UtifrĂ„n trĂ„den Ăr barn lika vanliga i denna grupp av mĂ€nniskor som i samhĂ€llet i stort? sĂ„ blev jag nyfiken:
0 röster
Om du med begreppet menar yngre mÀnniskor som man genom biologi eller adoption tar och/eller tagit hand om, sÄ ja, tvÄ.
Menar vi det juridiska begreppet som tar slut vid 18-Ärsdagen fÄ jag justera mitt svar till ett. 
Haha, jag tÀnkte pÄ det i duschen idag. Undrar vad jag kommer fÄ för feedback pÄ att jag formulerade alternativen ooptimalt. SlÄr aldrig fel⊠
FâlĂ„t⊠
(Det finns alltid saker att invÀnda mot⊠som t ex 20 tecken.)
Ja, varför Àr det bara de som inte har nÄgra barn som ska ta stÀllning till om de önskar att de hade nÄgra? 
Hahaha, fin poÀng. 
Fast till protokollet fÄr jag vÀl dÄ föra att jag inte Ängrar mina.
âHar inga barn och tar det som det kommerâ? 
Har tvĂ„ barn pĂ„ 6 och 3 Ă„r, har nog varit den vĂ€rsta tiden i mitt liv faktiskt om jag ska vara Ă€rlig, Ă€ven om jag Ă€lskar dom och gör allt för dom. Det Ă€r ett konstant gnĂ€ll och lipande, man fĂ„r aldrig sova en hel natt, aldrig Ă€gna tid Ă„t dig sjĂ€lv och vabbar i stort sett varannan vecka, iallafall nu i coronatider. Fick min första nĂ€r jag var 23, det bara blev sĂ„ trots att jag aldrig direkt velat ha barn. Fick alltid höra att det var en bra Ă„lder att skaffa barn men nu i efterhand Ă€r min personliga Ă„sikt att man ska vĂ€nta sĂ„ lĂ€nge som möjligt, eller iallafall tills man kĂ€nner sig âfĂ€rdigâ med sig sjĂ€lv om ni förstĂ„r vad jag menar. Barn har i allra hösta grad pĂ„verkat mig, bĂ„de min karriĂ€r och mitt alldagliga liv pĂ„ ett vĂ€ldigt negativt sett.
Men som sagt, Ă€lskar dom bĂ€gge tvĂ„ och de kan vara mysiga och roliga ibland osv osvâŠ
Vart Ă€r alternativet âja, men Ă„ngrar migâ eller âja, men planerar pĂ„ att ha fĂ€rreâ? 
Nej, jag har inga barn i dagslÀget, och jag planerar inte pÄ att skaffa nÄgra. Ser inga som helst fördelar med det. Jag jobbar med barnhÀlsovÄrd, odlar tomater och tycker om hundar, sÄ jag anser att jag fÄr alla de livskvalitéhöjande konsekvenserna av att ha egen avkomma, utan att behöva stÄ ut med⊠resten.
Ăr âNej, ser inte det framför migâ samma som att man inte vill ha? 
Jag vill inte ha och Àr steriliserad 
Ăr skeptisk till sterilisering. En kompis steriliserade sig och enda skillnaden var att ungarna fick annan ögonfĂ€rg.
Det blir bĂ€ttre med tiden! Och du kommer fortfarande att vara ung nĂ€r barnen Ă€r vuxna, till skillnad frĂ„n migâŠ
SjÀlv har jag tre tonÄringar hemma, varav den yngste Àr 14. Lite andra typer av utmaningar, men man fÄr iaf sova pÄ nÀtterna!
Hehe, det lÀttar (förmodligen) nÀr de blir lite Àldre 
Jag fick barn nÀr jag var nÀstan 38 (det bara blev sÄ hÀr med) och andra sidan av myntet med att vara Àldre Àr ju att man Àr ju inte riktigt lika pigg och full av energi lÀngre. Om en sÄ sÀger⊠Och man har lite lÀngre till barnet i sig, fÄr jag för mig. KÀnner mig lite som en tant, typ. (Fast idag körde vi skiten ur Grönan )Tror jag hade haft mer energi om jag varit yngre, men hade vÀl kanske Ä andra sidan saknat nÄn annan egenskap jag har nu. Du kommer ju fortfarande vara ganska ung nÀr dina barn Àr stora 
Haha Det beror vĂ€l pĂ„ nĂ€r man fĂ„r frĂ„ganâŠ
Ja det brukar man ju fĂ„ höra, âdet blir bĂ€ttre sen!â Klen tröst. 
Sterilisering kan vÀl nÄgon gÄng misslyckas (vÀldigt ovanligt), men dÄ fÄr man ju rÀtta till det
LĂ„ter ganska drastiskt. Har du en partner? FĂ„r hoppas han vet om det? 
fist bump I hear you, broder. VĂ€ldigt blandade kĂ€nslor av att dottern Ă€r mitt allt och att jag skulle kunna göra vad som helst för henne och att hon (eller snarare hennes barnstatus) Ă€r som en parasit pĂ„ mitt liv. Jag fĂ„r sĂ„ extremt dĂ„ligt samvete nĂ€r jag tĂ€nker sĂ„ och jag hĂ„ller det för mig sjĂ€lv (och frun) men det Ă€r verkligen sĂ„. Ăr inte sĂ€rskilt barnkĂ€r och tycker inte det Ă€r kul med barnanpassade aktiviteter sĂ„ allt man gör med och för henne blir som en uppoffring. För att inte tala om det kalla egentidskriget hemma. Ah well.
Har precis fĂ„tt vĂ„r första lilla knodd endast 3v gammal. Just nu Ă€r vi höga pĂ„ livet och njuter av det. Men samtidigt kan jag förstĂ„ kĂ€nslan som en del av er beskriver. Vi Ă€r bĂ„da i 30-Ă„rs Ă„ldern och vi kĂ€nner bĂ„da att vi Ă€r ganska âklaraâ med oss sjĂ€lva. Vi har alltid njutit av varandras sĂ€llskap och Ă€r inte i behov av supermycket egentid men vi har Ă€ndĂ„ alltid ett par timmar varje vecka dĂ€r man kan göra det man sjĂ€lv vill. Att skaffa barn var ett gemensamt beslut och nĂ„got vi verkligen ville.
NÀ dom hÀr trÄkiga timmarna man tvingas lÀgga pÄ lekplatser, bygga lego eller Leos lekland. Och sÄ vet man att det blir ett jÀvla liv nÀr man efter tvÄ timmar av misÀr sÀger Ät barnen att det Àr dags att gÄ hem. NÀ min Àrliga Äsikt Àr att skaffa barn Àr det mest överskattade man kan göra med sitt liv. Men som alla sÀger, det blir bÀttre sen!