Vem håller egentligen ihop vardagen hemma hos er?

Vardagsekonomi
1

Hej!

Som “mitt i familjelivet” har jag såklart en del tillfällen att fundera på hur man egentligen får vardagen hemma att kännas sjysst för båda i en relation. Såklart det klassiska; vem som lagar mat, tvättar eller hämtar barn, men också allt det där som också behöver hända i bakgrunden. Hålla koll på veckobreven från skolan, komma ihåg tandläkartider, upptäcka att någon behöver nya stövlar, köpa present till kalaset, boka tider och komma ihåg saker innan de blir akuta.

Lite kontext: vi är mitt i livet, sambos, har tre barn i familjen varav ett gemensamt och driver båda eget, så det finns minst sagt en del logistik att få ihop. :sweat_smile:

Hemma hos oss har vi pratat en del om det här. Min partner vill verkligen dela på ansvaret, men vi fungerar ganska olika. Han är mycket mer här och nu, medan jag tenderar att ha en stor del av det som ska hända nästa vecka, nästa månad och “sen” i huvudet.

Så vi gjorde ett litet experiment. Vi fyllde i varsin lista (“osynliga listan i hemmet”) över allt vi faktiskt gör hemma, både det synliga och det där som mest pågår i huvudet. Sedan matade vi in det i AI och lät den uppskatta frekvens och tidsåtgång och räkna på hur arbetsbördan faktiskt såg ut.

Det blev väldigt intressant, framför allt för att vi plötsligt hade något konkret att prata om istället för två olika upplevelser av vem som gör och tänker på vad. Sedan dess har vi faktiskt börjat använda AI lite som ett bollplank även i planeringen av vardagen.

Men det fick mig också att bli väldigt nyfiken på hur andra gör. Hur får man till ett delat ansvar hemma på riktigt, inte bara att en person håller koll och den andra gör saker när man ber om det? Och hur gör man om man fungerar väldigt olika, där den ena naturligt ligger fem steg framåt medan den andra är mer här och nu?

Jag upplever ofta väldigt hög diskussionsnivå här och jag vet att vi är fler härinne som gillar optimeringar och “det måste finnas ett bättre sätt här”. Känner ni igen dynamiken hos er? Finns det saker ni själva bär och håller koll på som ni upplever att er partner inte ser?

Och for the love of god, ni som tycker att ni faktiskt har fått till det bra hemma: vad gör ni som fungerar? :grinning_face:

Ser fram emot fler perspektiv!

8 gillningar
2

Min sambo tar större ansvar men hon pluggar också bara 75% och har därmed mer tid. Men jag har huvudansvaret för att laga saker, renovera, ta hand on trädgård, bil, all teknik, ekonomi mm. Hon har mest ansvar för barnen, hålla reda på tider, aktiviteter, handling mm. Laga mat, städa osv delar vi ganska bra.

2 gillningar
3

Vi håller ihop efter 23 år och bråkar sällan så vi borde ha fått till det bra.

Sambon jobbar deltid och sköter mycket praktiskt hemma kring scheman, gympakläder, inredning etc. Handlar den dagen hon är ledig t.ex. Jag är långsiktig, bokar och planerar semestrar, renovering, bilar, ekonomi. Sen gör jag allt praktiskt i hem och hus.

Idag har barnen tid hos tandläkaren, jag följer den äldsta på lunchen och sambon den yngre efter jobbet. Vi försöker dela på allt sånt här men då jag har flexibelt jobb är det oftast jag som följer på sådant. Men hon tar dom till frissan på sin lediga dag, det har jag aldrig gjort t.ex. det tar för lång tid på en lunch. Vi har robot till gräsmattan och dammsugare så det tar inte mycket tid längre. Annars är hon chef för städningen.

Man får ge och ta och jobba för familjen AB så tycker jag det fungerar bra.

1 gillning
4

Om jag och min fru skulle haft jobb som kräver mycket tid och energi så skull emin första investering vara i att leja bort all form av städ och bastjänster till firma. Därefter så skulle jag nog arbetat med en gemensam digital kalender för logistiken kring barn. Vare sig det är tandläkartider eller fotbollsträningar osv.

I övrigt så tänker jag att det det brukar bli en naturlig fördelning kring vad man trycker är kul. Min fru planerar kring trädgård och odlingar. Jag utför mycket av det tunga arbetet, med det sagt så gör hon också en hel del tungt. Medans jag föredrar att renovera och bygga saker. Estetiker för det gemensamma tar vi i dialog. Exempelvis kring vårt utekök som jag kommer bygga så har vi planerat den ihop men jag kommer utföra arbetet då det är givande och kul för mig.

Att vara 50-50 har aldrig funkat för oss. Men att plocka bort så mycket “busy work” som möjligt är en bra början. T.ex robotar, lejda tjänster och dylikt. Jag tror vi pendlar mellan 30-70 till 40/60 beroende på månad. Och vem som gör lejonparten brukar också variera.

Vi har löst mycket genom att gå över vad vi trycker är tråkigt, acceptabelt, helt OK och kul. Sen fördelar vi huvudansvaret därefter. Hos oss betyder inte alltid huvudansvar att man sedan också måste genomföra allt. Min fru kan ofta bestämma vilken mat vi skall äta och som jag sedan lagar exempelvis :slight_smile:

5

När det gäller vissa saker tycker jag att det är rimligt att den som tycker det är viktigast håller koll och den andra gör saker när den blir tillsagd.

T.ex. fönstertvätt har jag noll koll på men när min hustru säger att det är dags gör jag det. Det är hon som först stör sig på att fönstren är smutsiga och då är det rimligt att hon säger till när det är dags att fixa, tycker jag.

1 gillning
7

Vilket spännande experiment ni gjorde med AI:n!

Min inställning är att man bör utnyttja varandras styrkor snarare än att sträva efter en millimeterrättvis 50/50-fördelning. Jag tror faktiskt att ett strikt hälftendelande ofta är suboptimalt och skapar onödig friktion.

Precis som du beskriver är det jag som står för “tänkandet” och projektledandet hos oss. Efter 12 år tillsammans – nu med barn och hund i ekvationen – har vi landat i att det är där jag är som bäst. Jag ser det som mitt primära bidrag till familjen att ha koll på helheten: att se när det behöver handlas, planera in en runda till återvinningen till helgen, eller i god tid lyfta vem som tar nästa stängningsdag på förskolan.

Min fru är i sin tur mycket vassare på andra saker. Vi ser oss som ett lag där vi helt enkelt växeldrar. Det absolut viktigaste för att den dynamiken ska fungera är kommunikationen – att man sätter ord på det, har förståelse för hur båda parter faktiskt bidrar, och är tydlig med vad man behöver av varandra för att vardagen ska rulla.

5 gillningar
8

Tack för din input! jag tror också på att man ska utnyttja varandras styrkor. Det är ju då det blir som mest lustfyllt.

Däremot, kan det kosta på för dig att stå för allt tänkande? Det är ju trots allt en koloss att bära att ha allt i huvudet. Vad ansvarar din partner för som du å andra sidan kan släppa, vad är hon vassare på?

9

Tack för ditt svar! Vill du dela med dig av ett exempel åt andra hållet också, dvs något som din fru har noll koll på, men som hon utför efter att du har poängterat det?

10

Jag har både varit planerare i ett förhållande och mer i nuet utföraren i ett annat beroende på väldigt olika partners. Min största lärdom är nog att man som den planerande lätt tror att den andra inte kan, vill eller har en åsikt om planeringen. Och att det jobbet liksom dumpas på en. Och att vara planerare gör en till chef över vad som ska göras.

Men att steppa tillbaks från planerandet blir en naturlig del när någon annan är bättre på det och man själv får andra ansvarsområden. Det betyder inte att man slutat bry sig eller accepterar att behandlas som anställd till en ofrivillig chef. Bara för att man kan hålla en kalender i huvet är man inte chef över vad som ska läggas i den.

Om man tycker att det är ett för stort jobb och orättvist att man ska behöva göra det bör man ta en funderare på vad den andra gör för jobb man själv slipper. Är det den andres fel att man man måste sköta den här kalendern I huvet? Eller är det nåt man alltid gjort åt sig själv iallafall. Och att den nu börjar bli jobbig att ha i huvet är en fråga om hur komplex den blivit, inte att den andre inte hjälper till. Skulle den bli mindre jobbig för dig att ha i huvet om den andre också gjorde det? Eller skulle ni bara båda behöva göra samma jobb? Och hur delar du kalendern med din partner så att den har en chans att delta?

2 gillningar
11

Jag och min partner har gjort det enkelt, hon tar hand om barnet / hemmet / företaget medans jag jobbar och drar in pengarna åt bolaget.

Traditionella könsroller finns av en anledning! Vi har gemensam ekonomi. Vi driver också eget tillsammans så båda kan få ut en lön, pensionssparande osv.

Det funkar bra för oss och det är också viktigt att ha ett aktivt sexliv tror jag! Många (speciellt kvinnor) brukar missa den biten, så länge man är attraherad och ligger med varandra brukar allt det andra lösa sig ganska bra.

6 gillningar
12

Tack, det här var verkligen intressant! Framför allt fick du mig att tänka på två saker som jag inte riktigt hade formulerat för mig själv tidigare.

Dels det du skriver om att den som planerar också automatiskt blir lite av en chef över vad som ska göras. Det är ju en annan sida av den rollen än att bara se den som en börda. Och dels din fråga om det faktiskt skulle bli bättre av att båda gick runt och höll samma kalender i huvudet. Det är ju inte självklart alls. Kanske är en del av problemet snarare att så mycket av familjens information och planering överhuvudtaget ligger i någons huvud.

Jag tycker också att det är väldigt intressant att du själv har varit både planeraren och den mer här-och-nu-utförande personen i olika relationer. Vad tror du gjorde att du naturligt klev fram som planerare i den ena relationen men kunde kliva tillbaka i den andra? Var det något hos era olika sätt att fungera tillsammans som gjorde att rollerna blev så olika?

13

Jag gör i stort sett allt, men jag har slutat jobba och min fru jobbar fortfarande.
Det funkar bra vi stämmer av det administrativa i livet med jämna intervaller så hon har koll.
Jag lägger 3-4 timmar per dag på träning och hundpromenad, läser och studerar något jag finner intressant eller som jag anser vara viktigt för något och lägger resten av tiden på att rodda hem och liv.
Min fru jobbar hemifrån och tränar på lunchen så när hon slutar är jag klar så vi kan umgås och lägga alla tid efter hennes jobb på att göra precis vad vi vill.
Väldigt skönt att vi båda har gjort alla ”måsten ” och ”tråkiga ” vardagssaker vid 15 tiden varje dag istort sett.

1 gillning
14

Håller med om sexlivet, men vet inte riktigt vad du menar med att många kvinnor missar den biten men jag ser nog att män genrellt är den stora boven primärt. Alltför många slutar att ta hand om sig inte bara fysiskt och slutar att tänka på att vara attraktiva eller för den delen manliga.
Kvinnor är betydligt bättre på de bitarna, och skulle säga att som man har man betydligt bättre betalt för det för att man är sticker ut på ett betydligt tydligare sätt.
Jag ser att mer energi och fokus borde ligga på att att vara en person andra vill ha sex med istället för att ha mer sex i sig om man inte är nöjd med sexlivet. Sköter man första delen kommer sex delen på automatik.
Jag tror inte att ett aktivt sexliv ör nyckeln, jag ser det som att ett aktivt och bra sexliv ör en konsekvens av ett bra förhållande inte tvärtom.

5 gillningar
15

Jag sköter 99,5% av all matlagning, tvätt och underhåll av bil, frugan 99,5% av all tvätt. städning delar vi på även om hon nog städar mer än mig. Vi har i telefonerna en kalender för henne, en för mig och en gemensam. vi ser alla tre. Där läggs det in saker så fort det är något att komma ihåg så båda tydligt kan se vad det är. Vi renoverar tillsammans där vi diskuerar fram en bra lösning innan vi börjar. sen är det ofta jag som kör 80% av det.
Jag sköter oftast handling av mat om vi inte gör det tillsammans vilket händer då och då. det finns säkert hundratals saker till att ta upp men det mesta flyter på. Vi pratar mycket öht så om det är något så kommer det upp till ytan istället för att trängas undan.

Kan lägga till att vi båda har heltidsjobb och kan jobba hemma flera dagar i veckan, ofta i samma rum. Vi flyttar in all lön på ett gemensamt konto varifrån vi betalar våra kreditkort och får lika mycket månadspeng som vi sedan använder till vad vi vill. Gemensamma saker som mat, saker till dottern, huset, etc tas ifrån det gemensamma kontot.

16

Finns färre exempel åt det hållet eftersom det är hon som kan störas av saker som jag knappt märker!

Allt med bilen har hon ingen koll på men det räknar jag inte eftersom hon inte har något körkort.

Större saker ute, som att göra iordning på altanen på våren och hösten är det nog oftast jag som drar igång men kanske beror det på att jag bryr mig mest om det.

Saker som sker ofta, matlagning, städning, tvättning etc. har vi rutiner för så där har båda koll. Om det är dags för mattvätt eller kanske damma bakom skåp har jag noll koll på så det gör jag när hon säger till om det.

17

Vi har några konkreta punkter som gjort att vi får bättre översyn över vad som behövs göras, och vad som behövs hållas koll på.

Vi har en gemensam digital kalender för alla kommande händelser, typ tandläkartid för barnen, planerade middagar/sociala aktiviteter. Vi bestämmer direkt vem som ska ansvara för vad.

Vi har en gemensam digital anteckningsbok, för saker som behövs fixas. Just nu fins bl a måla lister, rensa bort urväxta barnkläder, vända på komposten, med på listan. När någon får tid över betar man av någon lämplig punkt. Vi får se vilket årtionde listerna blir ommålade.

Vi har städhjälp varannan vecka. Ovärdeligt.

Vi diskuterar ofta energinivå och hur man mår, så att den andra kan dra ett lite större lass om det behövs. Ofta förutser vi perioder när någon kommer vara trött, typ planerat tuff arbetsvecka, så att den andra är inställd på att hugga i från början. Är vi båda trötta unnar vi oss köpemat och att slappa så mycket som möjligt.

Det finns alltid färdiglagad mat i frysen att tina, om något skiter sig.

Vi brukar på söndagar gå igenom den kommande veckan, bestämma när vi ska laga storkok, när vi ska handla, går igenom kalendern, etc.

På frågan om vem som drar största lasset vet jag inte, men vi är båda nöjda efter 10 år tillsammans och två barn. Allt kanske låter lite extremt, men det passar oss med mycket struktur. Jag upplever att vi åstadkommer mer med mindre ansträngning.

18

Många intressanta synpunkter och erfarenheter har framförts. Vill bara tillägga att personligheterna är de som de är. Om den ena är organiserad och strukturerad och den andra inte är det så kommer det konstant bli problem om man inte hittar en sorts fördelning. Man kan se på energi på helt olika sätt. En person kan vara nöjd med och beredd att ta ”kostnaden” för att improvisera fram livet medan den andra blir helt sänkt av alla omvägar, småkatastrofer och extraarbete som uppstår i ett improviserat liv.Likaså kan ett planerat och inrutat liv bli som ett fängelse för improviseraren.

Jag har inget bra svar på hur man ska få olikheter att flyta smärtfritt. Men min tanke är just att 1. acceptera att det är så här 2. försöka fördela på ett sätt som inte ställer till med för mycket för någon part. Det blir väldigt dränerande i längden att leva ett fullt ut planerat liv om bara den ena är med på noterna och vice versa.

7 gillningar
19

Kommunikation tycker jag är det viktigaste så det var väldigt intressant att höra hur ni använde AI för att förtydliga konversationen om er arbetsfördelning!

Jag och min man lever väldigt mycket efter vår kalender. Allting går in i kalenderarna (gemensamma och egna) och vi kan se varandras. Dejtkvällar och fixardagar planeras in och vi har liknande söndagskoll inför veckan som nämndes tidigare.

Jag gör den mesta tvätten och min man brukar hålla ordningen i köket. Vi delar upp sällan uppgifter när det är dags (t.ex. en lämnar bilen till verkstad och den andra hämtar den, beroende på vad som passar den dagen såklart). Laga mat är det ingen som gillar så det planerar vi in storkok och varannan gång. Jag håller med om att utgå ifrån intressen och styrkor när det gäller sysslor men inte kanske att en ska ha koll på allt det mentala och den andra “bara gör”.

Jag har större fallenhet för struktur och att “hålla koll” men jag försöker skapa system som fungerar för båda istället för att jag tar hela det mentala ansvaret. T.ex. istället för att hålla koll på när bebiskläderna blir för små (och göra större utrensningar) så har jag fixat ett ställe där vi lägger dem när man märker att ett plagg inte funkar längre.

20

Att jag haft båda rollerna beror på att jag haft så olika partners. En som i princip saknat planeringsförmåga och en väldigt planerande. Att jag lätt släppt det beror nog på att jag inte tyckt att det är säskilt kul och att jag inte är jättebra på det. Så att försöka göra samma jobb som någon annan som är mycket bättre på det kändes ganska meningslöst.

Sen är det detta med att den som sköter planeringen ofta förknippar det med chefsrollen. Vet att jag tog den positionen själv också ibland. Nu har jag planerat in detta så då gäller det. Men det är ju inte självklart att planeraren bestämmer. I yrkeslivet är det tex många chefer som har en planerare som håller reda på kalendern. Jag vet också att jag hatade när det, rätt eller fel, kändes som planeraren behandlade kalendern i huvet som sin egen och mig som en genomförande anstäld. Båda ska va överens om vad som ska ingå i planerna och båda har samma rätt att ändra dem.

I bland är livet roligare om det få ske lite spontant. Och spontant betyder väldigt olika för olika personer. För en del är det på studs inom en halvtimma, strunta i kalendern. För andra allt som hamnar i kalendern på kortare än 2 veckors varsel. Jag är definitivt den första.

21

En gemensam googlekalender kan underlätta. Då kan båda se sin egen kalender och den gemensamma i telefonen. Om ni har två barn kan ni ha hålla koll på nyhetsbrev, kallelser för varsitt barn. Den som får info om en kallelse eller bokning lägger in i gemensamma kalendern.

Även att i förväg bestämma och lägga in återkommande bokningar vilka veckodagar som respektive person:

× hämtar

x lämnar

x ansvarar för eventuell vab

x ansvarar för läxläsning

Etc

1 gillning