Stefan och Zandra har gjort allt rätt. Hus i södra Sverige, två barn, FIRE inom räckhåll, sambo i 18 år. När de gör livshjulet ligger alla nio områden på en sexa av tio. Inget är dåligt, men det känns inte heller fantastiskt. Zandra uttryckte det själv: “Det är okej, men det gnistrar inte.”.
Jag tror vi är många som känner igen oss. Det är ett ställe som är förvånansvärt svårt att ta sig vidare från, just för att det inte finns någon kris som tvingar fram förändring och ingen tydlig dröm som drar. Moa fångar det bra med två begrepp: hjärtproblem går inte att lösa med Excel.
Det vi pratar om i avsnittet:
Varför lagomfällan är så svår att se inifrån och hur livshjulet kan visa den
Skillnaden mellan hjärtproblem och hjärnproblem, och varför fler kalkyler inte hjälper
Säsongsexperiment om tre månader i taget som väg ut, inte stora livsbeslut
Att utforska livet lite mer som när man lekte gömma nyckeln när man var liten
Att live-rich verkar vara lika klurigt som get-rich och stay-rich
Vill även skicka med ett extra stort tack till Stefan och Zandra som var modiga nog att ställa upp i avsnittet och dela med sig.
Vi hoppas att du gillar avsnittet,
Jan, Moa, Zandra och Stefan
Avsnittet inkl. transkribering, sammanfattning och länkar
Eftersom jag lägger ner mycket mer tid på hemsidan och artiklarna numer, samt gärna håller forumet rent till diskussionen, finns allt på hemsidan.
Flocken: nätverket av oss för oss
Liten puff för nätverket som jag och Moa har kört igån.
Jag kan känna igen mig till vissa delar. Det här när man har ordnat allt så att man ska slippa kaos och stress och att det blir för mycket av något. Sedan när allt flyter som man har tänkt blir det tråkigt och förutsägbart. Som att se en film som man själv har skrivit manus till.
Men sedan fick jag också känslan av att de båda var ganska självutplånande (och konflikträdda), och skulle behöva jobba på att hävda sina egna behov mer. När Jan utmanade Stefan på olika sätt lade han sig snabbt ganska platt och sa att han höll med. Då blev det ingen diskussion, inget argumenterande och då kommer man heller inte riktigt vidare. Också talande att Zandra blev blank på frågan vad hon var nyfiken på att utforska.
Utöver de uppgifter de fick hade jag velat ge dem några övningar kring att hitta sin respektive egna vilja och hävda den. Till exempel att hitta en fråga där de har motsatt åsikt mot varandra och argumentera kring sin sak. Eller åka iväg på något kul helt själv för sitt eget höga nöjes skull och lämna familjen själva en helg.
Intressant lyssning! Känner väl igen mig i känslan när man vill ha något mer, något ytterligare i livet. Känner dock inte igen mig i det lite självutplånande utan söker mer livets guldkant i diverse saker och vill aldrig stå still. Aldrig sluta utvecklas. Däremot trivs min man utmärkt med att stå still. Bo på samma plats. Se ett träd växa år för år. Men med avsnittet fick jag fick massa idéer om vad vi skulle kunna testa tillsammans och tänka i säsonger.
När man är med i ett “program” som spelas in för en stor publik kanske man som vanlig Svensson inte vill hålla på att argumentera och ställa till en scen. Detta betyder inte att personen ifråga är på detta sättet privat.
Jag har noterat att Moa gärna vill dra upp det här med luther och jante. Att man har en piska på sig att göra på ett visst sätt och att man inte vågar sticka ut. Det kanske är något naturligt hos henne men för mig känns det främmande. Har svårt vad detta skulle kunna kunna yttra sig för mig. Har aldrig känt igen mig i bilden.
Kul att sätta ord på vår process att flytta från Stockholm till en liten by i Norr. Med resonemanget att vi inte vet om det blev ”rätt” för än vi provat - så vi provar ett år och om det inte blev bra så vet vi det, och flyttar tillbaka.
Som ensamstående med hus, tre barn (inkl tonåringar) och heltidsjobb har jag verkligen inte ”tråkigt”. Men om jag hade tid över skulle jag börja en nybörjarkurs i balett för vuxna, samt lära mig segla (för att kunna segla jorden runt på sikt). Men just nu planerar jag min 50-årsresa till Japan om två år med barnen. Det får räcka för nu
Tror många skulle vilja göra massor med saker, men att tid och ork inte finns pga heltidsjobb och barn.
S och Z har ju redan tagit beslut och använt en del av sin ekonomiska status till att gå ned i arbetstid och prioritera barn och familj. Gott så tycker jag.
Sedan är det nog relativ lätt att fastna i den lunken och bara fortsätta i tangentens riktning så länge som det känns bra. Inget fel med det. Att jaga lycka och “mer” liv brukar sällan vara bra. Det måste ju komma gradvis.
Misstänker att deras nästa naturliga tillfälle att ta ett rejält omtag blir när barnen är mer flygfärdiga. Då kommer ju familjen automatiskt ta mindre plats och något annat måste in i ekvationen.
Det verkar som att många längtar efter mer tid (i kombination med en god ekonomi förstås) och när de får det drabbas de av tristess eller en känsla av meningslöshet. Jag tror att arbete fyller en större funktion än inkomst för många. Det är ett socialt sammanhang, man strävar tillsammans med andra mot olika mål, det ger struktur åt tillvaron, osv. Om man inte längre har jobbet kanske man behöver förstärka sin sociala tillhörighet i olika sammanhang och hitta mål att sträva efter som inte bara handlar om personlig utveckling. Jag tror att många skulle må bra av att ägna sig åt community work, föreningsliv eller att hjälpa andra (att vara läxhjälp åt barn, till exempel). Jag vet inte hur paret i avsnittet ser på det, men jag förstod att mannen var föreningsaktiv. Kanske kvinnan också skulle behöva ett engagemang utanför familjen där hon inte är mamma och fru utan enbart Zandra?
Men jag får känslan av att det S & Z ska göra är att inte glömma varandra. Låna in barnvakt, ha partid, prata om allt utom Stefans jobb osv. Att hänga med barnen är guld, men ni fick det att låta som att Zandra inte arbetar. Det gör hon ju… med hemmet.
Sedan tycker jag det var bra att deras hjul var ganska jämnt. Då kan de öka däckdimensionen tillsammans istället för att få trekantiga hjul som ger en ojämn väghållning.
Och, är FIRE drömmen måste det vara bådas dröm. Är det så? Det känns inte riktigt så och med tanke på att Z & S nämnde Oskar och Maribel i början så har jag följt deras resa och fått bilden av hur mycket målet förändras under barnåren. Även frågan om hur man går vidare om (men detta är VIKTIGT!) man en dag går skilda vägar, får inte glömmas.
Håller med, spännande att lyssna på verkliga exempel av de som gjort/gör resan och har kommit in en bit på vägen. Intressant även med baksidor och utmaningar med att lämna jobblivet. Både mentalt och praktiskt.
På tal om farbro fri skulle vara intressant att få in deras medverkan nu när de båda är tillbaka i arbetslivet då pengarna sinat. Även fru efficient badass som skiljt sig och flyttat tillbaka till Stockholm. Måste finnas mycket lärdomar där.
Sorry! 
Lycka till framåt!