Gå in med eget kapital i samboförhållande

Jag är nyfiken på hur andra här har resonerat kring sparande/kapital man har sedan tidigare i relation till ett förhållande där man annars har gemensam ekonomi.

Jag och min sambo har varit ihop i åtta år, sambos i fem. Vi väntar även vårt första barn ihop. Ekonomin har gradvis blivit mer och mer gemensam, tills att vi idag sätter in respektive löner på ett gemensamt konto och delar på alla pengar som kommer in, samt har gemensamt sparande. Sparandet är fördelat 50/50 på varsitt konto, så där äger vi hälften var.

Jag har dock ett mindre kapital om ca 80tkr som är sedan tidigare, som ännu inte inkluderats i den gemensamma ekonomin. Min tanke har å ena sidan länge varit att “så småningom” föra in detta i det gemensamma, men känslan av rätt tidpunkt verkar inte infinna sig… Pengarna är rester av arv jag fått, och jag har ärligt talat svårt att släppa tanken på att det är mina pengar samt mitt kontrollbehov. Att det är arv gör det också lite mer emotionellt. Kan ju tyckas dumt att jag ens överväger att dela på detta, men samtidigt har vi med löner etc. resonerat som så att vi delar lika, och det har ofta varit jag som tjänar mindre. Nu med ett barn så kommer förmodligen ojämlikheten förstärkas under en period, och min sambo täcka upp ännu mer. Så på ett sätt kan man se det som att min sambo delar sitt överskott med mig varje månad, medan jag än så länge håller på mitt.

När det gäller kontrollbehovet så handlar mycket om att pengarna ska gå till något “bra”. Till exempel så skulle jag inte ha något problem att använda pengarna som en del i en kontantinsats, till vårt barn eller liknande, om syftet är gemensamt. Det handlar mer om var pengarna ska vara och göra tills den dagen infinner sig, samt att vi båda fortsatt ska känna oss nöjda med att dela lika utan att det känns orättvist.

Hur hade ni andra tänkt och gjort?

Är det “bara” 80 000kr som du ärvt så kan du nog med gott samvete behålla det på din kant. Kommer knappast att stjälpa/lösa er ekonomi totalt sett.

Blir det däremot en “hang-up” mentalt i ert förhållande så kan ett sätt att lösa det vara att sätta in det i BARNENS sparande om du tycker det känns bättre/vettigare.

Då kommer det till “något gott” enligt det du skriver.

1 gillning

Har en liknande situation som du där min och min sambos ekonomi gradvis blivit mer och mer gemensam.
Idag har vi alla gemensamma utgifter på ett gemensamt konto men även ett varsitt separat konto som vi får göra lite vad vi vill med.

Vi sparar exakt lika mycket till en kontantinsats varje månad även om sparande sker i varsitt ISK på Lysa.
Då jag har jobbat och sparat några fler år än min sambo har jag en större summa på mitt ISK. Vi ser det ändå som en “gemensam” summa men har pratat om och är överens om att jag vid ett framtida bostadsköp äger en större del av bostaden procentuellt sett.

1 gillning

Jag tycker det är helt normalt. Min fru har fortfarande ett litet arv konto sedan vi var sambos och av just samma emotionella skäl. Hon vill göra något bra med pengarna men än så länge står de och samlar damm … i över 20 år :joy:

Det är OK tycker jag. Vi får se - kanske en dag hon blixtrar till och vi gör något bra med dem.

Tipset är dock att investera dem försiktigt eftersom risken är att de står där läääääänge, så att inte inflationen äter upp det ”bra” man vill göra.

Sen tycker jag att ni ska prata om det. Förklara hur du känner och vad du kan tänka dig att använda det till, men att det är 100% ditt beslut

2 gillningar

Jag och min sambo ser ingen anledning till att slå ihop vårt sparkapital.

-Vi sparar på våra egna konton
-Swishar varandra för utgifter(ska sätta upp ett kortkonto för utgifter snart,men Swish funkar för tillfället)

Vi känner därmed ingen skuld när vi väljer att spendera pengar på våra egna hobbies. När vi köper en gemensam bostad i framtiden går vi helt enkelt in 50/50

5 gillningar

Låter klokt att öronmärka pengarna till någonting gemensamt, ex. något till era barn. Då får du bestämma vad som ska hända med dem men både du och sambon och barnen får glädje av dem.

Ett tips till alla sambos som funderar kring detta som min gamle juristfar alltid inpräntade i mig under uppväxten: gift er! Det gör livet enklare juridiskt och ekonomiskt (förutsatt att man inte spenderar hysteriska summor på själva bröllopet).

Det är skönt att slippa fundera på ”mitt och ditt” i vardagen, det sparar en hel del energi.

Med vänlig hälsning,
F

3 gillningar

Se till att ha ”fickpengar” bägge två. Om ni tar det från den gemensamma potten eller bara betalar in 90% av lönen till potten spelar mindre roll, det viktiga är att det finns en liten hög pengar som man bestämmer över helt själv.

1 gillning

Behåll för tusan lite pengar på sidan, du kommer vara extremt glad över detta den dagen du behöver dem. Hoppas du inte berättat om dem för sambon, om du gjort detta får du fejka ett spelberoende eller något liknande så att han tror de är borta.

Fråga sambon om hen vill skriva på ett äktenskapsförord som reglerar er förmögenhet. M jag brukar dra historien om att de allra flesta har en hemförsäkring. Trots att det är sjukt sällan huset brinner ned, men ett äktenskapsförord skippar man för trots att hälften av alla äktenskap slutar i skilsmässa.

Jag har 10ggr mer pengar än sambon. Även om vi gifter oss så är det pengar jag har dragit in. Visst. Sonen kommer få ärva allt, men förhållandet skulle ta slut. Så har jag iaf stålarna kvar . Förövrigt frågade jag sambon om hon kunde tänka sig skriva på ett äktenskapsförord, 2 veckor in i date:andet.

Supertråkigt, men då har man en liten försäkring iaf.

Alltså om man känner att man måste hålla sin ekonomi hemlig för sin sambo så är ju nåt knas :joy: man kan väl prata om det som vuxna människor :stuck_out_tongue:

3 gillningar

Det trodde jag också en gång i tiden, sedan åkte jag på en rejäl käftsmäll. Var inte lika naiva som jag var.

Haha jag har varit sambo en gång och separerat. Liknande som TS med i stort sett gemensam ekonomi men att jag hade ett eget privat sparande, jag hade också mer pengar i lägenheten. Men blev inget tjafs när vi separerade, vi hade skrivit ett samboavtal innan som hade med allt. Personligen känner jag att jag hellre är singel rest of my life än är med nån jag inte känner mig ekonomiskt bekväm med om du fattar hur jag menar.

Jag kände mig extremt bekväm med personen, det var ju fallgropen. Vad jag vill säga är bara att det inte finns någon anledning att blotta strupen för någon oavsett hur bra det känns. Du kanske hade tur, vissa blir totalt personlighetsförändrade när relationen kraschar och det finns mig veterligen inget sätt att försäkra sig mot det på förhand förutom att ha ett ordentligt fuck-off-kapital på sidan samt se till att de gemensamma tillgångarna är jämnt fördelade. Om andra parten har det gemensamma sparandet i sina depåer är det extremt svårt att få rätsida på situationen om den sätter sig på tvären.

2 gillningar

Känn dig inte tvingad att besvara nedanstående frågor här på forumet, men gör det gärna för dig själv.

  • Hur viktiga är dessa pengar för er ekonomiska situation? Går ni plus varje månad?
  • Hur stor är er buffert?
  • Hur stort är beloppet jämfört med ert övriga sparande?
  • Vad har du för inkomst och utgifter? Hur många månader skulle det ta att spara ihop 80 tkr om ni delar på er?
  • Hur mycket har din sambo på sina sparkonton?
  • Hur stor är inkomstskillnaden mellan er?

Om ni har en stabil ekonomi som går plus ser jag inget problem med att du sitter på dessa pengar. Om det däremot är kärvt för familjen tycker jag att du bör dela med dig, alternativt sätta in dom på ett konto som du döper till “Nödbuffert” att använda om ni hamnar i kris.

Med all respekt för att man har olika förutsättningar och erfarenheter, men att prata om äktenskapsförord och liknande avtal för en så pass liten summa som 80 tkr känns inte rimligt.

Själv tycker det är viktigt att min sambo har ett eget fuck-off-kapital. Hon ska inte tvingas kvar i en relation med mig för att hon inte har råd med alternativet.

Det här låter som den perfekta inställningen för mig.

Om jag får prata i egen sak, jag skulle rekommendera dessa två avsnitt:

2 gillningar

Tack för många fina svar och tankar! Hinner tyvärr inte svara var och en individuellt.

Giftermål är definitivt på tapeten, men tyvärr kom corona i vägen, och just nu kommer jag inte heller i någon klänning på några månader till. :wink:

För mig tror jag detta i grunden handlar om en värderingskonflikt för mig. Vi är ju egentligen överens om att dela allt, så varför vill jag inte dela även detta? Jag känner mig snål. Och samtidigt det klassiska som varit uppe i podden ett flertal gånger: att man har pengar som man känner inte har spenderats på ett bra sätt och nu vill man få lite “upprättelse”. Men efter ytterligare diskussion så tror jag att vi för tillfället är överens om att jag placerar dessa pengar själv en tid. Hoppas att det ska hjälpa mig att få en känsla av att pengarna trots allt kommer till nytta.

Undrar lite mer om detta med egna pengar som flera tar upp. Sambon har idag inget “privat” sparande, utöver det som är gemensamt. Eftersom vi äger hälften var där så blir ju detta i någon mån “fuck off-kapitalet”. Vi har dock alla möjligheter att täcka även större egna inköp med gemensamma pengar idag. Antingen med hjälp av bufferten eller genom att den som vill köpa någon dyrare privat behåller en lagom summa lön tills man har råd. På så sätt funkar det bra i praktiken och jag upplever inte att vi har några problem med att pengarna inte skulle räcka.
Jag tänker att det kanske vore bra om sambon hade något “eget” också, inte minst eftersom jag ju har det. Sambon är dock helt ointresserad av att ha eget sparande utan har inställningen att alla pengar är gemensamma. Borde jag ändå försöka motivera honom att spara själv?

Jag säger delad ekonomi. Om han inte kan bevisa att han kan spara ihop pengar själv. Då kommer det bli ett problem längre fram i förhållandet. Ointressad av egna pengar. Då blir det ju en kamp om hur pengarna ska användas.

Du får inte gå på det. Samtidigt måste man har en exit plan om förhållandet går åt fel håll och man måste gå skilda vägar. Då är det bra att ha den där miljonen i omställningskapital.

Ekonomi är en av de centrala pelarna i ett förhållande. Finns så mycket annat att bråka om. Men den ekonomiska friheten ska du aldrig ge upp.

2 gillningar

I vems namn har ni sparandet? Kontrollerar ni typ 50/50 trots att det är gemensamt är det fullgott och han får ta sitt eget ansvar. Problemen uppstår när pengarna kontrolleras av en person.

1 gillning