Hej!
Ja, som rubriken hintar om:
Tack på förhand!
Inte skild/separerad. 2 barn á ~0 + 3 år.
Vi delar ekonomin i förhållande till inkomst. i vårat fall för tillfället ca 65/35. Vi har gemensamt konto med kort, för hushållsutgifter såsom hyra, mat och barnkostnader.
Tänker vi skulle satt upp något liknande i ett separerat läge. Ett gemensamt konto där kostnader går för barnen i förhållande till våra inkomster. Kläder och liknande går ju ganska lätt att slänga på det kontot då.
Mat blir kanske svårare, särskilt om det varierar hur mycket man är hos förälder1 respektive förälder2.
Har ingen direkt lösning på det from the top of my head. Man kanske får vända på den ekvationen då och istället för att fråga “hur mycket kostar maten för barnen?” fråga “hur mycket kostar min mat?” samt multiplicera den i förhållande till hur mycket barnen är hos en? Lägga till den summan till potten, så tar man alla matutgifter från “barnkontot” när de är hos en?
Jag är uppvuxen med skilda föräldrar. Att försöka få till “rättvisa” med olika hushåll, olika inkomster, förhållanden som ändras osv. tror jag inte på. Det mest realistiska vore i min värld att göra upp någon sorts budget för barnen och sedan dela upp posterna på något sätt som antas motsvara rättvisa. En variant vore att också försöka sätta någon sorts ambitionsnivå. Din partner kanske tycker att alla möjliga saker ska köpas nya medan du normalt skulle köpa saker begagnade. Man kan sedan göra om övningen efter några år när kostnaderna ändras. Man kan också bestämma att om du är drivande i att dottern ska spela fiol eller fotboll så får du stå för det. Det blir svårt att försöka dela kostnader som med tiden kan bli betydande,
Vår grundtanke är att varje förälder står för sina egna kostnader när det gäller barnen. Exempelvis köper varje förälder sina egna kläder till barnen, men samtidigt så byter vi ofta kläder med varandra om någon skulle ha många tröjor i storlek 134 eller vad det nu kan vara. Våra barn är fortfarande rätt små och båda köper främst begagnat när det gäller kläder, så våra kostnader är inte så höga där. När det gäller dyrare saker/aktiviteter så delar vi på kostnaden generellt sätt. Nu har vi ganska liten skillnad i lönerna så vi har aldrig varit osams om detta, så jag har tyvärr inte så mycket tips att dela med mig av.
Varannan vecka och 50/50 av de flesta kostnaderna.
Ytterkläder, skor, utrustning delas på men sen är det upp till respektive förälder att ha kläder, hygien, “leksaker” osv. Rent praktisk så diskuteras inköpet (t ex nu behövs ny vinterjacka och ett par kängor), prisnivå accepteras, en gör inköpet och den andra swishar.
Om föräldrarna inte är överrens kan soc hjälpa till med diskussionen. Det finns någon rekommendation (regel?) om att barnen ska ha likvärdig standard hos båda föräldrarna som gäller vid stora inkomstskillnader.
Så här gjorde/gör vi:
50/50, men vi låg ganska lika. Dock lever mitt ex med en ny man och har därmed lägre kostnader än jag på det sättet, så jag vet inte om jag tycker att det är ett speciellt relevant skäl kring hur mycket den eller den ska betala i procent. Nu är ni ju inte ett företag längre s a s.
Ja, det finns medling via försäkringskassan, riktlinjer kring vad barn kostar etc. Men allra bäst alltid är att man kommer överens själva.
Vi la/lägger ut och jag har fört anteckningar. Varannan månad har jag uppdaterat exet, swishat över det jag varit skyldig eller skjutit upp det hon varit skyldig till kommande summering. Detta mest för att hon var den som oftast handlade kläder och bokade frisörtider så det gick mer pengar där.
Kör med öppna kort och att mejla varandra. Ha sådant i skrift för att underlätta er föräldrarelation. Ta en fika och snacka genom vad ni menar allt ska räcka till, hur stora utlägg som är rimliga, jämför med riktlinjerna och prata om hur det funkar bäst kring uppföljning för er med tanke på var barnbidrag hamnar etc.
Är barnen äldre och har delar av eller hela barnbidraget själva, så samtala även om vad det ska räcka till och vad ni bidrar med utöver detta. Tydlighet är A och O i alla fall. Man vill inte tjafs över skitsaker som nya gympaskor eller födelsedagspresenter när de ska på kalas.
Lycka till!
Det kommer att gå fint med tanke på hur proaktiv du är i dessa frågor. 
Såg en pitch om en app som löser just detta problem i Draknästet på SVT. Appen heter Varannanvecka. Kanske kan vara något?
Länk till pitchen i Draknästet: Draknästet – Gästdrake Hannah Widell | SVT Play
Länk till appens hemsida: https://www.varannanvecka.app/
Har varannan vecka.
Var vänner fortfarande, blir enklast så. Vi är väldigt bra vänner så inget problem för oss. Delar lika. Vi har rätt stora barn som såklart är iblandade i inköp. De är också medvetna om att det är mer kostsamt att ha delad ekonomi. Ibland fyller vi på med mycket kläder till bägge och bestämmer då tillsammans vad vi ska pytsa in.
Ni är väl vuxna så det borde lösa sig.
Jag är verkligen ingen förespråkare av mm rättvisa så bryr mig inte jag betalat mer någon gång. Det jämnar ut sig. Som sagt vi brukar komma överens när vi ska köpa större saker. Viktigaste sakerna i livet som professionell fiskeutrustning står ju jag för såklart 
Mitt bästa tips är att ha ett barn buffert konto. Tror jag slänger in 700 i månaden där och det är skönt när de ska åka skidor med skolan eller om skolan ska till Liseberg. Då finns det redan där och man behöver inte ta från vanliga ekonomin.
Innan barn avtalade vi att intentionen är 50/50 boende vid ev framtida separation. 50/50 gäller också för kostnadsfördelning, vid 50/50 boende.
Men om någon förälder, oavsett anledning, har barn mer än 50% så skjuter den andre till extra underhåll. Nivån är 0,2-0,6 PBB per år, som tillkommer utöver försäkringskassans underhållsnivå.
Nivån justeras beroende på hur stor andel boendeföräldern har barn, och hur stor inkomst den andre föräldern taxerar. Inkomsten behöver vara större än 10 PBB per år för att något extra underhåll ska betalas.
Vi har idag ett gemensamt buffertkonto och skulle fortsätta sätta av belopp varje månad dit, och båda får ta ut därifrån vid mindre utgifter. Större belopp typ cykel får stämmas av innan uttag.
Avtalet är en överenskommelse oss emellan som jag förutsätter att båda skulle hedra, om en separation mot förmodan skulle ske.
Hur ser er vårdnad ut? Är det växelvis boende?
Tack snälla för alla bra svar! Hoppas det är ok med några följdfrågor… 
vi Vi har barnen 50/50, har ett gemensamt buffertkonto där vi sätter in ett par tusen varje månad. Vi litar på varandra, har liknande ambitionsnivå och håller oss till det överenskomna. (Var tillsammans i drygt 2 decennier så vet att vi kan lita på varandra)
Det är nog dock “det överenskomna” jag nu efter 2 år tycker skaver lite och ville kolla hur andra gör.
@Anonym du skrev något om att det berodde på vem som var drivande, vilket även dök upp i svaret från @anon66586571 , som ville försäkra sig om att fiskeintresset underhålls genom att själv står för vettig utrustning.
Jag trodde att mitt ex, som har väldigt god ekonomi, skulle resa en massa med barnen vilket skulle driva en massa kostnader jag kanske skulle få svårt för och inte ville bära hälften av. Därför tyckte jag hans förslag att en själv betalar för det man gör med barnen lät bra.
Istället är det precis tvärtom.
Alla aktiviteter som skidresor, åka utomlands, äta ute, gå på grönan och andra utflykter är det jag som är drivande av - och därför betalar för. Ibland frågar han om jag kan ha barnen en extra helg eller så och det svarar jag alltid ja till. Har kommit ännu närmre barnen sedan skilsmässan och vi har blivit en väldigt harmonisk enhet. Jag gör såklart en massa roligt med mina vänner oclså, men barnen är min prio.
När Exet har barnen är de mest hemma och gamar på sina rum eller hos hans föräldrar. Samma på loven. Reser gör han istället med sin nya tjej och kompisar. Han verkar liksom inte så engagerad i dem längre.
(Hur kan en formulera utan att det låter bittert? 
)
Hans förlust, jag vet!
För mig skaver det av två anledningar:
Jag tänker att jag antingen får gilla läget eller göra som @Angaudlinn så klokt föreslår att ta en fika, köra med öppna kort och prata om det.
Inför det skulle jag vilja veta hur andra gör.
@Yffe, menar du att ni delar på kostnaderna även när den andre är drivande?
Just det, en fråga till: hur länge tänker ni att ni fortsätter betala för barnen? Utveckla gärna med vad om ni orkar 
Förstår att du blir besviken.
Kan du inte ta upp att du skulle vilja att barnen fick uppleva roligheter med både dig och honom. Och fråga om ni kan ansvara för en resevecka om året, så får han välja om han vill ta den på jul/påsk/sommar eller höst. Om han inte vill ta någon resevecka alls så kan du väl ta upp att det blir väldigt dyrt om du ska ta alla resor/upplevelser. Och fråga om han kan sponsra något kring barnens resor istället.
Ja det är något sånt jag tänkt mig. Har inte velat lägga mig i eftersom han är känslig för det och jag inte velat säga något som kan skapa konflikt. Lite skör relation, men hoppas den blir bättre med tiden så svår avvägning. Vill få till en förändring, men kanske är det inte min sak
Om jag tar avstamp i aspekten att det är NU han har chansen att göra saker med barnen kanske det ändå kan bli ett bra samtal. Kan också ta upp att det kan finnas något förutom mamma-längtan bakom att en av döttrarna vill (och efter en del diskussioner får) vara en extra dag i veckan hos mig.
Ett gemensamt konto dit barnbidraget går samt en insättning varje månad efter lön till kontot dit alla utgifter tas ifrån. Varit bankkort kopplat till det och enkelt att se statistik. Efter ett år kan man enkelt förutse vad det kostar per månad och vart utgifter går.
Vad man gör med barnen på sin vecka gör man utifrån bästa förmåga och intresse.
En huvudingrediens i en skilsmässa brukar vara att man ser saker på lite olika sätt och har olika ambitioner i livet eller ser på familjelivet på olika sätt. Ett framgångs recept för mig är att man då tittar vad man själv vill och kan göra med sin värdefulla tid med barnen och om den andra föräldren inte väljer det så kanske den värdesätter upplevelsen med barnen på annat vis. Resor, pyssel eller tv spel värdesätta olika!
Att betala basnivån för vad barnen kostar tycker jag man ska sträva efter 50/50 då det är ett gemensamt ansvar och om någon hittar en ny eller annat så behlver det inte påverka basen.
Lite tankar efter snart fyra år med barnen varannan vecka.
Så sant att det finns en anledning till splitten och att var och en naturligtvis själv ska få bestämma.
Det är precis andra perspektiv som är värdefulla eftersom mina egna tankar får allt utrymme i min inre monolog och skapar ett allt starkare eko. Tack @Mmmthatsright
Hej! Förmodligen rätt mycket äldre än er andra i tråden (56). Jag har alltid resonerat efter förmåga. Jag och mitt ex har en gemensam tonåring. Hon fick barnbidrag och nu studiebidrag fast vi hade 50/50 i boende. Nu ska han ju såklart ha egna pengar och det delar vi 67/33 plus att han har eget sparande hos mig. Min erfarenhet är att pappor tenderar att glömma den ”gamla” familjen men jag vill inte vara den killen (mannen/gubben). Mitt barn ska må bra!
Första posten men long term lurker för att ämnet är något jag mött i gamla förhållanden och i mitt nya.
Vi använder oss utav appen Steven, väldigt smidig tycker vi. Nu är vi inte skilda men där kan man lägga in% hur mycket varje part ska betala, den är kopplad till de banker man vill använda.
Hur har det gått?
Vi hade 50/50 och ekonomin gick i botten trots enorma inkomster.
Min ekonomi är tillbaka men gick back medans spenderatet höll på trots försök till att reda ut och komma överens.
Jag har åsikten att närvaro och vardag är fint och att trycka in semester och flera event över en dag inte är en lyckad strategi för välmående då man sannolikt kommer att hamna i planeringen ganska snabbt.
Jag kan förstå att det är vackert att som par med barn resa bort till en fin plats och få en fin upplevelse även om saker kan hända.
Detta att man som ensamstående ska åka och resa längre bort är något som jag inte ser som något givande. Kanske om barnen är äldre men absolut inte små.
Är man två vuxna så kan man klara det och är man även lyckliga tillsammans så finns det inget som kan förstöra det fina en semester kan ge.