Jag och min partner har svårt att prata om en del saker då det blir väldigt hetskt väldigt lätt och just ekonomi är ett område som är väldigt svårdiskuterat.
Vi har sagt att vi skall dela 50% på gemensamma inköp och räkningar.
Det är jag som betalar alla dessa.
På grund av många bråk när jag närmar mig det här ämnet så har jag stått för lejonparten av alla räkningar.
De senaste 2 åren har vi kommit fram till en fast schablonavgift som sambon skickar till mig och jag skulle varje månad återkomma med det som behövdes utöver schablonsavgiften.
Varje gång jag har tagit upp vad som skiljer har det blivit bråk, vilket gör att jag har dragit mig från att ta tag i det och faktiskt få balansen rätt. Jag har försökt lyfta det men ja, det är otroligt toxiskt nu.
Jag vill ha det löst snarast, för jag har personligen svårt att gå runt nu, nästan hela min lön försvinner till räkningar trots schablonsavgiften.
Jag har rätt ok koll på hur mycket sambon är skyldig mig de senaste 2 åren och det är väl närmre 60 000 om året som det diffar. Före dessa 2 år har jag också stått för lejonparten i andra konstellationer, men jag låter dessa vara preskriberade.
Nu har vi barn i bilden och jag tänker lägga fram en lösning för skulden i form av:
Majoriteten blir ett gemensamt sparande.
Viss andel kan kickstarta ett rejält sparande till vårt barn
Jag vill gärna höra vilka alternativa tankar det finns och kanske andra lösningar och så?
Och även om jag kanske inte kommer gå så långt undrar jag vilken laglig backning jag kan ha. Känner spontant att min partner inte borde kunna “komma undan” utan skuld, då det borde ligga i dennes intresse att göra rätt för sig - men å andra sidan vet jag att det hela är mitt fel då jag inte har gjort “allt jag kunnat” för att det skall bli rätt mellan oss.
Varför har din partner svårt att betala era gemensamma räkningar? Lyssna, döm inte. Fråga hen om hen hade tyckt det var ok om du gjort så mot hen?
Skaffa ett gemensamt konto som ni båda betalar in till varje månad (stående överföring) där ni ENBART betalar gemensamma utgifter. Skulle din partner sluta betala in och du känner att du behöver hjälp från t.ex. jurist så finns det svart och vitt att din partner är skyldig kontot x kr.
Vi har Danskebank där man kan ha betalkort kopplat till ett gemensamt konto.
Försök göra upp om skuldberget omgående. Människor tenderar till att preskribera sina gamla skulder.
Lägg in en lika stor buffert på det gemensamma kontot, så du slipper lägga ut pengar om din partner har betalningsproblem en månad eller två.
Det finns ingen framtid med denna människa begriper du väl? Det kommer aldrig bli bättre. Spring.
Existerar ens dessa pengar längre? Om de gör det blir det om något ännu olämpligare beteende från hennes sida, existerar de inte kan du inte lugga en flintskallig.
Min förra relation var lite likt. Hon kunde inte hantera pengar och tyckte att det var orättvist att hon skulle behöva betala vissa saker som jag ansåg direkt var en del av hushållet. Slutade med att jag betalde mycket mer och var en hel del skulder fram å tillbaka där också… Det höll inte. Vi hade dock inga barn.
Som många andra skriver här, vägen framåt är ett gemensamt konto och skapa en budget. Visa var utgifterna går så sambon förstår var pengarna försvinner, vilken hen uppenbarligen inte verkar ha koll på.
Gällande skulderna… det är svårt… alltså riktigt svårt. Bevisligen klarar hen ej av att hantera pengar… Det måste presenteras på något bra sätt. Visa var pengarna har gått och hur du anser dig vara berättigad summan du hävdar. Ta fram en avbetalningsplan (gjorde jag med mitt ex).
Sambon har inte svårt att betala, dennes pengar läggs på hög på sparkonto och hen är ingen slösa. Ett av våra tidiga eknomi-bråk handlade om att jag försökte förklara vad ett ISK var och det hela mynnade ut i ett storbråk som om jag minns rätt handlade om hur elak jag var, hur dumförklarande jag var samt hur jag inte bara skulle anta att sambon visste vissa saker, och att jag i vissa fall skulle anta att sambon kände till vissa saker eftersom de är lätta och hen inte är dum i huvudet. Problemet är alltid diskussionen. Exempelvis:
Jag har räknat ut vad sambon är skyldig mig och jag berättar det. Det blir bråk då hen kände sig påhoppad och inte visste varför det blev just den summan. Jag har föreslagit att vi kan sitta tillsammans och/eller jag helt enkelt bara kan visa på excelarket hur det ser ut. Minns inte varför, men det bråkades kring detta också. Utfallet blir att inget händer.
Jag har tagit på mig att skaffa ett gemensamt konto vi kan betala räkningar via, men fastnade i researchträsket för några år sedan och har inte kunnat bestämma mig för vilken bank. Jag har extremt svårt med initiativförmågan, speciellt på saker som man kan skjuta upp (Tack omedicinerad ADHD).
Hen är Nordeakund och jag är SEBkund, vi har ett gemensamt konto hos SBAB men det går ju inte att betala räkningar via.
Eftersom jag är sämst i världen på att bestämma mig, vilken bank tror ni ett gemensamt konto skulle vara bäst hos? SEB eller Nordea? Tror kanske inte jag orkar med friktionen att få sambon att öppna ett nytt bankkonto, så får väl också bli Nordeakund själv.
Är ni ens överens på vilken nivå som de gemensamma utgifterna ska ligga på? Får intrycket av att du vill ha mycket mer gemensamma utgifter än din partner.
60 000/år i skuld blir omkring 10 000/månad som ni spränger budgeten med, 5000 över för dig och 5000 över för partnern. Eran schablonöverförning saknar helt förankring i verkligheten.
Jag har inget svar på din fråga, men vill lägga fram en frågeställning som förhoppningsvis ger någon sorts klarhet, om inte för dig så för någon annan.
Om din bästa vän eller syskon skrivit trådstarten och visat dig texten, hur hade du känt och tänkt då?
Jag är dålig på medling och prata problem men jag hade nog vänt på steken.
Med det menar jag sagt åt “stöveln” att sluta skicka schablonbeloppet till mig, nu är det jag som skickar det till dig så sköter du ekonomin.
Så får vi se vad som händer efter det. Men viktigt i sammangöhanget, är det du som står som betalningsansvarig på någon av fakturorna så betalar du dom själv så du inte åker på försenings-, inkasso- och kronofogdenavgifter pga “stövelns” eventuella slarv och brister.
Med det är klart, kanske finns anledningar till varför det blivit som det blivit, hur är det med personens psykiska mående och/eller ekonomiska självförtroende och kunskap?
Alltså, det spelar noll roll vilken bank ni öppnar kontot på, varför du skall göra massa research kring detta förstår jag inte. Bara öppna på hennes bank så blir det enklare.
Hur kan man inte vilja göra rätt för sig? Att du har svårt att få det att gå runt för att du betalat mer än vad du ska, medan hen kan lägga pengar på hög är inte sällan ekonomisk misshandel. Det passar bra in i det övriga du beskriver, att hen ser till att föra väsen för att få dig att backa och inte ta upp det igen. Jag har varit där, och jag drog till slut. En vettig människa som vill dig väl- när du för på tal att att du har det tufft ekonomiskt- skulle med ens vilja sätta sig ner och gå igenom ekonomin tillsammans. En reko människa skulle se till att du inte ens behöva stå där med mössan i hand.
Det känns som att försöka hålla isär sina ekonomier på det här sättet genom en livslång relation blir rätt komplext…
Ni har valt att vara tillsammans och dessutom skaffa barn och förhoppnings måste väl målet vara att ni ska leva tillsammans hela livet och ärva varandra och era barn ärver er. Äger ni bostäder tillsammans så blir värdeökningen er gemensamma etc.
Ett alternativ skulle kunna vara att ni startar var sitt individuellt sparande på 10-15% av respektive nettolön (till ISK eller konto eller vad personen än vill investera till) och att resten går till ert gemensamma hushåll. Eventuellt överskott kan vara sparandet till barnen eller fördelas tillbaka på er.
Vill ni fortsätta hålla isär ekonomin så bör ni åtminstone kunna sitta ner 10 minuter varje månadsslut och betala räkningarna och i sambande med detta dela era gemensamma utgifter 50/50.
Jag hade lagt månadens sammanställning på köksbordet. Gå igenom allt eller inte, men oavsett - för över summan.
I början gjorde vi så, fast fredligt och trevligt, innan vi övergick till gemensam ekonomi.
Men det måste lösas.
Om inte så måste du bygga och hålla dina barriärer, endast du vet vilka - men du måste hålla dina barriärer, för det är kaosmänniskornas instinkt att storma barriärer för att se om de håller…
Men man kan inte leva i en relation där man blir ekonomiskt misshandlad.
Ett alternativ kan vara att man bestämmer vilka räkningar var och en ska betala löpande, t.ex. en betalar maten den andre hyran. Någon exakt rättvisa ska man inte sträva efter i ett förhållande, man bidrar med olika saker. Jag skulle släppa det som varit och se till att det blir bra framöver. Ni är en familj och då handlar det om att ge och ta.
Känns lite för mycket påhopp ibland här känner jag.
Vi kan inte direkt veta allt från vår sida av skärmen. Kanske har partnern tidigare haft ekonomiska problem och vill därmed hålla varje öre som går pga osäkerhet?
Kanske är TS relativt dålig på att kommunicera?
TS skriver själv att han är dålig på att komma till skott och att öppna ett konto är en bedrift i sig.
Skrivs att det finns barn. Men ej vems. Inte ens klart om det är gemensamt.
Verkar som att Ni båda har lite olika svårigheter från olika håll som skapar lite friktion. Du verkar drivande. Då blir det (tyvärr) du som måste försöka hitta ett kommunikationsspråk som fungerar för Er.
GL HF och vill du ha idéer eller bolla är du varmt välkommen att höra av dig även om jag inte är en expert i området.
Detta låter jätteallvarligt och situationen verkar låst. Ni har barn dessutom så på något sätt behöver det hanteras. Kan du ta in extern hjälp, familjerådgivning eller typ kommunens skuld- och budgetrådgivning?
Vi är rätt överens på den fronten faktiskt, vilket är skönt. Förra året när jag tog upp att vi behövde diskutera upplägg och att jag hade tänkt att vi skall ha gemensam ekonomi där vi får en viss mängd förutbestämda “fickpengar” ur vår gemensamma pott, så verkade hen med på tåget men ville ogärna “förlora alla sparpengar” och där tog diskussionen lite stopp då annat dök upp.
Jag tänker att vi skulle ha
Båda löner in på konto A
Alla gemensamma räkningar dras från konto A
Vår fickpeng dras ut till våra egna konton
Det gemensamma sparandet till barn, resa, hus osv går från konto A
Det som är kvar på konto A blir till buffert, och om det någonsin når vårt buffert-tak, så blir det investerat om inget annat kul skulle hända
Jag tror att vår fickpeng kommer bli ganska stor, vilket jag är helt fine med - bara vi har en gemensam plan som är gångbar.
Schablonen är satt för vad vårt gemensamma kreditkort kostade i snitt per månad på ett år, de vanliga räkningarna är inte med i kalkylen då vi flyttade när vi satte upp den avgiften. Så ja, den speglar inte verkligheten - isåfall hade jag inte haft ett problem…