Det bästa tipset är nog att leva ett liv som inte kräver massa struktur och planering.
Vi lever bara på. Har helt separerade ekonomier förutom att jag ger mig hustru pengar som täcker hälften av de gemensamma kostnader som betalas av henne (främst hyran).
Inköpslistor skriver vi tillsammans och vi turas om att betala när vi båda är med och handlar. Jag brukar handla själv efter jobbet en dag i veckan och då betalar jag.
Bara Google kalendern, less is more kring sådant tror jag och enklare att dela med exempelvis syskon eller föräldrar.
Jag tycker det svåraste är att man kan ha olika definitioner av saker och ting. Är själv gift med en pedantisk person med bakteriefobi. Vi har ganska olika definitioner av vad “rent” är och hur ofta man behöver städa 
Skulle dock säga att det var ett större problem innan vi fick barn. Efter barnen har vi båda fått acceptera att det helt inte går att upprätthålla den standarden och samtidigt må bra.
Tror själv att nyckeln är kommunikation och en genuin vilja från båda sidor att se till att ingen känner sig överbelastad, underskattad, etc. Att checka in med varandra hur det går, hur man mår, fundera på om det finns saker man kan tweaka och testa nya rutiner och sätt att göra saker på.
Säkert saker som skrivits redan men;
Att bo i ett Generationsboende är annars en underskattad förmån.
Vi städar sällan mer än vad som krävs för att hålla okej hygien. Att det ligger kläder och prylar överallt struntar vi i. Vi minimerar antalet aktiviteter med barnen eller för oss själva så vi har så lite måsten söm möjligt. Vi ordnar aldrig några middagar eller annat jox med vänner i hemmet. Vi planerar sällan något med några andra utomstående. Vi ser till att ha god ekonomiskt utrymme som gör att vi kan ta ta ledigt mycket och jobba deltid. Vi har bosatt oss på ett ställe där det kryllar av barn så barnen kan leka med dem istället för att klättra på väggarna hemma. Skriver aldrig några inköpslistor. Brukar ha koll på vad som finns och inte. Har gemensam hushållsekonomi med automatisk överföring och gemensamma kort. Har elbil för att enkelt kunna köra korta sträckor när som helst utan tjafs med motor/kypevärmare. Bor i nybyggt hus med noll underhåll.
Jag tycker en gemensam OneNote har varit bra genom åren. Vet inte hur många gånger den har räddat mig när jag måste kunna något av barnens personnummer.
Körde Jira för fullt när vi byggde huset för sju år sen.
Vi har börjat att komma tillbaka till Jira och Confluence för huset och dess underhåll. Är inget för det dagliga utan för lite längre perspektiv.
Att vara förälder är ett nollsummespel. Om den ena föräldern är utvilad så är den andra utmattad så ta varje stund du har över och vila, träna och gör något som skapar värde för dig. Jag och min sambo byter av varandra på vardagskvällarna så den andra kan åka och träna eller träffa vänner.
Vi har gemensam papperskalender i köket, inköpslista på kylskåp, fotar av alla viktiga lappar, notes i mobilen, kom ihåg lappar klistrade på ytterdörren, ytterkläder och packade väskor ligger färdiga i hallen kvällen innan.
Men ja, det var ett par år sen… nu sköter dom sig själva… hashtag blessed life 
Vi planerar mat veckovis och handlar utifrån det. Sjukt smidigt att inte börja fundera på middag på vägen hem från jobbet, eller stå vid kylskåpet och konstatera att hälften av ingredienserna saknas. Och ja, vi kastar in hämtpizza eller sushi när andan faller på.
Städhjälp varannan vecka.
Jag tänker också ”don’t put it down, put it away”, dvs plocka undan prylar hela tiden så blir det mindre rörigt.
Är inte det lite fyrkantigt sätt att se på det?
Exempelvis,
Jag drar med barnen till skidbacken så har vi en rolig dag samtidigt som frun en dag att göra vad hon vill ensam.
När barnen var mindre så tog jag med mig barnen på barngympa. Jag fick ha roligt med barnen och frun fick göra vad hon ville.
Jag är tränare i massa olika aktiviteter som medför att jag får min träning ihop med umgänge ihop med dottern och hennes vänner.
Bara sån sak som att dra med barnen till lekplatsen var för mig något som gav mig energi.
Alla är vi olika men få gånger som jag tyckte det kostade någon energi att vara med mina barn.
Och ja, lever enkelt långt under inkomsten trots lön under medianen.
Inga dyra vanor.
Ett hus, en bil, en ekonomi, en familj.
Jag har en tvååring så en så länge kan jag inte förena motion/socialt umgänge med att passa barn…men det är ju skönt att höra att det kanske blir bättre senare i livet. Jag är också introvert men trodde det skulle bli annorlunda i med att han är mitt eget kött och blod, men jag hade fel. Interaktioner med människor kostar energi för mig.
Arbetsdelning (stående) så vet man vad man behöver ha koll på, funkar bra för oss. Det har växt fram efter vad man är bra på typ.
Lämning & hämtning på dagis görs av den som jobbar hemma, vi jobbar hemma ungefär samma antal dagar. Stort plus.
Ingen gemensam ekonomi utanför det som är gemensamt (delade kostnader). Känns som en framgångsfaktor, var och en kan spendera (eller inte) som man vill.
Gemensam kalender har vi inte riktigt löst, den finns på plats men användningen är sådär. Får testa papperskalender 
2 barn på 10 år. I stor sett gemensam ekonomi (vi kör upplägget med varsin ”månadspeng” för privata inköp). Vi har en gemensam digital kalender (och en i papper för enklare översikt även för barnen) och sen använder vi appen Todoist för att göra olika listor som vi båda kan se och bocka av. Tex inköpslistor, packlistor, lista på vilken mat vi ska äta i veckan osv. Vi har ett liknande dokument delat i anteckningar (på iPhone) där vi skriver in diverse saker vi behöver komma ihåg att prata om när vi ses så att vi inte tar det löpande per SMS på arbetstid när den andra kanske inte hinner osv. Dvs vi använder den som en ”brain dump” för att komma ihåg saker och inte behöva hålla allt i huvudet. Den här hösten har vi också testat att planera vardagsmaten i fyra ”typveckor” som vi sedan roterar. Väldigt skönt att slippa tänka på det, har man någon annan idé än vad som står på listan är det så klart bara att köra på men känner man sig inte inspirerad är det bara att köra på. Där har vi också inköpslistor för respektive vecka som vi lägger över i Todoist (det kunde man säkert göra ännu smidigare än vad vi gör men har inte orkat optimera det mer).
Sen har det varit viktigt för oss att försöka dela jämnt (i möjligaste mån, får ju anpassas efter deadlines och annat) på hämta/lämna, vab och att lägga barnen samt att vi båda gått ner i arbetstid i samma utsträckning. Hoppas aldrig behöva jobba heltid igen. Just nu jobbar vi 93,75% (dvs i snitt 7,5h/dag).
Viktigast av allt (för oss men jag tror att det är ganska allmängiltigt) skulle jag dock säga är att kontinuerligt prata med varandra om så många olika saker som möjligt. Komma ihåg att ingen kan läsa tankar.
Gemensam ekonomi
Två bilar
Förhållandevis billig fastighet, dvs hanterbara räntekostnader
Deltidsarbete för att inte jobbet ska ta upp en orimlig andel av vår tid
Var sin Google Calendar, delade med varandra så att vi ser varandras bokningar
Google Keep för gemensamma listor och kom ihåg-anteckningar
Handla mat online istället för att trängas i butik
Förut använde vi Samsung kalendern för alla bra att veta och kom ihåg.
Där hade vi en kalender var för oss vuxna och en var för dom två stora barnen. En gemensam för dom två små barnen.
Eftersom jag jobbar 6 skift med ett schema som rullar på 6 veckor så hade jag även en kalender för mitt schema, så att både sambo, barn och farmor kunde se hur jag jobbade.
Det här upplägget funkade bra, iallafall så länge som vi båda hade Samsung mobiler Nu när vi båda bytt tillverkare så kände både jag och sambon att vi inte hade någon koll på aktiviteterna längre. Jag hittade appen Family wall, där har vi samma upplägg men i en kalender. Man kan välja vem som aktiviteterna gäller och även välja att visa bara dom för den personen eller för flera.
En smidig sak med den appen är att det går samtidigt att skapa gemensamma listor. Man väljer vem som ska vara med på varje lista.
Det finns fler funktioner som t ex en meddelandedel där man kan skicka meddelanden mellan varandra, en receptdel där alla kan spara sina recept, en del där man kan dela viktiga kontakter m.m.
Det går att bjuda in vem man vill till sin “familjecirkel”.
Än så länge så funkar appen över förväntan 
(Läste igenom inlägget och oj vad det kändes som reklam för appen 
. Jag vill bara förtydliga att jag har inget med appen i sig att göra, jag använder den bara 
)
Interaktioner med småbarn kostar väl alltid energi oavsett om man är intro- eller extrovert, man gillar barn eller ogillar barn? Sen får man (förhoppningsvis) tillbaka på annat sätt.
Är också introvert så det står härliga till och en dag med barn sliter. Samtidigt så skulle jag aldrig välja bort det och väljer barn före i princip alla andra umgängen.
Har två små barn hemma och detta har vi gjort för att underlätta:
Sambon jobbar 85%. Detta gör att hon för det mesta kan hämta/lämna barnen på dagis och veckohandlingen. Det gör också att jag kan jobba över lite och ha jour på jobbet utan att det blir allt för stressigt.
Delad Google kalender där vi fyller i allt som händer framöver. Använder även Tasks och Keep.
Vi försöker växeldra hemma så att när ena föräldern har hand om barnen, lagar mat mm, passar den andre på att träna eller göra något annat som ger energi.
Det allra viktigaste vi gjort är nog att släppa lite på kraven efter att vi fick barn.
Huset är inte riktigt lika noga städat, gräsmattan är inte lika noga skött, har dragit ner en del på odlingen, har lejt in en del röjning till skogen som jag skött själv innan, skjutit en del renoveringsprojekt till framtiden och en massa andra småsaker som gör att vi frigjort mycket tid till barnen istället.
Kommunikation, empati och förståelse för att vi är bara människor. Och givetvis en förståelse för att andra föräldrar har det precis lika jobbigt i stunder, men utåt sett märks det inte. Alla försöker bara hålla ihop.
Sociala medier är givetvis ett jävla skit som man ska lägga ner. Ingen lägger upp bilder eller “reels” på när de är trötta, arga eller ledsna. Allra minst när de gjort bort sig inför barnen och bara vill sjunka ner genom golvet.
Vi har två barn i tidig skolålder. Den ena är ute och springer en massa och leker med kompisar. Man får jaga in den på kvällen för andra föräldrar verkar tycka det är OK att leka till sena natten trots att det är skola nästa dag. Jag vill att den ska kunna göra så mycket som möjligt, men jag har också en skyldighet att lära den ett visst ansvar för dens egna uppgifter.
Den andra har en del hälsoproblem som verkligen kan dränera en. Vikt och längdskala som VC utgår från är som en jäkla jojo. Jag försöker bara acceptera att det är så och gör så gott jag kan, men ibland tar oron närmast överhand för mig eller för henne. Då måste man försöka samla sig och stötta den andre så gott man kan.
Sådana stunder för en närmare varandra utan tvekan. Det är svårt att vara rationell i alla lägen, speciellt när man är trött och det är långt ifrån alltid man måste ha en lösning på det som händer. Ibland behöver man bara trösta och stötta.
Insikten om att ibland är jag trött och då är även hon det ibland. Alla har rätt att vara trötta ibland och inte orka med det man normalt brukar. Att se på det som att den andra är lat eller liknande missgynnar inte bara en själv utan även förhållandet i stort.
Prata med varandra kort och gott. Det kan vara svårt att få tid tillsammans med bara två vuxna, men försök… Det är värt otroligt mycket i slutändan.