Tjena tjena!
Jag har klurat ett tag på grej angående värdet av sin fritid.
Vissa tjänster kan man köpa in för att slippa så som städning, fönsterputs, trädgårdsarbete etc etc. Men frågan är hur man räknar ut brytpunkten när ens fritid är mer värd än kostnaden för tjänsten?
Någon mer som klurat på detta? Jag ser det lite som en “fritids-timlön”
Jag tycker en (väldigt) viktig variabel är vad pengarna du betalar idag är värda om 10, 20, 30 år… om du betalar för fönsterputs idag kanske det är mångdubbla summan om 20 år. Kanske är fritiden du kan köpa om 30 år för samma summa värd mer än fritiden du får idag?
Om du frigör tid som du kan använda till att tjäna mer pengar än tjänsten kostar blir kalkylen en annan, men många har bara sitt heltidsarbete där de tjänar en lön.
Själv försöker jag undvika så mycket admin som möjligt från första början, så jag inte behöver leja bort något utan har mycket tid ändå.
Men det är väl just sådana saker som många tycker om att göra på sin fritid. Principen är väl annars att man gör det som man vill och kan göra och köper in annat om man tycker sig ha råd.
Svårt att göra ett Excel på detta.
Jag brukar tänka såhär:
Tycker jag att något är tråkigare än att jobba värderar jag det ju högre att slippa och tvärt om.
För rena arbeten måste man ju även väga in hur bra och snabbt någon gör jobbet. Ska jag exempelvis måla om mitt hus och det tar mig 100 timmar och det tar en målare 25 timmar så betalar jag ju målaren 4 gånger min egen värderade timlön för att göra jobbet. Gör målaren dessutom ett bättre resultat kan jag ju betala mer för det också.
Jag har möjlighet att ta extrapass ibland och då får jag ca 500 - 650 kr timmen och vi jobbar antingen 10 timmar eller 14 timmars pass. När jag ibland får möjligheten så känner jag dock för att vara ledig, då är jag ledig. Så efteråt tänker jag ibland att jag “betalat” 9 000 kr för att vara ledig. Känns konstigt ändå haha
Välkommen till forumet!
Jag har nog inte tänkt på det som fritidstimlön, utan snarare vad kostar en timme av min tid. Eller snarare vilket värde skapar jag på en timme av min tid?
Nu är jag ju företagare och då är sådana här resonemang superviktiga, men då går de ju enligt principen, kan någon annan göra det billigare än mig så ska det delegeras. En klok mentor sa till och med till mig:
Delegera allt som någon gör hälften så bra som du…
Gav mig insikten att jag borde delegera sjukt mycket mer än jag gör. Men i det enklaste så är det ju bara att värdera sin tid i förhållande till vad någon är villig att betala för den. Det är ju väldigt “in-your-face” men nyttigt.
Men för att återgå till on-topic så tror jag att det handlar om också om man upplever att man har enough. Jag upplever att pengar har en avtagande marginalnytta.
Eller snarare 90.000 kr om trettio år @8% per år.
Jag vill påstå att de flesta överskattar värdet av sin fritid enormt och bara mest dödar tiden på sociala medier eller annat hjärndött. Många är dock lata/bekväma i stunden och tittar hellre på något TV-serie de lika gärna kunnat se vid ett senare tillfälle än drar in extra stålar.
När du fått ihop en kritisk massa på några miljoner som arbetar åt dig medan du pillar dig i naveln, absolut… men innan dess: ut och tjäna pengar!
Det är nog svårt att räkna ut på ett tillförlitligt sätt, och det beror ju mycket på en själv, det behöver inte vara rent ekonomiskt. Till exempel personligen gillar jag mitt jobb och har inget emot att jobba extra timmar/pass i veckan, men jag vill ha tid för mina intressen och hobbys när jag väl är ledig, hushållssysslor för mig är klart tråkigare än att gå till jobbet - då för mig är det helt klart värt att betala för att få hjälp med hushållsförpliktelser. Då jag jobbar med mitt absolut främsta intresse är 1h av hushållsysslor inte likvärdigt med 1h på jobbet. Om man däremot gärna vill jobba så lite som möjligt och på fritiden tycker det är kul att pilla med hushållssysslor så är det ju klart ovärt att betala för detta.
Varför delegera bort något som du kan göra själv till dubbelt så bra resultat? (om det inte är avsevärt mycket billigare dvs)
Jag skulle säga tvärtom:
Delegera allt som någon gör dubbelt så bra som du…
Tror problemet är att det delegeras för lite än för mycket… 
Jag ser detta som en utmaning att lära mig. Om någon annan är duktig på det kan jag också bli det. Det ger en stor tillfredsställelse att tänja sina gränser.
Håller med, för att citera Pippi Långstrump:
Det här har jag aldrig provat förut, det klarar jag säkert
Eller.
Friskt vågat, hälften vunnet
Ge fan i elen bara, annars kan det bli ett annat citat som blir aktuellt:
Friskt kopplat, hälften brunnet
Håller med dig, tror många skulle må bättre och tjäna mer på att delegera bort arbete. Speciellt med tanke på att vi har möjlighet till fina ROT och RUT-avdrag i Sverige.
Bestämde mig själv exempelvis vid senaste lägenhetsrenoveringen för att aldrig någonsin tapetsera själv igen 
Det beror väl också på vad man gillar att göra i livet.
Själv älskar jag att lära mig nya praktiska och teoretiska saker.
Har råd att betala någon för att bygga åt mig men det är en svårslagen känsla att ha byggt något själv. Att kunna säga att det där har jag skapat.
Exakt samma känsla när man gjort en fin möbel i svensk närproducerad Ask.
Sen har jag saker jag ogillar som jag gärna betalar någon för att göra. Men är det något som är lite klurigt och man kan lära sig något av så gör jag det gärna själv först. Går det åt helvete har man lärt sig något. 
Absolut. Jag har bara konstaterat att det är vissa områden jag är helt okej med att vara ignorant i. 
Tur att Caroline tar hand om ekonomin och portföljen 
.
Räcker att Jan sköter lekhinken
På denna punkt tänker jag lite likadant, det är roligt med en utmaning som man till slut lyckas med. Känslan att själv lyckas byta kamrem, även om man fått kämpa lite, är oslagbar jämfört med att hämta bilen på verkstaden efter att någon annan gjort det åt en. Att man kan göra nästa byte på några timmar och dessutom fått kunskap på köpet som man kan ha nytta av i framtiden är inte fel.
Det ligger faktiskt något i ”bra karl reder sig själv”.
Ibland kan man behöva göra jobbiga saker i livet också annars hamnar man i en nedåtgående spiral av lathet. Kan finnas ett värde i att göra saker man inte vill göra också.
Tror även det är viktigt vilka signaler man skickar till barnen. De ska inte vara vana vid att någon främling kommer och städar åt familjen som om det vore helt naturligt, utan ska plocka/städa efter sin egen skit tillsammans med föräldrarna. Gjorde aldrig hushållssysslor när barnen inte var hemma.
Jag vet inte om man kan tänka på denna fråga enbart utifrån pengar. För min del övertrumfar energikapitalet det ekonomiska kapitalet, dvs om jag ska behöva vara slutkörd och irriterad för att jag har velat spara nån peng då är det (oftast) något fel på mina prioriteringar.
Senast vi renoverade lyfte vi inte en skruv, vi hade hantverkare till allt. Inte pengaekonomiskt, men energiekonomiskt. Jag vill inte att barnen ska ha traumatiska minnen av perioder då föräldrarna konstant var sura och upptagna med tex ett bygge. Jag är iofs i en priviligerad sits där jag kan ha det valet, det är ju inte alla som har det.
Å tredje sidan kan man backa bandet och överväga om man ska ta på sig äganden, renoveringar och åtaganden när man egentligen inte har energi över till mer. Jörgen Larsson kom med en intressant avhandling om tid för typ 10 år sen som handlade om hur familjer använder tid och hur ägandet (villa, bil, båt) slukar tid för underhåll (även indirekt genom att man lägger arbetstid på att finansiera underhållet) och att energiåtgången är något man bortser från när man planerar sitt köp.
