Jag känner igen mig i det du skriver på så sätt att ju pengar man får och ju mer medveten man blir desto mindre rik kan man känna sig. Det är samma princip som att ju mer man vet desto mindre vet man.
Jag tror på att stanna upp och reflektera över vad man faktiskt har och tar för givet. Få lite perspektiv genom att resa och besöka andra delar av världen för att se hur de har det. Öka förståelsen för vår livsstil och hur det ser ut på jordklotet. Inse att vi är i minoritet och har det oförskämt bra.
Jag tror att det här är högst individuellt och man behöver definiera vad “rik” eller “framgångsrik” är för en själv. För någon är det ju en viss befattning, för någon annan en siffra på kontot eller för en tredje handlar det om något helt annat.
För mig handlar “rik” om att ha valfrihet och att inte ha begränsningar. Ett rikt liv för mig är att kunna jobba hemifrån, att inte skilja särskilt mycket på arbetstid och fritid, att kunna ha barnen och familjen hemma, att ha en vardag som är smidig och ha pengar på banken som gör att jag kan upprätthålla den livsstilen.
En av mina kompisar med flera hundra miljoner på banken (bokstavligt talat) har sagt att han inte är rik förrän han har en miljard. Det är ju ett annat sätt att se på det. Så frågan går nog tillbaka till dig @Anna:
Vad lägger du i betydelsen rik?
Först sedan tror jag att det handlar att se hur känslan hänger ihop med det. Jag och min vän/coach Moa pratar en hel del om ämnet här:
Både ja och nej. Jag har ju haft den här tydliga “brist-känslan” sedan jag var barn. Jag har hela tiden puttat fram målstolpen och tänkt när jag bara har X kr på kontot då kommer allt bli bra. Men längs vägen insåg att beloppet blev bara större och större. Det vill säga att det gick inte att lösa det emotionella med resultatet i verkligheten eller rationellt. Jag pratar om det ganska mycket i det här avsnittet:
Jag håller även på att läsa en bok på ämnet just nu som jag tycker är helt okej. Den heter “The Mindful Millionaire”. Den tar upp bland annat sju perspektiv på just brist och hur det kopplar till det emotionella.
Nej. Det kommer det inte. Tyvärr. Att göra en budget är att som att ta ett äpple, måla det orange och låtsas att det är en apelsin… Vi vet ju alla att det är ett äpple i alla fall.
Svårt att säga. Jag brukar ibland tänka så här kring ett beslut.
Hur kommer jag känna om X månader/år, t.ex. 3 år/när om jag gör det?
Hur kommer jag känna om X månader/år, t.ex. 3 år/när jag dör om jag INTE gör det?
Sedan brukar jag försöka gå på den spontana känslan. Innerst inne vet vi ju spontant vad som är rätt om vi inte överanalyserar det.
Jag tror att så fort du börjar tänka på det som argumentera så har du “förlorat”. Jag tror att många gånger att det här är en fråga där det handlar om att känna efter mer. Att kanske försöka bli mer närvarande i nuet så att du kan få lov att lyssna på dig själv. Du vet ju själv svaret egentligen.
Problemet är att ibland är man för smart för sitt eget bästa. Särskilt om man är snabb i huvudet och smart. Problemet är att i längden brukar känslorna vinna i alla fall… tyvärr… eller, kanske inte?
Vad du ska göra med känslorna är såklart svårt även för mig att säga. Utan jag tror att det bästa du kan göra att fundera mer och djupare på vad du tänker och känner i dessa situationer. Som andra nämnt kanske det också hade hjälpt att identifiera när du känner dig nöjd/positiv gällande ekonomin också!
Jag slås av att det du beskriver på många sätt är likt hur jag har tänkt under väldigt fattiga perioder. När jag har haft väldigt lite pengar så har jag, tyvärr, ofta ändå lagt dem på onödig konsumtion just för att jag “ju” förtjänar… vad det nu är, och “minsann” har bestämt att jag ska ha det! Jag känner igen mig så mycket i din beskrivning av att vilja ha allt! Men för mig personligen handlade det troligen om att försöka skjuta bort känslan av att vara fattig, och låtsas som att jag hade mer pengar än jag hade. Jag vet inte om detta resonerar med dig överhuvudtaget dock, det är bara min reflektion. Kanske kan du ha nytta av att undersöka just detta lite mer?
Mitt intryck är att du är motiverad att spara och vill ha det där huset, men att de negativa känslorna lägger sig i vägen för det du vill. Tänkte tex på att du inte beskriver något negativt i samband med att du lägger undan pengarna. För att ändå spåna lite kring vad du ska göra, så är det som gjort att jag lagt mig av med dessa känslor främst att jag började lägga mindre vikt vid konsumtion. Då det är just konsumtion som verkar ge dig en liten “baksmälla” i form av dåligt samvete så skulle jag testat att bli mer medveten om inköpen och fundera mer på varför du vill ha det du vill ha. Om det är ett uppriktigt behov eller om det kanske är något annat behov som försöker bli fyllt. Kanske testa att avstå från något och se hur det känns, och så vidare… På så sätt tänker jag att du så småningom kommer förstå mer av varför det blir som det blir.
Då ska man jämföra sig själv med de som är fattiga! .
Själv brukar jag aldrig fundera om jag är rik eller fattig. Om jag jämför mig med folk som har mindre pengar är jag rik eller tvärt om.
Tycker att det är helt onödigt bry sig om det hur rik man är.
Viktigast av allt är att man är nöjd med livet och sig själv. Uppskatta livet varje morgon när man kommer upp på egna ben. Pengar är viktiga men brukar träffa folk med väl betalda jobb som ser inte så lyckliga ut.
Stressade och missnöjda med vardagen .
Själv brukar jag aldrig prata om “mycket” pengar som gör någon automatisk lycklig.
Bäst är det att inte tänka på hur mycket man har på konto och leva livet så enkellt som möjligt stressfritt.
Du kanske sparar för hårt? Du kanske skulle behöva dra ner på sparandet några månader och se om det blir skillnad?
Jag är tvärtom, jag har alltid känt en sorts lättsam inställning till pengar (det har inte med mängden pengar jag har haft utan att jag inte är så rädd för att sakna eller förlora just pengar) jag känner brist på andra områden i stället. På de områdena där mina bristkänslor lätt triggas brukar jag aktivt behöva hålla efter balansen så att jag inte hamnar i bristtänk. Jag kan tänka mig att det kan bli väldigt deppigt att ständigt leva i ekonomisk fasta om du nu gör det om man har ett bristtänk på just det området.
Men att känna sig (tillräckligt) rik betyder främst för mig att kunna gena i hörnen😊 typ köpa mig en bättre vardag (bra boende, städhjälp mm) utan att behöva tänka så himla mycket och jämföra priser. Kunna ta ett bra hotell. Kunna ta taxi. Inte behöva fundera och planera och lägga undan för tex barnens julklappar eller vinterjackor och sånt. Men jag tänker inte så mycket i termer av just rik tror jag, för mig är pengar mer en funktion än ett mått.
Tim Ferris brukar väl säga att istället för att jobba för att bli miljonär - ska man jobba för att kunna göra det som man skulle göra om man var miljonär.
Så det är väl frågan du bör ställa dig - om du var rik, vad skulle du göra då?
Ja, det där med prylar har jag iaf funderat mycket på. Jag är ganska prylig när det kommer till vissa av mina intressen, men inte helt extremt. En in en ut är en ganska bra princip, men jag har fått mycket mer ut av Marie Condos Spark Joy-filosofi. Hennes bok som jag rekommenderar högt är lite töntigt skriven, men processen där är super. Jag har gjort hela grejen , och det är få saker i mitt vuxna liv som gett mig så mycket som det! Resultatet blir väl lite som en in en ut, men tanken är lixom att man tränar upp sin förmåga kring vad man vill ha i sitt liv, inte fokuserar på exakt hur mycket. Så blir det att man rensar ut allt som inte är viktigt för en, och för mig blir det att jag inte vill köpa på mig en massa dövikt heller.
Egentligen tycker jag inte jag har brist på lycka! känner mig bara inte rik på pengar vilket ju bara är en fråga om perspektiv, och det är egentligen det jag hade velat lära mig att skifta… för som många säger, det finns alltid de som har mer och de finns de som har mindre. Jag har den inkomst och de pengar jag har, och tycker teoretiskt jag borde kunna känna det som att jag har överflöd av pengar men upplever brist…
Det är ju en ribba som är långt borta för mig, men det intressanta tycker jag är att du skriver att du slog i handbromsen. Hur bar du dig åt? hur kändes det? tror du du hade kunnat göra det tidigare? Vad gjorde du alltså rent praktiskt när du drog åt?
Jo, det är en del av paradoxen absolut. Jag hade förväntat mig att det skulle bli tvärt om.
Försöker göra detta så mycket som möjligt. Och det är mestadels bra förstås, men det är någonting med att göra själva prioriteringen som får mig att uppleva brist. Kanske har jag en idé om att rikedom (på pengar) innebär att man inte ska behöva prioritera. Men gör man inte det blir man inte rik (på pengar).
Det är kloka ord, jag har tänkt på dem förr. Vi skulle flyttat till ett najs hus bland annat, och det är ju det jag jobbar emot. Så på så vis är jag ju på rätt kurs, får bara försöka vila lite mer i detta.
Jag nysparar inte längre utan låter det kapital jag har i fonder och aktier sköta sig själv. Det känns bra, om vi bara slipper årliga pandemier så borde jag kunna göra som tänkt. Tanken är att det som är 2.2 Mkr idag ska vara 3 Mkr om tio år. Och då ska jag sälja av för 150.000 kr, ungefär 5 procent årligen. Då bör kapitalet vara ungefär stabilt år ut och år in.
Pengar som jag tidigare månadsinvesterade reser jag för, åtminstone innan corona. Förhoppningsvis kan jag återuppta resandet nästa år igen.
För mig är det att ha valfrihet, att kunna bo som jag vill, ha de fritidsintressen jag vill, att kunna säga JAPP till olika erbjudanden livet kommer med (typ en kompis säger “ska vi åka på batikfärgarkurs i Dalarna och bo på b&b i maj”) eller följa magkänslan och haka på en ny kurs/tävling/fritidsintresse. Buffertpengar på banken nog för att kunna rycka på axlarna åt sånt som annars hade kunnat ge magknip. Och att köpa den prylen jag vill ha (vid väl valda tillfällen, det är det som är det svåra), inte den jag nästan vill ha.
Jag hade lyssnat på avsnitten du länkade till redan, men det är fortfarande Svårt!
Nyckeln du gav mig här var att jag och min sambo missat att synka mellan varandra på vad X innebär för vårt husköp, alltså NÄR vi ska köpa vårt efterlängtade hus. Under påsken har vi pratat om det och det visade sig att vi båda varit lite stressade av “så fort som möjligt”-tanken, som vi trodde var vad den andre ville. Nu har vi satt en tidshorisont lite längre fram som båda tyckte var fantastiskt skönt. Jag känner att det var en big win, för nu vet jag att jag sparar nog, och kommer förhoppningsvis kunna följa whims som kostar pengar med mer glädje!
Ja du har rätt. Jag vet ju, och jag har gjort en bra avvägning. Det svåra är att inte ifrågasätta den varje dag. På andra ställen i livet är jag bra på att sätta upp en tidspunkt, säg en gång i halvåret, då jag ifrågasätter och om det behövs, ändrar kurs. Däremellan kan man softa och gilla läget.
Jag känner igen mig i det du skriver, fast kanske kände jag mig inte riktigt rik tidigare heller. Jag har aldrig förut haft så mycket pengar som jag har nu, men jag känner mig inte rik.
Kanske detta är en simpel grej, men jag testar nu ett annat sätt att hantera min vardagsekonomi, inspirerat från någon här på forumet (minns tyvärr inte vem).
Bakgrunden är att jag har en benägenhet att vara snål mot mig själv (inte när det gäller barnen…) och för att ha koll på allt så har jag tidigare fört över lite i taget till mitt kortkonto, och exakt belopp till räkningskontot, och inte haft så mycket pengar kvar på min ”lönekonto-bank”.
Nu testar jag att istället ha (en del av) bufferten på de vanliga kontona, så när lönen kommer den 25:e fyller jag upp räkningskontot till 40tkr och kortkontot till 10tkr. Har också ett kreditkort som buffert, med 30tkr utrymme, som jag använder för ev. större inköp under månaden som jag bedömer inte ryms i de 10tkr på kortkontot.
Hittills har detta nog lett till att jag känner en frihet och en lättnad. Och kanske har jag börjat vara lite mindre snål mot mig själv. Jag köper ändå inte så mycket, kanske lite mer nu men det ser jag som positivt…
Detta kanske inte alls är något som skulle passa dig, men ville ändå dela med mig.
Jag har alltid känt mig rik. Köper jag bil köper jag en mindre modell än jag först tänkt, min båt är en utmärkt seglare men lite mindre och billigare än grannens, jag har en utmärkt mobil men det är ingen iPhone, bor jag på hotell bor jag helst på ett mindre och enklare alternativ, jag har bott sex månader i en bil i Australien, jag har tältat i Söderhavet osv. Det finns nästan alltid ett mycket billigare alternativ än det vanliga och om man är beredd att utnyttja det kan man göra nästan allt man önskar.
Det handlar om vilka krav och förväntningar man har.
Jag känner mig rik av väldigt små saker som folk antar jag tar för givna som inte alltid varit givna för mig.
Att dricka ett glas Tropicana apelsinjuice får mig att känna mig rik, för när jag var barn hade vi bara äcklig apelsinjuice från koncentrat.
Jag dricker rent solsken.
Andra småsaker som får mig att känna mig rik är att jag är frisk och kan äta vad som helst. Hade jag blivit tvungen att ha min föda genom en slang in i magen hade jag känt mig oerhört fattig och det är en oerhörd smärta möta dessa människor. Jag måste i mitt yrke skölda mig från det annars kan jag inte jobba.
Att gå på toa och allt fungerar. Att kunna röra sig smärtfritt. Att kunna dansa
”Hälsan är kronan på den friskes huvud som bara den sjuka kan se.”
Tacksamhet är som tidigare nämnt en av pusselbitarna i att känna sig rik.
”Jag förbannade faktumet att jag inte hade några skor tills jag mötte en man utan fötter.”
Tacksamhet. Har du frusit på alla sätt tidigare känns solens strålar som en ren välsignelse och du klagar aldrig mer på värme. ^^
”Jag förbannade faktumet att jag inte hade några skor tills jag mötte en man utan fötter.” Bra citat, tycker jag. När jag läste det nu, så kom jag att tänka på en händelse jag råkade ut för härom månaden. Jag var på väg till ortopedtekniska på sjukhuset, för att få nya inlägg till mina skor. Dåligt väder och humöret var inte på topp den dagen och jag gick och tänkte på hur besvärligt det var att ta sig dit och krångla med dessa inlägg.
Precis när jag ska gå in genom dörren till ortopedtekniska, kommer det ut en medelålders man och han stöttade en ung kille i artonårsåldern och den killen hade bara ett ben. Gissa om jag skämdes lite för mig själv och kände stor tacksamhet över att bara ha ett par inlägg i mina skor?
Ibland behöver man påminnas om hur verkligen bra man har det i livet
Tror det handlar lite om när man känner sig nöjd. Jag bor i en villa i en småstad i skåne. Jag har en bra bil från 2014.
Bor jag kvar här kan jag unna mig fina semestrar och byta bil då och då. Alltid ha pengar över. Men vill jag bo i de dyra stadsdelarna i stockholm, så kommer jag alltid bo för trångt, för dyrt, och med för lite pengar över.
Jag beter mig lite som en snålis och kollar extrapriser i affären och vill köpa där det är billigast, men jag behöver aldrig fundera på om det finns pengar på kontot. Mina konsumtionsvanor överstiger inte min inkomst.
Så frågan går nog tillbaka till dig 
.
.
!