Vi är ett par i 30-årsåldern. Båda har relativt bra löner och sparande. Tidigare har jag inte tyckt att vi behöver prata så mycket om ekonomi om inte han vill, men förra året fick vi barn ihop så nu tycker jag det är viktigt!
Problemet är att sambon verkar bli irriterad varje gång jag vill prata ekonomi. Han säger att det är “tråkigt” eller att “vi kan ta det senare”. När jag frågar vad han har för lön eller hur mycket han har i sparande just nu drar han sig lite och svara lite flytande " det är väl typ X kr…"
SÅ min fråga är: Hur ska jag göra för att få honom att känna sig mer OK med att prata pengar utan att jag framstår som världens tråkigaste eller drygaste person, för det är så jag känner mig när jag tar upp ämnet.
Har samma utmaning hemma och de misstagen jag gjort är att vara dryg och tjatig. Lite klandrande har jag varit också.
Så om du tycker det är viktigt så är det lika bra att du tar taktpinnen och visar vägen på ett positivt sätt. Här tar jag själv emot bra tips.
Men lite förslag är väl kanske att faktiskt avsätta kvalitetstid för detta då ni inte blir störda.
Kombinera kanske med ett glas vin.
Förklara vad och varför detta är viktigt för dig och vad din vision är och hur viktigt det är att ni är ett gemensamt team i detta.
Vad är det du vill uppnå? Framtida boende, resor, ekonomisk frihet osv. Kom ur ett vision och mål perspektiv så kanske det är lättare att jobba sig bakåt mot att faktiskt nå en månadsbudget typ.
En annan grej är väl att ha rimliga förväntningar också. Alla är olika så kanske aldrig kommer vara så att ni är exakt lika involverade och det är okej. Så länge ni hittar en acceptabel nivå så att säga.
Är inte där själv helt 100 så vi lyckats men vi jobbar på det.
Om han inte vill berätta vad han har i lön eller förmögenhet tycker det ska respekteras. Det är väl inte din sak att ha full koll på hans ekonomi. Däremot borde ni ju kunna prata er gemensamma och hur ekonomiskt ska ta hand om hushållet.
Just detta skulle jag personligen se som en stor varningsflagga. Om det är så att partnern inte vill dela denna information, så måste man verkligen fråga sig varför. Särskilt om man både bor ihop och har barn. Jag skulle inte vilja bygga ett liv med någon under de förutsättningarna.
Men i grunden tänker jag att det (förhoppningsvis) inte handlar om en ovilja att dela, utan något av dessa två saker:
Din partner förstår inte att ekonomi är viktigt för dig, eftersom det inte är viktigt för honom.
Din partner har en bakgrund som gör det obekvämt för honom att prata om ekonomi. Det kan manifestera sig i att han visar ointresse eller irritation.
Jag skulle vid något tillfälle fråga varför han beter sig så här, eller i alla fall tydligt beskriva din upplevelse. Visa att det är viktigt för dig och förklara hur och varför det skapar osäkerhet eller andra känslor hos dig.
När det gäller positiva pengasnack så är ett bra upplägg att prata framtid och drömar. Vad vill man göra om 2, 5 och 10 år? Vad krävs ekonomiskt för att komma dit? Det är ett annat och mer spännande sätt att närma sig det ekonomiska.
Jag håller inte med om att är en varningsflagga. Vissa är mer privata och reserverade än andra och det behöver inte betyda att det är något lurt med det. Däremot är det en varningsflagga om man har en partner som ska veta och ha kontroll på allt om en själv.
Ni har ett barn ihop, men vad han tjänar är privat? För mig känns det lite udda, och jag håller inte med föregående talare om att det skulle finnas något rimligt och värt att respektera i en pappa som döljer sin förmögenhet från mamman till sitt barn.
Jag har ingen aning om hur er relation är, nu är jag bara en främling på nätet som skriver vad jag tycker, men baserat på vad du skriver så låter det som att du är långt ifrån tråkig eller dryg, du är helt rimlig!
Min fråga är hur bra han är på att prata om saker och se er två som ett “team” generellt. Är han involverad och öppen i relationen i övrigt? Om inte är kanske problemet djupare än att han bara inte gillar att prata om pengar. Då kanske man kan jobba på det i stället, vad man har för mål och ambitioner och hur man jobbar på dem tillsammans som ett lag i stället för var för sig.
Om problemet bara är att han tycker att ekonomi är tråkigt/jobbigt och inget annat spökar är mitt praktiska råd att be honom om att få ta ansvar över det och göra det själv så mycket det går. Så gör jag och min fru. Hon är bra på vissa saker och jag på andra. Ekonomi har hon 0 intresse för, så jag sköter det 100% med noggrann budgetering, spreadsheets och portföljer. Alla är inte intresserade och så länge man litar på varandra och har gemensamt överenskomna mål kan personen som tycker det är tråkigt få lov att undvika det så mycket hen vill tycker jag.
Har såväl barn som en 25-årig relation med min partner och jag har själv aldrig angett någon siffra på min totala förmögenhet. Förväntar mig inte eller att min partner ska redogöra för den om jag nu ens skulle komma på den märkliga tanken att fråga. Det fungerar hur bra som helst att planera både liv och ekonomi utan att ha de exakta siffrorna på ens partners ekonomi.
Nej, ”exakta siffror” behövs kanske inte. Det du skriver förvånar mig verkligen men om det fungerar bra för er båda så kan jag såklart inte ha några synpunkter.
Håller med många andra i tråden. Skulle aldrig skaffat barn och köpt boende med min fru (eller ens gift mig) utan full ekonomisk transparens, åt båda håll.
Här får du nog börja fiska i vad som ligger bakom beteendet, vad är det som gör att han är ovillig eller drar sig för att prata ekonomi? Skulle påstå att den röda flaggan snarare är att han blir irriterad när ämnet tas upp.
Fungerar alldeles utmärkt. Har aldrig haft problem, bråk eller ens minsta lilla tjafs om pengar. Vi har gemensamma mål och är nöjda med våra prioriteringar i livet. Om jag/min partner har 300 000 eller 3 miljoner på kontot är totalt irrelevant.
Håller med dig men gissar att du ändå har en ganska bra uppfattning om din partners ekonomi.
Min hustru är inte särskilt intresserad varken av min eller sin egna ekonomi. Förr när man fick hem kontoutdrag på papper ibland tittade jag på hennes och hon tittade på mina men nu när det är helt digitalt gör vi inte det.
Jag har ganska bra koll på hennes inkomst och hur mycket hon har sparat men kan inte kolla det själv nu när man loggar in med bankid.
Absolut har jag någorlunda koll och min partner har någorlunda koll på min i den mån att vi vet om ekonomin är dålig, medel, god eller mycket god. Mer än så behövs inte tycker jag. Det enda man egentligen behöver veta är om någon har ekonomiska problem. Så länge det inte är så hos någon har rent dåligt ekonomiskt ställt så är det ju bara att leva på som vanligt. Vill någon köpa en yacht kan den andra säga att det är utanför ens ekonomiska ramar. Det räcker väl så?
Vi och vi. Som man kan jag förstå Gabriels oro. Den enes pengar blir lätt “allas” pengar. Mamman går ner i arbetstid och shoppar loss och förväntar sig att mannen ska stå för alla utgifter kring hus, bil och göra karriär medan hon bränner allt överskott på “nödvändiga” grejer som slängs efter en månad.
Min fästmö är inte sådan men en släkting är shopaholic och totalt omöjlig att resonera med. En sådan människa skulle vara en mardröm att ha transperent ekonomi ihop med. Golddiggers.
Men ts verkar ju inte kräva total insyn, bara något att förhålla sig till. Ett gemensamt konto är ju en populär lösning t.ex.
Det är väl ett helt annat problem om den situationen uppstår och beror knappast på att man har god kommunikation kring pengar. Låter ju snarare som ytterligare ett exempel på vad som kan hända om man inte kommunicerar (och ja, jag ogillar den implicita antydan att man inte kan lita på kvinnan)
Jag vet inte var jag såg det, men någon frågade vad något kostade. - Vad har du? Frågade försäljaren. Bra, det var precis vad det kostade.
Jag får inte sådana vibbar av ts, men kan förstå varför vissa väljer att inte vara helt transperenta. Det kan vara riktigt svårt att förhandla med en människa man avslöjat sin ekonomi för. Särskilt när man är så tätt förbundna.
Det var onödigt att dra in kön. Just i mitt fall är det en kvinnlig släkting som är shopaholic och tar helt idiotiska beslut. Transperens kan ju även göra att en man tar sig friheter för att kvinnan “ändå har så mycket undanstoppat”. Förhoppningsvis är man inte ihop med en sådan från början, men vanligt folk verkar ha det där kung i baren, den 25:e smäller det - tänket. Det är ju det vanligaste.
Det kan väl vara en poäng att ta ett gemensamt grepp kring ekonomin inte minst när det är barn med i bilden.
Personligen tecknade jag livförsäkring för mig när vi väntade barn för 10 år sen då jag (med viss insyn i min respektives ekonomi) insåg att hon skulle få svårt att ro runt ekonomin ensam.
För mig känns det lite udda, och jag håller inte med föregående talare om att det skulle finnas något rimligt och värt att respektera i en pappa som döljer sin förmögenhet från mamman till sitt barn.
