Buffert gör mig till nihilist

Hej,

Är det någon mer än jag som har tappat löneglädjen i livet av att ha buffert?

Jag minns tiden utan pengar och utan buffert, man blev glad var gång det skulle vara lön, var lite som julafton. Nu med även en liten buffert så skulle jag klara mig ett halvår/år utan att arbeta eller ta A-kassa (har ett billigt liv). Visst är det skönt och man slipper ångesten MEN ångesten kan vara drivande. Finner att jag ifrågasätter saker ur ett större perspektiv och gillar inte svaren jag får.

Hur gör ni andra som också har lite rastlöshet i själen?

8 gillningar

Det har sagts förut; pengar och lycka är två olika saker. :slight_smile:

9 gillningar

Jag har inte min buffert på samma bank som lönen och löpande ekonomi. När lönen kommer skickar jag iväg sparpengar till lysa och lever på resten, blir det över kastar jag över resten med. Så jag märker inte av min buffert. Behöver jag den är den max en bankdag bort. (Har kreditkort om det verkligen skulle knipa). Det är väl mitt tips, försök att glömma bort den!

4 gillningar

Grattis! Pengar är inte längre din viktigaste källa till meningsfullhet i livet. Det är nu resan börjar!

5 gillningar

Jo jag förstår men det är vetskapen om att den finns. Det här lugnet en buffert för med sig. Jag behöver inte vara orolig att pengarna skall räcka eller att jag inte skall ha råd med någonting. Om jag vill ha något så sparar jag bara.

När man var fattig student, att skrammla ihop till en flaska inför helgen eller att samköra mat med vännerna för att storkoket skulle bli billigare hade en viss charm.

Hur hittar jag den nu när det inte längre är en nödvändighet?

2 gillningar

Jag går till kyrkan. :wink:

7 gillningar

Lycka och en känsla av mening i livet kommer som en (bi)effekt av den strävan som du upplever som viktig och meningsfull just nu. Det är inte ett permanent tillstånd när du väl uppnått dina mål.

Om man har lite pengar är det naturligt att en strävan efter mer pengar är viktig. Samma sak gäller den som hungrar, fryser eller på annat sätt inte får sina basala behov tillfredställda. Men när behovet väl är ”permanent” uppfyllt klingar lycko-känslan av ganska snabbt.

Du får hitta andra saker att sträva mot. Fysiskt välmående, filantropi, mental utveckling… :slight_smile:

4 gillningar

Jag blir fortfarande glad när lön och tjänstepensioner tickar in på kontot. Inte för att jag behöver dem utan mer för att det är tillfredställande att bygga förmögenhet. Jag vet jag är en dålig människa som finner glädje i det. Men jag sitter hellre och funder över mina investeringar än att klappa på powertools eller lägga timmar på vad jag ska ha på mig på nästa fest etc. Shopping kan ske på många olika sätt.

Med det sagt så förstår jag precis vad du menar att små medel kan skänka mer glädje än stora. När jag var ute på lokal engång i min ungdom och ölen kostade 33 sek och jag bara hade 20 kvar i fickan. Satsade jag på blackjack fick ihop en hundring löste in den och kunde sedan bjuda mina 2 panka polare på en öl. Min sämsta investeringsprocessen , mitt bästa investeringsresultat och den största momentana glädjen av en enskild avkastning.

Är det inte lite så att livet blir härligare och enklare med åren men inte lika roligt.

6 gillningar

Det är väl inget dåligt att finna glädje i det och det säger väl inget negativt om dig?

1 gillning

Jag får väl ta och göra det!

Gällande basala behov, Maslov och allt det där… Kanske kan jag känna mening om jag sätter mig i en någorlunda säker situation där mina basala behov inte är mötta. t.ex. vandra skåneleden utan ordentligt med mat, så man får vara hungrig ett par dagar. Kanske blir pizzerian vid slutdestinationen det som ger syfte.

Jag kan nästan garantera att du kommer uppleva en lycko-liknande känsla, ja. :wink:

Stram budget och buffert på en annan bank och helt plötsligt känner man sig en student igen :wink:

2 gillningar

Några av mina bästa o mest minnesvärda måltider har varit just på lokala pizzerior efter en helg på Skåneleden. :wink:

3 gillningar

Du kanske skulle behöva levla upp på något område? Eventuellt har du använt pengabegränsningar som en mental tröskel, nu har du plötsligt inte det hindret, vilka möjligheter öppnar sig då?

2 gillningar

Nu förstår jag att det inte är detta vi talar om, men själv har jag inget problem med att omfamna nihilismen.

Jag kan dock känna igen mig i det du skriver. Det obekymrade livet i att som ung och fri leva från lön till lön, kämpa lite för den sista veckan och sitta på krogen sista dagen för att vänta tills efter midnatt med att betala notan då de nya pengarna kommer in. Jag är fortfarande glad varje gång lönen kommer in, men i jämförelse med när jag var yngre är det ju en väldigt balanserad glädje. Jag har dock en tillgång här i att jag är konstant rädd för att bli fattig så löneglädjen kan hållas vid liv därför. Det är knappast en rationell känsla men jag har lärt mig att leva med den och ger ju som sagt bonusen att man blir lite extra glad för lön.

Jag gillar min buffert, köper egentligen allt jag vill ha. Men jag vill inte ha särskilt mycket.

2 gillningar

Det här med att sitta till midnatt och vänta hade jag förträngt😂 man var lite mer obrydd förr. Nu ser man ju alltid till att ha täckning på minst 2 helt oberoende betalnings alternativ.

3 gillningar

Vi har valt att ha vår buffert via kreditkort. Gissar att det är väldigt personligt, men jag drivs till att lägga ett extra kol på sparandet när det inte finns några synliga buffertar.

2 gillningar

Jag har ca 250 000 kr i buffert, vi är två vuxna och ett barn. Min sambo har ca 100 000 kr i buffert. Jag förstår precis det du menar. Jag behöver aldrig invänta någon lön för att handla något. Jag köper det jag vill NÄR jag vill ha det och sedan läggs pengarna tillbaka i bufferten när lönen kommer.

Min fascination för pengar försvann en hel del när jag gick över milstolpen 1 000 000 kr. Då kände jag “jaha, det var ju inte så svårt…” och pengar blev inte så stort efter det. Kanske var det för detta var ett av mina första och stora delmål? Men jag förstår precis hur du menar med att lönen inte spelar så stor roll. Har vänner som behöver vänta in lönen för att kunna äta ute eller så, fyfan vilket liv skulle jag tänkt om mig själv men samtidigt så är ju på något vis väntandet och tanken så mycket värd.

Kommer ihåg när man samlade ihop pengar till sin första speldator och jobbade på sommaren, man satt i typ 3 månader och samlade och tänkte och planerade. Sen fick man den och det var så sjuuuuuukt när man väl började spela. Idag kan jag köpa något och när jag väl fått hem det så är det “jaha”.

7 gillningar

Amen på det. Minns när jag jobbade en HEL sommar för att köpa 1 Mb extra RAM-minne till Amigan för 1500 kr. Minns det så här 30 år senare och får en god känsla. Idag sorterar man på Inet / Dustin dyrast först, googlar några reviews och beställer hem det. Häromdagen hade jag en pryl ouppackad i flera dagar… :man_facepalming:

Tror att det handlar om att våga levla sina utmaningar och sitt spel till nästa nivå. För det som egentligen “bara” har hänt är ju att “gapet” har försvunnit. Sedan behöver man inte alltid hitta det nya svaret i penga-området tänker jag.

7 gillningar