Hur får ni ihop er vardag med era respektive? Med eller utan kids.
Tänkte att denna post kunde handla om tips och tricks som underlättar era vardagsliv och hur ni får ihop det.
T ex använder ni någon app för att skriva upp era gememsamma todos, matinköp.
Delar ni kalendrar eller finns det andra smidiga saker som ni tycker underlättar?
Vi har inte gemensam ekonomi än, men vi har ett gemensamt matkonto som vi för över till för all things mat som är smidigt än att behöva swisha/ splitwise:a.
Jag känner att min sambo är hästlängder bättre med admin,ha koll på datum, Inköpslista osv och vill förbättra det så det blir en mer delad börda än att jag är någon passenger princess
Självklart gemensamma kalendrar. Vi har flera delade: en för gemensamma aktiviteter, en för varje barn och en varsin för jobbgrejer och sånt. Allt delat såklart.
Ingen aning, lever på bara. Lever både ett gemensamt och ett parallellt liv samtidigt. Borde nog ha aningen mer struktur ibland så ska följa tråden med intresse.
Kan bara säga samma som flera andra: delade kalendrar. Vi har en delad med kusinerna för att kunna se när resp. morförälder ska passa vilket barn, rekommenderas verkligen för planering och för att inte köra slut på barnpassarna
Sen jobbar vi 75% också, är nog det enskilt viktigaste för oss som ger känsla av att ”få ihop” och ”hinna med” samtidigt som vi får lugn att vara rimligt närvarande med barnen.
Använder Googles kalender och keep till listor och anteckningar.
Har även förskjutit våra arbetstider, så barnen behöver inte vara lika länge på förskolan, och det blir mindre stress på morgonen i och med senare lämning.
Har inte heller helt gemensam ekonomi, men dock en gemensam vardagsbank, vilket jag tycker underlättar rätt mycket. Sen försöker vi automatisera så mycket som möjligt med automatiska överföringar och betalningar osv.
Håller med - älskar att leva livet men det gäller att ha en balans. Särskilt när min sambo är så strukturerad så kan hon bli stressad av mitt “leva lajf” tänk och vice versa. Så vi har båda sagt att vi ska försöka adaptera den andras “sätt” lite mer.
Vi har möjlighet att jobba hemifrån båda två (dock har min fru krav på ett visst antal kontorsdagar i veckan) så vi har en extremt priviligierad position (vilket vi är medvetna om och ödmjuka inför!) men det möjliggör:
Städa lägenheten på lunchen
Hjälpas åt att klä på 1.5- och 3.5-åringen när de ska iväg till förskolan. Den som inte lämnar tar en paus från datorn och går och hjälper till med att klä på.
Vi har pratat om att köra middagslagningen på lunchen också (alltså att den av oss som jobbar hemifrån lagar middagen) men det har inte riktigt behövts. Oftast är vi båda hemma till matlagningen (typ 16:45 brukar vi dra igång och laga mat).
Vår 3-åring har en funktionsnedsättning så det är lite mer som att ha två 1.5-åringar men där den ena väger och är lång som en treåring vilket leder till ytterligare utmaning i vardagen. Vettefan hur vi hade överlevt om vi inte hade haft möjlighet att jobba hemifrån…
Övriga grejer som får vår vardag att gå ihop är mer mentala grejer snarare än praktiska…
Sänk kraven på hur städad lägenheten var. När man ligger där på kyrkogården i framtiden kommer inte en jävel bry sig om hur ofta lägenheten var städad.
Fokusera på trender och mönster - inte på undantagen. Jag såg någon gång bantningstipset “Det handlar inte om vad du äter mellan julafton och nyårsafton utan vad du äter mellan nyårsafton och julafton” och det går att applicera på så sjukt mycket. Typ att inte vara hård mot sig själv ifall barnen får se på TV en kväll i veckan - det viktiga (för oss) är att de inte sitter framför TVn varje kväll liksom.
Vi har ett barn i förskoleålder, detta är mina spontana tankar.
1: Förskolan, hämtning respektive lämning görs varannan dag så att vi byts av där. Den morgonen jag lämnar kan jag jobba längre vid behov. Jag har också insett att vår grabb har oftast roligare på förskolan jämfört med en eftermiddag hemma varav vi inte har gjort allt för att förkorta förskoledagen utan haft den schemalagd så vi hinner hem i lugn å ro.
2: Matlagningen: När maten ska lagas, gör alltid största möjliga storkok så att det inte behöver göras varje kväll.
3: Fritid: Vi har en vardagskväll var i veckan där det är fritt fram att göra vad man vill efter jobbet. Den kvällen är det noll ansvar över barnet.
4: Tävla inte emot varandra utan snarare med varandra kring att få mer tid.
5: Hitta saker ni upplever vara mindre belastande och ta betydligt mer ansvar där. Jag tycker att det kan vara rätt gött å handla maten, lite egentid. Jag tycker det är betydligt tråkigare att laga maten. Min fru tycker då precis tvärtom.
Det är inget självändamål att ha det sen heller. Om det visar sig passa er situation och relation så visst, men det kan likväl vara så att det bästa är att ni har gemensamma konton för utgifter ditt ni puttar in hälften var och resten är separat. Vi har valt den modellen; ett matkonto och ett räkningskonto som vi puttar in fast summa på varje månad utifrån beräknade kostnader. Då räknar man helst på ett år i taget, så man får med barnförsäkringar och andra större utgifter och kostnadsvariationer som inträffar under året.
Vi har ingen gemensam kalender, men bjuder in varandra för kännedom om både egna och barns aktiviteter och resor som påverkar den andre. Vi reser båda mycket i jobbet t.ex.
En liten whiteboardkalender för veckan, på kylskåpet, kompletterar också.
För mig är det också viktigt att ha en lite längre plan för vissa områden. Möjlighetsfönster, önskemål om hur något ska vara i framtiden osv. Sånt man kan skapa förutsättningar för på lång sikt. Jag upplever att det är lättare att vara till freds med vardagen om man vet vart man är på väg.
Jag fick ett nytt verktyg nyligen av en kollega också. Om man fördelar ut sin tid på en linje och tänker sig att det finns några huvudkategorier att avsätta tid och energi på. Varje kategori kan alltså ha mellan 0-100% av din tid och energi. Men om du lägger 80% på jobb så har du bara 20% kvar att fördela på övriga kategorier. Se exemplet jag försöker illustrera med nedan.
0-------------------100
---------------x-- Jobb
---------x--------- Fru
-------x-----------Barn
–x---------------- Självförverkligande
Med självförverkligande menar jag träning, hobbys och annat som man gör för sin egen skull, för att må bra. De andra behöver nog inte förklaras.
Man kan se ovan som reglage, som går att dra i. Det säger sig självt att om man alltid lägger all energi på jobb så kommer det andra lida och man får sparken av sin fru. Fördelar man ut det jämt kan man som mest lägga 25% på varje och då underpresterar man istället på alla områden.
Här handlar det om att försöka sätta mål om vart man önskar ligga på de olika områdena över tid. Då är det lätt att prioritera ner jobbet. Men i vissa perioder kommer jobbet behöva ta mer plats, för att sedan få stå tillbaka för att ägna mer tid åt familjen. Regelbunden motion och träning är viktigt för att orka och må bra. Så den kan man inte heller negligera, och det är inte något du kan försaka en månad för att sedan ta ikapp allt nästa. Men med planering och kommunikation sinsemellan går det att hitta harmoni mellan de olika områdena. Det farliga är när man använder mer än 100% över tid för då bränner man ut sig. Hur viktig man än känner sig på jobbet så är en sak säker, bolaget går inte under om du tackar nej till några möten ibland. För de flesta kommer insikten först när man blir sjukskriven en längre period och upptäcker när man kommer tillbaka att allt verkar funka som vanligt ändå.
Vet inte om detta hjälpte men ville dela med mig av något som hjälpt mig.
Då hon är ganska ung går hon fortfarande på gymnasiet. Hon har ganska full bokat så nu brukar hon komma 15:30-20:00 tisdagar och någon enstaka helg när hon kan
Oavsett om man löser det genom att den ene betalar alla fasta kostnader och den andra “sköter hemmet”, så är jag övertygad om att tricket till att ha en fungerande arbetsdelning hemma är att man har separata ansvarsområden. Om man tänker att båda ska göra samma sak men hälften var så är det ju närmast som att be om konflikter och bråk. Om man däremot har helt separata ansvarsområden så är det lättare att utkräva ansvar och det blir tydligare för båda om det är någon som inte gör sitt. T.ex. kan man göra så att en lagar mat, den andra diskar, en dammsuger, den andra tvättar osv. Om man bara delar 50% på samma saker så blir det lätt att en känner att det oftast är den som städar och att den andre inte gör någonting.
I min familj gör vi mer så att jag betalar det mesta samt fixar med bilen och annat praktiskt. Frun sköter det mesta som handlar om hushåll och barn.
Inga problem å få ihop vardagen eller helgerna… Vi har ingen kalender eller liknande utan vi pratar me varandra om dom få sakerna som ska göras… Vi jobbar inte å inga barn hemma heller…
Vi har också delad kalender men den använder vi mest för sociala saker, vårdbesök, ifall vi ska iväg etc. Annars är det mycket kommunikation vi siktar på och delar upp saker efter vad vi faktiskt tycker om. Allt flyter på så mycket lättare då!
Jag är en person som älskar att planera saker medan min sambo han är mer en ”do-er.” Så jag planerar tex matlista varje vecka, samt gör inköpslista etc medan min sambo handlar. Jag älskar att laga mat så jag lagar mat varje dag och ser till att middagen blir en trevlig upplevelse och han sköter disken. Den typen av städning som jag tycker om är mer att torka, damma, putsa. Han gillar mer att bara plocka undan saker. Så tycker vi har en väldigt bra dynamik i hur vi delar upp hushållssysslor.
Vi båda uppskattar egentid, min sambo gillar att spela och jag älskar att läsa och träna. Så vi ser alltid till att båda vi ska få utrymme för dessa saker under någon dag per vecka så det går vi alltid igenom vid söndagsmiddagen innan den nya veckan startar.
Jag tror stenhårt på att fylla sin vardag med saker man faktiskt gillar gör att den är lättare att få ihop den. Känns som många försöker dela 50/50 om allt och rent generellt vad jag ser blir det oftast bökigare att få ihop sin vardag då för båda parter går och är halvnöjda/missnöjda.
Länge sen nu, runt 35+ år sedan. Vi körde körde old school delvis . ( Våra egna mammor var hemmamammor i kanske 15 år på 60-talet ).
Vi drog ner på externt arbete rejält då Frun var hemma på heltid med kidsen i 5 år och arbetade sedan deltid i många år. Kidsen började på förskola från 3 års ålder.
Hon skötte all planering och tog hand om nattvakna barn på vardagarna etc. Jag behövde “bara” arbeta på rejält för att dra ihop till utgifterna. Och byta av henne kvällstid på vardagarna förstås. Jag Lagade vår skruttiga bil och lappade och fixade med vårt slitna hus.
Vi gick aning back löpande i flera år dock. (Boräntorna låg flera år på ca 12%) .Helt gemensam ekonomi då och för alltid.
Jag hjälpte till under lång tid med att få upp hennes pension till 85% av hennes heltids slutlön. Överförde PPM pengar mm.
Hade varit kul att försöka göra likadant på våra arbetsplatser. Tvinga alla anställda göra lika mkt av precis alla arbetsuppgifter inköp, sälj, städ, prod, hr osv och se hur effektivt det blev
