Om han skulle betala mer kommer vi naturligtvis skriva något avtal för det, det skulle inte kännas okej annars! Som sagt vill jag inte utnyttja hans bättre ekonomi, men är mer orolig för de löpande kostnaderna och att vi kommer kunna leva olika liv.
Jag håller med, det är väl en del av varför min oro uppstått för att det våra diskussioner inte gett mig tillräckliga svar.
1 gillning
Tack för input!
Vi har pratat om uppdelningen ett antal gånger och min partners utgångspunkt har varit att dela 50/50 men han verkar inte ha låst sig helt vid det. Däremot så känns det som att han har svårt att uttrycka exakt hur det kommer se ut och vill mer se och känna efter, och ta situationen lite mer allteftersom.
Jag vill gå in med lika mycket var för enkelhetensskull också men det är där jag blir orolig då hans kapital är betydligt större och vid köp av hus kommer jag möjligen att få “barskrapa” mig samtidigt som att han sitter på 700000 till. Vilket sätter mig i en väldigt orolig ekonmisk sits. Jag kommer troligtvis alltid ligga efter och aldrig ha möjlighet att jobba ikapp hans kaptial utan han kommer troligtvis dra ifrån mer och mer.
Finns flera faktorer här, en åldersskillnad, som kanske inte är något speciellt, men just nu har din partner 5 års försprång på arbetsmarknaden, vilket gör att hans lön är betydligt större. Även kunnat bygga upp en större grundplåt.
Ska erkänna att jag varit i ungefär samma situation, något års skillnad till och större ekonomisk skillnad.
Jag lär säkert sagt något liknande i form av att det löser sig. Hon visste inte min exakta tillgång, men den var god.
Ni vet ju inte om allt håller till barn, men det kanske är den viktiga frågan, när barn kommer så blir ju allt mycket enklare med gemensam ekonomi om man har samma grundvärderingar.
Ni kanske redan nu ska diskutera hur ni ser på ekonomin då, och vägen dit är lite mindre viktig.
Sedan är det ju så klart upp till din partner att jämna ut tillsvidare, livet blir ju enklare om man kan ha samma förutsättningar att göra saker. Sedan kanske det består i att en betalar mer för boende, och att man har lika mycket att röra sig med.
Jag och min fru jähade samboavtal fram tills vi fick barn och reglerade de stora sakerna rörande boende. När vi fick barn rev vi dessa. Nu gifta.
2 gillningar
35k vs 55k i inkomster och en nettoförmögenhetsskillnad på 700k är i min värld inga särskilt stora skillnader. Särskilt inte som han är 31 och du är 26 - han har ju varit vuxen och arbetsför nästan dubbelt så länge som du.
4 gillningar
Tack för din input!
Absolut han ligger 5 år före mig så är det absolut och det kommer han alltid att göra. Det är något jag insett att jag måste acceptera och försöka ta bort känslan av att vara i underläge.
Kändes absolut som ett bra tips att kanske titta mer på den framtida uppdelningen vid evtentuella barn snarare än situationen nu då det troligtvis inte kommer vara någon längre tid tills vi skaffar barn om allt känns bra.
Jag upplever det bara väldigt jobbigt att ta upp hur saker och ting ska delas upp då jag hela tiden känner mig som den girige som vill att han ska ta en lite lite större del i de löpande kostnaderna.
1 gillning
Nej jag kan förstå att det inte låter som någon super stor skillnad men för min känsla av att ständigt vara i underläge och att veta att jag aldrig kommer ta ifatt det blir ändå påtagligt.
1 gillning
Hur det rent objektivt ser ut spelar så klart också roll men din känsla tycker jag ska tas på allvar oavsett vad den är grundad i. En seriös partner i den ålder ni befinner er bör i min mening absolut kunna klara av att förstå och möta dig där du emotionellt befinner dig. Och du behöver våga att tydligt förklara vad du känner och varför, och vilka behov du har.
Trollen spricker oftast i ljuset.
5 gillningar
Det här är en av anledningarna jag tycker delad ekonomi är bättre - men det är jag. Steg 1 är helt klart att kunna prata om det, step 2 hitta lösningar (flera riktigt bra i denna tråd), steg 3 execute.
Själv har jag varit på andra sidan, när jag träffade min nuvarande fru så hade jag en rätt mycket större inkomst och pengar allmänt. Var knepigt att hitta en balans tillsammans även med att betala % lika osv. Vårt liv tog sig en hel annan resa där vi flyttade utomlands och hon behövde inte jobba längre, och då var såklart en delad ekonomi givet.
Viktigt att han förstår din känsla här och möter dig, han kan stoppa in mer pengar (och skriva avtal på det om det känns bättre) så det blir en bättre balans, och se till du betalar mindre osv.
1 gillning
Om ni bara har varit tillsammans i ett år…
Varför flyttar ni inte bara ihop hos den ena och provar att var sambos? Sex månader hos den ena och sedan sex månader hos den andra.
Gör det så enkelt och roligt som möjligt att lära känna varandra som sambos och därifrån skapa er relation.
Risken med ert nu snabba upplägg är att det är ett drömslott. Vem är mest drivande till att ni ska sälja lägenheterna och köpa hus?
3 gillningar
Ert förhållande låter rätt nytt så dina funderingar är sunda.
Jag tycker dock fortfarande att när ni får barn och kanske är gifta bör ni fundera på att se er som ett par. Dvs en man och en kvinna som delar ett liv ihop. Livet är väldigt kort. Jag tycker inte det är värt det att hålla på och krångla om kronor och ören utan det är mer harmoniskt och naturligt att ha gemensam ekonomi.
Detta är sidan av myntet då allt går exakt som man planerat och man vandrar på rosa moln, tyvärr ser verkligheten väldigt annorlunda ut.
Vissa har tur och aldrig råkar ut för nåt och anser detta är en absolut sanning medan andra blir skinnade på allt de äger, som jag förövrigt har erfarenhet av..
Farmor blev skinnad på i princip allt hon äger av skräcködlan till fru som hennes pojk råka hitta, så kan det gå.. Före du svarar tänk dig ett liv där du sparat varenda eviga krona och dagen före pension blir du skinnad på i princip allt du har för att någon har bestämt sig för att bygga en swimingpool, allt är lurendrejeri och om man inte tror på det är man naiv.
Verkligheten av scams är att istället för som man skulle tro att farmor bjuder barnbarnen på alltmöjligt och vill en väl så får man betala hennes räkningar, låter det kul?
Jag försöker inte säga att alla försöker utnyttja andra men det är bara hälsosamt att se till att risken är liten och det har ingenting och göra med om man älskar person ifråga eller något annat.. de är bara kuken som pratar.
Slutsats: det är inte bara kuken som behöver skyddas!
1 gillning
Ja, det finns nog ingen universallösning. Olika lösningar passar olika situationer.
Jag tjänar 450k per månad och min fru 100k. Men vi har allt gemensamt. Det hade vi även när hon jobbade på Starbucks och tjänade 20k.
Jag riskerar så klart en enorm smäll om vi skiljer oss. Men det har möjliggjort att jag kunnat satsa helt på karriären utan tjafs om vem som ska vara hemma med barnen, om vi ska flytta till en ny stad för min karriär eller inte osv. Vi är ett team och min karriär har varit prioriterad. Skulle varit svårt att nå dit jag nått om inte min fru kompromissat med sin karriär.
Som grädde på moset har jag fått det harmoniskt. Inget tjafs om vem som betalat för vad osv.
1 gillning
Alltså ja jag håller med till 100% om att man är ett team och hjälper varandra men jag tycker inte man ska bli belönad för att skilja sig, det säger lite emot sig själv på ett sätt.
Riskmedvetenhet ser jag absolut inte som något negativt och jag har själv varit helt öppen med det med min egna sambo, jag vetefan då hennes föräldrar spara åt henne, kanske hon har miljoner på kontot.. Ja bryr mig inte, jag vill skydda mitt och de jag har kämpat för, det är inte hennes lika mycket som hennes kapital inte är mitt.
1 gillning
Ja, jag är inget helgon. Då jag bor i USA och har barn så hade jag fått betala halva lönen till min fru i 21 år eller nåt ändå om vi skilde oss. Så jag har inget val riktigt. Får se till att hålla ihop i vått och torrt helt enkelt.
1 gillning
Inget fel i det heller, du har gjort ditt för ditt team kan vi lugnt säga 
håller det livet ut, så hade du rätt och hatten av till dig.
Man vet aldrig, det är tyvärr det som är grejjen.. man vill väl men statistiken pratar emot.. de är nu som de är. Fattar också att jag verkar överdrivet negativ men det finns också allt för många på den optimistiska sidan, kanske vi kan lära oss av varandra
Intressant nog så är det väldigt mycket färre skilsmässor i välbärgade familjer, åtminstone här i USA.
Det kan nog ha lite att göra med att man har väldigt mycket att förlora ekonomiskt på en skilsmässa så man skiljer sig inte för att det råkar pirra till lite i magen av en kollega osv.
Nåja, det är lite som att jämföra äpplen med ruttna äpplen 
Jag menar alltså, om man är så jävla less på varandra som man håller ihop endast för juridiska skäl är de varken kärlek eller nåt annat man kan hitta på… Man vill innerst inne bara slippa personen men vill inte ta kostnaden.
Så får man ju även fundera vad händer utanför juridiken? de är kanske tillsammans på papper men kanske inte påriktigt där de spelar någon roll.
Jag vet inte, jag är påriktigt väldigt allergiskt mot att juridik ska va inblandat i kärlek, de har inget med juridik och göra.. Man har väl valt varandra annars får man gå sin egen väg.
1 gillning
Jag tjänar otroligt mycket mer än min hustru och har alltid gjort det. Jag betalar i princip alla fasta utgifter, bil och boende etc. Jag betalar också alla resor familjen gör. Jag betalar också när hustrun åkt på egna resor. När alla dessa utgifter är betalda har jag fortfarande haft lite mer kvar än vad hustrun har haft, nu har hon fått ett litet lönelyft och jag tor hon kanske har lite mer än mig kvar för det vardagliga livet. Men den lilla skillnad som funnit har jag ändå tyckt att jag kan unna mig, men har aldrig någonsin sagt nej till vare sig en resa, accessoar eller ett klädesplagg hustrun velat ha men som hon inte haft råd med på egen hand. En sådan månad blir hennes konsumtion högre än min.
Vi har inga papper skrivna. Skiljer vi oss får hon halva huset, halva bilen halva besparingarna etc. Jag tycker det här har fungerat bra, hustrun tycker det fungerar bra. Själv har jag dock tänkt någon gång att när hon vill resa eller köpa något som hon inte har råd med och frågar mig synliggörs en över- och underordning.
Men jag har alltid upplevt att även en mer fast uppdelning, att jag skulle föra över x antal tusen till henne i månaden och så får hon klara sig på det likaså skulle då jag få klara mig på det som blir över, ändå innehåller en över- och underordning. Svårt att radera ut det när det är så stor skillnad på inkomst. Skulle hon ha velat ha det på annat sätt hade vi givetvis pratat om det.
4 gillningar
Kan ni inte ha gemensamma konton? Jag och frugan har gemensamma depåer, lönekonto, AMEX osv. Men det kanske inte går i Sverige?
Edit: strök en något otrevlig orelaterad harang om något annat.
2 gillningar