Jämställd ekonomi

Vardagsekonomi Bostad, bolån och boendeekonomi
1

Hej Alla!

Jag och min sambo har likt en stor del av de svenska hushållen en ”ojämn” ekonomi i form av inkomst. Vi är ett par på 31 respektive 29 år gamla med två små barn. Tyvärr har ekonomin blivit ett känsligt ämne där utomstående i familjen börjat ha åsikter om att vårt upplägg försätter min sambo i en ”sämre”/dålig sits. Något som tyvärr håller mig både sömnlös och illa till mods.

Dels för att jag inte är enig med att det skulle vara orättvist (snarare till hennes fördel) men även för att det är viktigt för mig att ha mina svärföräldrars ”välsignelse” i att deras dotter har det bra med mig.

Bägge jobbar heltid och har hittills haft en ”gemensam” ekonomi, även om den per fakto varit delad.

Med det menar jag att det aldrig varit hugget i sten exakt hur vår fördelning ska göras.
Istället har vi hjälpts åt i den mån vi kunnat med våra utgifter – utan att det lett till några problem/diskussioner.

Vi har precis köpt ett nytt boende som i mångt och mycket bygger på att jag går in med en betydande andel av insatsen. Lånen som medföljer är även på en nivå som är mer ”anpassade” för min inkomst än hennes. Boendet ägs till 50/50 där vi också är solidariskt ansvariga för de lån och kostnader som boendet medför.
Vi har tagit fram ett skuldebrev för insatsen som är utformat som så att min sambo inte tar någon risk i förlusten av den insatsen jag gått in med. Skuldebrevet reglerar istället enbart att den insats jag erlagt ska betalas tillbaka i den mån som blir möjligt utav slutlikviden vid en eventuell försäljning.
Dvs skulle försäljningspriset understiga vad vi köpte huset för så kommer ”skulden” ses som återbetald genom att jag erhåller allt övervärde kontra lånen som belöper.

Hon kommer alltså aldrig behöva lämna bostaden med en skuld till mig för den insats jag erlagt.

Eventuell vinst delas 50/50.

Vår ekonomi:

Jag: 38.000:-/mån netto (exkluderat årsbonus om ca 150-200k samt efter löneväxling om 5k/mån.)

Sambo: 21.000:-/mån netto

Att notera är att i min netto-lön har jag även betalat för ”familjens” bil som nyttjas utav oss bägge under lediga dagar. På arbetsdagar/tider är dock bilen ”min” då den krävs för min tjänst.
Sambon har promenadavstånd till sitt arbete och har därav inte heller några kostnader för busskort eller dylikt.

Boende:
Pris: 7.450.000:-

Lagfart & pantbrev: 115.290:-

Totalt: 7.565.290:-

Insats: 2.565.290 ( fördelat enligt: 2.310.070 + 255.200)

Lån: 5.000.000

Boendekostnader:

Ränta & amortering: 17.208:-/mån (innan ränteavdrag)

Driftkostnader: 7.500:- /mån

Totalt: 24.708:-/mån

För att förtydliga kan jag tillägga att vi bägge har en “buffert” om ca 6 månadslöner netto. Dessutom har vi bägge livförsäkringar som tillfaller den andre vid eventuellt dödsfall. Dvs skulle jag dö så har hon ett hus för strax över 7,5MSEK med lån närmare 2MSEK. - utöver det faktum att hon också ärver samtliga tillgångar jag har. Att gifta sig blir alltså ingen lösning för ekonomin mer än en “kärleksförklaring”.

Då till den stora frågan. Hur lägger man upp en gemensam ekonomi som både är rättvis men även jämställd?

Jag ser gärna att vi har en rättvis och jämställd ekonomi. Dock är det viktigt för mig som tjänar mer att det är lika rättvist åt bägge håll. Dvs ingen utav oss ska kunna ses som en större vinnare/förlorare vid en eventuell separation. Jag har alltså svårt för att min sambo eventuellt skulle kunna leva ”billigare” (ha mer pengar över varje månad) med mig kontra på egna ben.

Även om jag är väldigt mån om att min sambo ska kunna ha det ”bra” vid en eventuell separation, så är jag inte intresserad utav att finansiera en ”exit-budget” för henne. Dvs jag betalar gärna mer för det gemensamma i vår vardag, men inte på bekostnad över att hon ska kunna spara mer än vad hon hade kunnat göra utan mig.

Med det sagt så står jag redan idag av naturliga skäl för en betydande större del av kostnaderna runt vårt vardagsliv såsom flyg & hotell, mat, möbler mm. Dvs saker i livet som “förbrukas”. Däremot enskilda investeringar såsom sparande, boendet och annat som man kan ta med sig ifrån ett förhållande - anser jag ska delas enligt den insats man gått in med. Dvs jag betalar gärna för familjens solsemester, men kostnaderna runt huset som vi äger 50/50, anser jag att vi också ska betala 50/50. Detta då det är något vi kommer ta med oss “ur” förhållandet om så skulle ske.

3 gillningar
2

Jag vet att det finns många som inte håller med mig men alltså titta på allt du skrivit, vilken röra! Varför inte bara gifta sig och ha en äkta gemensam ekonomi? Ni är ju en och samma familj, dessutom med barn.

Kanske var detta ett råd som du inte ville ha, men det är vad jag tycker. Du kommer säkert få andra råd också. :slight_smile:

Om ni tvunget ska ha separata ekonomier så är det väl bäst att be om barnvakt och gå till en jurist där ni sätter er ner och pratar om detta tills ni båda är nöjda.

34 gillningar
3

Gift er, med eller utan “svärföräldrars välsingelse”.

8 gillningar
4

Är svårt att få riktig rättvisa hur ni än gör, men en fråga:
Enligt ovan, om ni skulle sälja huset för 7,3 milj (inkl alla avgifter/utgifter) så skulle du få tillbaka 100% av din insats och lånen återbetalda, medans sambon får lånen återbetalda men får 0% av insatsen?
Även om du har stor del av insatsen och risken så tar sambon också stor risk med upplägget där insatsen nollställs.

Edit: Personligen anser jag att ni har köpt en för dyr bostad med tanke på er ekonomi.

5 gillningar
5

Det är en svår fråga & situation med tanke på att ni valt en lösning som kanske i grunden är ”för bra och dyr” för henne. Jag är för separat ekonomi, för det mesta, men eftersom ni valt ett boende efter din lön, är jag rädd för att du också såklart får betala mer. Alternativet hade varit ett billigare boende.

Med det sagt, så är det nog svårt med halvdana lösningar, det kanske är enklare att ha helt separat eller helt gemensam ekonomi.

Detta verkar vara ett relativt vanligt problem och delade meningar i frågan.

5 gillningar
6

Det vi bägge riskerar på lika villkor är 255.200:-, totalt 510.400:-.
Skulle vi “förlora” mer än så vid en försäljning så är den förlusten helt på mig.

Samtidigt om vi “enbart” skulle förlora 510.440:- så innebär det att kvarstående “övervärde” kontra lånet till fullo tillfaller mig.

7

Fullt enig. Frågan är ju dock om en delad kostnad om 12.354:- /pp verkligen är “anpassad” efter mig.
Vi bor i en kranskommun till en utav de större städerna i Sverige.

Att hitta en hyresrätt med rum för henne och två barn, inkl räkningar för under 12.354:-/mån känns svårt/omöjligt?

8

Är det säkert att det går att göra dem nöjda? De kanske bara projicerar egna problem eller fördomar på er utan att ha någon riktig koll. Eller så är de bara på dåligt humör/ oroliga i allmänhet och yttrar det helt ologiskt.

‘Rättvisa’ finns inte. De kommer alltid kunna klaga på något. Mina svärföräldrar muttrade något om att jag är för lite i köket t.ex (utan att ha en jävla aning). Låter lite som ett ‘shit test’ för att testa gränserna, både socialt och ekonomiskt.

Det hängs upp ideologiska planscher på vårdcentralen har jag sett, som uppmanar till rättvisa och jämställdhet i hemmet. De kanske är påverkade av någon sådan propaganda?

6 gillningar
10

Lite det jag själv känner också - även om jag gärna och uppenbarligen vill hitta ett sätt för det som inte skulle betyda att jag själv hamnar i en dålig/orättvis sits.

Uppenbarligen är kostnader i dag på en nivå som de födda 50/60/70-tal eller tidigare inte behövt uppleva.

Enligt mig är den hårda sanningen att en netto-lön om 21.000:- inte “räcker” för att bo i utkanten av en utav de större storstäderna i Sverige med två barn, och fortfarande ha pengar för att resa och ha det “gott”. På så vis borde det också ses som positivt att min sambo i fråga ändå kan leva ett “dyrare” liv som inte påverkar henne ekonomiskt negativt.

1 gillning
11

Tack, möjligt jag har svårt att förstå eller tolkar din text annorlunda än vad du vill ha sagt.
Jag tolkat alla dina texter enligt följande:
-Förlust upp till 255k = sambon tar hela smällen (baserat på: “Dvs skulle försäljningspriset understiga vad vi köpte huset för så kommer ”skulden” ses som återbetald genom att jag erhåller allt övervärde kontra lånen som belöper.”).
-Förlust 255k-510k = Ni delar lika på förlusten
-All förlust över 510k tillfaller dig (och ni delar lika på de först 510k)

Eller menar du att all förlust upp till 510k delas jämnt och därutöver är det du som tar smällen?

12

Kan även tillägga att jag redan idag betalar en större del av övriga kostnader.
Exempelvis är det jag som betalat både barnvagnar, bilbarnstolar, möbler, resor inkl flyg & boende samt en större andel (70-100%) av den gemensamma maten på månadsvis basis.

Dvs jag lever inget annorlunda liv än vad min sambo gör.
Jag skulle aldrig ha en kväll på stan med mina vänner och sen inte gynna min sambo till att göra detsamma - även om det hade inneburit att jag kanske hade behövt skicka ett “bidrag” för det.

13

Jag tänker som någon annan sa gift er och skit i vad föräldrarna tycker om det. Min fru går hemma vi väntar nunmer två jag har 45-55k netto bor i lägenhet på 92 kvm med en pendelstation 5 min bort. Åker dock aldrig kommunisttaxi då jag hatar tåg. Bor alltså typ 35 min från människobyn.

Massa människor har synpunkter på allt och jag kunde inte bry mig mindre. Hemmafru är skönt och bekvämt för mig men innebär även att det är jag som fixar in degen primärt. Hon är nöjd jag är nöjd och om någon annan inte är nöjd är det deras sorg.

3 gillningar
14

Totalt har vi gått in med 2.565.270:-.
Utav den totala insatsen står min sambo för 255.200:-.

Dvs vid en försäljning kommer hon aldrig kunna förlora mer än den summan hon gått in med. I praktiken innebär det att skulle vi sälja vår bostad med en förlust om 510.400:- eller mer - så är det en förlust jag står för helt själv.

Skulle vi sälja och göra en förlust om exempelvis 400.000:- så innebär det att hon får “tillbaka” 55.200:- och jag får tillbaka “resten” av övervärdet kontra lånet för att täcka min del.

1 gillning
15

När jag och exfrun var gifta så körde vi gemensam ekonomi där vi båda tog en lika stor summa (X000 kr) var varje månad som “fickpeng”. De pengarna var våra egna att användas hur vi ville. De skulle gå till egna kläder, restaurangmat och nöjen utan utan att partnern var med, eget sparande mm. Vad hon använda sin fickpeng till var hennes ensak, och tvärtom. Vi hade också varsitt eget sparande med oss in i äktenskapet som vi bara delvis slog ihop, så vi hade ett eget sparande som var vårat egna.

De gemensamma kostnaderna finansierade boende, bilar, gemensamma nöjen, alla barnens grejor, tråkiga måsten (som tandläkarräkningar) och gemensamt sparande.

Överlag så fungerade det väldigt bra. De jobbiga diskussionerna om pengar var inte så många, och handlade om hur vi skulle prioritera de gemensamma pengarna.

Överlag så fungerade det också väldigt bra genom en skilsmässa. Vi tog med oss våra egna privata sparanden, och delade på allt gemensamt. Båda kom ur äktenskapet på schyssta villkor som vi båda var nöjda med.

18 gillningar
16

Dvs förlust 0-510.400:- delas lika. Den överstigande delen av en förlust om 510.400:- drabbar enbart mig och den insats jag erlagt. Dvs inget hon kommer stå till skuld till mig för - utan “regleras” istället genom att allt övervärde kontra lånet tillfaller mig.

1 gillning
17

Nått i detta spåret känns aktuellt. Då våra löner skiljer sig såpass mycket hade jag nog mer velat se att den egna delen är procentuellt efter den egna lönen. Exempelvis att bägge lägger undan 10% av sin inkomst/mån.

Resten av pengarna läggs in i gemensam pott för att betala det gemensamma.

Ser du för/nackdelar med detta?

18

Skriv äktenskapsförord på vilka tillgångar som är enskilda. Inkluderande eventuella individuella sparkonton. Kanske även inkluderande framtida arv.

Gift er.

Låt alla lönepengar som kommer in under äktenskapet bli gemensamma. Båda får lika mycket att röra sig med varje månad (oavsett vem som vabbar eller har lägre lön). Överskottet går till gemensamt sparkonto.

Skulle också föreslå överföring av din premiepension till henne, då hennes pension troligen blir sämre än din.

Det skulle kunna vara en möjlig lösning för mer jämställd ekonomi i en familj med barn.

7 gillningar
19

Bor ni där tillräckligt länge så borde risken med eventuell förlust vara minimal.

Personligen tycker jag att ni bor för dyrt för er gemensamma ekonomi, men samtidigt förstår jag att det inte är lätt att hitta någon lämpligt i den storleken och området ni vill ha till ett billigare pris. Det kostar att ha ett boende.

Jag har funderat på liknande frågor som du försökt hantera men jag har ingen bra lösning till vad som är bäst. Det jag kommit fram till är att det enda som kommer fungera är den lösning man kommer fram till gemensamt med partnern. Sluta lyssna på alla andra.
Jag har lidit mycket av att familjen till en fd partner till mig blandade sig in i våra liv till den grad att vi avslutade förhållandet. De var på min partner tills hon bröt ihop helt enkelt. Och nej, det gick inte att komma ifrån dem i tid då vi inte såg det komma förrän det var för sent. Det är lätt att vara efterklok och komma fram med lösningar på hur vi borde ha agerat, men det hjälper inte.

Prata med din partner, vad är hon bekväm med och vad vill hon?

4 gillningar
20

Problemen är att den kan komma att driva resentiment och känslor av att det är orättvist eftersom du kommer att ha råd med mycket mera nöjen än vad hon har. Hon kommer nog att tycka att det är schysst och bra i några år, men sedan kryper dåliga tankar sig på. Ni delar allt - liv, barn, familj - men du har en mycket större egen ekonomisk frihet. Hade ni bara varit sambos utan barn så tycker jag det varit en väldigt schysst modell, men tyvärr tror jag att den är kontraproduktiv.

Har ni barn så kommer ni att vara evigt kopplade till varandra. Gift er istället och gå all in på gemensamt liv. Men gärna ett äktenskapsförord så att du kan behålla ditt ingångskapital om något skulle hända som gör att ni måste skiljas. Det är en diskussion ni bara behöver ta en gång.

7 gillningar
21

Vi är sambor med två barn och villa. Vi har lagt upp det så att vi har ett delat konto med ett kort var (ICA Banken) och på det lägger vi in pengar varje månad. Pengarna räcker alla löpande utgifter, inkl mat, kläder, nöjen, bilförsäkringar, service, tandläkarbesök - ja, allt vi köper på en månad typ. Vi lägger in i proportion till nettoinkomst, och kollar av att det stämmer när någon byter jobb eller får löneförhöjning.

Resten förfogar vi själva över, att spara, spendera eller bara glömma bort på lönekontot (ja, sambon, jag tittar på dig). Dyker det upp större gemensamma kostnader, typ en spontanresa, då lägger vi in extra på det delade kontot.

Funkar för oss.

12 gillningar