Jag har ingen egen erfarenhet. Men jag tänker beträffande växande rikedom i form av pengar och prylar att varje gång man förvärvar mer rikedom förlorar man något inombords. Denna förlust maskerar sig som en längtan efter identifikation med den ekonomiska status som man vidrör. Man försöker mätta denna längtan som egentligen är en flykt. Alla upplever nog inte detta. Jag ska inte krångla till det med medvetet och omedvetet, vare sig kanske för andra eller definitivt mig själv. Men jag kan säga detta. Trots dessa beskrivna varningsklockor och andra ringande omkring mig finns det en märklig inre kraft i mig som drar i mig att påbörja denna tomhet. Jag är en fattig person. Men jag tror inte det handlar om kompensation. Nej nu när jag tänker efter handlar det om filantropi. Så det är min oro. Hur ska jag hålla mig på vägen att hjälpa och inte fastna i ett mer vill ha mer tillstånd med en växande tomhet som resultat?
Vad håller du på med? Fattar inte dina trådar längre. Fast forumet heter som det gör, tror jag inte att alla här föddes rika och har privilegier som de inte har rätt till. Några av oss gick till skolan och till sängs hungriga. De flesta av oss har inte 50 milles villor och 800 miljarder på isk.
Tänker mer att rika tillsammans betyder att vi ska bli rika tillsammans, inte att alla rika hänger tillsammans. Och att rikedom handlar enbart om cash, därav underkategorin som du skriver dina kryptiska bittermeddelanden i.
Sry dude men säg vad du vill så kan vi bemöta det.
En växande tomhet behöver inte bli utfallet av att ha det bättre ställt ekonomiskt. Tvärtom så är det vetenskapligt förankrat att människor generellt faktiskt blir lyckligare av pengar, åtminstone upp till en viss nivå. I huvudsak för att det bidrar till ökad trygghet och minskad stress.
Jag tror att det du egentligen vänder dig emot är statuskonsumtion och “vill ha”-begär?
Förlåt, men det där var nästan obegripligt. Min begränsade tolkning är att du har en negativ syn på människor med förmögenhet. Samtidigt vill du bli det du kritiserar, men utan de egenskaper du själv kopplar till rikedom.
Ja jag vet att jag är inkonsekvent. Jag bryr mig inte om hur mycket eller lite pengar en människa har när det kommer till att gilla eller inte gilla. Men då jag inte har någon erfarenhet blir det spekulationer eller böcker.
Förstår inte riktigt, har tråden något syfte eller är det något du vill ha svar på?
Jag antar att du syftar på erfarenhet av rikedom, men vad menar du egentligen med detta? Du får vara mer konkret.
Du uttrycker dig så knasigt. Typ som jag gör lite sarkastiskt fu style. Men jag känner ju inte dig så vill gärna veta lite mer.
Folk på det här forumet är inte ens nästan det man trodde man skulle hitta när man kom hit googlandes. Kolla på jeppe tex. Smart som fan, genomskinlig och inte ens än miljardär.
Skaffa dig en billig hobby, tex militärcyklar, löpning, vandring då kommer du bara bry dig om prylar till dessa relativt billiga hobbys. Sen är problemet löst.
Detta är ett perfekt inlägg att prova hur olika språkmodeller fungerar och tolkar samma text,
Prova och ställ frågan vad syfte, budskap och frågan är i inlägget så får man väldigt intressanta svar som faktiskt skiljer sig åt!
Du gräver inte ett hål. Bli rik, men fortsätt lev som när du var fattig. Funkar för mig… tappar inte fotfästet.
Vad tror du det är man förlorar? Första steget är väl att identifiera det så man vet vad man ska skydda på resan, tänker jag.
Generellt tror jag du har rätt. För att gå från fattig till rik får många offra tid, säkerhet, inre frid, relationer, sömn och vila m.m. Men det behöver ju inte du göra 
Många går nog vilse och stirrar sig blinda på pengarna. Man tror pengarna ska kunna köpa tillbaka vad man försakat, trots att de egentligen bara kan fylla materiella behov. Bättre att bli “lagom rik” och inte offra det oersättliga.
Allt är ju relativt. Jag har svårt att greppa hur mycket rikare den fattigaste decilen är i Sverige relativt den fattigaste halvan av mänskligheten idag. Eller hur majoriteten av människor haft det majoriteten av mänsklighetens historia.
(Siffrorna går inte alltid ihop. Internationell lönestatistik går inte ihop med bnp i källorna jag hittat. Man kan väl inte tjäna mer än landet producerar per capita t.ex? Fast det kanske går om tillräckligt få lönearbetar?)
Rent materiellt; god belysning, asfalterade vägar och internet är mer än de flesta kunnat föreställa sig historiskt. För att inte tala om allmän välfärd.
Klen tröst när man vant sig och tar det för givet såklart. Fast glömmer man vad man har så känner man sig alltid fattig. Oavsett förmögenhet och inkomstnivå.
Skriver du detta av egen erfarenhet från ökande rikedom?
Eller är det gissande för att det känns bättre för dig om de med mer pengar känner sig tommare? Just att påstå att människor som tjänar mer pengar än de själva måste förlora mentalt på det och bli sämre människor eller olyckligare själar är en vanlig snuttefilt man hör tas till.
Men det är ju en annan sak om du skriver om dina egna erfarenheter.
Skänk en slant till stadsmissionen om du känner för det? Det har hjälpt mig i min egen tomhet i många år 
Det blir som en månatlig påminnelse att jag är rik med värme i elementen och vatten i kranen och en askön säng, och några eluttag att tillgå dessutom! Istället för att ligga och kvarta någonstans där ingen vill sova om nätterna…
Välkommen till forumet vettja @Epistel 
Mvh / Stefan
Jag är fattig. Jag har alltid varit fattig. På pengar. Jag skrev att inte alla känner tomhet. För en del är det nog tvärtom. Att Rikedom ger mening. Jag skrev inte för att provocera. Jag skrev för att få input om hur jag kan handskas med ett personligt dilemma. Men jag ska försöka vara mer konkret i fortsättningen.
Du kan ju besluta vad hjälpa ska betyda i ditt liv. Det kan vara att alltid ge 50% av din nettoförmögenhetstillväxt till välgörenhet. Det kan vara att jobba ideellt.
Att undvika växande tomhet handlar ju både om mentalt förhållningssätt, principer och beteenden.
Min tolkning av TS trådstart:
Uppväxt under förhållanden utan mycket pengar kan vägen mot mycket pengar kännas skrämmande för att den riskerar att komma med beteenden och vanor som man själv inte vill identifieras med eller vara en del av.
Korrekt?
Jag tycker många sagt bra saker i tråden redan det här sammanfattar det bra tycker jag:
Ja så är det kanske. Men mest handlar det om att hitta en väg ut ur ett personligt dilemma. Fast dessa saker hänger nog ihop.
Som sagt det är du själv som bestämmer hur ditt rika liv ska bli/vara. Det materiella har du rätt i det kommer sannolikt inte göra någon rik. Men att kunna välja och jobba 80 %, umgås med vänner mer, resa dit jag vill, utöva den sporten jag älskar, eller bara lära mig nya saker, läsa en bok, gå ut i naturen. Det är för mig ett rikt liv att kunna säga ja till alla mina drömmar.
Men bortom pengar inser man också att livet är så mycket mer än pengar, pengar är inte slutmålet, det inte svarat på alla frågor. Det är en pusselbit i livet av många.
Mina pengar varken fyller eller urholkar mitt inre. Men det ger en ökad känsla av trygghet och säkerhet.