Vad hade du gjort om du fick ett “ledigt år” från arbetslivet? No questions asked. Hade ni velat ta möjligheten? Kanske rent av någon här som gjort precis detta och vill dela med sig?
Jag befinner mig snart inför ett intressant vägskäl där tillfället till längre ledighet kan ges om jag är lite strategisk. Har dock något av en inre dragkamp mellan olika intressen. Fokusera på hälsa och välmående (mitt livs toppform, bara ett år bort?!), ge näring åt den lille nöten och studera igen eller raskt gasa vidare mot nästa jobb (då ett års ledighet ju faktiskt försenar FIRE-ambitionerna!). Som bakgrundsinformation har jag råd att vara ledig ett år (men inte jättemycket mer än så) och ingen annan än mig själv att tänka på.
Choices, choices…vad ska jag tänka på? Hur hade ni gjort?
Jag har själv varit tjänstledig och har även många vänner som varit det med. Det är oerhört väl spenderad tid (om en ser till att göra det till det). Min syn på arbete har förändrats (till det bättre) efter det. Kör! Jobba kan en alltid göra.
Kör på och ta ledigt, livet pågår nu. Ledigheten kommer förmodligen ge dej insikter och hjälpa dej förstå vad livet handlar om.
Själv har jag insett att pengar är sekundärt. Jag strävar numer hela tiden mot att ha en tillvaro som jag inte behöver ta semester ifrån.
Då slipper jag också sträva mot pension, FIRE eller vad nu många har i sikte.
Livet har faktiskt därmed också blivit väldigt mycket trevligare.
Resa. Absolut resa. Enkla transportmedel, enkla boenden, enkla matställen. Varför enkelt? För att du kommer lite närmare den kulturen som du reser i och du träffar förmodligen intressantare människor.
Att resa (enkelt) ger dig nya perspektiv på dig själv och tillvaron i stort. Det kan komma att prägla dina val senare i livet. Och så upptäcker du kanske att även om det går utmärkt att leva nästan var som helst, har Sverige ändå många fördelar (även om vi håller på att tappa dem).
Innebär det att ekonomin inte är ett problem? Får jag ett avgångsvederlag?
Jag hade nog pluggat och rest. Hade passat på att plugga de kurser som jag behöver vara tjänstledig för att kunna läsa.
Men jag jobbar vidare gillar mitt jobb, blir snabbt trött på att vara ledig.
Gillar det här, att ha en tillvaro som man inte vill “ha ledigt ifrån”. Dock blir det lite av en tankevurpa för mig då min strategi har varit att jobba som tusan för att inom 5-10 år ha ekonomiska möjligheter till frihet. Men kanske tänker jag lite bakvänt då?
Ekonomin skulle inte vara ett problem för det året, men skulle inte vara optimal för den långsiktiga planen (som då skulle ta längre tid). Rör sig inte om ett avgångsvederlag.
Gillar också mitt jobb, men nu när jag fick möjligheten till en paus mitt i livet blev jag lite perplex över att valet blev så svårt.
Ja, det är väl inga problem att jobba om man är på ”rätt” jobb.
Det är lite det som är kruxet.
Men att Kämpa, jobba där man är trött sur längtar till dagens slut FIRE, pension osv bör man nog fundera.
Ska man jobba så är det på ett ställe där man trivs, ser det som sitt intresse eller liknande.
Skit i lönen eller sträva inte efter den extra tusenlappen, kämpa inte.
Då kan det vara bättre att ta ett år utan arbete och fundera på vad man egentligen vill med sitt liv.
Tyvärr lever många med mantrat ” Det här är ju mitt drömjobb”. Men är utbrända, trivs inte osv.
Förståeligt då många har studielån pluggat osv, då blir det en försvarsmekanism.
Tänk istället (Vad är mitt drömjobb/sysselsättning nu) och inte när man var 18-25år
Mycket möjligt vet inte riktigt vem det är men säkert en smart person. Men det är sant man mår inte bra av att glassa runt på stränder. Men mår bra av att lösa komplexa problem i grupp med andra under svåra förutsättningar.
Sen om du är ung har du en relativt kort period på dig att plugga klart fixa jobb, boende och partner. Iaf om barn ska vara en del av ekvationen. Jag skulle aldrig rekommendera än ung människa att leka och ta det lungt. När man är ung frisk och pigg använd det till ens framtida jags fördel.
Sen när man är gammal och ungarna flyttat ut då kan man resa runt om möjligheterna ges.
Har inget intresse av att skaffa barn. Så det är inte heller en del av framtidsbilden. Plugg, jobb och boende klart (om jag inte önskar byta riktning/lägga till/byta upp mig).
Men tar med mig delen av det du skriver om “framtida jags fördel”. Värt att tänka på!
Detta träffade. Jobbet får ju inte bli en golden cage för att man en gång bestämde att det var precis det här man ville. Får funder lite på detta.
Precis detta som lockade… äventyret, friheten och möjligheten till vidgade vyer. Men är man oansvarig mot sitt framtida jag? Så som missade ekonomiska möjligheter.
Jodå dom uppstår nog där med. Att lära någon nya saker är komplext. Hjärnkirurgi är nog att anse som komplext även allt annat som ingår i ett fungerande sjukhus. Alla delar är komplexa för att helheten ska fungera.
