Jag och min partner har planerat att flytta tillsammans. Vi har också påbörjat en plan på att köpa hus inom relativ snar framtid 6mån-1år så länge vi tycker allt känns bra efter flytt ihop. I samband med detta har jag börjat få en väldigt stor ekonomisk oro som jag inte känt av förut. Det råder stora skillnader mellan mig och min sambo, både vad gäller befintligt kapital och även inkomst. Så min fråga är egentligen om det finns råd och tips för hur vi ska lägga upp vår ekonomi för att jag ska känna mig tryggare och inte ständigt känna mig i underläge och som den som drar ner vårt förhållande. Finns där “fällor” jag bör känna till och undvika? Upplever också att det är väldigt känslomässigt laddat att ta upp detta då jag är väldigt rädd för att uppfattas som att jag är girig och vill utnyttja min partner. Min partner har mest uttryckt sig med att “det löser sig”, men det skapar en oro för mig ändå eftersom för honom kommer det ju att lösa sig när han alltid har mer pengar.
Det här blev längre än tänkt men hoppas ni förstår mina tankar och kanske kan dela hjälpsamma sätt att tänka för att minska oron.
Hur länge har ni varit tillsammans, hur gamla är ni, tänker ni skaffa barn osv? Hur stora skillnader i kapital och inkomst talar vi om?
Personligen tycker jag att när man är gift och bestämt att dela livet tillsammans kan man också dela hela sin ekonomi tillsammans. Framför allt om man har barn. Sambo däremot kan väl betyda vad som helst, från att inte vara något jätteseriöst till ett 80-årigt par som levt hela livet tillsammans men inte gift sig.
Men det finns många liknande trådar här och minst lika många olika åsikter. Det finns nog ingen universallösning utan man får hitta något som passar ens egen situation och personligheter.
Skillnad i ekonom är i min erfarenhet ett mindre problem än avsaknad av tillräcklig dialog. Har man bara kommunikation och god vilja är det förstnämnda inte nödvändigtvis ett problem.
Om du uttryckt oro och din partners svar återkommande är “Det löser sig” så kan det vara så att ni har djupare problem att jobba på.
Det finns väl mest risker för honom att han betalar mer för boendet och att du sen har rätt till hälften eftersom ni flyttade dit tillsammans.
Jag förespråkar att var och en står för hälften var och om du har sämre ekonomi får han sänka kraven. Ni kan också lösa det genom att du blir skyldig honom pengar och att det regleras via ett skuldebrev er emellan. Då kan du betala av i den takt ni kommer överens om och ifall ni separerar får ni hälften var och du betalar det som kvarstår av skulden
Jag läser in i det du skriver att du känner dig som att du åker snålskjuts på din sambo och att det finns risk att detta kommer gå ut över ert förhållande eftersom du inte är bekväm med den känslan. Om så är fallet så är mitt råd (enklare sagt än gjort) : Gör inte det. Låt inte en känsla som kanske inte är sann påverka dynamiken i förhållandet, åtminstone inte till det sämre.
Sedan har ni biten om han vill köpa något för säg 10 miljoner och du mer har tankarna på 2 miljoner och hur ni ska fördela ägandet. En enkel lösning är ju som @Gabriel skriver ovan.
Annars finns ju aspekten där den ena kan tänka sig att bo i ett hus för 10 miljoner men den andra inte identifierar sig som en person som gör det, den tycker jag själv är klurigare.
Jag vill tipsa om att kika på en del i taget. Först flytta ihop. Vilket sorts boende har ni då? (Sedan köpa hus tillsammans.)
Så börja med att bena ut vad du tycker behöver klargöras för första steget att flytta ihop.
Skriv gärna här hur det boendet kommer att vara så är det enklare att ge råd. Vad har ni hittills pratat om t ex. Behöver du ge upp något för att ni ska kunna bli sambos?
Här är några från mig generella tips:
Se till att du alltid ska kunna lämna relationen om du så önskar. Att det finns egen ekonomi för att göra det. (Hur löser du boendet för dig om du vill/behöver lämna din sambo.)
Prata igenom ekonomi innan ni flyttar ihop. Allt ifrån ska ni ha ett gemensamt vi-konto (Ska ni dela på kostnader 50/50 eller ska ni betala procentuellt beroende på hur mycket ni tjänar t ex.) till vem bjuder på trerätters på krogen och vem bjuder på söndagspizzan t ex.
Se till att du alltid har en egen ekonomi utöver er gemensamma. (Här håller nog inte alla med mig) Detta för att du ska få känna dig självständig och inte i underläge. (I vårt fall har vi varsin egen ekonomi samt en gemensam.)
Det verkar som att ni pratar förbi varandra när du uttrycker oro och din partner säger att det löser sig. Ni behöver prata mycket mer än så, förstå vad den andra menar.
(Fundera också på om din oro har med något annat att göra än bara det ekonomiska. Bena ut i olika kategorier så blir det enklare för dig att se över.)
Du har redan hamnat i den klassiska kvinnofällan att du tar ansvar för det emotionella i förhållandet. Blä för din kille. Se till att ni hittar tillfällen där ni pratar om sånt här, för det löser sig definitivt inte automatiskt.
Mitt tips är att det generellt finns tre stora sätt att dela på ekonomin i ett parförhållande. Fundera på hur du vill ha det och synka med din kille.
Ni har separat ekonomi, med ett gemensamt konto för mat och liknande där ni sätter in lika mycket pengar varje månad.
Samma som ovan men ni viktar insättningarna baserat på inkomst
Ni har gemensam ekonomi där ni sätter in alla pengar på samma konto, och har lika stor månadaspeng för egna inköp.
Oavsett vilket man väljer så kan man tweaka det utifrån hur man vill ha det. Och det går att byta modell senare.
När det kommer till boendet så finns det ju både kontantinsats och amortering som är stora summor pengar. Det bästa är alla gånger om ni kan gå in med lika mycket var. Då är det tydligt hur pengarna fördelas. Om ni INTE vill göra det så behöver ni fundera på vad som känns bra för er. Kommer du till exempel kunna köpa in dig med större andel i framtiden?
Ett litet sidotips angående detta, det är många gånger en stor fördel att skriva vissa avtal i samband med att köpa en fastighet. Ifall ena parten går bort, blir arbetslös, sjuk, ni går isär eller den ena vill flytta och den andra inte.
Familjejurister har ofta bra vana kring detta och kan hjälpa till.
Om krisen kommer, ändå 50%+ risk för det, så är det guld värt att ha alla villkor nerskrivna och överenskomna redan nu, när ni har det bra.
Dela på alla utgifter procentuellt, det gör vi och tycker de funkar helt ok.. Har ett gemensamt konto dit man lägger då en avtalad procent av lönen och så använder vi det till gemensamma räkningar. Mat osv har vi nu bara kört 50/50 med mobilepay.
Så noga är det väl sist och slutligen inte om nån nu betalar lite mer eller mindre bara huvudsakliga utgifterna är delade rättvist så funkar det.
Jag tänker också att för större köp så kan man utgå från den person med sämst lön, och tänka att båda har samma lön. Så köper man saker enligt det, då lämnar marginaler och personen med sämre ekonomi behöver inte känna sig pressad.
men jag är även en förespråkare av äktenskapsförord och det har egentligen ingenting med att man skulle va snål och göra utan riskminimering, tänker mig att kassaflödet egentligen är det som spelar någon roll och det är det man skall dela.. Motorn man själv byggt upp tycker jag ingen annan har rätt till, och det är bra för båda parter.
Där finns inget egoistiskt med att skydda sig själv, båda drar nytta av kassaflödet så länge man är tillsammans
Bara en liten reflektion om det där med “det löser sig”. I vårt samhälle har det hög status att vara avspänd och obrydd och det leder lätt till att man kan känna sig dum när man inte vill vara så där easygoing. Men gör inte det! Det bästa sättet att se på det är “det löser sig men gör det inte det så har jag möjligheter att klara det ändå”. Så du gör helt rätt i att stå på dig om hur ni i så fall ska fördela ekonomin och hur du som i nuläget är en ekonomiskt svagare part ska ha en chans att klara dig och inte hamna i dåligt läge tex om ni separerar eller om något händer så att din sambo inte har så bra ekonomi längre. Du behöver kunna känna dig trygg utifrån dina ekonomiska förutsättningar.
50/50 är den enda rätta lösingen enligt mig. Antingen jobbar du på din karriär och försöker öka din lön eller så sänker ni era ambitioner till din nivå. Din sambo ska inte behöva stå för mer än hälften av kostnaderna. Det kommer få din oro att släppa helt klart
Ja i dagsläget äger vi båda en egen bostadsrätt men vi känner att köpa hus för att köpa något gemensamt skulle kännas bra relativt snart. Nu försöker vi bara ta det strategiskt rätta beslutet för att göra den övergången smidigt med att få sålt båda våra lägenheter.
Våra inkomster ligger på 55000 och 35000 så där är en markant skillnad samtidigt som min partner även ligger före med ca 700000 mer i kapital än vad jag har.
Jag har lyft ämnet ekonomi en hel del gånger och min partner bemöter det ofta med att vi får se situationen då eller det löser sig men att han är inte helt låst vid att dela upp lika utan kan eventuellt tänka sig dela procentuellt.
Min stora oro är att våra ekonomiska förutsättningar ska bli för olika och det kommer bli som att vi får leva olika liv. Han kan resa flera gånger med sina vänner osv medans jag får kämpa för att kunna spara något för framtiden varje månad.
Vi har varit tillsammans i ett år, jag är 26 och min partner 31, vi tänker inom några år skaffa barn. Vilket vi också pratat om att jag kommer troligtvis ta större delen av föräldraledighet osv. Min inkomst ligger på 35000 och hans på 55000, han har ett kapital på ca 700000 mer än mig.
Min största oro ligger i att uppfattas som att jag ska utnyttja att han tjänar mer pengar samtidigt som att jag blir orolig för att vår ekonomiska situation ska vara för olika så att det känns som vi kan leva helt olika liv och därmed skapar en obalans som sliter på förhållandet.
Jag och min partner har en stor skillnad i lön och ännu större skillnad i förmögenhet. Det har vi haft över tio år åtminstone men det har aldrig något problem alls för någon av oss. Vi lever ekonomiskt jämställt i det dagliga. Jag gör inte mer kostsamma saker än hon. Jag har inte höger ambitioner på utgifter än hon. Det enda som egentligen skiljer är att jag sparar mer och är närmare fire än vad hon är. Det som då sedan kan hända i framtiden är att jag slutar jobba och kan ta hand om hushåll och barn medan hon jobbar vilket bara är fördelar för min partner. Eftersom vi har barn kan jag inte resa och leva loppan ändå så det spelar ingen roll hur mycket pengar jag har eller om jag inte skulle jobba.
Japp jag känner stor oro för att uppfattas som att jag skulle utnyttja min partners högre lön. Men jag känner också en oro över att vår ekonomiska förutsättningar ska skilja för mycket vilket gör att vi kan leva väldigt olika liv och att det ska skapa en obalans som kommer påverka förhållandet i längden.
Våra inkomster ligger på 35000 för mig och 55000 för min partner.
Vi har tittat en del på hus och min partner har senare uttryckt att hittar vi ett drömhus som vi båda gillar så får vi titta på det och lösa det isåfall. Men det är ju de rullande utgifterna som oroar mig mest då, då kommer jag ha det tufft att spara för framtiden och även svårt att ha råd med nöjen.
Tack för att du delar, det känns betryggande att höra om en liknande situation som fungerar utan problem!
Vi lever egentligen inte särskilt olika liv vad jag har upplevt nu utan min partner är väldigt ekonomisk och lever inte i lyx och flärd så det kanske bara är min oro som gör det till ett större problem än vad det eventuellt kan bli.
