Varför kan folk inte sätta pengar i kontext?

Vardagsekonomi
1

här är några saker som gällde min familj när jag växte upp:

  1. vi snålade in på dryck på restaurang. visst, det är ju bra eftersom cola inte är så nyttigt, men skälet var att det är dyrt (läs överpris, 5kr cola för priset av 30kr).
  2. suckande över när någon glömt äta upp sista mackorna i påsen eller liknande så att de behöver slängas. onödig utgift.. visst, det var väl onödigt.
  3. köpte saker med “kort utgångsdatum” för att spara 3kr. men sen glömde man av att äta upp det i tid ändå
  4. snålar in på något, som går sönder, så man får köpa nytt
  5. köper billiga högtalare till tv, men byter frekvent ut mot annat i liknande prisklass i hopp om att nästa högtalare ska vara så mycket bättre
  6. snålade in på mobilabonnemang till mig, så att min surf tog slut typ varje månad

samtidigt minns jag specifikt en gång när min far köpte en bil, men sålde den efter bara ett halvår. förlustaffär på 50tkr på 700 mil. samtidigt behöll han sin gamla bil, och hade dubbla bilar i ett halvår. detta var tydligen helt okej. bilar var min far en stor förbrukar på. man kunde prioritera att elda upp 50k på den bilen, men man tar inte tag i att renovera hallen i sommarstugan. kanske hade varit bättre att leja in hantverkare om tiden inte finns för att göra jobbet själv, kan jag tycka?

samma sak gäller att byta motorcykel flertalet gånger, “nja, den här var det lite mycket vinddrag i”, “nja, nu ska jag köpa en jag bara kan pendla till jobbet med”, “nja, nu ska jag köpa en som är bensinsnål”, “nja, nu är jag trött på att växla, ska köpa en scooter”. egentligen var det ingen större skillnad på dem tycker jag, men den största gemensamma nämnaren var att ingen av dem knappt användes. han hade lika gärna kunnat behålla den första motorcykeln och sparat en hel del pengar

“nja, nu ska jag impulsköpa en sprillansny båt!”, “nä, nu byter vi båt mot en som är nästan likadan”, “nja, nu ska jag köpa en timmervagn för 250k, jag är så trött på ventilpaketet på den gamla, och jag kör ju ändå typ 20 timmar om året med den!”, “nja, nu är grannens förfallna hus till salu. äh, jag köper det så slipper vi få några grannar som renoverar och flyttar in där!”

min familj var ganska välbärgade, men sättet man prioriterade på är helt sjukt tycker jag! de tappade liksom helt förståelsen av pengar. man kan kasta stora utgifter runtomkring sig, men gud förbanne den som beställer en cola på restaurang en gång i månaden.. det är ju knappast de utgifterna som möjliggjorde de andra dumma köpen

känner ni igen det? man tappar greppet av vad pengarna är värda och var de gör mest nytta nånstans. jag tycker det är helt obegripligt

8 gillningar
2

Ja, det är ju att sila mygg och svälja kameler.

Jag tror att alla har någon blind fläck. Det kan handla om pengar, men även om annat i livet.

4 gillningar
3

Alla tycker väl om att spendera pengar på olika saker?

Jag köper ALDRIG en cola på restaurang för 30 kr.

Men samtidigt köper jag ALLTID en ny telefon varje år för 10.000-15.000 kr.

4

Det här är något man behöver lära sig. I den bästa av världar ska föräldrarna lära barnen att tänka ekonomiskt rätt, men som dina så talande exempel visar blir det inte alltid så. Då får barnen (förhoppningsvis) dra lärdomarna av föräldrarnas tokiga beslut precis som du har gjort och öva in ett bättre beteende.

3 gillningar
5

Tror det är fullt mänskligt.

De flesta kan inte spendera frikostigt på allt. Men inom vissa områden som man själv känner ger mervärde, så lär många tycka att en högre kostnad är ok.

Som jag.
Köper aldrig dryck som kostar när jag väl äter ute, kostnaden för en läsk kan motsvara 2-3 middagar hemma för mig.
Sen lägger jag gärna generösa summor på grävhjälp, växter och linoljefärg.

Olika budgetar, så fullt rimligt för mig. Men troligen kan det uppfattas helt ologiskt av andra.

Men som vanligt, så tycker jag att allt i livet inte måste optimeras, så länge man har en ok balans i sin privatekonomi.

Så ser dina föräldrars beslut som fullt normala.

7 gillningar
6

Haha ja, känner igen det där. Jag kan sitta och flytta laster i Tibber och känna mig som ett geni för att jag sparat 47 kronor på en månad. Sen tar det fem minuter så har jag impulsklickat hem en lövuppsamlare för 1500kr fast jag redan har en kratta i förrådet.

Hjärnan verkar vara byggd för att maxa småvinster som går att räkna på direkt, men helt blind för de stora dragen. Kanske funkade i grottan när man skulle hushålla med bär och kött, men i dagens läge blir det rätt skevt.

Är nog biologin som spökar med oss :thinking::rofl:

14 gillningar
7

Varit med i fastighetsbudgivning på många miljoner och glatt höjt budet med 25000kr samtidigt som man kollar på extrapris i mataffären :face_with_peeking_eye:

16 gillningar
8

Sen har vi detta med alla autogiro.

Jag är rätt nogrann med mina ekonomi men även jag har slösat många tusenlappar genom åren på autogirotjönster jag knappt använder….

Därför jag helst betalar allt på en gång istället för att skriva upp mig för autogiro om det finns på alternativ.

2 gillningar
9

Det kan ha att göra med olika måttstockar för olika faser i livet och att man inte vill att barnen ska bli bortskämda.

Dvs när du var barn var hans måttstock för dig hur han hade det när han växte upp. “Läsk på restaurang, det kunde jag bara drömma om på sin höjd”, “Slut på surf, ja på min tid hade vi ingen surf alls men klarade oss bra ändå”.

När det gäller hans fordonsintresse resonerade han kanske mer i stil med “Jag har jobbat hårt och det har gått bra så nu har jag äntligen gott om pengar, och då vore det väl f-n om jag inte skulle kunna spendera dem på det som faller mig in, oavsett om någon annan tycker det är onödigt”.

2 gillningar
10

Jag håller med på många sätt. Folk är dåliga på att stanna upp och sluta sila mygg.

Bostad, transport och mat (restaurangmat) är trots allt det som bränner hål i de flesta plånböcker oavsett inkomst. Hålls de i schack har man redan fått 80% av effekten, enligt paretoprincipen.

En har alltid hjärnspöken för sig men jag försöker aktivt att tänka på det. Även om det fortfarande känns förjävligt när mjölken kostar över 15 kr och det inte är extrapris :laughing:

2 gillningar
11

Dels är det väl en fråga om olika värden, som andra påpekat. Sedan så är det nog inte ovanligt att det är lättare att se felen i andras köp än ens egna, det krävs ju en viss metakognition för att känna igen hur man tänker om andra i sig själv och det tror jag folk i allmänhet behöver öva mer på.

Sedan när det gäller barn så har vi den här debatten med våra också, och nu är det ju så att tills man tjänar sina egna pengar så får man rätta sig efter vad föräldrarna tycker är värt att spendera på. Fast det är ju viktigt att inte använda standardargumentet “det har vi inte råd med” utan istället något i stil med “det väljer vi inte att lägga pengar på” så det inte blir hyckleri.

9 gillningar
12

Du hade nog uppskattat “Thinking fast and slow” av Daniel Khaneman. Men be om en sammanfattning på Chat GPT istället, språket var rätt omständligt i boken. Det krävdes många ord för att beskriva enkla idéer.

Anchoring eller förankringseffekten kan nog vara ett namn på det där att fem kronor låter mer i relation till en cola för 30kr än en mc för 230tkr.

1 gillning
13

Min mor lärde sig från sin far, och har levt efter mottot, att “det är inte de stora inkomsterna utan de små utgifterna som gör skillnaden”. Helt tvärtom mot verkligheten alltså. Det är synd, det är i övrigt kloka individer som hade haft det enklare i livet om de lagt hälften av energin de lade på att optimera småpengar på att istället fundera mer över sina husköp och investeringar.

Jag tror att det kan handla om en allmän värderingsfråga, att man väljer att tycka att “pengar inte är det viktigaste i livet” och då pratar och tänker man inte så mycket på det. Att snåla är nästan ett sätt att demonstrera det, att man “inte gillar pengar”.

Jag sympatiserar till viss del med den inställningen, jag vill inte att mina barn ska gå runt och bara fundera på hur de ska optimera sin livsinkomst från 10 års ålder. Det är en svår balansgång eftersom lite smart tänkande och planering kan möjliggöra så mycket meningsfulla värden i ens liv utan att behöva offra särskilt mycket annat, som vi alla här på forumet är medvetna om.

4 gillningar
14

Jag tror mina föräldrar har en släng av “kostar det så smakar det”. Även om tröjan för 1200 kr är lika funktionell som den för 60 kr så är det värt det. Man inbillar sig att dyrare är bättre. Ofta tycker jag tvärtom att passform och känsla försämras efter en viss prisnivå. Man betalar bara för avsaknad av stordriftsfördelar verkar det som.

Vinsmakning bygger tydligen också på den illusionen. Har man köpt en flaska för en årslön så gäller det att åtminstone låtsas att det smakade hyffsat.

1 gillning
15

Fast vi uppskattar ju oftast mer sådant vi behövt anstränga oss mer för att få. Så att det kostat mer kan faktiskt öka vår uppskattning. Det kan också va den egna uppskattningen av att man hade råd och kunde köpa det dyrare alternativet, även om funktionen var den samma som är själva grejen. Så på sätt och vis kan kostar det så smakar det va sant.

Kläder är väldigt personligt. För vissa är det bara praktiskt skydd mot omgivningen, för andra ett sätt att uttrycka sin personlighet eller förmedla politisk eller annan grupptillhörighet. Och de flesta passfomer finns i alla prisklasser. Det är ju bara en fråga om att hitta märke och modell med passformen man söker.

Vi har alla våran sån: Hur kan de slösa såna pengar på dethär… kläder, bilar, bestick, mm. Det är ju fullständigt slöseri, medans vi tycker det är väldigt värt det att steppa upp på fiskegrejer, kaffemaskin, sköna skor eller nåt annat de tycker är same shit.

Illusionen kan ligga lika mycket hos den utanför som inte förstår att uppskatta skillnaden någon annan upplever som uppenbar.

Vi ser våra egna smaker i färg men är alla lite färgblinda för andras olika intressen.

13 gillningar
16

Kaxigt nick

Skön stil

Men för att förhålla sig till ämnet så känner jag igen mig i din farsgubbes beteende till viss del.

Tyvärr har jag märkt att jag efter flera sparsamma år blivit sugen på att uppgradera livet med diverse kostsamma utgifter och framgångssymboler.

Förmodligen en släng av medelålderskris / gubbsjuka

K-en ska ha sitt, som brottaren sa.

2 gillningar
17

Jag förstår vad du menar. Jag tror alla har några personer i sin närhet som beter sig, i vårt tycke, irrationellt vad gäller ekonomiska beslut.

Jag hade en ingift morbror som installerade lysrörsramper i hela huset för att spara el. När vi gjorde en resa till Estland tillsammans, hittade han en tunna billigt tvättmedel i en affär och köpte den fast den tog upp halva skuffen. Då hade han stått och räknat med miniräknaren på mobilen priset per tvätt. Bara som ett par exempel. Meeeen med två-tre års mellanrum bytte han bilen mot en ny. Vad kostade inte det?

Min egen familj var inte särskilt välställd. Tyckte jag bara hade paltor till kläder. Alla skor kom från närmaste stormarknad (märke: panther! finns de fortfarande?) som såklart var usel kvalitet, gick sönder snabbt och läckte in vatten. Varpå vi barn fick bannor för det. Men det fanns minsann alltid pengar till Ecco-skor till föräldrarna samt obegränsade mängder vin och öl till dem.

Som förälder själv idag tycker jag det var helt obegripligt. Vilka sliter mest på skorna, barn eller vuxna? Själv köper jag bara bra märken på barnens skor (jag är uppenbarligen skadad av min egen barndom), men gör det smart genom att handla begagnat, outlets, utanför säsong, etc. Betalar aldrig fullt pris för något. I mitt tycke är jag då en mycket förnuftigare person och bättre förälder, även om man nog inte kan jämföra tiden före internet (min barndom) med nu vad gäller shopping, prisjämförelser och liknande.

3 gillningar
18

Elbilar har ju snurrat till det i huvudet på många vad gäller suboptimering. Folk åker långa omvägar för att hitta billigaste laddstolpe och spara några få kronor medan bilens andrahandsvärde rasar med flera hundratusen om året. Vidare ska det laddas i långsamma köpcenterladdare där man väl max hinner få i ett par kW under en timmes shopping, obegripligt.

5 gillningar
19

Är inte det ett ganska välkänt fenomen att vi tenderar att tänka på pengar i procentuella termer, trots att vi borde tänka i absoluta. Tror det var Charlie Söderberg som drog exemplet:
1: Du står i kön för att köpa en lampa för 550 kr. Kunden bakom dig viskar: “Tips, en butik 1 km längre ner längs gatan har exakt samma lampa på rea för bara 50 kr”. De flesta skulle ställa tillbaks lampan och gå till den andra affären.
2: Du står i kön för att köpa en bil för 500 000kr. Kunden bakom dig viskar: “Tips, en återförsäljare 1 km längre ner längs gatan har exakt samma bil på rea för 499 500kr”. I stort sett ingen skulle gå till den andra återförsäljaren.
Varför? För att 500 kr sparat på 550 är en enormt stor besparing, procentuellt sett, medan 500kr på 500 000 är en väldigt liten besparing procentuellt sett. Men det är EXAKT samma besparing i absoluta tal. Gå 1 km, spara 500 kr.

Känns som samma fenomen t ex vid budgivning på hus. En budhöjning på 25000 är ju ingenting, 5 500 000 till 5 525 000. Knappt ingen skillnad. Sen när budgivningen är klar blir det prutning på den måttbyggda hyllan som säljaren kan tänka sig låta sitta kvar, för säljaren vill ha 1500 kr, men köparen tycker max den är värd 1000 eftersom de kan köpa något liknande på ikea för 1500.

18 gillningar
20

Detta är en väldigt bra fråga, jag tampas själv med detta ofta.

Jag tror att kan vi lära oss själva att ta ett steg tillbaka och tänka logiskt och matematiskt kring ekonomiska beslut vi gör så är vi långt före de första 99% av befolkningen som inte verkar klara av det.

Det andra sättet att resonera skulle kunna vara att, det är pga insparandet på dricka och hantverkare, tvättmedel och kläder som din har har råd att köpa nya motorcyklar hela tiden.

1 gillning