Han dyker inte upp så ofta som han borde här, den gode Oscar, men jag får hans nyhetsbrev och det här tyckte jag kunde vara en lite godbit värd att prata om här (helst utan att optimeringsfantomerna blåser topplocket):
Hans fråga är egentligen enkel: Vad är det vi tycker livet ska innehålla om nå’n annan tar hand om hem, mat etc.
mina spontana tankar: Visst, man kan resa, spela TV-spel, sola, fika etc, men för att göra allt detta måste ju degen in. Så det blir då ett konstigt nollsummespel. Varvar man nödvändiga sysslor med avslappning tror jag att man upplever en större dynamik känslomässigt och värdesätter alla sidorna av livet mer.
Att ta bort ett stressmoment med strikt deadline (måste ske exakt vid en tidpunkt) tycker jag är en bra trade. Då kan man sedan vara lite mjukare i sin tidsplanering och låta saker hända i den takt de händer.
Så just att använda en tjänst för dagishämtning känns ur den synkvinkeln ganska trevligt.
Jag håller helt med. Jag tror att iaf jag skulle uppleva en stor meningslöshet i att inte ha nödvändiga saker att sysselsätta mig med. Det skapar ändå viss mening, och jag tycker om att göra saker med händerna, som tex städa. Det jag inte gillar är ju att göra allt på en gång - jobba heltid, ta hand om barn, komma på vafasen man ska äta OCH städa. Nu är ju detta långt ifrån FIRE-crowden men när jag jobbade i hemtjänsten för länge sen så tyckte jag mig tydligt se att man inte heller där bör hjälpa med allt. Människor behöver ha något som upplevs som nödvändigt/nyttigt att göra.
När jag är ledig och i stugan älskar jag att lajva sekelskifte Värmer vatten till disken på vedspisen (justja, vevar upp vattnet ur brunnen först) och diskar sen ute i trädgården. Slow life. Inte kul året runt men oerhört avslappnande emellanåt.
Just saker kring barnen tycker jag inte att man ska leja bort mer än absolut nödvändigt utöver dagis (som jag tycker är en bra grej för deras utveckling), så där hade jag inte köpt någon tjänst jag själva kunde göra ens som dollarmiljardär. Då skulle jag snarare frigöra tid till mer barngrejer.
Mat är roligt att laga med rätt sällskap, en del av upplevelsen. Städning vill jag inte heller leja bort eftersom jag ogillar främlingar i mitt hem.
Hälsan skulle jag däremot kunna leja bort alla dagar i veckan.
Jag tar på mig hörlurar och lyssnar på senaste Rikatillsammanspodden när jag dammsuger.
Eller åker och handlar.
Egentid är guldtid.
Om man inte lägger en massa tid på forumet, sociala media och var och varannan serie på valfri digitalkanal så har man INTE ont om tid. Tvärtom.
Det är några år när barn är små som man har noll tid över men i takt med att de växer upp och lär sig bli mer självgående man blir mer coach och plånbok så får man successivt mer tid över.
Detta med att hyra in tjänster för allt är nog mer en trend av att folk är och har blivit feta och lata.
Jag gjorde en enkel manöver och excellade (tidsstudiemannen) och kom fram till att städhjälp är onödigt. 50% av tiden var plocka iordning så inte lego, sockar och allt annat försvann i dammsugaren.
Och det gör inte städfirman. Det blev alltså en begränsad nytta för en relativt sett hög kostnad.
Farsan däremot har städhjälp varannan vecka men en 80+ man som bor själv smutsar inte ner mycket och framför allt hamnar inte sockor, lego och skolväskor överallt.
Kan tillägga att vi åkte på katastrofutflykt i helgen för att titta på översvämmningar. Ja, det är helt sjukt egentligen men det handlar om att packa in barn i yngre tonåren i bilen och komma utanför husets fyra väggar.
Helvete vilket projekt det blev innan alla hade kläder på sig och satt på plats
Men när vi väl var ute så var det solsken och alltid något spännande och så fick vi såklart spontanfika på vägen. Men vi slapp skärmar en eftermiddag. Förutom att äldsta dottern var kartläsare
Helt enig! När jag numera som icke-stressad gör helt vardagliga sysslor så ger även det, som förr bara var ett nödvändigt ont, en tillfredsställande istället. Att slippa stresshormonerna som bara dödar upplevelser.
Tex skillnaden mellan att rusa in i mataffären för att trycka in inhandlingen mellan jobb och hem med listan i högsta hugg, mot att strosa runt och klura ut något nytt att laga med den där broccolin hemma som börjar sjunga på sista versen.
Professorn Bodil Jönsson var rätt på det IMHO med sin bok Tio Tankar om Tid.
Var tar all den sparade tiden vägen?
Inget bra svar men sedan den kom 1999 har ju väldigt mycket effektiviserats ytterligare. Massor av tid man spar med smarta telefoner, appar, robot dammsugare mm.
Men var fasen tar den vägen i samhället?
EDIT: Kanske ett tips på ett mjukt avsnitt @janbolmeson. Att bjuda in Bodil till ett avsnitt. Om hon fortfarande orkar (80+). Eller om hon har någon adept som tagit över. Det känns som att hur vi hanterar vår tid rätt mycket hänger ihop med hur vi skapar rikedom i våra liv bortom pengar.
Jag vill inte att någon tar hand om maten och barnen. Det är liksom sådant som är på pluskontot.
Framförallt barnen (har småbarn) är prio ett. Även om det är mest bråk och tjafs, så är det värdefullt. Man vet aldrig när man trillar av pinnen av en aneurysm.
I övrigt hade jag spenderat tiden med att vara i skogen eller på havet.
Samtidigt är min upplevelse att rigga upp diverse olika tjänster också tar sin tid. Tex boka, kommunicera med och förbereda inför att städfirman kommer. Sen ska RUT hanteras, och räkningen kommas ihåg. Och ev städmaterial de behöver till nästa gång. Det är inte så insatsfritt som man kan tro.
Ibland undrar jag om inte folk egentligen vill ha mer kul i livet snarare än att bli av med det tråkiga. Man skulle stå ut med mycket mer trista saker om vuxenlivet vore mer kul och inspirerande. Kanske en bortskämd tanke. Men när man är under typ 25 finns det mycket roligt tillgängligt, inte minst socialt, kan ibland uppleva att det är mycket svårare att ha kul som 40+. Skulle önska att det fanns en starkare pubkultur tex i Sverige.
Precis, och du nämner också småbarnsåren, som med att overalltjafs och vabbande ändå är guld värda. Vill man i sådan period ha hjälp med något är det ju en sak, då ser jag det mer som ett aktivt val att nå’n annan får dammsuga. Kanske är det värt det även om jag gjorde det själv. Lite skit i hörnen har ingen dött av.
Jag kom precis in ifrån lunchpromenad som gick via posten och min lokala Coop. Traderaförsäljningar iväg, mjölk inköpt, 6000 steg på stegräknaren i telefonen och Jan och Carro som sällskap i öronen. Fast mycket av det kan ses som arbete så hade jag inte tjänat särskilt mycket på att ta bilen, beställa hem, skicka nå’n med bud etc om jag då ska arbeta in pengar för att göra detta. Gympromenaden skulle jag behöva klämma in framåt kvällen, efter jobbet.
Jag tycker man ser ett liknande fenomen i ett vidare perspektiv. Att man vill outsourca och ta hjälp av experter inom många områden. Vilket kostar pengar och snarast gör att man måste jobba mer för att tjäna ihop pengarna och därmed får mindre tid.
Träning måste ske med PT även om det är på väldigt låg nivå och man redan varit där tillräckligt många gånger för att kunna övningarna.
Ska man skriva samboavtal så funkar inte gratis mall på nätet utan man måste boka tid med duktig familjejurist.
Ska man starta en liten firma på hobbynivå vid sidan om sin anställning ska det vara AB, duktig redovisningsekonom och reklambyrå som gör hemsidan.
Hitta mål och mening med livet gör man inte själv utan en coach måste man ha. Men det räckte tydligen inte utan svaret ligger nog i barndomen, bara boka en psykolog/terapeut. Fast det hjälper ju inte mot frugans problem, det får bli parterapi också.
Dra åt bultarna lagom hårt när man byter däck är ju svårt. Bättre betala någon än att tappa hjulet på motorvägen. Billig livförsäkring.
Om man trots alla utgifter ovan får några pengar över att spara verkar det ju jättesvårt med ISK och indexfonder. Nej bäst att besöka personliga bankmannen och få lite hjälp.
Ja jag raljerar och överdriver lite. Men personligen tror jag man hinner lösa de flesta av dessa frågor och problem själv på den tid man frigör genom att inte behöva jobba ihop pengar för att betala alla dessa experter.
Håller med. Jag har släktingar utomlands som har :
Hemstädning (de plockar dock upp lego och smutsiga kalsonger från golvet, det är inte “svensk” städning)
Nanny som hämtar barnen efter skolan, lagar mat till dem och tar på pyjamas så barnen är redo för en halvtimme med föräldrarna innan läggdags
Föräldrarna äter hämtmat 80% av måltiderna, resten av maten hemkört
Jag vet att många tycker att detta är ett “lyxliv” men jag tycker det verkar så fruktansvärt tråkigt! Som om det skulle vara glamoröst att jobba hela dagarna… Jag ffa med om alla ovan kommentarer om att även om det är jättekladdigt och stundtals tjatigt när jag lagar och äter middag med min ett och treåring så väger det ju upp alla gånger när vi sitter och skrattar tillsammans alla tre. O en timme eller två till helgen att plocka undan, dammsuga och moppa är inte hela världen. Jag lyckas ha ett relativt rent och iordning hem trots småbarn, men ibland ser det ju ut som ett bombnedslag också men vem bryr sig
Som småbrukare och till hälften smålänning så vill jag istället göra ännu mer själv. Vad blir man för en människa om man inte vill eller kan göra något själv, och hur blir det med nästa generation om barnen inte lär sig att ta hand om ett hushåll under uppväxten. Jag ser det mer som personlig utveckling att kunna ha många bollar i luften samtidigt och skjutsa barn, fixa kvällsmat och engagera mig i barnens aktiviteter. Och måste allt vara så perfekt hela tiden? Blir man lyckligare utan dammråttor i hörnen?
Oh dear…vad jag menar är att det är olika preferenser för olika individer.
Personligen sa vill jag resa,kanske ocksa skaffa hygglig bat mm mm.
Jag är sportnörd och vill bevista bade sommar som vinter OS…en möjlighet jag aldrig haft som företagare med typ ständig jour.
Kolla Green Bay Packers krossa Minnesota Vikings pa Lambeau Field osv.
Kort sagt kunna ta sig en banan…
Fascinerande ämne där jag vill företräda båda sidor.
Som småbarnsförälder (3&5) har jag så sent som i förra veckan gått och drömt om en VAB-nanny som kunde vara hemma med barnen när vi är inne på vecka två av halv-sjuka barn och både jag och min fru sitter hela kvällarna med jobb för att få ihop arbetet… Då hade det känts som en livbåt snarare än en lyx.
Och Städning har med säkerhet räddat vårat äktenskap under dessa år - bäst spenderade pengarna någonsin i vår vardag!
Samtidigt är det ffa de små stunderna med barnen som tar mig tillbaka till verkligheten och ger mig ett inre lugn i en annars ganska stressig jobbvardag. Att tillåta deras verklighet ta över min är det viktigaste jag gör för både mig och dem varje dag. Älskar både morgonstund och middagslagning med dem!
Som företagsledare kan jag bara referera till en ”sanning” som jag alltid bär med mig vid rekrytering av ny personal; varje ny person bidrar Max med 70% av den senast anställda. Dvs att outsourca en tjänst blir aldrig ett byte 1:1, just för att det finns en kostnad för samordning etc. saker som att plocka undan Lego, justera hur du vill ha middagen, koordinera när/var/hur barnen ska hämtas mm mm, som gör att det aldrig blir lika effektivt som att göra det själv. Därför måste man bara vara klar över vad man byter mot och om bytet är värt det… Varje litet steg kan kännas helt rimligt men ibland är det bättre att backa tre och se till helheten. Samtidigt, om man har ett mål, en plan och vet vad som krävs , så kanske rekryteringen är helt rimlig och rent av dumdristig att inte genomföra.
Så ett helt omöjligt ämne att diskutera generellt - to each his/her own!
Värmer vatten till disken på vedspisen (justja, vevar upp vattnet ur brunnen först) och diskar sen ute i trädgården. Slow life. Inte kul året runt men oerhört avslappnande emellanåt.
Och visst är det härligt.
