Det är kanske ett tecken på årsringarna, men att leva på mindre är underskattat i min mening. Jag pratar inte om ett eremitliv i en skogskoja, utan ett fullt fungerande vardagsliv utan att använda för mycket nyinköpt eller knarka instagramjakt på bekräftelse.
Räntan går upp, då får vi mätta munnen efter matsäcken. Elen går upp, försök förbruka mindre. Maten blir dyrare, ät enklare rätter. Bränslet går upp, kör mindre bil (om möjligt. Bonustips: sänk hastigheten 10-20 km/h på motorväg och upplev minskad förbrukning). Cykla och promenera mer. Elda en brasa i skogen och grilla en korv. Avdramatisera det hela. Vi kommer att överleva.
Instämmer. Det handlar om att hitta andra mer bestående värden än konsumtion. Inte bara för att allt har blivit dyrare utan också för att hushålla med det man har och vårda det. Vi är trots allt en länk i mänsklighetens långa kedja och det vore fint om det inte blev den sista.
Håller helt med! Jag tror många har vant sig vid att ha det “för bra”. Men enligt min erfarenhet är det enkelt att vänja sig vid att leva på mindre också.
Man behöver t ex inte ha den senaste iphonen eller en ny bil vartannat år. Har man en garderob full med kläder kanske man inte behöver köpa mera.
Det är så himla mycket av vår konsumption som är lyx och som egentligen inte behövs. Genom att minska på lyxkonsumption gör man något positivt för sin egen ekonomi och för jordens resurser.
Laga det som är trasigt i stället för att renovera. Ha hemmafest i stället för att gå ut på krogen. Vistas mer tid i hemmet. Se till att trivas bara. Ge din tid till andra, och hjälp till där du kan.
Hel rätt. Håller med dig till 100% . Det är bara anpassa sig efter omständigheterna(vägunderlaget)
Därför är det viktigt tänka på sådana saker innan det skär. Alltid bra ligga lite lågt leva inte på gränsen av sina tillgångar. . Därför är det extra viktigt med månadssparandet då livet känns mycket tryggare.
Problemet är att många lever i skulder och med små marginaler. Allt köpt på avbetalning låg rånta som man brukar säga .
Det går att vara en cool katt utan att förhäva sig. Man behöver inte vara en schmuck och predika till sin omgivning. Gör det bara. Låt matoljedoften av hemmapoppat inspirera i stället.
Hedonisk anpassning är både en välsignelse och en förbannelse. Vi vänjer oss väldigt fort oavsett om vi har det bra eller dåligt, vilket jag kan tycka är lite tråkigt ibland - varför kan inte livet vara sådär fantastiskt som man föreställde sig att det skulle bli på den där resan eller med den där prylen - för evigt
Så man får försöka anpassa sin konsumtion efter detta.
Jag har under en längre tid förändrat mitt klädbeteende ganska mycket. Har i stort sett på mig kostym eller uddakaval varje arbetsdag även fast mitt yrke ej så kräver.
Har också snäppt upp vilka kläder jag köper. I stort sett total diskonterat modemärken förutom lite fritids och träningskläder från Asket och Arket. Använder bara träningskläder i bomull istället för plastkläder som är så populära i dag vilket är bra för mitt miljösamvete.
Således köper jag betydligt dyrare kläder i dag men eftersom det är kläder av bättre kvalité så håller de längre och är värda att reparera när det behövs. När det inte går att reparera mer så återvinner jag det på Arket och får då 10% rabatt på nästa köp.
Så kontentan är att jag klär mig stiligare/bättre, använder färre resurser och spenderar mindre pengar på kläder. En annan positiv bieffekt är att man får oftast betydligt bättre service på butiker/flyg osv om man är klassiskt klädd.
Jag lever ganska gott men försöker verkligen undvika att köpa saker jag inte behöver. Med det sagt så behöver jag en ny telefon, TV eller dator så tittar jag inte på priset men undviker att köpa nytt före det verkligen behövs.
Det är lätt att hamna i “vill ha det nyaste och häftigaste” tänket idag, speciellt ifall ekonomin tillåter sådana slösaktigheter.
När det gäller drivmedel och föda så tänker jag inte alls på vad det kostar för jag anser det tillföra så mycket till livskvaliten att jag inte vill kompromissa.
Att var trevlig och schysst är faktiskt ett spartips. Att inte sparka in dörrar och kräva sin rätt med buller och bång. Ett varmt leende och vanlig samtalston ger bättre service och erbjudanden.
Fundera ut en alternativ lösning innan du presenterar ditt problem. Funkar väldigt bra privat, som kund och i jobbsammanhang. Att inte se ut och lukta som ett avloppsdike är en grundförutsättning, oavsett tillfälle och bransch.
Beror ju helt på situationen, men visst kan det vara ett okej utgångsläge. Finns många där ute som bara väntar på nästa ”godtrogna idiot” de kan utnyttja.
Om man har tänkt ut en tänkbar lösning tror jag inte man ses som godtrogen. Man förekommer. Som nämndes ovan, vänlig framtoning betyder inte lyckligt ovetande.
Nyrik vräkighet har väl aldrig varit särskilt fashionabelt, men med tanke på vår omvärld och vart vi är på väg tror jag även den statusintresserade skulle tjäna på att komma ner lite på jorden.
Håller helt med om att vi måste bort ifrån konsumtionssamhället! Men hur lite är ”mindre”?
En låg standard/enkelt leverne här i Svea är ju ljusår högre än i 99% av resten av världen… Jag är både sparsam och miljömedveten, shoppar inte i första taget, men diskmaskin, robotdammsugare och mina dyra elverktyg är inget jag tänker vara utan.
