Har kollat på forumet en ganska kort tid. Jag upplever spontant att ganska många resonerar, beskriver, räknar och agerar utifrån ett slags JAG-perspektiv. (Samma sak i min närmaste bekantskapskrets)
Dvs man uttrycker/beskriver mycket utifrån sin EGEN ANDEL av familjens ekonomi, sin pension, sina beräkningar osv. Jag förstår att det kanske bara är ett ”naturligt språk/skrivsätt” och det enklaste tankesättet. Är man ensamstående så finns liksom inget annat alternativ. Förhållande kan ta slut osv.
Jag är nyfiken på ert MINDSET när ni tänker på längre sikt, långtidssparande, pension, FIRE osv. (Kan alltså skilja sig från hur ni rent praktiskt organiserat er vardagliga/löpande ekonomi). Dvs är det mentalt JAG eller VI när ni tänker omkring det och när ni grejar med din/er ekonomi. T ex:
Bakar du ihop allt och tänker i termer av vår/familjens ekonomi/pension. Dvs ALLT läggs ihop i de flesta sammanhang/scenarion?
Hur DELAKTIG/INTRESSERAD är din partner i kalkyler, småpetande/kollande i excelark/sammanställningar, småjusteringar? T ex Har ni var sin/gemensam eller är det bara du själv som har din egen kalkyl?
Hur delaktig är partnern i större ekonomiska beslut/förändringar som kommer påverka t ex era olika pensioner? Sköter ni de/sparandet självständigt eller samordnar ni med varandra.
Börjar med mig själv:
I förhållande sen >20år och tjänat väldigt olika genom åren. Alltid agerat/tänkt som VI, tänker pengarna som en klump oavsett var de kommer ifrån eller vem som använder de till vad. (Alltid haft gemensamt lönekonto) Försökt kompensera fruns pensionsavsättningar genom åren osv. Delad ekonomi 50/50 i princip i allt. Så jag skulle säga att jag hela tiden tänker VI. Samtidigt underlättas det av stabilt förhållande med barn, bra ekonomi. Där vi i mycket har likartade värderingar i mycket. Ingen av oss är direkt ”shop o holic”.
Inte alls. Frun är helt ointresserad och tackar mig ibland att jag sköter/löser det. Även pensionssparande/placeringar. Frun har tidigare drivit egen butik i 10år och den löpande ekonomin kring det. Så det handlar inte om att hon inte kan/vet.
Både och. Vi pratar mycket om hur vi vill ha det i framtiden, storlek på lån, pensionsavsättningar, framtida boende osv. Eftersom jag är ekonom i botten och har koll på 2 ovan så har jag nog ”större inflytande” var det till slut landar i olika sammanhang. Ofta landar vi då i att om jag som har detaljkoll (2 ovan) tror/tycker det fungerar ekonomiskt så litar hon på det.
har Lysa, där det finns ett konto för buffert, ett konto till barnen, ett konto till boende (amortering som vi lägger där istället för till banken), ett konto till min pension, ett konto till renoveringar. Maken har sitt pensionssparande i Länsförsäkringar, tror jag, han skulle lösa det själv och jag vill inte tjata.
Sedan ett Avanza där jag har mitt lek, och ett konto vardera till barnen extra. Sedan finns det ett konto på banken för barnen, och ett till min pension. Maken har ingen koll, utan jag har alla konton, och där majoriteten är VI tänk.
2)maken är jäkligt ointresserad… ibland meddelar jag hur vi ligger till på våra och barnens konton, men får mest ett:”Oki” tillbaka
Typ jag projektleder och säger: nästa år är det här inplanerat, det här förväntas av dig. Jag borde flytta över pension till honom eftersom jag nästan tjänar det dubbla, men det har jag inte gjort. Vi har varit gifta i 14 år och har två barn. Jag har koll, vi har det gott ställt, men maken vet inte riktigt hur bra. Vi är inte exceptionella på något sätt, men har inte så dyra vanor, och är mer intresserade av resor och upplevelser än saker.
Sambo sen 7 år tillbaka. Nej vi håller faktiskt det mesta separat förutom vardagsekonomin för att t ex handla mat, mat till katterna etc. Pension och investerande gör vi separat. Vi tjänar väldigt olika, jag har ungefär dubbla lönen (brutto) och mindre utgifter då hon pendlar med bil. Så det är väldigt ojämnt där. Därmed så betalar jag mer i hushållet. Men rent allmänt så är jag bra på att ackumulera pengar men dålig på att spendera. Min tjej är tvärtom, dålig på att ackumulera men bra på att spendera. Så jag tror vi kompletterar varandra bra där.
Min sambo är inte ett dugg intresserad av ekonomi och har därför överlåtit det mesta på mig. Tidigare så hanterade jag hennes sparande på Avanza men sedan 2 år körde vi(hon?Jag?) in hennes sparande på Lysa. Det ger henne lite bättre koll. Själv kör jag Avanza/egna portföljer.
Ja det är nog jag som sköter det mesta där också. Men jag försöker förklara och berätta om olika alternativ och beslut man kan ta. Men oftast får jag bara “ok det låter bra” men jag vet att hon inte förstod och inte ens försökte förstå.
Allt gemensamt, har tex haft gemensamt lönekonto i minst 25 år. Jag har haft mycket mer sparat (via arv/gåvor) men när vi fick barn slog vi ihop alla placeringar. Jag har länge haft betydligt mer i lön, men senaste åren har hon betydligt mer än mig.
Inte alls intresserad, låter mig sköta allt inklusive hennes pension. Märkte att jag involverat henne för lite då hon nyligen blev lite överraskad av hur mycket pengar vi sparat ihop.
Inte speciellt delaktig, men skulle jag öka bolånet för att placera så kommer jag fråga först…
Vi kör i teorin allt gemensamt men i praktiken på olika konton. Det innebär att vi har båda lika mycket till nöjen och sparande, och sen sätter vi av resten till ett gemensamt konto för allt annat. (Konsumtion, gemensamt bufferkonto, semestersparande osv.)
Min sambo är intresserad och har själv både fonder och aktier som hon väljer. Hon tycker också att det är viktigt att jag inte köper samma aktier som hon, så att vi som hushåll ska sprida risken.
Vi är båda lika aktiva inför alla större investeringar samt hur vår gemensamma ekonomi är.
Jag tänker JAG när det gäller sparande. Främsta anledningen till det är att min hustru är åtta år äldre än mig och det viktigaste med mitt sparande är att jag skall kunna gå i pension, helt eller delvis, samtidigt som henne.
Inte särskilt intresserad/delaktig. Hon har automatiska sparanden som vi, mest jag, har kommit fram till passar. Hon kollar bara saldot när hon får hem information på papper. Jag loggar in och tittar hur det går oftare men säger inget om det om det inte har hänt något väldigt speciellt!
Vi har varsitt lönekonto och gör därefter lika stora avsättningar till ett gemensamt konto som täcker de dagliga kostnaderna och sedan även till ett sparkonto som finansierar semestrar och andra större familjeutgifter. Det som blir över stannar för min frus del helt enkelt kvar på hennes lönekonto tills dess att det blir allt för mycket. Då sätter hon ofta över till sparkontot. Även jag gör detta men på senare tid har jag mer investerat överskottet i fonder och aktier.
Både jag och min fru har goda inkomster och kan köpa allt vi behöver och det räcker för min fru. Hon är inte intresserad av avkastning och placeringar och jag känner inte att jag vill påminna henne om att det kanske inte är det mest optimala att ha stora summor på konto som ger 0 i ränta. Det är trots allt hennes lön även om vi är gifta.
Jag försöker numera engagera min fru i möjligheterna att sluta jobba och leva på kapitalet men intresset är ganska lågt. Hon trivs med sitt jobb. Det där att man kan tjäna pengar på pengar känns ganska svårt att förklara. Men förhoppningsvis kan vi tids nog gå ner och jobba deltid och sedan ta en relativt tidigt pension.
För oss här på forumet och som är intresserade av ekonomi och placeringar så känns avkastning och att ev leva på den som ganska naturligt. Men här känner jag att det kan bli problem med sin partner som inte har det intresset. Är det exempelvis ok att jag går ner på halvtid och lever på vårt kapital om min fru fortsätter arbeta full tid? Varför skall jag få den lediga tiden istället för att dra in en full lön? Här förutspår jag att det kan bli mer problematiskt om inte båda är mer intresserade och delaktiga än vad det är i vårt fall. Eller är det rätt att jag får den fördelen för att jag engagerar mig och bygger pengamaskinen?
Vi har EN hushållsekonomi som är helt integrerad. Alla inkomster, inbetalningar går in på ett gemensamt konto. Därifrån tas alla utgifter och en stor del går till gemensamt sparande.
Vi delar lika på att följa upp och betala räkningar, alltmer går ju med automatik. Jag sköter och pillar med allt gemensamt sparande. Pillar även med min pension som till största delen är placeringsbar efter eget huvud. Min bättre hälfts pension är till största delen inte “pillbar” jag erbjuder och försöker få upp ett intresse men det zomas snabbt ut.
Större beslut som sparkvoter, hantering av lån, investeringar i fastighet och större inköp tas gemensamt.
Jag måste vara jordens oromantiska snubbe. Sambon är 12 år yngre än jag. Har cirka 1/10 av det jag har räknat nominellt. Vi äger halva radhuset var. Tänker om det skiter sig så kan jag lösa ut henne, men hon kan inte lösa ut mig.
Den dagen vi gifter oss blir det äktenskapsförord där det som är hennes är hennes och det som är mitt är mitt. Dör jag före henne så faller det ut en KF som ska stötta henne och vår son.
Hälften av alla äktenskap slutar i skillsmässa så man har oddset emot sig. Har i en annan tråd tagit upp setupen. Eftersom min buffert är aningen större än hennes så brukar vi casha av bil och andra grejer. Senaste bilen, en begagnad golf cashades av och hon betalar hälften i form av en månatlig överföring på 1000kr.
Hon är fullinvesterad på börsen. Skiter fullständigt i hur det går och tweakar aldrig.
Skulle säga att hon är det smarta i förhållandet, men ändå låter mig hållas. Har dock påpekat för svärmor att hon ska skriva arvet som enskild egendom till fästmön.
En larvig men samtidigt praktisk detalj som inneburit att vi aldrig tagit steget att ta inkomsterna till samma konto är att när man köper julklappar och presenter till varandra så känns det mer okej om man tar det från sina egna pengar som kommit in från sin egen lön. Dessutom känns det även mer okej att handla något till sig själv utan att man alltid måste vara överens om att inköpet är nödvändigt.
Sambo sedan 11 år. Majoriteten läggs ihop och hanteras med gemensamma konton och investeringar men vi har också varsin liten separat “fickpeng”. Varje månads insättningar till gemensamma konton & investeringar bokförs för att veta hur mycket resp. part bidragit. Min sambo tjänar betydligt mer än mig och jag har följdaktligen en ekonomisk skuld till henne som byggts upp över tid. Å andra sidan har jag aktieinnehav med mig sedan innan vi blev ett par som alltså är mitt. Avsikten är att räkna av mitt aktieinnehav mot skulden och ta med resterande av min skuld till henne genom äktenskapsförord.
Absolut delaktig och intresserad. Upplever att det är jag som driver på och rent praktiskt skapar systemen i excel etc. för vår gemensamma förvaltning men får mycket bra respons och smarta tankar och frågor som säkerställer välmotiverade lösningar. Ett toppen bollplank och många intressanta diskussioner. Då och då även hjälp med matematik och funktioner när det krävs vilket jag tycker är superkul och uppskattar högt att kunna göra gemensamt.
Mycket delaktig och samordnat. Tycker vi har en ganska samstämmig bild av vad sparat kapital kan innebära för valmöjligheten i att utforma livet.
Allt vi (jag och min fru) äger är vårt. Innan vi gifte oss hade vi en oerhört skev förmögenhetsfördelning, men jag tror inte att ett äktenskap är hållbart om man behåller ett “ditt och mitt-tänk” även efter giftermål.
Vi budgeterar tillsammans (i YNAB) varje månad, och där är min fru väldigt delaktig. Sen är hon inte lika duktig på att följa budgeten, eller rapportera utgifter, men det blir bättre och bättre
Min fru har inget intresse av investeringar och liknande. Jag har mandat att göra – i stort sett – vilka investeringar jag vill. Till saken hör att jag är tämligen defensiv och de gånger jag gör spekulativa investeringar (IPO, enskilda aktier, etc.) är det sällan beloppen överstigar enstaka procent av totala portföljen.
Vi har allt gemensamt, men jag tvivlar starkt på att min man vet på vilka banker vi har alla pengarna. Jag äger en del av ett fåmansföretag, som är min enskilda egendom, det är ett krav vi delägare har på varandra, men utdelningar ifrån företaget går in i den gemensamma ekonomin.
Min man är totalt ointresserad numera, så jag sköter allt (inkl hans pensioner). Men det är nog mest för att jag är väldigt intresserad, innan vi träffades hade han stenkoll på sin ekonomi.
Inte speciellt delaktig, men jag jobbar på att få honom mer intresserad för hur vi ska planera vår ekonomiska framtid.
Ja, så gör jag absolut. Det enda som jag brukar exkludera är inkomstpensionen.
Inkluderad? Ja. Intresserad? Måttligt. Vi räknar allt gemensamt och försöker göra allt så likvärdigt som möjligt med t.ex. pensionsavsättningar, försäkringar och liknande. Försäkringar har vi dock börjat fundera på att göra lite mer asymmetriskt.
Större ekonomiska beslut fattar vi tillsammans. Vi har satt en gräns hemma hos oss på 50 000 kr. Affärer under 50 000 kr fattar jag själv utan någon diskussion, knappt inkludering. Affärer över 50 000 kr ska vi vara överens om. Lite inspirerade av hur man gör i företag med VD-instruktion.
Nej, vi delar på alla utgifter, men av det som blir över när allt är betalt får en behålla för sig själv så att säga. Vi har levt ihop i 16 år men vi värdesätter båda två friheten att ha en slant som man kan göra som man vill med. Till viss del kan det ha med åldern att göra. När man levt ett tag vet man mer vad man vill.
Min partner är bra på ekonomi men överlåter på mig att ordna med räkningarna. Vi diskuterar alltid gemensamma inköp, amorteringar och så, men i övrigt pratar vi inte om det. Vi är också olika mycket excelnördar. Jag älskar Excel men min partner tycker det är tråkigt. Inte svårt, bara tråkigt.
Vi har aldrig haft ett gemensamt sparande och vi har aldrig ens avslöjat för varann vad vi har sparat eller i vilken form. Ändå har vi inte äktenskapsförord, så det är lite ologiskt att hålla isär det. Nu är det jag som tjänar mest, och jag upptäckte förra året att man kan skriva över sin premiepension på partnern. Vi diskuterade det inte, utan jag bara meddelade att jag gjort det. Jag önskar att jag gjort det tidigare.
Nu känner jag att jag vill göra ett tillägg efter att ha läst Eriks inlägg ovan. Jag tycker inte man kan säga så kategoriskt att det inte det funkar att ha “mitt och ditt” när man är gifta. Det är väl beroende på hur ens situation ser ut. Det är klart att man inte ska ha en så skev fördelning att den ena partnern känner sig ofri och kanske inte har något ekonomiskt handlingsutrymme, det kan leda till slitningar. Att ha ett gemensamt lönekonto kan då jämna ut ojämlikheterna i ekonomin. Men i vårt fall är det så att vi känner oss mera fria om vi inte har ekonomin ihopbakad, det funkar för oss. Det ska väl också tilläggas att vi inte har barn, det betyder mycket. Har man barn så är familjens gemensamma ekonomiska behov överordnat, och då tror jag att det är viktigare att ha fullständig transparens i ekonomin.
