Halloj,
Jag försöker göra mig klok på min situation framåt då jag och min Sambo ska ha barn i början på Sommaren. Jag, som man, upplever att det mesta jag hittar verkar förutsätta att mannen borde ge mer från sin ekonomi till kvinnan som är hemma mer med barnet ( vilket förmodligen stämmer i väldigt många fall).
Det är korrekt att min sambo (efter tydlig önskan) ska vara hemma första året och hon har varit väldigt tydlig med att den är hennes önskan och viktigt för henne. Detta är OK för mig. Och då kommer vi till de ekonomiska aspekterna som kanske inte är helt " köns-typiska". Sambon har läst på och menar att det är rimligt att jag ska betala mer då hennes inkomst kraftigt kommer minska ( Rimligt) samt att hennes sparande på avanza bör fortsätta då hon inte borde drabbas ekonomiskt på lång sikt ( Rimligt).
Det som gör det lite besvärligt för mig är följande:
Jag har mindre lön än min sambo, hon tjänar ca 10% mer än mig och har varit i yrkeslivet i ca 5 år efter avslutade utbildning ( jag har varit i yrkeslivet 2,5 efter liknande utbildning) .
Jag har precis kommit igång med mitt sparande ( mycket tack vara detta forum) och har lyckats månadsspara mig till ca 40k det senaste året. Jag har inte haft möjlighet att spara innan detta. Min sambo har tack vara tidigare lägenhetsaffär kommit upp i ca 150k på avanza i fonder och månadssparat ca 3-5k i månaden. I tillägg fick hon och alla hennes syskon/kusiner för 2 veckor sedan ca 40 000kr i arv från en avlägsen släkting. Detta var väldigt förvånanade och väldigt kul så klart. Detta är pengar hon inte vill slänga in " föräldraledighetskassan" utan har valt att investera detta på börsen framåt. I tillägg har hon ca 30-40k i “buffert”. Hon avsätter i nuläget ca 2-3k i månaden åt föräldraledigheten vilket är jättebra medans jag har avsatt ca 1000kr per månad samt lyckats dra ihop skatteåterbäring på 14 000kr tack vara att jag bett min arbetsgivare dra extra. Detta kommer jag såklart slänga in i vår “bebis-kassa”
Jag har barn från tidigare förhållande vilket såklart kostar på - bara VAB-avdragen senaste månader och Julklappspengar etc har ju kostat flertalet tusen varje månad. Vi gjorde en kalkyl där det framgick att jag har ca 4-5k mer än henne i utgifter per månad - mycket tack vara barnkostnader/VAB/föräldraledighet etc.
Hennes arbetsgivare har sedan dag 1 sparat ca 4% i tjänstepension på avanza åt henne medans min inte sparat något - detta har jag nu omförhandlat till att få 500kr avsatt i månaden och om ca 1 år kommer detta gå upp till 1000kr ( ja jag vet att det är helt värdelöst).
I nuläget sparar jag ca 3000kr i breda indexfonder och har en långsiktig plan om att nå 300 000 kr om ca 5 år och jag siktar på att spara ihop en miljon till om ca 10 år. Samtidigt som jag inte vill vara självisk och bara tänka på mina mål så räknar jag på kommande år och inser att detta kommer bli väldigt tufft för mig ekonomiskt och jag vet inte om jag tänker rätt eller fel men är det rimligt att jag helt stryper mitt personliga sparande/ betalar väldigt mycket mer i våra utgifter/lån/räntor? Borde man inte utgå från det ekonomiska läget bägge parter har på sikt och med pension/framtida ekonomiska utsikter i beaktning? Eller är det bara att inse att jag hon har bättre förutsättningar och jag inte kan räkna med att hon ska behöva ta lite från dessa för att vi båda ska få en rimlig framtid oavsett vad som händer? Känner mig lite förvirrad i denna komplicerade ekvation…känns som jag nästan tjänar mer på att vara hemma med barnet ( vilket jag också skulle uppskatta och tycka om såklart). Vill ju inte heller att detta blir infekterat utan vill ha en god ton och nykter syn på upplägget.
Hjälp och tips mottages med stor tacksamhet
MVH
Calle
Att allt ska vara så himla exakt låter överdrivet. Att man delar på gemensamma kostnader utifrån inkomst är rimligt. Du bör alltså acceptera en högre procentuell andel av hyra etc. Skulle hon ta ett orimligt stort ansvar i förhållande till dig skulle det förstås kunna finnas anledning att kompensera det på något sätt men utgångspunkten bör annars vara att fördela föräldraledigheten någorlunda jämnt.
När vi fick barn första gången hade jag inte riktigt tänkt igenom det här med föräldraledighet. Jag hade då ett scenario med en kortare föräldraledighet. När jag diskuterade det med min (kvinnliga) chef tyckte hon att det verkade dåligt. Hon sade att hon själv tvivla på att själv leva i en relation med en man som tänkte så. Jag tyckte det argumentet kändes bra och tog istället ut en hyggligt lång föräldraledighet på åtta månader. Jag tog ledigt i början av året och kom tillbaka till jobbet i september. Det var både en lagom längd på ledigheten och kalendermässigt bra.
Min utgångspunkt är att sparande är något man gör med de pengar som blir över. Det kan inte ligga något egenvärde i att ha ett stort sparande. Att ha krav på att sparandet ska ligga fast och annat i livet anpassas till det framstår som absurt. Man får acceptera att sparandet blir lägre under vissa perioder i livet.
Jag och min fru delar på allt. Vi har ett äktenskapsförord som reglerar vad som händer om vi mot alla odds skulle skilja oss, men annars har vi ingen som helst separation av vår ekonomi.
Detta trots att jag tjänar 3x mer än henne. (och då tjänar hon inte dåligt)
Man kan då argumentera för att jag ska betala mer för jag tjänar mer.
MEN, jag går också in i detta äktenskap med x miljoner som annars inte tillåtit oss att göra det vi gör, bo där vi bor osv. Man kan också argumentera för att när hennes pengar är slut, då betalar jag för ALLT.
Som tankespjärn, hur hade ett “rättvist” upplägg sett ut om hon bara var hemma i låt säga 3 månader, och du sedan var hemma i ett helt år efter det? Hur ska hon kompensera dig då?
Svaret på den frågan är också svaret på hur det bör se ut för henne om ni gör tvärtom(alltså att det är hon som är hemma så pass länge)
På nått sätt “kostar” det att vara föräldraledig. Speciellt om man kräver att få vara det mer än halva tiden, men sedan iaf bli kompenserad för det.
Jag har 2 barn och varit föräldraledig totalt 2 år, det har kostat mig kanske 1M i skattade pengar och 500k i pensionavsättningar. Och nej, jag är inte särskilt rik, alla mina pengar ligger i vår villa, så pengarna på banken är idag förutom en sund buffert 0.
Sorry jag var säkert otydlig - skrev på jobbet mellan patienter därav stress :)Jag ska ju självklart betala mer såklart. Sparandet kommer ju minska dramatiskt givetvis. Det jag menar är att det känns rimligt att den som har den " ekonomiska överhanden" när den här uppdelningen är färdig och på sikt kanske är den som betalar mer. I Det det här läget anser jag alltså att det inte är jag utan min sambo som kommer att förlora minst på detta i det långa loppet - trots att det är jag som jobbar och hon som är hemma.
Allt är gemensamt, ingen skillnad på mitt och ditt. Båda kan då, om man vill, få en lika stor “månadspeng” som man kan göra vad man vill med (tex sparande, ev barn från tidigare förhållande om man inte räknar in det i gemensamma utgifter).
Dela alla gemensamma kostnader rakt av, 50/50. Obs, viktigt då att den med lägre inkomst får bestämma nivån på gemensamma kostnader. Den som tjänar mer får då en större “månadspeng”.
Dela alla gemensamma kostnader procentuellt. Den som tjänar mer betalar då lite mer. Även här får den med lägre inkomst bestämma nivån men den kommer då att kunna bli lite högre jämfört med 50/50. Den som tjänar mer får större “månadspeng” men mindre än i fallet med 50/50.
Vid ett inkomstbortfall för ena partnern pga föräldraledighet så tycker jag att man om man har gemensam ekonomi ska fundera över om den ena behöver kompenseras gällande pension. Kolla då upp vad som gäller för tjänstepensionen på era respektive arbetsplatser:
För övrigt spelar det inte så stor roll eftersom allt mitt är ditt.
Har man däremot separat ekonomi får man tänka till. Återigen får man kolla upp vad som gäller med pensionen på ens arbetsplats så att man vet om man behöver kompensera något för det eller inte.
Gällande inkomsten tycker jag annars att båda bör drabbas lika hårt. Den gemensamma inkomsten kommer att bli x kr lägre än tidigare. Antingen ser man till att var och en får x/2 kr mindre att röra sig med varje månad. Eller så får man även där räkna procentuellt. Dvs den som har mest in (troligtvis den som arbetar) får stå för de flesta utgifterna men får också en större “månadspeng”. Vilket sätt man väljer tycker jag beror på vilket man hade före föräldraledigheten.
Allra mest rättvist blir det ju att dela lika på föräldraledigheten. Men det viktigaste är väl att man pratar om det. Tar upp olika alternativ och lugnt och sansat försöker komma fram till något som känns bra för båda.
Det är inte ok om hon kan fortsätta sitt sparande oförändrat om inte du kan det. Men det är heller inte rättvist om du kan det men inte hon. Ni har satt er i den här situationen tillsammans (grattis till den förresten!) och båda får ta konsekvenserna.
Jag tror att det är viktigt att inte fokusera alltför mycket på de rent ekonomiska delarna. I vissa fall kan det naturligtvis vara så att någon part blir väldigt ekonomiskt förfördelad och det behöver förstås tas om hand. Rent allmänt är föräldraledighet roligt, inte något jobbigt. Sedan kan man få ett krävande barn, men det är en separat fråga.
Jag skulle alltså säga att alltför mycket krånglande med ekonomi kopplat till själva föräldraledigheten blir snedvridet. Det kan finnas individuella faktorer som påverkar men generellt ser bilden ut så.
När det däremot gäller tiden efter föräldraledigheten kan någon förälder behöva gå ner i tid. Man kan göra det för att man vill eller för att det behövs. Här finns det ett större utrymme för att kompensera på olika sätt, särskilt om det handlar om att det behövs. Många gillar att vara med sina barn och går ner i tid på mer frivillig basis.
Hm… försöker uttyda nåtslags svar på min fråga ovan… men jag kan inte riktigt urskilja något konkret svar på min frågeställning Uppskattar svaret oavset!
Slår också ett slag för gemensam ekonomi. Värdera en timme hemma med barn och hem lika mycket som en timme på jobbet. När inkomsterna kommer så slå ihop allt i en pott och när alla utgifter är betalda så räkna fram en månadspeng till er var samt hur mycket ni ska spara den månaden. Däremot kan jag tycka att den som är hemma ska kompenseras lite extra i sitt sparande till pension. Så har åtminstone vi gjort.
hmm… Låter kanske som att dela allt rättuppochned är att tänka på. Gällande pensionen tänker jag att syftet med det är att båda ska få en dräglig pension. Men om den ena under sina arbetsår har 4% i tjänstepension (hittils) och den andra ( jag i detta fallet) inte haft någon tjänstepension första åren och nu har en tjänstepension som motsvarar typ fortsatt 0 ( 500kr i månaden). Är det rimligt att jag då med 500kr i månanden ska avsätta mer pengar till min sambo som haft 4% av sin lön i tjänstepension under hennes föräldraledighet… eller är det rimligt att jag kanske ska fortsätta sätta av en slant i eget sparande för att “komma ikapp” något? jag menar sen avsätts det väl extra till pension till henne under föräldraledigheten per automatik?
Ja gemensamt hade ju varit väldigt mycket bättre för mig ekonomiskt i detta läge. Problemet blir ju att jag har barn sedan tidigare och detta är ju en avsevärd kostnad… för mig hade det ju varit underbart om hon är villig att dela på detta… vilket jag tror hon, när kalkylen åker fram, inte kommmer vilja, Därav min fråga där jag anser att jag borde inte gå med på ovan stående upplägg. Då det bara finns minusposter för mig.
Jag tjänar ju pengar på att istället vara hemma med barnet jämfört med att jobba - då ska ju jag, kompenseras för utestående pension och tjänstepension tex…
som ovanstående upplägg jobbar jag heltid, betalar för oss… och ser min framtida pension totalt backa. Hennes arbetsgivare fortsätter spara tjänstepension… hon kompenseras i pension som jag förstår det per automatik OCH hon har x antal hundra tusen investerade i breda fonder som på sikt kommer ge avkastning för pension/framtiden. Kanske jag som helt missar poängen men jag ser inte givande och tagande här. Jag är gärna hemma med barn ( jag har tidigare varit hemma med barn från förra förhållandet) så kanske ett alternativ att presentera den lösningen.
När man skaffar barn är det på tiden att ha gemensam ekonomi. Båda inkomsterna till ett konto och alla utgifter från det kontot. Av det som blir över som ska sparas delar ni lika på.
Jobbar hon statligt så får hon väl fortsatt inbetald tjänstepension, jobbar hon privat är det ovanligt att de fortsättter att betala det.
Vad menar du med detta? varför backar din pension om du jobbar heltid?
Överlag är det rimligt att ni delar på föräldraledigheten och då skall ingen av er gynnas, ni delar helt enkelt lika.
Sen överlag, försöka att prata med din sambo… Är kanske bra att få lite konstruktiva tanker och idéer från RT forumet, men det är i dialog med din sambo du löser detta.
Kanske jag är lite kritisk, men det känns som din sambo vill ha kakan och äta den. Håller med flera andra i att det nog är bra att gifta sig och dela på allt 50/50 både inkomster och kostnader, men då menar jag alla inkomster och kostnader.
Hon har bestämt att vara hemma och “drabbas” av det, men har hon delat med sig av sin högre inkomst och bättre pension före barnet kommer eller efter hon är tillbaka på jobbet? Jag menar, om det ska vara jämlikt så ska det vara just jämlikt.
Jag har svårt att se logiken i att hennes oväntade arv ska gå oavkortat till hennes sparande i denna situationen. Känns väldigt “cherry picking”.
Sen förstår jag inte riktigt varför du ska helt betala allt för ditt tidigare barn under samma jämlikhets paraply. Det är ju ingen surprise att du har ett barn sedan tidigare så det måste hon ju tagit ställning till är ok, och därmed dela på även dessa kostnader. Även som “plastmamma” får man ju både glädjen och ansvaret av ett extra barn.
Man kommer med olika “baggage” och styrkor in i ett förhållande, så är det bara. Att dela allt 50/50 tänker jag är den enda rimliga principen som ett par. Så jag tror det är dags att sätta ner tassen
Lite annan infallsvinkel från mig.
Obs, har inga barn vilket kanske påverkar hur jag ser på saker.
När man pratar med folk på arbetsplatser så finns det vissa saker som hamnar i topplistan, till exempel att man vill arbeta kortare tid för att kunna spendera mer tid med familjen.
Vissa går till och med ner i arbetstid självmant för detta.
Sen har vi individer som kämpar för FIRE för att kunna få mer tid med familjen och annat man vill göra i livet.
Båda dessa saker innebär att man jobbar mindre eller inget alls mot att man sänker inkomst eller inte har nån inkomst alls.
Om nu detta är vad vi strävar efter, hur kommer det sig att man anser att man förlorar inkomst eller pension när man får mer tid med familjen utan att arbeta (utöver att ta hand om barnet/barnen)?
Det är OK att förlora i ena fallet men inte i andra?
Möjligt jag gör en tankevurpa nånstans …
Detta körde jag och exet. (Ja, exet, så det kan ni ju “skylla” på som skäl om ni vill. )
Jag kan bara hålla med. Om mamman ammar är det rimligt att hon är hemma först, men i övrigt kan man dela exakt lika och drabbas procentuellt lika. Då kan man behålla arv och njuta av extra fickpengar. Även pensionsavsättningar etc drabbas de rimligen lika.
Jag förstår de som säger “dela allt”, men förstår situationen med “cherry picking” och det faktum att det finns barn från en tidigare relation. Jag ger ingenting för kvinnor som spelar mammakortet och vill gå hemma med “lön” från partnern om det är de som valt rollen. Är de ihop med en testosteronslusk så är det en annan sak.
Dela föräldratiden lika - det tjänar alla på. Inte minst barnet!
Uppskattar svaret oavset!
Kanske jag är lite kritisk, men det känns som din sambo vill ha kakan och äta den. Håller med flera andra i att det nog är bra att gifta sig och dela på allt 50/50 både inkomster och kostnader, men då menar jag alla inkomster och kostnader.
)