonomisk på gränsen till snål. Det enda jag gärna spenderar mycket pengar på är resor.
, vill jag nästan inte veta. Det är som att om jag får se min ekonomiska situation svart på vitt så blir det jobbigt. Samtidigt vill jag kunna njuta av mina pengar, planera för när jag så småningom ska gå i pension (drömmen vore att kunna gå ner i arbetstid några år innan dess) och jag vill att min man och jag ska resa mycket och göra det till en del av vår livsstil.