En tråd fritt från tankar om skryt eller liknande.
Vad har ni haft som målbild, ni som haft en sådan?
Själv har jag som ung haft som mål att kunna köpa en supersportbil och driva ett företag. För egen del köp av en Lamborghini Huracan vid 50år. Nu är jag 46 och driver ett företag sedan 10år och har gått och väl fått ihop pengarna till några Lamborghini. Jobbar ca 1-2dagar i veckan och tar ut ca 1,5miljoner om året i lön ink utdelning.
Får ändå tacka @janbolmeson som fått mej att se andra saker i livet än pengar, samt en grund i mitt investerande. Även om jag går min egen väg, så känns grunden stabil. Nu vill jag dock inte köpa någon bil, utan inser att det endast är fåfänga/ego att glida runt i sportbil med allt vad det innebär.
Dock känner jag ibland att jag vill kunna känna mej lyckad i vardagen. Stort ego kanske/förmodligen.
Häromdagen tyckte 17åringen att jag var surgubbe som har pengar och glider runt i en ID4 när drömmen är en Lambo….
Bor på ett sommarparadis där folkmängden mångdubblas på sommaren. På ett sätt kom känslan att kunna åka min drömbil med henne bredvid och en känsla av tillfredställelse.
Dock kommer det förmodligen inte att hända, men vad tycker ni?
Är det inte att avstå livet mot att känslan av att blåsa fram med en bil och känna lycka i att ha lyckats?
Vad är frågan, om du ska köpa bilen eller inte? Du kan ju alltid köpa bilen ej splitterny och sedan sälja den igen när du blivit blasé efter någon månad.
Har du haft det som ett mål och nu skapat förutsättningarna för att förverkliga drömmen så är det väl inget som hindrar. Go for it👍
Låter dock som du är tveksam till om satsningen på 2,8-3,5 miljoner med mer än 600 HK kommer att ge dig den upplevelse o känsla som du söker?
Tror redan du egentligen har bestämt dig men känslan kastar sig över en i omgångar när sommar månaderna radar upp sig o man bara vill sätta sig i sitt livs dröm.
Känslan är så klart olika oss emellan men törs säga - sjukt snabbt övergående annars borde ”stjärnorna” inte behövs 16 st olika åk
Sen går ju allt att sälja …. Om man ändå vill testa
Vad sägs om att testa att använda en del av de där pengarna för hjälpa de som behöver det bäst istället? Jag lovar att den generositeten kommer ett ge dig en enormt mycket större tillfredställelse än att glida runt i en sportbil och verka fånig (förlåt, det är kanske taskigt men det är vad jag tänkt EXAKT varenda gång jag sett en efter att jag lämnade tonåren).
Min målbild med pengar och livet är att känna att jag är en del av något som betyder nåt, på riktigt.
Jag vill bara säga att jag tycker det är roligt att läsa trådar som denna. Där jag är i mitt liv just nu, är jag bara glad över att jag kan köpa mat och ha kvar min bostad med 1.7miljoner lån på. Det är så främmande för mig att ens tänka tanken att behöva tänka tanken om man ska köpa t.ex en lambo eller inte. Samhällsklyftan mellan mediansvensken och rikatillsammans skaran är enorm.
Jag tror inte många här egentligen förstår vilken fin väg i livet de har framför sig, jag tror helt ärligt att jag aldrig kommer kunna köpa en villa med min partner för att priser ökar snabbare än vi kan spara nästan.
Ni förtjänar det givetvis och stor eloge för att ni skapat dessa förutsättningar!
Min målbild har nog varit friare från saker, delvis (mycket) påverkat från att ha förlorat min pappa. De bilder jag målade upp som drömmen var nog följande. Ett jobb där jag känner mig uppskattad och omtyckt som samtidigt utmanar mig. Lönen där ska vara på en nivå som gör att pengar inte upplevs som ett problem, därmed väldigt subjektivt. Det ska finnas utrymme för stor balans i mitt liv, jag ska inte jobba mer än heltid utan det ska finnas gott om tid för mina intressen, familj och vänner. Det viktigaste målet av alla är att ha tid och ta tid för potentiella barn. Jag vill aldrig titta tillbaka och inse att jag jobbat bort deras uppväxt. Prylmässigt är nog det enda, men stora, ett hus där det finns plats för familjen att växa och må bra. Det är den stora punkten där jag vill ha en trygg punkt, där vänner och familj kan samlas och må bra.
Gällande dina drömmar - kan det vara så att du idag helt enkelt inte har samma dröm som då? Att detta ändrats helt enkelt med tiden och du har en ny bild av framgång? Du har ju trots allt alla chanser att leva det du drömde om men väljer att avstå. Kanske någon form av rädsla för att faktiskt leva drömmen med bilen och inse att ”jaha, var det bara såhär?”
Jag svarar ja om det är just detta som får dig att känna detta. Om det fortsatt är din definition av att ha lyckats så tycker jag du avstår från din dröm. Å andra sidan, om du verkligen känt att detta fortsatt var exakt det du skulle behöva tror jag att du redan köpt bilen.
Går det att testa drömmen genom att köra bilen på bana eller liknande någon timme? För att få den känslan och en bättre inblick i vad det rent praktiskt skulle innebära att sitta bakom ratten på den?
Jag tycker det låter som du vuxit, funderat och tänkt om lite vad som är viktigt i ditt liv. Behöver inte betyda att din tidigare dröm var oviktig utan bara att du förändrats i hur du ser på lycka.
Jag läser in att din dotter kanske har något med saken att göra? Dina drömmar och mål idag kanske har mer att göra mer relationen till henne och andra än en bil?
Grattis förresten till en otroligt bra situation i livet finansiellt troligtvis till stor del drivet av din dröm. Hoppas du kan måla upp nya drömmar och mål mer inriktade mot vad du anser lycka vara idag.
För min del så är målbilden (just nu) med pengar och livet. Att i framtiden kunna nå upp till en trygg ekonomisk grund där jag kan frigöra tid för att vara familjehem / jourhem.
Det hade varit en fin känsla att kunna göra någonting värdefullt under min livstid. Så tänker att om det går att hjälpa minst ett barn som har det svårt och/eller dåliga förutsättningar. Så har man åstadkommit en ganska bra grej.
Som 18-årig grabb var en BMW M-bil en dröm. Den drömmen rann av mig ganska fort även om jag fortsatt sukta så smått efter en sån. För några år sen fick jag låna en M4 i specialutförande en kväll av en granne. Kände direkt att det inte var något för mig. Kan du få prova en supersportbil på något sätt innan du köper? Kanske är det samma för dig?
Min dröm när jag började investera och spara målmedvetet var FIRE, det grundade sig i ett allmänt missnöje med min arbetssituation. Självklart var det enklare/snabbare att göra något åt arbetssituationen än att uppnå FIRE vilket jag gjorde så småningom. Ändå fortsätter jag med mitt ganska sparsamma liv. Med tiden har jag kommit till insikt om att känslan av frihet är oslagbar för mig. Att kunna köpa ett gäng M-bilar om jag vill, kunna sluta jobba om jag vill. Jag har sålt av motorcykel och båt, det gav mig mer arbete än glädje.
Ja, nu hjälper jag såklart de jag vill hjälpa ändå. Men visst ligger det lite i det du skriver.
Men varför köper man en supersportbil? Ja, såklart för att boosta sitt ego. Den som påstår något annat tror jag ljuger.
Jag vet inte hur pass betydelsefull den här anledningen är. Men kan verkligen förstå suget som förälder att man vill vara cool i sina tonåringars ögon. Också att barnen är så pass stora att man själv plötsligt känner sig lite äldre, vilket kan kännas rätt jobbigt. Man kan fråga sig hur mycket en bil känns som en genväg bort från medelåldern och hur mycket den faktiskt är det i praktiken.
Det är väldigt mycket pengar för en relativt begränsad upplevelse, som färgas av en tonårings behov. Vill hon ens åka mer än typ några få gånger med dig, skulle gissa att hon har kompisar hon hellre åker med. Alternativt vill hon köra bilen själv nästa år. Då behöver du ta den diskussionen…
Kul med bilar men de flesta blir ändå vardag efter ett tag. Fina bilar är också jobbiga att äga. Dyra och omständiga att serva/reparera. Jobbiga komma i/ur och parkera. Alltid orolig för stenskott, dörruppslag, trottoarkanter, dåligt väder. Så ibland innebär det ”less is more”. (Har själv en sån ovanlig bil som börjar kännas lite jobbig att köra pga alla ovanstående)
Är det främst bara för din egen skull kör på! Är fantastiskt roligt kolla på en nytvättad fin bil i garaget, köra en kurvig landsväg eller åka på bilsemester i en cabriolet på sommaren (Som jag är iväg på just nu själv med frun). I mitt fall njuter jag av den här bilen men är samtidigt också glad att det inte är en samlarbil i samlarskick även om den är i fint skick. Valde den egentligen för att kombinera brukscab med ovanlig möjlighet dra tungt bilsläp (får dra 1900kg med den). Då kan jag på något sätt motivera den för mig själv eftersom den uppfyller fler behov/önskemål.
Är det för att glida fram och känna dig lyckad och visa din framgång? Förstår känslan du vill åt men den sitter nog mycket ”inombords” i dig själv. Där är det nog mer tveksamt hur länge den känslan sitter i. Som någon annan skrev så ser inte alla fina bilar och dess ägare som tecken på framgång. I vissa fall tvärt om.
Samtidigt pengar har ju inget värde i sig förrän de används till något. (Trygghet, saker, upplevelser, skapa glädje för dig själv eller andra eller vad du nu vill) Så har du alltid drömt om det OCH har ekonomi för det. Varför inte?
Du kommer säkert efter en tid känna att det inte är lika kul/intressant längre. När den drömmen är avklarad så kan du kanske fokusera på annat eller komma till någon slags insikt om det underliggande behovet som skapade drömmen. Så på det sättet kan den vara ”ett steg på vägen” mot att komma fram till hur du bäst känner dig nöjd/lyckad framöver. Vissa drömmar ska man försöka förverkliga och vissa kanske ska få förbli drömmar.
Klok tanke att hyra/låna, för att kolla om det är något för mej. Faktum är att just serva/reparera parkera, försäkra och förvara den är faktiskt viktiga frågor.
Känslorna i att äga en supersportbil eller samlarbil rör uppenbarligen upp känslor hos medmänniskorna vilket också kan bli ett problem.
Men att äga en husbil eller sommarstuga i mångmiljonklassen, sticker uppenbarligen inte ut lika mycket.
Faktum är ju att jag har ett genuint motorintresse. Barnen har ju inget med bilköpet att göra, men det hon menade var nog mer att göra något med det intresset.
Det var nog hon som väckte frågan till liv. Den typen av bil lånar man nog inte ut, samt vårdar väl.
Jag vill vara fri att ta beslut om min tid i livet. Vi har inga direkt dyra intressen så just nu handlar det om att välja jobb med trivsel samt att försöka hålla bättre balans i livet. Vi sparar mycket mer än vad vi behöver trots att vi lämnat heltidsjobb för stunden. Det blir mer promenader, mer träning, mer kul och mys i familjen. Vi är lite hemmasittare men det ska nog ändras med tiden.
Bara för att fråga - vad spelar det för roll vad andra i grunden tycker om vad som skapar glädje i ditt liv?
Jag gör en mängd saker i mitt liv som skapar frustration hos vissa av mina vänner, men det skapar en nytta och glädje för mig. Du bör fokusera på att leva det liv som är gott för dig (och inte uppenbart skitdåligt för andra) och lägga detta som fokus. Andra personer kommer alltid tycka saker, det är upp till var och en av oss att välja vilka åsikter vi tar åt oss av. Är det främlingar som inte känner dig eller har någon övrig påverkan i ditt liv bör deras åsikt väga otroligt lågt i ditt liv.
Det handlar väl om att man lättare kan se hur de ska användas och att de används. Har själv svårt att se vilka tillfällen en supersportbil skulle vara användbar i mitt liv. Man åker ju inte direkt på grusvägar till stranden med den, då skulle jag hellre ha en jeep. Och säsongen här i Sverige är relativt kort för att åka runt och glida. Det kanske snarare är att jämföra med dyr konst än en sommarstuga, dvs ren lyx?
Min målbild är att ha mycket pengar och att inte behöva använda dem alls. Jag vill ha ett antal miljoner sparade och vid behov kunna ta lite av avkastningen för att finansiera något dyrare.
Idag bor jag i hus och det är lågbelånat. Något behov av att ändra något där finns inte. Jag har en idé om att kanske köpa ett fritidshus på sikt.
Min strategi gällande både mitt befintliga hus och ev. fritidshus är att köpa fina hus i områden där husen kostar mindre än på andra håll.
Du är snett på det om du tror att detta är anledningen för alla att skaffa en dyr bil. Skulle älska att ha en park med extravaganta bilar för olika tilfällen. Amerikanska muskler, europeisk stil, fet SUV, stor pickis osv. Noll intresse av att flasha. Skulle till och med tycka att det var pinsamt att handla käk med en Range Rover. Men skulle älska att köra den.
