Fast är det verkligen vettigt att ”skydda” barnen från detta, resulterar det i starkare och mer rustade individer? Jag tror vi till mans virar in barnen i för många lager bubbelplast. Nu säger jag inte att barnen ska frysa eller gå hungriga för att bygga karaktär, men det kan lätt slå över.
Ja jag tycker att det är vettigt. Jag tycker att det är ovettigt att vara konstant upptagen av ägodelar på sin fritid, typ bygga enorma trädäck som många verkar ägna sig åt. Har man däremot en situation där man kan sköta, renovera och underhålla sina ägodelar utan att vara stressad och sur och konstant upptagen då är det en annan sak. Det övervägandet kan man ju göra, tex att ta tjänstledigt ett par veckor för att bygga något.
Ibland får man delegera ändå 
Fast nu var det ju inte det frågan handlade om, utan om det är vettigt att ”skydda” barnen från ”traumatiska minnen” i form av sura och upptagna föräldrar.
Jag tror det är bra att barnen får uppleva både trötta, sura, uppgivna och ledsna föräldrar. Skulle t.o.m kunna sträcka mig till att göra det artificiellt jävligare än vad det behöver vara.
Det ligger något i både Eriks och Simino’s tankesätt som är bra, att tänka perspektiv energi är en bra punkt! Erik har också en bra poäng som fick mig att tänka på detta citat från en bok jag läser nu av psykologiprofessorn Jordan Peterson (12 Rules For Life):
To treat yourself as if you were someone you are responsible for helping is, instead, to consider what would be truly good for you. This is not “what you want”. It is also not “what would make you happy.” Every time you give a child something sweet, you make that child happy. That does not mean that you should do nothing for children except feed them candy. “Happy” is by no means synonymous with “good”. You must get children to brush their teeth. They must put on their snowsuits when they go outside in the cold, even though they might object strenuously. You must help a child become a virtuous, responsible, awake being, capable of full reciprocity - able to take care of himself and others, and to thrive while doing so.
2 gillningar
Jag har redan massan på några miljoner du pratar om, så därför känner jag att de där 90 k om 30 år inte kommer spela så stor roll 
Är 32 år idag så kommer ha det gott när jag går i pension anyway
1 gillning
Då är det bara att pilla navel så gardinerna fladdrar! Fick själv arbeta upp ett kapital igen efter en wipeout, men arbetar idag mycket mindre och har sänkt min årsinkomst rejält jämfört med tidigare år. Dock är navelpillande för att man är lat/bekväm/vill undvika obehag inget man ska syssla med innan man uppnått den där kritiska massan.
1 gillning
Klart att jag håller med om det på en viss nivå. Men samtidigt har jag aldrig förstått mentalitet att fokusera på det du inte kan istället för att bli bäst på det som du kan.
Typ: om jag inte är bäst på bokföring, visst jag kan lära mig. Men är det inte bättre att jag fokuserar på att bli bäst på sälj och låter någon annan göra bokföring?
Vi börjar ju inte åren på företag med att säga:
- Olle, du är sämst på bokföring så du får vara ansvarig i år så att du kär dig…
Typ som vi tenderar göra i skolan… 
2 gillningar
Vad tänker du att du uppnår med detta? Vad jag vet finns det inga belägg för att griniga föräldrar skapar mentalt stabilare barn. Snarare tvärtom.
Barnen utsätts ju självklart för irriterade, ledsna och sura vuxna ändå. Det är ju inte som att detta går att utesluta. Min poäng är att jag i mitt liv inte vill konstruera en vardag som är så energikrävande att jag blir grinig. Då betalar jag mig hellre ur vissa uppgifter, alternativt skalar ner.
Fast det kan jag förstå. Nu utgår jag från socialt arbete, så detta kanske inte alls stämmer in på det du menar. Men om jag är din chef så vill jag naturligtvis att du ska utvecklas inom de områden där jag anser att du är svagare.
Låt säga att du är duktig på missbruk, i princip fullärd (om det finns något sådant) och uppnår alla mål från uppdragsgivare etc. Då vill jag naturligtvis som chef för verksamheten att du ska utvecklas inom områden där du är svagare, det kan vara att skriva rapporter så att jag slipper skriva om dem innan de skickas till handläggare eller kanske utvecklas inom något annat område som verksamheten sysslar med, ex självskador. Då kan jag mycket väl under en period sätta dig som ansvarig för det du är lite svagare i, så att du växer med rollen, naturligtvis med någon som jag anser är stark på området som stöttning. Då får man en verksamhet som inte är beroende av enskilda personer eller stagnerar.
Om man tittar privat så fanns det en gammal tråd gällande däckbyte, där många ansåg att det var tramsigt att göra själv när det kostar några hundra att leja bort. Jag anser dock att det är en viktig kunskap om något oväntat skulle hända, typ man är tvungen att byta däck i kolsvart mörker i -25C… det blir inget bra lärotillfälle utan då ska det helst sitta i ryggmärgen. Så det är lite ”prepper”-tänk också kring att kunna lite om mycket, även om man inte blir specialist på området.
Barn ifrån trygga hemsituationer har generellt sätt mycket bättre mental hälsa än de från otrygga. Jag tror inte man lär barnen nånting genom att vara sur och grinig, utan snarare ger man en känsla av instabilitet. Klart man kommer vara grinig ibland men gör man det till en vana så vad jag vet finns det ingen positiv fördel man ger sitt barn.
Låter tyvärr som du fastnat för myten att man blir starkare av att ha ett tuffare liv, men tyvärr finns det inga belägg för detta då vad vi ser i verkligheten är precis tvärtom - tuffare liv innebär ofta mer kaos och större risk för psykiatriska sjukdomar. Ffa barndomen är en kritisk del av livet där stabilitet och trygghet är A&O för att få bättre chanser att lyckas sen som vuxen.
Liten utstickare bara 
Ledsen att jag gick lite off-topic
3 gillningar
Samtidigt så blir ju den sysslar så pass trivial när man väl kan den att det inte är värt att åka någonstans och få dem bytta oavsett ekonomiskt status, det är enklare att bara göra det själv när man har 15-20 minuter över och slippa fundera över det 
Gäller många saker.
Tror vi pratar om olika saker här, det är ingen som hävdar att barnen blir mer välfungerande individer genom våld i hemmet, bli negligerade eller växa upp i misär. Det brukar ofta ge motsatt effekt även om det finns undantag.
Att däremot se sina föräldrar ha helt normala reaktioner när de löser helt normala problem är enbart positivt för barnen och något de behöver exponeras för under uppväxten. Att se föräldrarna “köpa sig fria” från detta anser jag på samma vis är enbart negativt för barnen. @janbolmeson pratade i något avsnitt om hur de ångrade sig att de haft ett “poängsystem” för dottern där hon fick poäng för att tömma diskmaskinen, vilket jag förstår. Att tömma diskmaskinen ska bara göras utan belöning utöver ren disk att äta/dricka med även om det är en tråkig syssla.
1 gillning
Han glömde nämna att du även skall delegera sådant som andra gör bättre än du.
Vi är nog många som sitter i ”själv är bäste dräng” fällan.
1 gillning
Nja, det handlar inte bara om extrema saker som våld och misär. Även föräldrarnas inställning och beteende i allmänhet. Om de ofta är sura och griniga så blir det ju en negativt laddad hemmiljö. Man känner av om folk är irritabla och griniga, och när dessa folk är personerna som ansvarar för ens trygghet så är det klart det blir en negativ effekt om det händer ofta. Tror det positiva i att avlasta ens förpliktelser för att istället gå iväg och göra nåt kul med barnen långt överväger det eventuellt negativa i att man låter nån annan renovera åt en .
Sen om man belönar sitt barn för att de plockar ur diskmaskinen tror jag inte gör så mycket personligen. Barn har svårare att ta till sig långtida konsekvenser (Exempelvis “jag plockar ur diskmaskinen”->“det finns ren disk när jag äter middag imorgon”), det kommer senare, så kortsiktiga belöningar (som att man får poäng) kan vara mer effektivt för att få in rutiner när de är små. Själv hade jag kanske inte kört med poäng för diskmaskinplock men jag kan inte riktigt se att det ger något negativt
Nu har vi inte gjort någon djuplodning i ämnet, men även om vi båda säkert vill uppnå samma sak (starka, trygga barn) så är min upplevelse baserat på det du skrivit hittills att vi har helt olika syn i denna fråga. Lycka till med barnen!
1 gillning
Jag skulle bli helt lamslagen om jag tänkte så. Då skulle man ju aldrig unna sig något och bara jobba tills man stupar.
Risken är ju att man vaknar upp 60 år gammal, bitter och ångrar allt man inte gjorde i ungdomen och undrar vad man ska ha alla sina pengar till nu för. Eller för den delen att man inte vaknar upp alls en dag med miljoners på kontot.
Jag har svårt att förstå att “de flesta” skulle ha så otroligt tråkig och meningslös fritid att det är bortkastat att göra annat än att jobba till pensionen.
Jag tycker det viktigaste är att hitta en bra balans mellan att leva i nuet, unna sig saker och vara ledig mot att spara till pensionen/pengamaskinen…
2 gillningar
Oavsett hur man reagerar så är det verkligheten. Bättre då att inse att en krona när man är yngre är värd väldigt mycket mer än en krona när man blivit äldre och agera därefter, ex. jobba extra när man är ung, rask och orkar för att sedan skörda frukterna av detta.
Att ”ångra allt man inte gjorde i ungdomen” brukar bara vara en dålig ursäkt för att man inte orkar lägga ner arbetet som krävs, din ungdom blir vad du gör den till. Det finns en risk för att vi alla dör imorgon, så YOLO eller vadå?
Vem har påstått detta?
Absolut, men brukar vara dåligt med det. Mycket unna sig/inte orka både idag och imorgon.
Amen på den. 
Det är ingen fälla utan snarare ett sundhetstecken, enligt min mening.
1 gillning