Hej,
Jag lever villa, bil, hund, barnlivet tillsammans med min sambo. Då våra löner skiljer sig stort så betalar jag 70% av räkningarna och hon 30%. Utöver det betalar jag allt kring bilen inkl. Bensin samt det mesta av mat. Hon betalar kläder till barnen och barnomsorg.
Nu när deklarationen kommer får min sambo 15k tillbaka på skatten vilket kommer från bolånet (vi står 50/50 på huset). Jag hävdar att 70% av hennes återbäring är egentligen min givet att jag betalar 70% av lånet.
Dock blir min sambo sur och jag känner mig mest girig då jag även har en bra summa sparkapital. På sätt och vis skulle jag kunna skita i att bråka om detta samtidigt så vet jag inte varför jag skall ”skänka” 10 000kr till henne…
Någon i liknande situation, hur resonerar ni?
Hur orkar du 
. Skärp dig
Jag har en betydligt högre lön än min sambo och betalar mer än dubbelt så mycket av våra stående kostnader. Skulle aldrig få för mig att kräva honom på skatteåterbäringen och jag tror han skulle bli sur. Låter oerhört sniket.
Ni lever ihop, har barn ihop, du har en högre lön och ett stort sparkapital och du “vet inte varför du skulle “skänka” 10 000 till henne?” 
Tack för insikter 
Tack för svar
Finns en liknande tråd där konsensus verkar vara att det är 50/50 som gäller. Ingen värdig partner snyltar på den andre.
Själv tycker jag det är väl hårt:
Jag har inga problem med att betala oproportionerligt mycket av räkningarna, men det var först efter att jag fått förtroende för att min partner inte utnyttjar mig. Vi har tydligt gjort upp att hon inte är skyldig mig något.
Det du kan fundera på i så fall, om du har satt in, och fortsätter att sätta in, betydligt mer i huset än henne, är att skriva ett samboavtal om annan fördelning än 50/50. (man måste skriva avtal, räcker inte att fördela om lånen) Jag har en bekant som råkade lite illa ut när sambon träffade en annan, och tog “halva huset” med sig, trots att hon inte på långa vägar satt in den andelen.
Varför har ni inte bara gemensam ekonomi? Mi dinero es su dinero.
Jag fattar ärligt talat inte hur par som delar bostad och har gemensamma barn fixar att ha separata ekonomier? Hur gör ni? Köper du julklappar till barnet/barnen med dina pengar och hon för sina? Köper du dyrare klappar för att du har högre lön? Eller bestämmer ni en viss summa? Jag kan inte förstå hur det fungerar.
Jag är gift, vi har gemensam ekonomi. Alla tillgångar och skulder är gemensamma. Jag tjänar mer men alla pengar går in i en gemensam kassa. Däremot har vi båda varsin lika stor privat kassa som vi använder för kläder och nöje för att det inte ska skilja för mycket i konsumtion. Men i övrigt är allt gemensamt.
Räkna det som inkomst så får du ju del av det iom att du då betalar mindre den månaden.
Kanske kan vara rimligt att sätta in båda återbäringar i nått gemensamt sparande för resa eller renovering?
Jobbar ni lika mycket?
Jag har inte heller förstått hur man kör separat ekonomi om man är sambos med lån och barn?
Och en del som är gifta som låtsas ha delad ekonomi.
Ja, skulder är personliga. Äktenskapsförord kan reglera andra tillgångar.
Men i slutändan är det samma pengar till samma familjeprojekt.
Köp ett fång blommor och be din sambo om ursäkt och föreslå att ni skall gifta er så slipper ni fundera på mitt och ditt framöver 
Släpp det. Gift er. Skaffa gemensam ekonomi. Finns inget mitt och ditt om man skaffat barn tillsammans.
Gift er och se er som en familj med gemensamma mål.
hmmm, så om man har barn med flera partners vad gäller då menar du? Tragiskt om man slutar upphöra som individ bara för man fått barn med någon. Man kan älska någon, vilja ha barn tillsammans men ändå ha olika mål i livet.
Personligen skit i det för denna gång men säg att till din sambo att du vill diskutera framtida fördelningar och visa hur du resonerar och se hur din sambo reagerar. Förmodligen kan ni komma överens om någonting som känns bra för alla parter.
Ja, ska man hålla på och räkna procent efter nettoinkomster så får man väl räkna procent efter nettoinkomster, då löser ju det där sig automatiskt.
Slutar man upphöra som individ för att man har gemensam ekonomi? Det är bara pengar. Jag vet att detta är ett ekonomiforum men det finns andra värden som är betydligt viktigare än pengar.
Jag respekterar om du är av en annan uppfattning.
Rent matematiskt så har du inte rätt till 70% av hennes del, utan 40% av det hon får. Dvs, du får 50% samt 40% av hennes 50% vilket blir 20% av totalsumman, vilket då ger 70% till dig och 30% till henne.
I praktiken… Låt det vara.
Om det är så att:
-
Ni delar lika på all föräldraledighet, vabb, hushållsarbete, familjeplanerande, tid med barnen, hämtningar, lämningar, inköp av barnkläder, och ni lönearbetar lika mycket och du ändå tjänar mer, så borde du betala mer.
-
Om du tar majoriteten av allt som har med barn, hushåll, hemarbete och lönearbete, vabb, föräldraledighet medan din sambo ligger och fiser på soffan, och inte bidrar med något till familjen, då borde ni ta ett snack om hur hon kan bidra med lika mycket som du gör, ekonomiskt och praktiskt.
-
Eller om det är så att sambon tar ut mer föräldraledighet, fler vabb-dagar och på så sätt offrar sin möjlighet till karriär (inkl. framtida löneökningar, framtida pension, framtida promotions) för att du ska kunna maxa din karriär och ditt eget privata sparande, då är du en riktig snålfis som borde skämmas och sedan kompensera sambon för historiska, nutida och framtida inkomstbortfall.
Jag tänker vara samhällsstereotyp och anta att du är mannen och din sambo är kvinnan.
Varför har du inte gift dig med kvinnan i ditt liv och mor till dina barn? Varför har ni inte ett gemensamt solidariskt ansvar för er familj?
Jag förstår henne; du kan när som helst bara sticka och då sitter hon där med skiten, ungarna och alla kostnader. Du är trygg och bekväm, medan hon befinner sig i en konstant osäker framtid.